"It's the same old thing"
En Gayeisk föraning om det som komma skall.
"There ain't no mountain high enough
Ain't no valley low enough
Ain't no river wide enough
To keep me from getting to you"
Så här i säsongens elfte timme känner jag ingen nervositet överhuvudtaget. Efter helgens överkörning av Frölunda har jag en inre harmoni som får flosklerna att poppa upp i mitt huvud med en frekvens lika hög som Haynes benisättningar när han springer. Allt flyter sin stilla gång i Trelleborg. Magen känns som den fått en intensiv kur Losec alternativt Mopral eller dylika ersättningsmedel. Leendet och uppstigandet har gått ovanligt knakfritt i min korsbandsopererade kropp, ja allt känns som det ska.
För visst är det ett faktum som står klart, att vi är så nära man kan vara utan att vara där. Vi har spelat bra och vunnit, vi har spelat dåligt och vunnit, vi har tagit alla de poäng som vi skall ta. För det är ju så att ibland behöver man flyt och det har vi haft med jämna och viktiga mellanrum. Samtidigt känns det inte som en orättfärdig saga med ett ljust slut som helt bryter från verkligheten. Det är inte som ett Rambo-slut där 50 000 vietnameser alla träffar prick sämre än Sylvester.
Sett över en lång serie är det som Mikael Laudrup - numera tränare för Bröndby - säger. Tabellen ljuger inte och tur och otur jämnar ut sig över en lång serie. Faktum är att vi på alla sätt förtjänar en plats i nästa års Allsvenska. Vad tyckare, besserwissrar och dylika anser kan vi faktiskt strunta blankt i. Säsongen har varit det ena styrkebeskedet efter det andra och det har verkligen trollats i Trelleborg. Med som vanligt små resurser och stora utgifter har man lyckats rädda patienten även om operationen tog lite tid.
För de som följt Trelleborg under en längre tid är det vissa saker som är fullständigt klara. Förra gången vi var där uppe och lekte med de stora fanns det ingen klubb det pratades om som Trelleborg. Med detta menar jag tyvärr inte i positiva ordalag, det var Tjongavallen hit och Trellehåla dit. Den ena experten efter den andra rackade ner på arena, spelare, spelsystem och klubb. Kön till hjälplinjen >>Bort med Trelleborg>> gav en ständigt upptagetton då den ofta blockerades av herr Wernersson, numera experttyckare a la Fotbollskväll. Detta är samme Wernersson som idag sitter och klagar på en klubb som han själv har en stor del i nerfallet för. Han satt själv som klubbdirektör under ett stort antal år då inte allt funkade som en surfbräda på en perfekt Hawaiivåg i den blåvita staden.
Därför skall det nu bli intressant att såga de flesta tyckare och experter längs med fotknölarna. Deras tyckande spelar i detta läge lyckligtvis inte någon roll. Vi kan vara hur otrevliga, osnygga och omassmediala som helst jämfört med Hammarby, Djurgården eller ännu värre AIK. De kommer likväl att få åka ner till den vackra södra landsänden för att spela om poängen.
Bara det faktum att gå upp förbättrar ju givetvis de ekonomiska förutsättningarna radikalt. Även om Bengt Madsen från MFF nu efter åsiktsskifte är helt inne på linjen att stora klubbar skall premieras. Detta till nackdel för den lilla som med mindre publik och liknande skall ha mindre. Hey, han har väl kollat sina egna siffror och jag förstår honom. Det är likförbaskat bättre förhållanden som väntar. I Allsvenskan är stödet som går ut från Svenska fotbollförbundet klart mycket större än för de klubbar som ligger i Superettan. Det enda som oroar mig på den punkten är att ordförande Lagrells favoriter verkar vara på väg åt andra hållet och vill man eller har en lätt konspiratorisk läggning kan man bli nervös.
Allt detta kan sedan sättas in och relateras både hit och dit men enligt de flesta rapporter var till och med Svt 24 positiva till Trelleborgs spel under matchen mot Frölunda. Så framåt vidare och givetvis uppåt för det är där vi skall vara.
Som avslutning på denna krönika får jag väl fortsätta som jag började, dra mig tillminnes ett alster som även det är en klassiker nämligen Four Tops
"It's the same old thing
But with a different meaning
Since you been gone"
But now we're back.
