När Bosse kom till stan
Med Alltid Blåvitt bakom kulisserna 2003. Redaktionens Marcus Toremar skriver en krönika i tre delar om den gågna säsongen.
November 2002: Mannen för dagen, och säsongen, var Jonas Henriksson. Med två förlösande mål svarade han på frågan om Blåvitt var redo för Superettan. Inte än iallafall blev svaret. Säsongen 2002 inleddes bra men ju längre den led desto värre blev spelet. Att se det som en gång var ett av Europas bästa lag, med internationella titlar och spel i de stora sammanhangen, åka ur UEFA Cupens kval mot ett lag (döpt efter en traktorfabrik) från Europas fattigaste land, var inget annat än tragiskt. Det blev dock en fortsättning i Allsvenskan, men Superettan var så nära som en stolpträff i Sundsvall under sista omgången. Två veckor senare blev Bosse Johansson IFK Göteborgs nya tränare.
December 2002: I Scandinaviums inre håller Bosse Johansson låda med ett par journalister och Alltid Blåvitt. "Kom så tittar vi på Luciatåget!" säger han och vi hänger på uppför rampen där ismaskinen brukar köra upp i pauserna under Frölundamatcherna. Blåvitt åker som vanligt ur Cupen, det är visserligen tillfälligheter som avgör i det nyckfulla five-a-side spelet, men bara det faktum att det förekommer meningslösa långbollar från två-backslinjen är illavarslande. Jonas Henriksson får innan matchen mot Örgryte pris som årets spelare enligt våra läsare. I väntan på Bosse i korridoren efteråt dyker en leende Jon Inge Höiland upp. Att han skall lämna laget är klart sedan länge, men det är inte officiellt ännu att han skall till "IFF-IFF". "Kom in här grabbar" säger Bosse och föser in oss i omklädningsrummet och avslutar intervjun i kalsongerna. Nog känns det som att det är en ny regim på tränarfronten alltid.
På Kamratgårdsfolket låter det mest som att säsongen 2002 var ett olycksfall i arbetet, inget annat. Nyförvärven haglar inte precis in under årets sista månad. Bosse Johansson är inte lika övertygad som klubbenledningen i övrigt och insisterar på att värvningar nog ändå måste till. Den genomlysning av verksamheten som vissa utomstående väntar sig uteblir. Redaktören på IFK:s officiella hemsida verkar nästan rörd till tårar över att klubben lyckas värva en J-landslagsman. Känslan av hopplöshet är påtaglig, trots Bosse Johansson. Att Hasse Blomqvist har siktet inställt på Kamratgården är ingen hemlighet och att han skriver på känns som det bästa som hänt på värvningsfronten på länge.
Januari 2003: Ute är det några minusgrader, inne i IFK Göteborgs träningshall känns det som att det är minst ett par grader kallare."Hur fan är man skapt egentligen", tänker jag, "här tar man flexledigt en förmiddag mitt i vintern för att se ett gäng som nästan åkte ur serien ägna sig åt trist uppbyggnadsträning. Ja, ja, det är väl det som är att vara supporter" intalar jag mig. Morran står bredvid. Jag kan fortfarande känna mina tår, det kan jag inte mot slutet av träningen. Man kan inte dra så många slutsatser av träningen, men visst är väl bollen lite mer på backen?
Mot slutet av månaden försvinner Risp till Chievo på lån innan någon hinner säga flaska. Tidigt på året meddelar Kurt Eliasson att han inte ställer upp för omval som ordförande. Kurt, som fått ägna sina två år som ordförande åt att röja upp efter Gunnar Larssons regim (som han själv var en del av), måste veta med sig att det jäser i leden. Den finns en officiell förklaring till ordförandebytet, personliga skäl. Så kanske det är också, men de grå eminenserna i föreningen vill inte veta av några spektakel på årsmotet heller. Att det sedan inte är rättvist mot Kurt är en annan sak.
På vintern blir vi på redaktionen lite engagerade i Blåvitts nya hemsida. Tillsammans med IFK:s ledning, supporterklubben, backen som skall göra sin hittills bästa säsong 2003 och veteranen Leif Nilsson Sr möts vi i kanslilängan på Kamratgården. Ena väggen är fylld av pokaler bakom glas, som vittnar om fornstora dagar. Stämningen är dock otvungen, det känns som att vi lika gärna kunde suttit i någon klubbstuga på landet och summerat försäljningen av Bingolotter. Den ena redaktionella uppgiften efter den andra lastas på Mikael Antonsson. "Fan, man är duktigt stel i kroppen nu!" säger han när mötet är slut. Vecka in och vecka ut med uppbyggnadsträning tar ut sin rätt.
Februari: Redaktör Sjöblom gör något som inte ens riktiga journalister törs, kör raka vägen in på Edsborgs IP i Trollhättan och parkerar bredvid planen. En hel del folk har sökt sig hit för att se årets första träningsmatch. Kjell Petterssons FC Trollhättan står för motståndet. I min termos: kaffe och Southern Comfort. Blåvitt vinner med 4-0. Efter matchen intervjuar vi Bosse Johansson, som tar i hand med oss alla och snackar som vi känt varandra sedan han trände Öster.
"Jag får hjälp med språket av Oliver", säger Risp när vi träffar honom bakom en avspärrning vid Bentegodi-stadion i Verona. Chievo har just besegrat Inter. Oliver, är ingen mindre än Bierhoff. Batigol går förbi oss med vått hår. Fredriks umgänge har onekligen förändrats, men inte han själv. Bortsett från frisyren då. Borta är tuppkammen, inne är Italien-slicket. Han beklagar att vi inte kunde få mer än två biljetter till matchen (vi är tre). Jag som istället fick stå i Curva Nord med den 10 000 man starka Interklacken klagar inte! En stor upplevelse, även om jag håller på Lazio.
Läs fortsättningen, klicka här.
