Gästkrönika: Identitet till salu?
"För mig är AIK:s färger och klubbmärke heliga beståndsdelar för att klubben överhuvudtaget ska kunna existera. Ett AIK i rosa, orange eller babyblått är helt enkelt inte AIK."
I dagarna har AIK lanserat ett så kallat tredjeställ. Färgen på detta är något förvånande varken svart, gult eller vitt utan istället orange. Meningarna om detta tredjeställ tycks gå rejält isär bland oss gnagare, något som faktiskt förvånar mig och gör mig uppriktigt orolig. För mig är det nämligen helt självklart att detta är ett rejält bottennapp i vår stolta historia. Låt mig förklara varför.
Född till gnagare?
Många AIK:are konstaterar nöjt att de mer eller mindre föddes till att bli gnagare. Det blir väl lätt så om man växer upp i en familj där intresset är stort och svartgult. Jag hoppas att min egen dotter kommer vara ett exempel på det, då det i hennes fall vimlar av gnagetfanatiker bland de allra närmaste. Själv var jag inte så lyckligt lottad. I mitt barndomshem fanns ungefär lika mycket intresse för idrott som hemma hos Carl Bildt. Mitt ”uppvaknande” kom först i de tidiga tonåren. Några av mina polare var hängivna AIK:are och talade entusiastiskt om hur de besökt idrottsparken i Norrköping där AIK tyvärr blivit uppsnurrade av Tomas Brolin men ändock gjort ett oförglömligt intryck på dem. Deras berättelser sådde ett frö hos mig, och en kväll satt jag hemma och tittade på AIK:s klubbmärke och färger. Även om det säkert låter extremt pretentiöst skedde där och då någon slags plötslig insikt. ”Jävlar vilket snyggt klubbmärke”, ”Fan vilka coola färger” tänkte jag och i den stunden hade jag bestämt mig för att AIK var mitt lag. Två månader senare hade jag begått gnagardebut både i Globen och på Råsunda. Det fanns ingen väg tillbaka.
Klubbens identitet
Var ligger en klubbs identitet? Om AIK inte är svart och gult. Om AIK inte är världens vackraste klubbmärke. Om AIK inte är sin historia – vad är AIK då? Vi har alltid garvat åt när diverse bonngäng, företrädesvis i hockey, har skrinnat runt i ny dress och nytt klubbmärke var och varannan säsong. Vilken sann gnagare hade lika gärna kunnat hålla på Team Boro, HV-bluebulls eller något jävla Lakers?
Ofta pratar man om vikten av att driva AIK som ett modernt företag. Det man ska komma ihåg är dock att mycket skiljer en idrottsklubbs identitet från ett företags. Hur många människor känner du som har Volvos emblem intatuerat? Några har hävdat att man måste göra förändringar för att inte halka efter. Att man är en hopplöst konservativ reaktionär som ens andas att man kanske inte ska blanda in allsköns färger i samband med AIK. De mest vansinniga jämförelser har förts fram på forumet, avskaffandet av dödsstraffet, införandet av kvinnlig rösträtt och omställningen till högertrafik. Inget av detta hade tydligen blivit verklighet om sådana som jag fått bestämma.
Givetvis måste en idrottsklubb, precis som vilken organisation som helst, ständigt befinna sig i förändring. Nya organisationsformer, nya sätt att arbeta och nya idéer måste alltid komma fram. Det finns dock alltid ett antal grundpelare som ifall de ruckas riskerar att rasera allt existensberättigande för ett visst begrepp. Vad är en demokrati utan yttrandefrihet och allmänna val, vad är ett hav utan vatten och vad är eld utan hetta. För mig är AIK:s färger och klubbmärke heliga beståndsdelar för att klubben överhuvudtaget ska kunna existera. Ett AIK i rosa, orange eller babyblått är helt enkelt inte AIK.
Ingen estetisk fråga
På Gnagarforums startsida lade man upp en omröstning om huruvida det nya tredjestället var ”snyggt” eller inte. I mina ögon är den frågan fullkomligt ointressant. Jag tycker, även om det är att svära i kyrkan, till exempel att olika nyanser av blått är snyggt på kläder. Blå jeans och blå pikétröja, blårandiga skjortor, you name it. Skulle jag därför vilja ha det på en AIK-tröja? Skulle inte tro det.
Var det inte vi som hånfullt brukade sjunga ”Ni har sålt era färger” efter att en viss lillebror skämt ut sig i rosa matchställ på 80-talet?
”Inte viktigt”
Det vanligaste mothugget man stöter på i den här debatten är att ”det ju bara är ett tredjeställ”, ”Det är inte viktigt, bara en skojig detalj” och så vidare. Jag tror att många av er satte kaffet i halsen när ni såg Norling i orange-svart halsduk och läkaren i orange toppluva. Själv blev jag tyvärr inte förvånad, och jag både hoppas och tror att polletten har börjat trilla ner hos er som tvivlade. En tydlig uppluckring av sådant som en gång var otänkbart att röra verkar ha skett. Det spelar ingen roll om dräkterna bara används en gång om året. Toleransen för att experimentera med våra mest grundläggande värden måste vara noll.
Kanske drar AIK Fotboll in några extra kulor på att kränga orange AIK-ställ eller rosa mössor med AIK-märket på. Det är ointressant, för i längden kan vi bara förlora på att urholka vårt varumärke. Jag vill inte se AIK spela i några andra färger än svart, gult och vitt. Någonsin.
Jag uppmanar alla som känner som jag att höra av er - både till AIK Fotboll och till huvudföreningen. Gör givetvis också er röst hörd på aktuella årsmöten.
