Gästkrönika: Guldet kanske inte är utlånat?
Det var Blåvitt mot Halmstad i tidernas sista match på Gamla Ullevi, och jag hörde en sång på östra stå. Den kvävdes nästan i novembervinden och det stora rökmoln som skulle dölja tre eller fyra bengalviftare, men budskapet var tydligt: "Jobba, jobba, jobba".
Men sången tystnade och avbröts lika tvärt och vemodigt som den allsvenska säsongen. Arbetsdagen och säsongen slutade för de blåvita grabbarna på ett sätt som vi börjat vänja oss vid. Det finns i år sju allsvenska lag som är bättre än IFK Göteborg. Från inledningens oavgjorda premiärmatcher i våras till en lång obesegrad matchsvit i somras handlade melodin och sångtexten om ett SM-guld som skulle hem till Göteborg. De där guldmedaljerna har bara varit utlånade i ett drygt decennium, menar nämligen vissa. Men att det är Sveriges bästa lag som föräras med dem år efter år kan ju inte vara annat än sanning. En tabell ljuger ju aldrig, och det lag som kan kalla sig nummer ett i Sverige har inte haft namnet IFK Göteborg sedan 1996. En skeptiker kan nästan tro att guldet inte är utlånat. Det kanske rent av flyttat hemifrån likt en trotsig tonåring?
Men familjen har flyttat ut nu. Janne och Bengt är borta, Mats likaså och Gunnar kommer bara på några släktkalas då och då. Det gamla ska bli till det nya. Visst, det flyttade in ett par släktingar i form av en ny tränartrio, men det blåvita familjefotot är ett annat kommande säsong. Det kanske är dags för SM-guldet att flytta hem igen? Hopp och drömmar är supporterns ständiga livboj. Ungdomarna ska bygga den blåvita framtide när pengar saknas för att några långa familjeutflykter ska kunna bli verklighet, och nästa år blir det kanske inte ens dagsturer till Norge. Vi kanske rentav får nöja oss med solsemester i La Manga igen. Budgetvarianten, typ. Snöbollskrigets liga missade Blåvitt med bred marginal. Jag ser det som något positivt. Inte bara för att jag slipper frysa tår och örsnibbar på Ullevi medan långväga gäster gör upp med våra grabbar om pengar mer än ära. Det som ska byggas ska ju byggas från grunden, och jag kan leva med träningsmatcher mot Oddevold, Qviding och Frölunda utan att sakna "internationella tävlingskamper" mot lag som OB, Lilleström och Viborg.
Ruddalen duger alldeles utmärkt som försäsongsarena för min del. När våren knuffat bort snödrivorna och det är dags att börja arbeta på riktigt igen har Blåvitt haft alla chanser att starta om och börja på nytt. Kanske får vi än en gång anledning att blygt och försynt sjunga om det där guldet som ska hem till det gedigna vid Delsjön? En sak är i alla fall säker. "Jobba, jobba, jobba" borde vara ett givet mantra för både supportrar och spelare i IFK Göteborg.
