UEFA-cupen - himmel eller helvete?
Charlie hoppas på att Bajen gör en "Groclin".
Igår avslutades den Allsvenska säsongen 2003 i dur för Hammarby Fotboll när man bärgade andraplatsen och Stora Silvret. Med facit i hand en fantastisk prestation av Anders Linderoth och hans mannar. Säsongen har i mångt och mycket handlat om stora förändringar i laget med skador som den största anledningen, men ändå med ett bibehållet spel. Tidigare säsongers nyckelspelare Johan Andersson, Jonas Stark och Peter Markstedt har av olika anledningar hamnat utanför laget till förmån för yngre förmågor. Senaste framtidslöfte som fått chansen i Hammarby är Petter Andersson, 18 år, som två matcher i rad har fått hoppa in i andra halvlek. Hur långt kan detta unga, intressanta lag gå?
En andraplacering i Allsvenskan innebär en plats i nästa års UEFA-cup. Från och med nästa år kommer denna cup att göras om. Nedan ser ni hur formatet för UEFA-cupen 2004/2005 ser ut:
* Två inledande kvalomgångar
* Första omgången
* Gruppspel, 8 grupper med 5 lag i varje
* Tredje omgången
* Fjärde omgången
* Slutspel
Som det ser ut i dagsläget går Hammarby in i den andra kvalomgången. Anledningen till detta är den låga rankingen Sverige har. Utan att ytterligare gå in på formaliteter om hur denna ranking räknas ut kan jag konstatera att Hammarby måste slå ut två lag i dubbelmöten, först i den andra kvalomgången och sedan i den första omgången. Här kommer jag också till kärnan i denna krönika, svenska lags förmåga eller snarare oförmåga att gå långt i europeiska cuper.
Om man lyckas slå ut två lag på vägen hamnar Hammarby i det omtalade gruppspelet. Ett gruppspel som kan vara väldigt givande både ekonomiskt och sportsligt. I en grupp kommer det vara minst ett så kallat "storlag" med intäkter från tv-rättigheter och publikintäkter som extra grädde på moset. Rent sportsligt får vi flera matcher mot europeiskt motstånd. Hammarby kan få in ett högre tempo i sitt spel, något som är livsviktigt att ha i matcher mot lag från kontinenten. Ett högre tempo i sitt spel innebär i sin tur att man kan bemästra svenska lag på ett bättre sätt eftersom de inte är vana vid det högre tempot.
Det finns en väsentlig skillnad i cupspel och seriespel. I en serie premieras svenska lag; våra traditionella egenskaper som tålmodighet, organisation och taktiskt kunnande leder ofta till framgång. I cupspel däremot är det helt andra förutsättningar.
Här är det Vinna eller Försvinna som gäller. Den svenska fotbollskulturen är enligt min mening inte alls genomsyrad av den inställning som krävs i ett cupspel. Kanske är det också därför Svenska Cupen inte når några större publikframgångar. I gruppspelet går sedan de tre första lagen vidare, här kan vi återigen låta den svenska metodiken fälla avgörandet.
Förra veckan såg jag av olika anledningar en match i den första omgången av årets upplaga av UEFA-cupen mellan det polska laget Groclin Grodzisk och tyska Hertha Berlin. Det första mötet i Berlin slutade 0-0.
Den andra matchen, som jag såg, slutade 1-0 till Groclin. Ett vilt kämpande Groclin. Ett Groclin som kommer från en stad med ca 15.000 invånare. Som Groclin kämpade i den här matchen, man avgjorde i den 85:e minuten, har jag aldrig sett ett svenskt lag kämpa. Denna för många människor
ointressanta match innehöll själva essensen i cupspel, Vinna eller Försvinna.
Nästa år vill jag i UEFA-cupen se ett osvenskt Hammarby, ett Bajen som krigar för sin existens, precis som Groclin gjorde. Om hela föreningen, inklusive supportrar, drar åt samma håll så kan Hammarby ta sig till gruppspelet. Jag vet att det här laget definitivt har kapacitet att ta sig vidare.
Det är upp till Anders och Thom att motivera mannarna och övertyga dom om deras egen oövervinnlighet.