Tjusningen med cupen, del 4
I förlängningen och straffarna får inget misstag göras, då kan ju hela matchen vara avgjord.
Det finns flera exempel på berömda förlängningar och straffsparkstävlingar. Jag nöjer mig med ett par av de som har avgjorts från och med den legendariska natten 1994:
Sverige - Rumänien, 1-1 efter full tid sedan Raducioiu kvitterat i slutskedet. 1-2 kom under första förlängningsdelen och under den andra blev Schwarz utvisad. Vem trodde på en vändning? Hur som helst gjorde Kennet Andersson sitt livs högsta (?) och viktigaste hopp när han gjorde 2-2. Underläget i straffsparkstävlingen kom att vändas av Ravellis två straffräddningar. Två misstag reparerades, utvisningen och Milds straffmiss.
Vi vrider fram klockan till EM 1996. England förmådde inte avgöra mot Tyskland trots massiv dominans och flera riktigt fina målchanser. Tyskarna vann efter straffar, Gareth Southgates miss blev ödesdiger.
VM 1998, Paraguay med färgstarke Chilavert stod emot den eleganta franska maskinen länge. Man kämpade och mot alla odds tog man sig till förlängning. Frankrike som hade radat upp lägen började aldrig misströsta. Till slut gjorde Paraguays försvar en markeringsmiss och Laurent Blanc sparkade sydamerikanerna ut ur VM med ett Golden Goal.
Två år senare, i EM-finalen, spelade Italien riktigt fin fotboll. Bortblåst var det taktiska och tråkiga spelsättet som präglat Italien under många år. Frankrike var nere för räkning när inhopparen Wiltord sköt ett skott förbi italienske målvakten på stopptid. Förlängning, och ett chockat Italien reste sig inte. Trezeguet avgjorde med sitt Golden Goal.
Sverige har också åkt dit på senare år, för er som har förträngt det. Senegal vann på ett Golden Goal sedan Anders Svensson prickat stolpen och Hedman släppt in två till synes billiga mål. Misstag som inte kunde repareras.
2001, svensk cupfinal. Elfsborg - AIK. En jämn match gick till förlängning där ett mål skulle avgöra allt. Var det tänkt. Mängder med chanser åt båda håll skapades, men oundvikligen skulle matchen avgöras på straffar. 24 straffar krävdes det för att utse segraren, Elfsborg. Tidiga missar reparerades, men ju längre straffläggningen gick desto mer ödesdiger skulle en miss bli.
Jag kan fortsätta så här ett bra tag till, men nöjer mig här. Damlandslagets två senaste finalförluster hör ju också hit.
Vi ser ett tydligt mönster. Fotbollsspelare gör misstag under 90 minuter, men efter det har man inte råd att göra dem längre. I förlängningen är huvuden och ben trötta, men ändå måste koncentrationen finnas där. Förlängning och straffsparkstävling kräver det bästa av spelarna, och ju längre matchen går, desto svårare är det att reparera ett misstag.
Straffarna har ju alltid varit en het potatis. Lotteri, menar många. Inte alls, hävdar jag. Kyla, beslutsamhet och förmågan att få ett övertag i en-mot-en-situationer är ju viktiga egenskaper hos en fotbollsspelare. Sedan kan vi ju lägga till den otroliga spänning som det innebär. En miss kanske inte kan repareras..
