Gästskribent: DIF-dominans II

Fortsättning på "DIF-dominansen".

Men annars spelade aldrig IFK Göteborg på något annorlunda sätt än övriga fotbollssverige gjorde. Roger Gustafsson som tränare införde nya träningsövningar, men aldrig nya träningsrutiner. 4-4-2-modellen som änglarna spelade enligt hade införts i Sverige redan på 70-talet, och då inte av dem. Klubben spelade enligt en modell som numera är ålderdomligt och som det finns tydliga linjer för hur man ska försvar sig mot. När nu Roger Gustafsson gått och blivit sportchef i klubben efter att i alla år av framgång varit tränare, har 4-4-2 än mer implementerats i klubben och just nu finns det inget som tyder på att det skulle rubbas inom någon nära framtid. Svaret till IFK Göteborgs framgångar stavas stabilitet inom de egna leden och en stor plånbok. De köpte helt enkelt de bästa spelarna till de flesta positionerna. Och när även deras pengar och spelare nu flyktat, vilket håll är nu Änglarna på väg åt?

Inte heller AIK:s kan sägas ha svarat för någon större revolution inom svensk fotboll. Den berömda diamant som laget spelade med på mittfältet är egentligen bara en derivation av den redan välkända 4-4-2-modellen. Lösningen till de svartgula framgångarna stavas här också en stor plånbok. Kolsäckarna hade också tillgång till en egen anläggning ute vid Karlberg, en nog så viktig ingrediens i kampen om guldmedaljerna. Men AIK måste framförallt tacka sina framgångar åt en enda man. Att Stuart Baxter var en man av högst ställda mått och som införde professionalism i klubben på ett helt annat sätt än vad någon före honom hade gjort, är den främsta faktorn till att AIK blev den framgångsrika klubb de då var. Annars fanns inga andra förutsättningar för att hålla Solnaklubben kvar i toppen. Nu när Stuart och pengarna är borta, var befinner sig AIK då?

I DIF finns för närvarande samlade alla ingredienser vilka behövs för att göra oss också framgångsrika. Detta gör att vi leder utvecklingen just nu. Vi har den breda supporterkulturen som behövs för att hålla intresset till klubben levande, vi har våran egen Kamratgård ute på Kaknäs och vi har våran egen Stuart Baxter i Zorans skepnad som med demoniska ögon och koleriska vredesutbrott låter spelare och domare veta vad han tycker om dem. Det vi i så fall skulle sakna skulle vara eget kapital, för den modell som DIF valt, den med DIF Fotboll AB som köper spelare och lånar ut dem till moderföreningen, har trots att den hittills visat sig räcka till, ännu inte kunnat svara på hur länge den kommer att orka hänga med. Men det kunde väl knappast Göteborgs eller AIK:s mest optimistiska anhängare svara på, eller hur? Knappast ens deras kassörer.

Därmed skulle förutsättningarna för att behålla Djurgården som herre på täppan ett tag till vara grundlagda. Jag ser inget fel i det. En förening som på ett sådant uttalat och tydligt sätt visat att de vill spela framtidens fotboll, måste låtas få leda utvecklingen åtminstone ett tag till. Beviset ligger ju i att så många föreningar tar efter oss, tidningarna skriver att vi spelar den mest sevärda fotbollen, vi lockar till oss alla talanger och stjärnor och dessutom vinner vi alla medaljer! Verkligheten bekräftar ideologin! Men till skillnad från IFK Göteborg och AIK före oss, som egentligen bara var stora och inget mer, står vi för en tydlig fotbollsfilosofi som är våran egen och kommer att lämna spår efter sig. Detta är starkt. För ni övriga behöver inte ta efter oss om ni tycket att det vi håller på med inte passar er. Men då kan ni i åtminstone i några år till känna er säkra på att det inte blir ni som står längst upp på podiet, utan att vi gör det.

Pablo Lizama Farias / pablo@lizama.com2003-10-29 13:01:00

Fler artiklar om Djurgården