Krönika: Damfotboll från insidan (forts.)
Del två
Forts.
EKONOMI:
Inom damfotbollen är det inte många som på allvar kräver att damerna i allsvenskan och landslaget ska få precis lika mycket pengar som Herrallsvenskan. Fördelningen ska självklart baseras på vilket intresse som finns, hur mycket man själv kan generera, och så vidare. Förbundet måste vårda sin ekonomi, även om man inte ska vara ett rent företag som bara ska tjäna så mycket pengar som möjligt.
Sedan spelar personlighet och utseende också stor roll för sponsorer, på gott och ont. Men jag hoppas verkligen inte att våra fotbollsdamer nu ska bli sexsymboler a la Anna Kournikova, även om jag personligen tycker att Malin Moström är Sveriges vackraste kvinna. :-D
Vad det handlar om i pengafrågan är ju istället att damfotbollen under så gott som hela sin existens varit oerhört diskriminerad och undanskuffad. Från högsta nationella förbundsledning till de allra minsta klubbarna, så har nästan alla resurser lagts på pojk- och herrfotbollen..
Damfotbollen har alltså tidigare inte fått en ärlig chans att skapa en stabil grund att stå på, eftersom de varit motarbetade av i stort sett hela fotbollsetablissemanget. Jag minns att inför VM i Sverige 1995 var det in i det sista oklart om TV ens skulle sända Sveriges matcher. Det är en stor bedrift att man har kommit så långt som man har gjort trots allt motstånd genom åren.
Jag vet att det finns klubbar än idag, som har damlag i Allsvenskan eller Div.1, och herrlag i någon lokal lingonserie, men som ändå tilldelar herrlaget alla resurser. Trots att klubbens damer tränar betydligt mer och satsar seriöst, har mer publik och får mer uppmärksamhet i den lokala pressen än herrlaget
När det gäller hur mycket pengar som fördelas från förbund till klubbar, så har jag inga invändningar mot att lagen i Herrallsvenskan får sina miljoner. Herrallsvenskan har över 10.000 åskådare i snitt och är Sveriges flaggskepp efter A-landslaget. Men att klubbarna i Superettan, som undantaget ett par topplag har samma eller t.o.m sämre publiksiffror än Damallsvenska klubbar, ska håva in 2 miljoner:- när klubbarna i Damallsvenskan endast får 100.000:- var, DET är vansinnigt orättvist. Fyra lag i Superettan har publiksnitt under 1000, sen finns en klump klubbar på c:a 1000-2000 i snitt, medan Kalmar FF har 3500 och Norrköping har nästan 5000. Totalt har Superettan ett snitt på 1695, mot Damallsvenskans 903. I riksmedia uppmärksammas Superettan något mer än Damallsvenskan, åtminstone de lag som tillhör Superettans toppskikt. Skillnaden i intresse är alltså ungefär dubbelt så stor, medan skillnaden i förbundets bidrag är över 20 gånger så stor! Om man nu ska basera ekonomiskt bistånd efter publik på matcherna, intresse i media och liknande faktorer, vilket hävdas från de flesta håll, kan man enkelt konstatera att Damallsvenskan för närvarande är ohyggligt underbetald! Superettaklubbarna drar dessutom in mycket eget kapital i form av privata, regionala sponsorer, så varför denna snedfördelning från förbundets sida?
Damlagen i Div.1 får för övrigt inte en krona i förbundspengar.
Några har skrivit att eftersom Herrlandslaget är det enda lag som går med vinst så är det dom som har rätt till alla pengarna. Jaha, så då är det bara Herrlandslaget som ska ha några pengar alls från förbundet, medan Dam-, Junior-, Pojk- och flicklandslagen ska leva i fattigdom för att de inte själva ger någon vinst? Jag menar, hur mycket drar en P 16-landskamp in? Nej, självklart ska förbundets vinst delas ut till alla lagen (däremot kan såklart inte alla få lika mycket) Alla landslag är viktiga för utvecklingen av svensk fotboll. Målet för Damlandslaget ska naturligtvis vara att bli självförsörjande, och man är nu på god väg att kunna klara av det. Det som krävs nu är den avgörande pushen, det avgörande stödet från förbundet och sponsorerna som gör att damerna även på sikt lyckas hålla uppe ett stort intresse bland folket.
Vad gäller samhällets (stat och kommun) bidrag till föreningsidrotten ska det självklart inte göras någon som helst skillnad mellan killar och tjejer. All ska ha samma chans att idrotta som barn.
Fotnot: Alla siffror ovan är tagna från Svenska Fotbollförbundet.
DOMARNA:
I VM-finalen gjorde domaren ett hemskt misstag, och under hela turneringen tycker jag att domarna höll en ganska dålig nivå. Det verkar som om domarutvecklingen inte hängt med motsvarande spelarutvecking. Detta är något som vi märker av i våra regional/lokala serier i Småland. Många domare, manliga som kvinnliga, är helt hopplösa på att döma damer och jag vet inte vad det beror på. Framför allt så blåser de väldigt ofta sönder matcherna, eftersom de knappt tillåter någon kroppskontakt alls. Damer bedöms som F 10-tjejer och det blir frispark för nästan allting. Detta fenomen är mycket märkligt eftersom det i damfotboll mycket sällan är fula tag på plan. Man ser nästan aldrig efterslängar, filmningar, tjafs mellan spelare eller andra dumheter. Stämningen på dammatcher är oftast mycket god. Jag vet inte hur det är i övriga distrikt runt om i landet, men jag uppmanar Smålands Fotbollsförbund att å det snaraste ta en diskussion med domarförbundet om det här. Jag vet att många delar min åsikt.
FRAMTIDEN:
Jag skulle kunna ta upp ännu fler områden, men känner att det kanske kan räcka nu så att ni inte måste gå till optikern i morgon och söka hjälp för överansträngda ögon. Tänker avrunda med några tankar inför framtiden.
Hur ska man ta vara på det intresse som har skapats de senaste åren och som nu kulminerat med den stora VM-festen? Det finns bara en sak att göra: arbeta stenhårt. Om vi som gillar och är engagerade i damfotbollen nu lutar oss tillbaka och är nöjda, så kommer ingenting att förändras. Visst ska vi njuta av det här, och visst kan man hoppas på att några sponsorer kommer att söka sig till oss efter framgångarna. Men vi måste själva spinna vidare och vara uppfinningsrika. Framför allt tycker jag att vi behöver rekrytera fler kvinnor som ledare till föreningarna. Vi måste hitta nya spännande vägar för att utvecklas och bli intressanta. Strävan måste vara att fortsätta den positiva trenden, och se till att intresset landar på en litet högre nivå än före VM. Tiotusentals småtjejer runtom i landet kommer att börja spela fotboll, inspirerade av VM, och de kommer att ha tjejer som idoler likaväl som killar. Vi måste ta vara på dem.
Och ni grabbar, ni som inte gillar damfotboll: ni behöver inte göra det. Vi tvingar inte er, det lovar vi. Men jag skulle önska att ni gick och tittade på åtminstone en dammatch, så får vi se vad ni säger. Ni har säkert ett lokalt lag någonstans i närheten som ni kan förära ett besök. Och om ni gör det, försök att inte jämföra med Real Madrid, utan se glädjen i det som sker.
