När Bosse kom till stan - Del II
Med Alltid Blåvitt bakom kulisserna 2003
Mars: Träningsmatch i Falkenberg. Kallt och spel på en sandplan. Kalle Svensson gör ett ruggigt mål på långskott. Jonas Henriksson tacklas av planen och krockar med Fan-TV kameran. Han får dock tag i den med ena handen och räddar den alltid ekonomiskt trängda huvudredaktionen från ännu en utgift. Hasse Blomqvist undrar efteråt lite oroligt hur hans lugg ser ut på bilden jag just tagit, "Jasså, man kan se bilden direkt?". Själv blir jag mobbad av allt och alla (känns det som) efteråt på grund av att jag gått av och an bakom Jonas Henriksson när han intervjuades for Fan-TV.
Ju närmare säsongen kryper desto mer står det klart för tränarstaben och klubben att förstärkning behövs, främst på forwardsfronten. Den ena spelaren efter den andra dyker upp. Ett par spelare testas ute pa Grimbofältet. Ravelli säger "Du, är din farsa glasmästare eller?!", när min kompis ställer sig framför hans bil och skymmer sikten ner mot planen. Leif Nilsson skakar hand med supportrarna på plats, "ja supportrar skall man vara rädd om" är hans kommentar. Kvällen innan har vi intervjuat Mamadou Diallo i foajen till hotell Scandic Crown. Aftonbladets reporter kommer efter oss. "Jaha, konkurrenterna hann före ser jag" säger han glatt. Big Mama svarar snällt på våra frågor medan RG vankar av och an vid receptionen, "det är bäst om jag inte är med när ni talar med honom" säger han. En person med god insyn i föreningen säger till oss att "klubben är rejält pressad nu, de måste göra en bra värvning". Martin Crossa tippas av läsarna bli intern skytteligavinnare.
Under den svinkalla vinterträningen och träningsmatcherna börjar en ung förmåga göra sig ett namn bland förståsigpåarna, Oscar Wendt. Bosse Johansson tar genast chansen att flytta Oscar till A-truppen. "Är man bra ska man spela, oavsett hur gammal man är" säger Bosse. Att Ozzy kommer att bli något är det inget snack om, men han kommer inte att rädda Allsvenskan för oss 2003. Sedan är det kick-off för Blåvitts sponsorer. Ute i Volvos utställningshall och konferensanläggning på Hisingen käkas det snittar och dricks vin. Ny reklamkampanj, ny tränare, nya spelare, ny hemsida och ny bortadräkt och lite till skall lanseras. Det är trevligt men åtminstone jag känner mig som en katt bland sponsorhermelinerna.
På årsmötet hörs som vanligt en del kritiska röster men de flesta är överens om att titta framåt. Den nye ordföranden Bengt Halse tar till orda och tackar för förtroendet. Bosse Johansson håller ett kort och klockrent tal som är avvägt till minsta stavelse, och budskapet går inte att ta fel på: Gräv där du står. Laget är inte vad det en gång var men med hårt arbete kan det kanske bli det igen. Ett kärvt men realistiskt budskap som möts av ovationer. Bosse tänker inte skapa förväntningar, tvärtom sa tonar han ned utsikterna kraftigt. En sak har vi dock förstått av träningsmatcherna; Martin Ericsson skall inte längre peta Håkan Mild eller Sebastian Johansson för att få spela.
April: Så var det äntligen dags. Allsvensk premiär, borta i Landskrona. Kallt och fruktansvärt blåsigt på den annars fina gästläktaren. Rejält med tillresta änglar, härligt! Matchen slutar med förlust. Humöret inte på topp under hemresan. Ska det bli ett lika jävligt år till?
Första hemmamatchen är mot Höilands nya klubb. De ska visst ta guld i år. "Höiland är ju inte från Kålltorp precis och det visste klubben när han köptes" sa Stefan Lundin redan förra sommaren och syftade förstås på allt snack om lojaliteter eller brist på det bland spelarna. Själv sörjer jag inte Höiland som han var 2002. Då personifierade han lagets brist på engagemang. Jon Inge är inget för Malmö att luta sig mot när det blåser snålt. Bosse Johansson chocköppnar med 4-3-3 spel. 0-0 i halvtid men sen händer det saker. Mannen som verkligen kan trolla med bollen, Hasse Blomqvist, gör årets match. Med sina sanslösa dribblingar får han tillslut en kram av motståndaren Matias Concha. Hasse gör två mål också, en riktig tåpaj och ett på skott. Martin Ericsson lyfter honom som en trofe. Till nästa hemmamatch finns det T-shirts med den lille bolltrollaren på. Tyvärr blev detta kulmen för Hasses säsong 2003, men såvitt jag bryr mig räcker det att han gör en sådan match per år. Uppfyllda av bilder från matchen åker vi till Växjö men då rullar inte glädjetåget längre. 0-0 trots otaliga chanser i den sommarlika värmen.
Maj: Efter hemmaförlusten mot Helsingborg är Bosse Johansson irriterad. En av de spelare han fostrat själv i Öster, Jesper Jansson, sänkte Blåvitt. När vi ses någon dag senare på en B-lagsmatch bjuder Bosse på kaffe och bulle. "Jag sa till Erlingmark att Jesper inte ska få springa över hela planen till en fast situation utan att någon markerar honom. I sådana lagen är han ju livsfarlig!" säger Bosse, och ställer upp mig och Morran som han hade velat se Erlingmark markera Jansson.
Derbyna förra året, särskilt det sista, var bland det värsta jag upplevt som supporter. Det var inte bara en fråga om att förlora ett derby eller två, för det är ju sånt som händer. Men sättet... Till höstderbyt hade IFK samlat ihop i princip alla spelare och ledare fran de två UEFA Cup-vinnande årgångarna. Hela den Blåvita högadeln var samlad; Glenn Strömberg, Torbjörn Nilsson, Glenn Hysen, Olle Nordin, Micke Andersson, listan kan göras lång. Och så Svennis till råga på allt. Sedan förlorar laget med 5-2, och framstår som en skugga av sin forna glans. Jag och redaktör Sjoblom fick nog efter 4-1 och tog oss ner från gästläktaren till kulverten som löper runt och under Nya Ullevi. När vi kommer runt står det 5-1 till Örgryte. Hur skulle det bli i år?
Läs fortsättningen, klicka här.
