Måndag morgon:
MFF i rännstenen
Himmelrikets redaktör Micke Möller orkar inte ens skälla och gnälla längre. Han hoppas bara att patienten skall tillfriskna.
Så var den här säsongen slut (äntligen, kan tilläggas). Omedelbart vill jag bara kasta mig över någon ansvarig – om det nu finns någon som överhuvudtaget känner ett ansvar, och som dessutom är beredd att ta konsekvenserna.
Hur i helvete kunde det sluta så här illa, vill jag fråga. Med tanke på alla de värvningar som MFF gjorde såväl inför säsongen som under VM-uppehållet? Var tog det där ”Nya MFF” vägen som det pratades så mycket om? Det där nya, balla laget som skulle spela en positiv och guldskimrande fotboll modell Djurgården? Vad var det vi förtjänade och som Mr. Åkeby och hans anhang skulle ge oss? Vad var det som fick Malmö FF att gå loss i en kaxigare marknadsföringskampanj än vi någonsin skådat tidigare? Vad var det som fick föreningen att blåsa upp sig så till den milda grad att den nästan sprack av sig själv?
Och var det verkligen nödvändigt med alla dessa idiotiska bortföklaringar som man har fått leva med hela säsongen. Alla dessa ”vi var egentligen det bättre laget”, ”hade det inte varit för alla skador” osv. Eller ofoget med att peka ut enskilda spelare och indirekt ge dem skulden för lagets tillkortakommanden. (Det var inte jag, liksom.) I ett fungerande lag finns det alltid plats för den enskilde att misslyckas. Svårare än så är det inte. Det är när man börjar tappa greppet som man söker de enkla förklaringarna. Det är då man börjar leta syndabockar att gömma sig bakom. En riktig man (eller kvinna) står däremot sitt kast.
2006 har utom tvivel varit ett oroligt år, och min bild av MFF har fått sig en allvarlig törn. Jag kan ta att MFF inte vinner guld, jag kan ta ytterligare ett mellanår. Vad värre är att jag upplever det som om klubben helt har tappat orienteringen, och att alla pengar på banken, arenan och IMG-avtalet fått herrarna på Kulan, eller där de nu håller till, att gå fullständigt i spinn.
Klubben förklarar krig mot pressen, och idiotförklarar stundom sina fans. Överlag agerar vissa av klubbens representanter med en arrogans som får mig att vilja kasta upp. Det kan handla om en uppvaktning ev en enskild spelare. Det kan handla om höjda biljettpriser, or what so ever. För även om vi dumhuvuden till fans har fel eller verkar fullständigt blåsta, så är det vi som ger den här klubben liv. Vi är de mest trofasta ”kunderna” som det heter numera. Sluta därför att behandla oss som skit. Det slutar bara illa.
Det finns utom tvivel en mängd skäl för skäll och gnäll, som jag ser det. Men jag orkar inte. Det är som om luften gick ur mig för länge sedan. Och i ärlighetens namn känns det dessutom inte heller speciellt motiverat att härja med storsläggan just nu. Att sopa till någon som redan ligger och kravlar i rännstenen är alldeles för lätt.
Dessutom verkar det ju som om klubben själv insett att något har gått åt pipan i år. Mr. Madsen har tidigare förklarat att Malmö FF omedelbart efter säsongen skall sätta sig ner och analysera årets insats. Det tyder på en viss sjukdomsinsikt, trots allt.
En sjukdomsinsikt som det skall bli spännande att få ta del av. En sjukdomsinsikt som dessutom är en nödvändighet om den patient vi kallar för Malmö FF skall tillfriskna lagom till säsongen 2007.
