Kanske ett steg fram men samtidigt minst ett bakåt
Rapport från torsdagens arenamöte angående "Nya Söderstadion".
Klockan 17.00 inleddes arenamötet i en lokal på Johanneshovs Isstadion. På podiet satt Py Börjesson, idrottsborgarråd, Annika Billström, finansborgarråd, Ulf Larsson, VD för Stockholm Globe Arena samt två representanter för White Arkitekter som har ritat arenaförslaget.
Jag vet inte exakt vilka de cirka 50 åhörarna representerade, men bland annat var det folk från Svenska Fotbollsförbundet, Swemo (motorsport), Skridskoförbundet, Hammarby Fotboll, DIF Fotboll, Hammarby Friidrott, Stockholms Friidrottsförbund (eller om det var Sveriges eller rent av från båda), EMA Telstar och Stockholms Idrottsförbund.
Bajen Fans och Järnkaminernas Aktionsgrupp hade vardera två platser att tillgå på mötet som åhörare.
När Ulf Larsson hade hälsat oss välkomna inledde Annika Billström mötet med att redogöra varför en evenemangsarena är så viktig för Stockholm som stad. Hon beskrev konkurrensen mellan geografiska regioner i Europa. Vi konkurrerar inte enbart med Göteborg, vi tävlar istället med andra huvudstäder, tex Köpenhamn och Helsingfors, om besöksnäringen med allt vad det innebär. Stockholms mål är att bli norra Europas mest spännande region, inte bara genom evenemang utan även genom sin satsning på forskning och utveckling, genom satsningar på infrastruktur. Allt inom ramen för en ekonomisk och ekologisk utveckling.
(Nej, det här är inte som att skriva om fotboll, men jag hoppas att jag kan återge mötet hyfsat korrekt i alla fall...)
Annikas utläggning ledde till att en nationalarena är nyckeln för Stockholms utveckling. Hon ansåg att finansieringen var möjlig, nu är det upp till intressenterna att bestämma om evenemangsarenan ska bli verklighet. Budskapet var att om idrottsrörelsen och andra intressenter vill ha arenan så går vi vidare med planerna, vill de inte det så lägger vi ner projektet. Det finns absolut ingen prestige i ärendet enligt Annika. Kliv på så rullar tåget eller stå kvar vid hållplatsen var budskapet.
Finansborgarrådet gladde sig åt att debatten äntligen har kommit igång och att det finns flera arenaförslag tyckte hon inte var ett problem. Förslagen i Solna, Kista och på Östermalm lever vidare. Det viktiga är inte var arenan placeras, det viktiga är regionen får en arena, även om det sker i Solna. På så sätt skulle även Stockholm gagnas av alla besökare i Stan.
Evenemangsbranschen beskrevs som världens mest expansiva marknad, besöksnäringen omsätter oerhört stora pengar och en evenemangsarena skulle skapa en internationell attraktionskraft åt regionen. Annika undrade om vi har råd att halka efter i utvecklingen, nu när våra konkurrenter storsatsar. I dagens svaga konjunktur behövs arenan.
Hon avslutade mötet med en summering, vi får ej vara passiva, arenan ger massor av värdefulla synergieffekter. Dessutom kan vi locka hit artister som idag inte kommer till Stockholm eller Sverige på grund av att vi inte har tillräckligt bra arenor.
Ordet gick sedan till Py Börjesson som mer gick in på arenans roll för idrotten, men hon började med att först påpeka om hur bra det går för upplevelseindustrin och att Globen (jag tror att hon menar globenområdet, dvs Sös, Hovet , Globen och Annexet) sätter nytt rekord i antalet arrangemang i år. Hittills har det hållits 256 evenemang varav 135 har varit sportaktiviteter.
Hon pratade om Socialdemokraternas stora satsning på breddidrott, ungdomsidrott och spontanidrott. I takt med att det går så bra för våra elitidrottare ökar trycket på barn- och ungdomsidrotten. Staden har redan satsat 500 miljoner på bla investeringar och reinvesteringar i idrottshallar och anläggningar, och satsningen kommer att fortsätta. Dessutom satsa det på spontanidrott.
(Min kommentar: det är idrott som utövas av barn och ungdomar som i vanliga fall inte utövar idrott..)
Satsningen på en ny arena tillsammans med att det går så bra för stadens idrottare kommer att betyda mycket för barn och ungdomars satsning på sport.
Utgångspunkten för arenan måste vara att den, precis som Globen kan skifta ansikte. Den använde som exempel till skidåkning i helgen berättade Py. Arenan måste vara flexibel. Arenan måste dessutom kännas nära för publiken (att man sitter nära de som idrottar), den måste erbjuda en tät atmosfär för att lämpa sig för tex fotboll.
Ulf Larsson talade om Globen som ett unikt evenemangsområde med bra kollektiva kommunikationer i form av bussar, olika tunnelbanestationer, tvärbanan och den nya söderleden. I dag finns det dessutom 2500 parkeringsplatser i området.
Andra positiva saker med Globenområdet som framhölls var att det redan finns ett stort kunnande om arenadrift, dess ypperliga läge med tanke på att inga som bor precis runt omkring störs av arenorna. Ulf gled sedan in på fotboll och beskrev att arenan kommer att fungera lika bra för allsvenska som europeiska matcher, lika bra för klubb som landslag. Dessutom framhöll han att arenan givetvis är perfekt för megaevenemang.
Innan mötet avslutades med en frågstund, redogjorde arktitktfirman White för hur arenan ska se ut. Dessa ritningar och skisser finns att beskåda på Hammarby Fotbolls hemsida. Jag tänker inte redogöra för deras utläggning mer utan ni får själva studera materialet på länken.
På frågestunden dök problemen upp, i alla fall tolkade jag dem som problem eller åtminstone reservationer. Arenan är i dagsläget inte skapad med utrymme för vanliga löparbanor, utan med en mindre och kortare variant.
Detta hade alla de intressenter som jag nämnde i inledningen med undantag av Hammarby Fotboll, DIF och Svenska Fotbollsförbundet invändningar emot av ganska förklarliga skäl eftersom deras idrotter utövas till stor del på löparbanor eller banor av den storleken. I övrigt verkade alla överens om att det var mycket positivt med en ny arena.
Fotbollsintressenterna HIF och SvFF har inga problem med att det finns löparbanor på arenan, bara de inte finns där när det ska spelas fotboll. Det var ett absolut krav från både SvFF och HIF. HIF krävde också högsta fart i arenafrågan och betonade att arenan, ur deras synvinkel, redan borde varit klar.
Arkitektktbyrån förklarade redan i sitt anförande att mobila läktare över löparbanorna är svårt att genomföra. Det finns exempel på att det kan fungera, tex i Paris, men där flyttas läktaren in när fotbollssäsongen börjar på hösten och tas bort när säsongen är slut på våren och det är dags för friidrottssäsongen. Här löper som bekant säsongerna samtidigt varpå många flyttar kan bli aktuella.
Nu ska olika arbetsgrupper sätta sig ner och alla intressenter ombads att inkomma med skriftliga synpunkter någon gång i januari.
Steget fram är att många är positiva till den nya arenan men frågan är hur många steg tillbaka som krävs för att lösa problemet med löparbanorna, samt hur lång tid det kan ta innan man enas. Hur ordnar man stora friidrottstävlingar utan sprintgrenar? Hur lockar man dit speedwaytävlingar av världsklass till en liten bana? Hur ska det gå att locka hit skridskotävlingar? Frågorna är många.