Gästkrönika: Små snoppar och stora egon
Omodern redan innan första spadtaget.

Gästkrönika: Små snoppar och stora egon

När det gäller att visa upp staden för främlingar eller bräcka huvudstaden är Göteborgs politiker bland de bästa i världen. Att ta hand om sina egna invånare och deras behov är man desto sämre på. Alltid Blåvitt har tagit en titt på fotbollens- och arenornas framtid i Göteborg.

I veckan har de svenska och norska fotbollsförbunden kommit fram till att gemensamt söka värdskapet för EM i fotboll 2016. Göteborg anses vara den självklara central- och finalorten för arrangemanget. Samtidigt kommer information om Nygamla Ullevi som får projektet att redan innan byggstart verka omodernt och visionslöst. Vart är egentligen fotbollen på väg i Göteborg?

Om man tittar på arenastandarden från de tre mest aktuella Europamästerskapen (2000, 2004 och 2008) behövs det två eller tre arenor i storleksklassen 40-60.000 samt ytterligare fem, sex arenor med en publikkapacitet på minst 30.000. Inför det kommande mästerskapet – Euro2008 – som arrangeras i Österrike och Schweiz ser arenakapaciteten ut som följande:
- en arena för 50.000 (tre gruppspelsmatcher, två kvartsfinaler, semifinal, final)
- en arena för 40.000 (invigningsmatch + två gruppspelsmatcher, två kvartsfinaler, semifinal)
- sex arenor för 30.000 (vardera tre gruppspelsmatcher)

Om Sverige och Norge samarrangerar EM så finns det inte en chans att norrbaggarna skulle vara beredda att ge bort hela slutspelet till Sverige – således får vi förutsätta att det i Norge byggs en arena för 40-60.000 som åtminstone kommer tilldelas en semifinal och en eller två kvartsfinaler. Svenska Fotbollsförbundets ordförande Lars-Åke Lagrell deklarerade dock tydligt i en intervju med Göteborgs-Posten nyligen att ”Göteborg har landets största arena och dessutom en geografisk närhet till Norge, så det känns naturligt att Göteborg blir bas och finalarena.”.

Så långt är det jättekul. Staden Göteborg kommer på nytt få möjlighet att vara värd för fotboll på hög internationell nivå när nu IFK:s internationella ambitioner på sin höjd sträcker sig till deltagande i Gothia Cup. Problemen kommer när man synar ordförande Lagrells ord lite närmare; den geografiska närheten till Norge är odiskutabelt, däremot ställs frågetecken kring uppgiften att Göteborg har landets största arena. I nuläget stämmer visserligen uppgiften, men i god tid innan EM 2016 skall Nya Råsunda med 50.000 sittplatser och ambitioner om europeisk toppklass på arenastandarden stå klar.

För att Lagrells påstående således skall vara med sanningen överensstämmande krävs att han har fått försäkringar från Göteborgs politikers sida att nya Nya Ullevi kommer att byggas ut väsentligt från de 42.000 platser som i nuläget finns. För att vara en attraktivare spelplats än Fotbollsförbundets egna nybyggda arena krävs sannolikt en publikkapacitet på 60-70.000.

För att en arena av denna art skall vara möjlig att bygga krävs miljardinvesteringar. Samtidigt hårdnar konkurrensen betydligt mellan olika städer i jakten på attraktiva arrangemang. Om Bruce Springsteen och Rolling Stones (eller vilka det nu kan vara som är aktuella att spela på arenan år 2020) väljer att förlägga två konserter i Göteborg eller en vardera i Stockholm, Oslo och Köpenhamn beror sannolikt endast på vart de tjänar mest pengar.

Storleken på den i Göteborg tilltänkta arena är av sådan kollosal art att svenskt seriespel aldrig kommer att bli aktuell där. Metropolen Göteborg och dess politiker har således ambitionen att följa i den exklusiva skaran av städer såsom Paris (Stade de France), London (Nya Wembley), Glasgow (Hampden Park) och Cardiff (Millenium Stadium) fotspår och bygga jättearenor som endast används till konserter och landskamper – inte till lag i högre seriespel. Ett litet problem är dock att landskamperna framgent med största sannolikhet kommer att spelas på Nationalarenan i Solna. Om projektet tyder på gigantiska visioner, bristande kunskap eller penisavund hos de styrande kan – och bör - livligt diskuteras.

Om de högtflygande ambitionerna hos de styrande männen när det gäller en tänkt EM-ansökan är enorma visas tyvärr inte samma ambitioner när det gäller den arena som skall bli Alliansklubbarnas hemvist de närmaste femtio åren. Nygamla Ullevi är omodern redan när den planeras – politikerna vill ha en billig, liten och kass arena så att klubbarna väljer spel på Nya Ullevi så fort en match blir det minsta intressant, gaisarna vill ha ståplats ovanför VIP-hyllan (!) och IFK:s representanter tycker att supportrar och sponsorer skall fortsätta äta fesljummen kôrv och 'dricka upp sig' innan man äntrar arenan istället för att som resten av fotbollsvärlden inse att det är på kringaktiviteterna som pengarna tjänas för att bygga bättre fotbollslag.

Det mest logiska svaret på dagens och morgondagens arenaproblematik i Göteborg vore om man byggde en Euro2016-anpassad arena med utbyggningsmöjlighet till 30.000 istället för de båda arenor som finns nu, men det skulle i så fall innebära att politkerna vore tvungna att distansera sig från det heliga Nya Ullevi – något som inte känns det minsta troligt.

Med tanke på vart i processen vi ligger angående Nygamla så kan effekten av detta icke skalbara 'fuskbygge' bli att staden inte alls kommer att vara representerad i Euro2016 – Nygamla kommer defintivt inte hålla måttet, och för Nynyas del borde det vara högst tveksamt om de gigantiska kostnaderna kan motiveras för en arena som byggs för att få arrangera ett fåtal konserter, ett par slutspelsmatcher i EM och i bästa fall ett friidrottsmästerskap var tionde år (om Uefa går med på att ha löparbanor på en EM-finalarena).

Då logik och politik sällan går hand i hand måste man tyvärr konstatera att fotbollens framtid i Göteborg på elitnivå mycket väl kan vara hotad på hög nationell nivå. Nygamla Ullevi kommer av allt att döma bli en kompromiss där ingen representant från IFK Göteborg tycks vara beredd att göra sig besvärliga mot politikerna och se till föreningens bästa. Inom några år kommer Malmö FF, Djurgården och Hammarby sitta på egna arenor anpassad för deras verksamhet samtidigt som AIK hyr in sig på Nationalstadion. Mindre städer såsom Halmstad, Borås, Örebro och Kalmar visar alla upp arenaambitioner och förståelse för kundernas behov som klart ligger i nivå med vad fotbollens föredetta huvudstad lyckas skaka fram.

Kristoffer Norén2006-12-19 10:00:00
Author

Fler artiklar om IFK Göteborg