Blåvita hälsningar från San Diego
Den förre IFK Göteborgsspelaren Jan Prochazka spelar collegefotboll i USA. Janne rapporterar direkt från San Diego.
- Spelarna vet inte riktigt hur man spelar taktiskt och man fullföljer alla tacklingar.
Jan Prochazka, nu 21 år, spelade i Blåvitts U-lag fram till säsongen 2002. Då flyttades den lovande talangen upp till A-truppen med ett lärlingskontrakt. Janne fick dock få chanser att visa upp sig under året och lämnade Blåvitt för division två-laget Skärhamn inför säsongen 2003.
I början av augusti var det dock dags för Janne att prova på något nytt. Han lämnade Sverige för USA för att plugga i San Diego genom ett fotbollsstipendium. Att få en bra utbildning och samtidigt spela fotboll tilltalade den unge göteborgaren.
Klassen på universitetsfotbollen ska hålla ungefär svensk Superettan-klass, enligt Jan. Killarna tränar en gång per dag och i San Diego har Janne sällskap av göteborgarna Calle Rendahl (VF) och Tommy von Brömsen (Lunden).
Jan Prochazka, som har ett stort Blåvitthjärta, berättar här om livet i San Diego för Alltid Blåvitts läsare:
Hallå alla Blåvittfans!
Jag har tänkt skriva om livet här ett bra tag så nu kommer lite nyheter från collegefotbollen i USA. Jag kan bara börja med att skriva att komma hit till San Diego är det bästa beslut jag någonsin tagit. Staden är helt underbar. När vi inte tränar så solar vi vid skolans pool, på stranden eller så surfar vi etc. Och det gör vi året om.
Jag följer blåvitt över Svenska Fans och Aftonbladet och myser varje gång jag ser ordet mössa eller kyla i texten. Skolan jag kommit till, University of San Diego, är riktigt bra. Vi började säsongen med 1-2-2 (vinster-förluster-oavgjorda) men sedan den svaga starten har vi slagit skolrekord genom att vinna tio raka matcher.
Allt här i USA handlar om ranking. Man räknar precis allt; skott, räddningar, skott emot, skott på mål, hörnor, hur bra lag man möter, mål, assister osv. Ju högre siffror desto mer poäng får man. Dessa poäng räknar man sedan ihop och gör en nationell rankning. Krångligt? Mycket.
Och det blir värre. Det finns tre olika nivåer på collegefotbollen. Vår skola ligger i den första "divisionen", precis under proffsligan. Man får fyra år på sig att spela fotboll (det är så länge som man går i skolan) för skolan, sedan blir man antingen draftad av en MLS klubb eller så får man sluta.
Vårt lag går såpass bra att vi är rankade runt tionde plats för tillfället. Det är bra för de 64 högst rankade lagen går till playoff och det är egentligen det som gäller. Dessutom har vi en serie där vi möter sex lag. Detta kallas Conference. Vinner man denna Conference får man en direktplats till slutspelet.
Det är omöjligt att ens försöka översätta detta system till europeiskt tänkande. Säsongen håller bara på från september till december, resten av tiden är det mycket styrketräning och annan träning. För mig är det verkligen paradiset eftersom det finns så otroligt mycket att se och göra. I början av veckan såg jag, Calle Rendahl (VF) och Tommy von Brömsen (Lunden) Las Vegas och festade med bland annat Britney Spears, Naomi Campbell och Dennis Rodman. Det är skönt att ha två andra svenskar i laget, det underlättar mycket och vi har otroligt kul ihop.
Spelmässigt är allting också annorlunda. Spelarna i college är 17-24 år, vilket gör att de inte är så rutinerade. Många av dem är egentligen inte ens speciellt duktiga fotbollsspelare, men alla har en fysik som få ens allsvenska lag kan matcha. Tempot är högt. Det är stor skillnad på spelet här jämfört med Europa. Bland annat får man byta spelare in och ut, hur som helst. Alla springer som djur så man blir utbytt så fort man är trött, mot en ny hårt arbetande arbetsmyra. Spelarna vet inte riktigt hur man spelar taktiskt och man fullföljer alla tacklingar, även om man är riktigt sen in. Domarna kan inte så mycket om spelet. Vi har relativt mycket publik på våra matcher (ungefär som superettan), men spelar man amerikansk fotboll på collegenivå skulle man kunna räkna med 25000-80000 personer i publiken. Den sporten är stor här..
För mig personligen har säsongen gått ganska bra. Jag har smält in i laget och startat en del matcher. Jag har fått spela på alla platser i backlinjen, alla platser på mittfältet och även forward. Nu mot slutet spelar jag mest offensiv mittfältare eller forward och jag har lyckats trycka in ett par bollar och gjort några assists.
Livet leker, jag har definitivt blivit en bättre spelare sedan jag kommit hit, både fysiskt och psykiskt. Jag rekommenderar alla att ta chansen att komma hit, speciellt södra Kalifornien. Jag hoppas ni följer mig på www.usdtoreros.com.
Varma hälsningar från en solbränd kille,
Er blåvite man i San Diego,
Jan Prochazka
