Reflektioner från Malmö Stadion
I går kväll var en magisk kväll. Lite funderingar samt bilder från 6-0-matchen.
De som innan säsongen var kritiska till att Blåvitt skulle bli ett lag att räkna med tog ofta upp att laget saknar den bredd som de övriga tilltänkta topplagen kan uppvisa. Det må vara hur det vill med den saken, men vi kan ju konstatera att vi nu leder allsvenskan, med tex sex poäng före AIK, Halmstad och Helsingborg, trots att Tomas Rosenkvist saknats i fem matcher, Mikael Nilsson i sex matcher, Pontus Kåmark i tre matcher, och Håkan Mild i hittils en match.
Lika fel som att tro att allt var kört i och med Milds (operationen sker förresten på torsdag, enligt GT) skada, lika fel är det givetvis att tro att allt kommer gå som på en räls bara för att vi lyckades få in sex bollar mot en allsvensk nykomling. Krönikörerna på kvällstidningarna vill ju gärna ha någon/några att höja till skyarna varje vecka, för att sedan om möjligt få ner desamma på marken någon vecka därpå. Men, visst katten ser det jäkligt lovande ut...
Ett viktigare tecken, åtminstone för mig, på att laget har kapacitet att på allvar slåss om guldet är om man klarar av att ställa om från gårdagens match till på söndag och hemmamatchen mot Sundsvall. Då krävs tre poäng, och halvhjärtad inställning lär inte räcka för det. Upp till kamp!
Den knappt 12 000 starka (?) hemmapubliken trivdes uppenbarligen inte igår, då de började gå hem redan i inledningen av den andra halvleken. Annars var det mesta sig likt även där. Bra tifo från de himmelsblå, men sen hördes det inte mycket från deras håll. De gånger som ljudvågorna nådde bortåt bortasektionen var det mest olé, allez, och bom-tjafs. "Hata Göteborg" hördes dock inte mer än någon enstaka gång, tro´t eller ej. Största jublet från hemmapubliken kom förresten när det annonserades att Mats Lilienberg skulle bytas ut!
Att sälja matchprogram verkar inte vara något som MFF prioriterar. Efter att ha vandrat runt hela Stadion utan att se en enda försljare så stod det till slut en kille på sektionen bredvid bortaläktaren och sålde genom ett staket. Lysande! Matchprogramet var dock väl värd den betalda tjugolappen, även om det inte höll som klass som Blåvitts Matchguide. Speciellt intressant var intervjun med deras nyuppflyttade junior Kenneth Gustavsson. Man fick bla veta att han brukar sova utan pyjamas (!) samt att han har följande ambitiösa framtisplaner:
"Nu är mitt mål att skriva en bok. Den ska heta Hundarna och handla om hur just hundarna tar över världen. Alla hundar vet att jag känner till deras plan; det är därför de är så rädda för mig."
Roligt att Gustaf Andersson äntligen fick göra mål igen. Dessutom ett mål som verkligen skiljde sig från de typiska Gustaf-målen. Lika trevligt var det förresten att Rosen lyckades så bra efter bara ett par B-lagsmatcher sedan skadan. Tänk om de kan komma upp i samma form som i fjol! Jag kan ju fortsätta med att räkna upp hela laget, men nog förtjänarSeb respekt som alltid är lika bra och ger allt var han än får spela. Hans partner Martin Ericsson blir dessutom bara bättre och bättre, lysande speluppfattning som för det mesta renderar i ljuvliga passningar!
En annan spelare som var mycket lyckosam igår var Jimmy Svensson. Nästan alla inlägg gick hem, och när de gör det så är hans vänsterfot mycket viktig för laget. Och sicken frispark sedan, även om Fedel placerade muren och sig själv väldigt konstigt. Jimmy Svensson är förresten den spelare som dragit in flest poäng i Aftonbladets coach-tävling Drömelvan, strax framför Magnus Källander i ÖIS samt Seb Henriksson, Erlingmark och Höiland.
För ett antal år sedan, tror det var runt 95-96, arrangerade Svensk Elitfotboll en tävling för att efter säsongen utse allsvenskans bästa supportergrupp. En av kategorierna för att få pluspoäng i den tävlingen var "positiva tillrop till moståndarlaget/domaren". Synd att den tävlingen bara blev ettårig, efter den hyllning som Änglaskaran (350-400 man är bra för att vara en måndag!) gav gamle hjälten Jonnie Fedel hade ju segern var klar redan nu. För övrigt riktigt bra stämning på alla blåvita!
Givetvis var hela laget väldigt glada efter matchen. Klart på bäst humör var dock en norrman, nämligen Jon Inge Höiland som riktigt sprudlade av härlig segerglädje. En annan händelse som inträffade vid spelarbussen efter matchen som är värd att nämna är när ett gäng Rosengårdskids frågade en nyduschad Bengt Andersson vem han var och om han hade spelat i matchen. Svaret på den senare frågan dröjde, och lät inte helt självklart...
Ett par bilder från matchen hittas via Galleriet i vänstermenyn. Fler bilder (bla på Änglaskaran samt när spelarna kom in en andra gång) kommer i början av nästa vecka.
