Ännu en titel: DM-guld!

IFK Göteborgs juniorer vann på lördagseftermiddagen DM-finalen mot ÖIS.

Ett riktigt prestigemöte stod på programmet denna lördagseftermiddag, final i distriktsmästerskapet mot sällskapet från Örgryte. Bägge lagen hade imponerat på sin väg fram mot finalen genom storvinster mot diverse mindre namnkunniga lag. Dock hade IFK visat klassen mot duktiga ungdomsföreningen Västra Frölunda i semifinalen där Rudalslaget slogs tillbaka med 3-1.

Just Rudalen och dess konstgräs var spelplan för dagen. Från början skulle matchen gått på Gamla Ullevi, men veckans idoga regnande satte stopp för de planerna.

Bägge klubbarna hade sagt att bästa spelarna födda 85 eller senare skulle spela, dock så fanns inte IFK Göteborgs nya stjärnskott Oscar Wendt med i truppen. Undertecknad må inte vara någon Öissupporter, men ÖIS mittfältare Angelo Vega känner man igen sedan ett antal derbymöten ungdomarna emellan. Bäste Öisare var dock lagkaptenen med nr 5 på ryggen, en Michael Johansson som oavsett position i banan var mycket duktig. Men denna matchrapport skall inte ha de rödblåa som primärt ämne utan det blåvita lag som nu tog klubbens andra titel för året i ungdomssammanhang. I somras vann ju P16 Gothia Cup, från det laget fanns bara Andrés Vasques med på planen idag. Född 87 är han två år yngre än de flesta av sina kamrater och motståndare, men ändå var han en av de allra mest tongivande spelarna för dagen.

Matchen började med ganska piggt spel från bägge lagen som dock hade svårt att komma till avslut. IFK hade kanske lite mer av spelet under första halvlek, men de bästa chanserna hade ÖIS. Bland annat ett mål efter en snabbt slagen frispark som dock dömdes bort - förmodligen för offside, men dessutom slogs frisparken innanför IFK:s straffområde trots att den skulle tas en bit utanför.

Att det var en final mellan två rivaliserande klubbar framstod allt klarare efterhand då spelet blev allt tuffare med många tuffa tacklingar på konstgräset. Jag konstaterade att Ricardo Bastos måste vara den hårdaste och mest hänsynslöse spelaren jag sett i U-sammanhang sedan Thomas Heed, numera GAIS:are, sparkade av benpipor mot danskar och andra.

Örgryte hade som sagt de klart bästa chanserna och IFK:s målvakt Alexander Nadj bjöd på flera, som man brukar benämna dem, "TV-räddningar". Skillnaden mellan den normala TV-räddningen och Nadj:s räddningar var att akrobatiken var befogad på de giftiga nickar och frisparkar sällskapet bjöd på.

Andra halvlek började riktigt bra för Blåvitts sida med ett klart spelövertag och ett par skapliga chanser. Även om ÖIS jämnade ut spelet efterhand kändes det mentalt som om IFK var det starkare laget trots att ÖIS skapat de bästa chanserna i första halvlek. Det första riktigt vassa chansen kom dock först strax före den 70:e minuten då inhopparen Dejan Gavrilov serverades med en riktig macka några meter framför mål. Dessvärre var han inte riktigt med på noterna och resultatet blev inte mer än ett mellanting mellan skott och mottagning. Dessbättre fick han revansch några minuter senare då Andrés Vasquez styrde upp en spelvänding. Vasques slog en delikat vänster diagonalt över Örgrytes duktiga backlinje. Längst bort kom snabbe Gavrilov och klämde distinkt in bollen bakom Öiskeepern. Vild glädje bland de blåvita följde förstås, både på plan och läktaren.

Nu satsade ÖIS mer framåt och IFK fick inrikta sig på försvar. Den tidigare nämnda lagkaptenen i ÖIS gick upp från mittbackspositionen till anfallet och då lyckades ÖIS också ofta få till bra tryck mot Nadj i målet, som dock var felfri och tog hand om det mesta som backlinjen släppte förbi sig. Det var väldigt trevligt att se mittbacksparet Homan Mokhtari och Joel Gustafsson ihop. Joel, runt 190 cm och Homan, som nog var kortast på plan, kompletterade varandra oerhört bra. Det var nästintill komiskt att se korte Homan vinna luftduell efter luftduell på ÖIS långpastejer. Dock så var det just Homan som gick bort sig lite då Örgryte kvitterade i den 85:e minuten. Situationen var ganska trasslig, men som jag minns den stötte Homan upp, blev överspelad och flera Öisare kom fria mot Joel och Alexander. Skottet var distinkt och letade sig in i Alexanders vänstra hörn.

Nu kändes det lite tungt med tanke på att ÖIS hade haft det allra mesta av spelet sedan IFK tagit ledningen. Dock så hade IFK vid flera tillfällen haft bra kontringslägen som de misslyckats med att förvalta.

På övertid kom dock avgörandet. 92:a minuten och Stefan Runeman, som slitit kopiöst hela matchen får bollen till höger, ganska långt ner på ÖIS planhalva. Med tät bevakning på sig drev Stefan bollen inåt parallellt med straffområdslinjen. Innanför fanns både Dejan och Marcus Berg. På något sätt får Stefan bollen förbi sin bevakning med en passning som når Marcus Berg. Marcus är iskall då han tar emot passningen och distinkt skjuter in det som kom att bli segermålet. Givetvis stor glädje återigen. Resultatet står sig övertiden ut och IFK kan titulera sig Distriktsmästare för juniorer anno 2003!

Laget som helhet gjorde en bra match där alla drar sitt strå till stacken. Extra beröm går egentligen till alla spelare, men Alexander Nadj, Andres Vasques och Homan Mokhtari skall nog alla ha lite extra beröm. Nadj för sina underbara räddningar och säkra luftspel, Vasques för sina känsliga passningar och förmåga att finna ytor samt Mokhtari för sitt uppoffrande och precisa försvarsspel.

Laguppställning IFK:


A. Nadj
R. Bastos - H. Mokhtari - J. Gustafsson - M. Zoric
J. Berg - S. Runeman - A. Vasques - D. Psag
M. Berg - P. Werner

Byten:
P. Werner ut, D. Gavrilov in.
J. Berg ut, R. Davidsson in.
D. Psag ut, M. Balta in.

Erik Lupander 2003-10-12 00:10:00

Fler artiklar om IFK Göteborg

Styrelsen för IFK Göteborg spelar ett högt spel