Gult - GrönVit
Elfsborg på bortaplan är ingen rolig historia, sett med Hammarby ögon. På tjugofyra försök har vi bara lyckats vinna sex gånger. Dags att förbättra den statistiken nu.
Första matchen mellan våra lag spelades den 30 juli 1939, på hemmaplan, i allsvenskans andra omgång. Förlust med 1-4, inför 16 384 åskådare. Hammarbys mål gjordes av Stig ”Lotta” Karlsson. När säsongen sedan skulle summerades, den andra juni året därpå, skulle det visa sig att lagen placerade sig i varsin ända av tabellen. Kan också berätta att Elfsborg vann allsvenskan den säsongen och Hammarby kom sist, om nu någon trodde något annat.
Lagen har mött varandra 48 gånger i allsvenskan och SM slutspel, men tydligen aldrig i cupen? Kan det stämma? Så här ser det ut:
· 48 16 9 23 79 – 86 57 p.
Nu gör vi lite fler nedslag i historien:
Lördag den 9 september 1961
Vår första vinst mot Elfsborg kom väldigt överraskande för övriga fotbolls Sverige. Elfsborg hade inte förlorat en hemmamatch sedan mötet med Jönköping Södra den 28 augusti 1958, när laget gick ut till match mot Hammarby. Och det hade inte hänt på över två år att man inte lyckats göra mål i en match. Så det var minsann en underbar seger Hammarby tog hem. Den var en taktisk triumf, duon Hasse Nell/Bernt Westerlund hade, trots att de spelade i anfallet, fått till uppgift att också hålla ett öga på Elfsborgs speluppläggare Henry Larsson och spjutspetsen Jens Söderberg. Och Gösta Lundell klev fram som stor diregent på mittplan.
Hammarbys båda mål gjordes av ynglingar som i junioråldern spelat tillsammans i Ångermanlands landskapslag, ”Larsa” Johansson och Lasse Nordin.
Målen:
0-1 ”Larsa” Johansson (54)
0-2 Lasse Nordin (60)
Torsdag den 19 augusti 1971
Hammarbys ”Kenta” Ohlsson sänkte Elfsborg på Söderstadion och då jublar nästan alla söder om Slussen förstås. Men mest ändå över 28:årige högerbacken Sören Mannberg, som i en av sina sista allsvenska föreställningar, för snart ska Sören varva ner i division 5, valsar runt med Elfsborg så det stod härliga till.
Sören hade två matcher kvar. Först i derbyt mot AIK och den sista, tack och farväl matchen, mot Örgryte på Söderstadion (Hammarby torskade bägge). Sedan tackade en Hammarby legend för sig.
Målet:
1-0 ”Kenta” Ohlsson (45)
Söndag den 3 juni 1984
Blixt och dunder – många mål när Hammarby krossade Elfsborg. Peter Gerhardsson, vesselsnabb chanstagare i Hammarby blev historisk då Elfsborg gästade Söderstadion. Lille Gerhard slog till redan efter 12 sekunders spel och överträffade därmed Thomas Ahlströms snabbhetsrekord från 1978 (det står sig än idag).
”Bajen” vann tillslut med 5-0 sedan Hasse Holmqvist varit matchens store suverän och gjort allt utom mål. Det gjorde däremot veteranen Klasse Johansson, hans första någonsin på Söderstadion.
Målen:
1-0 Peter Gerhardsson (12 sek.)
2-0 Peter Gerhardsson (21)
3-0 Klasse Johansson (34) (skjut Klasse skjut)
4-0 Micke Andersson (49)
5-0 Billy Ohlsson (52)
Lördag den 29 september 1984
- Åh Billy Ohlsson, Billy Billy Billy Billy Ohlsson.
Elfsborg var chanslöst och sänktes snabbt av Billy Ohlsson i sista omgången. Hammarbyaren sköt samtliga mål, vilket betydde att han för andra gången blev allsvensk skyttekung och att Elfsborg åkte ut. Han vann skytteligan på 14 mål före MFF´s Mats Magnusson (13 mål).
- Konstigt, filosoferade Billy, men Elfsborg visade ingen vilja. Kan man inte mobilisera geist i ett sådant läge förtjänar man inte att spela i allsvenskan.
Målen:
0-1 Billy Ohlsson (20)
0-2 Billy Ohlsson (40)
0-3 Billy Ohlsson (58)
Söndag den 6 september 1987
Det sista man slås av i den här matchen är publiksiffran, ettusenetthundraelva åskådare. Fyra ettor är detsamma som väldigt lite folk på Söderstadion
Elfsborg svarade för omgångens skräll genom att vinna med 3-2 över Hammarby. Vi hade ett klart grepp om första halvleken, men så gjorde boråsarna två mål inom loppet av en minut i andra halvlek, så var den dagen förstörd.
Thomas ”Ludde” Lundin missade dessutom en straff.
Målen:
1-0 Peppe Holmberg (30)
1-1 Christer Larsson (35)
2-1 Thomas Lundin (42)
2-2 Mats Rotting (72)
2-3 Ulf Köhl (73)
Tisdag den 4 juli 2000
Även efter det att matchen har spelats så finns känslan kvar. Den här matchen borde vi ha vunnit. I en av den konstigaste matchen jag bevittnat på mycket länge, jag vet flera Bajare som inte såg ett enda Hammarby mål trots att vi gjorde två. Det berodde på att vi hade så fruktansvärt bråttom med att göra mål att vi satte bägge baljorna (jag höll på att säga innan domaren blåst igång spelet, det kändes så). Men de tog nog ett par minuter i början på vardera halvleken. De gula korten haglade ner över Söderstadion så att man tillslut trodde att domaren Martin Hansson ordnat ett eget tiforegn. När dimman lättat och matchen blåsts av visade det sig att Hammarby fått 6 gula kort och Elfsborg ett och det i en ovanligt schyst match? För Andreas Bild innebar det utvisning eftersom han fick två gula kort.
Det gör så fruktansvärt ont att förlora på det sättet det gjordes. Anders Svensson fick spela slalom mellan passiva Hammarbyare och sätta trean med matchens sista spark.
Elfsborgs supportrar kommer säkert att ta till sig denna match på samma sätt som Halmstads supportrar fick glädja sig tidigare i år.
Och jag fortsätter min tes. Vi Hammarby:are kommer säkert att förtränga den så fort som möjligt, fast matchen är värd ett bättre öde.
Målen:
1-0 Jonas Stark (2)
1-1 Fredrik Berglund (36)
2-1 Kaj Eskelinen (47)
2-2 Fredrik Berglund (72)
2-3 Anders Svensson (90)
Upprepa 1998 års resultat
Kunde vi få en repris av 1998 års bortaresultat, så skulle jag bli överdj**ligt nöjd. Då vann vi med 1-0. Pétur gjorde målet på straff i slutet av första halvlek, efter det att Kaj blivit brutalt nuddad i ryggen.
Vi hörs!
