Matchrapport Malmö FF - IFK Göteborg 1-3

Malmö FF, piskat att vinna, rådde inte på IFK Göteborg som spelade smart och effektivt snarare än snyggt på Malmö stadion.

Det var längesen jag inte var nervös inför en match. Jag tänker tillbaka på vårmötet mot Malmö FF, hemmapremiären som förgicks av ett dygns nagelbitande ångest som släppte först då Hans Blomqvist sköt in 3-0 bakom Malmös Lee Baxter. Denna söndag oroade jag mig visserligen lite över risken att förlora förstaplatsen i maratontabellen, men då IFK varken aspirerar på europaplatser, medaljer eller bottenstrid var känslan mer att se en bra film på bio snarare än en gastkramande fotbollsmatch.

Denna känsla verkade som tur var inte spelarna dela med mig utan de såg 100 % fokuserade ut på uppgiften när matchen blåstes igång. IFK började piggast och redan efter 10 minuter hade Martin Ericsson haft två riktigt bra chanser. Först kom han fri med Asper men satte avslutet i Aspers vänstra stolpe. Minuten därpå slank han åter igenom ett tämligen orörligt Malmöförsvar men denna gång var Asper bra med och räddade Martins skott.

Vid båda tillfällena hade Martin och Jonas Henriksson med ett snabbt markspel lyckats utmanövrera Malmös mittbackspar, lika välväxta som de är korthåriga. Jag tittade på Malmös match i UEFA-cupen i veckan och konstaterade att firma Persson/Majstorovic var väldigt säkra i luftspelet men att de var mer sårbara just då de tvingades till snabba förflyttningar. Kanske Bosse Johansson också konstaterat detta och just därför satsat på det flinka forwardspar vi Blåvita fick se från start.

Flinkt forwardspar eller inte, hursomhelst tog Malmö efter IFK:s fina inledning helt över matchen och skapade flera bra lägen och vid minst två tillfällen var det bara Bengt Anderssons reflexer som räddade IFK undan ett himmelsblått ledningsmål. Framförallt skapade Malmö ett antal hörnor där Blåvitt hade märkbart svårt att få undan bollen.

Den kändes som om Malmö kopplat ett ganska fast grepp om matchen då IFK något överraskande tog ledningen. Håkan Mild vann en närkamp på mittfältet och drev bollen mot Malmös backlinje. Jonas Henriksson tog fart och löpte perfekt mellan Malmös fyrtorn. Håkan stannade upp, fick lite yta och slog en perfekt genomskärare till Jonas som fri med Asper behärskat chippade bollen över den gänglige målvakten.

Detta, tillsammans med resultatrapporterna från Örjansvall verkade suga musten ur många av Malmöspelarna som nu inte lyckades skapa något större tryck mot Bengt Andersson. Istället jämnade Blåvitt åter ut spelet och Jonas Henrikssons ideliga löpningar rev stundtals upp stora ytor i Malmöförsvaret.

Strax innan paus slog firma Ericsson/Henriksson till igen. Upprinnelsen till situationen var, om jag minns rätt, ett inkast av Dennis Jonsson en bit in på Malmös planhalva. Bollen går till Magnus Johansson som utför en stående cykelspark. Bollen tas emot strax utanför straffområdet där Jonas Henriksson bröstar ner bollen till Martin Ericsson som kommer i fart. Martin tar mycket snyggt och petar bollen förbi Olof Persson samtidigt som han smidigt slinker förbi honom. Majstorovic kommer farande för att bryta med bägge sulorna i vädret, men även här är Martin först på bollen och petar retfullt enkelt den förbi Malmös mittbacksjätte. Helt fri med Asper är Martin kolugn och slår en enkel bredsida till höger om Asper in i mål. Mycket snyggt mål må jag säga.

I paus var man rätt nöjd, IFK hade haft lite flyt och utnyttjat sina chanser bättre än Malmö, som ändå hade haft mest boll och stundtals skapat ett skapligt tryck mot IFK:s mål.

Inför andra halvlek hoppades man främst på att Blåvitts försvar skulle hålla tätt åtminstone den första kvarten så Malmö inte skulle få kontakt för fort. Tyvärr fick man en kalldusch i tv-soffan redan ett par minuter in i halvleken då en till synes harmlös långboll snappas upp av en påpasslig Peter Ijeh. Ijeh håller undan Erlingmark och sätter bollen bakom Bengt Andersson, som mest verkade vara inställd på att plocka upp bollen från marken. Målet såg lite billigt ut, sett ur ett Blåvitt försvarsperspektiv, men det var samtidigt bra gjort av Ijeh.

Nu förväntade man sig en massiv Malmöpress matchen ut, men bara ett par minuter senare utökade istället Blåvitt sin ledning. Håkan Mild var åter mannen som skapade chansen genom en kraftfull brytning på mittplan. Bollen gick till Martin Ericsson som med fart drev bollen mot Malmös straffområde. Åter kom Jonas Henriksson löpande i full karriär mellan Malmös mittbackar. Passningen till Jonas från Martin var perfekt timad och ensam med Asper gjorde Jonas inget misstag. 1-3, ett mål som var oerhört skönt för undertecknads nerver, som vid det laget var totalt uppspända av matchen.

I ärlighetens namn hände det inte speciellt mycket under resten av matchen. Blåvitt spelade smart, backade hem med mycket folk och lät Malmö ha bollen. Hela Blåvitts backlinje spelade disciplinerat och gav fint understöd åt varandra. Ofta kom Malmö på vänsterkanten där Tobias Grahn huserade, men de få gånger han lyckades ta sig förbi Dennis Jonsson fanns alltid en hjälpande ängel till hands för att reda upp situationen. Två farliga Malmöskott är vad jag kan erinra mig, ett där Bengt Andersson står med tyngden på fel ben, men lyckligtvis smet skottet halvmetern utanför höger stolpe. Det andra var ett direktskott av Niklas Skoog som gick ungefär lika mycket utanför den andra stolpen. IFK stack upp då och då men mer än ett skapligt distansskott i slutminuterna av Martin Ericsson kommer jag inte ihåg.

Under tiden hade Djurgården gjort både 1-2 och 1-3 på Halmstad och säkrade således guldet för andra året i rad. Grattis! Nästa år, då..

Bäst i Blåvitt? Jag höll på av att på ren vana skriva Mikael Antonsson, men han var ännu inte kurant sedan sin skada, men hans ersättare Fredrik Risp gjorde en stabil insats med betoning på den andra halvleken. Hela försvaret var som sagt bra. Förvisso begav sig varken Dennis Jonsson eller Hjálmar Jónsson på några större offensiva äventyr, men i en match som denna gjorde det inte så mycket. På mittfältet såg Håkan Mild ovanligt seg ut, men han höjde sig gradvis under matchen och låg dessutom till stor del bakom två av IFK:s mål. Sebastian Johansson slet i det tysta och gjorde helt klart sitt jobb. Lagets nya Sebastian Henriksson, dvs. universell hjälpgumma, verkar Magnus "Ölme" Johansson ha blivit. Denna gång fick han hoppa in som högerytter där han löste sina defensiva uppgifter väl. Offensivt var dock hans insats inget som kommer att gå till historien. På topp fungerade samspelet väl anfallsparet emellan. Två "poäng" var vittnar om en bra dag på jobbet för båda två.

Som helhet var kanske inte 1-3 något speciellt rättvisande resultat chans- eller spelmässigt, men å andra sidan så kom Blåvitt från två raka förluster trots skapligt spel och många skapade målchanser. Idag slapp IFK föra spelet och Bo Johanssons defensiva uppställning fungerade taktiskt sett utmärkt där de snabba spelvändningarna låg bakom både 0-1 och 1-3.

I och med detta gick Blåvitt upp på en sjätteplats medan Malmö nu på allvar riskerar att tappa andraplatsen till Hammarby. Vi får hoppas att IFK gör sin plikt och tar revansch på ett höstblekt Landskrona och med 39 tagna poäng går stärkta mot jubileumssäsongen!

0 kommentarer