Lågbudgetsatsning låter lika kul som en kall och blåsig skånsk höstdag
Vad innebär det egentligen att lågbudgetsatsa?
Malmös gator är mörka, kalla, gråa och fulla med gula löv, precis som gatorna i Trelleborg. Den enda skillnaden är att de gulnande löven inte ligger kvar så länge i Trelleborg innan vinden blåst bort dem. Hösten och vintern är ingen favoritårstid även om Cappucino och muffins smakar bättre när vinden viner och regnet faller utanför Espresso House på gågatan. Det har varit trist och grått sedan jag, något rund under fötterna, gick ut från segerfesten och glädjen på Tre Lyktor den 25 oktober.
Även om det inte var så längesedan, har tiderna förändrats. Bor man i Malmö hamnar man ofta i diskussioner när det gäller fotboll, kraftnedbrytande diskussioner dessutom. Inleder man sådana med en himmelsblå, märker man ganska snart att tvåvägskommunikation inte är fungerbart. "TFF kan absolut inte ha någon chans i allsvenskan. Ni åker ner igen." Många MFF-supporters vägrar nämligen erkänna TFF som ett allsvenskt lag, då lägger man hellre ner krutet på att berömma stämningen av Möllan FF.
När Peter Abelssons eventuella flytt till MFF kommer på tal, avfärdas Abels kvaliteter ganska snabbt. "Visst, han är bra i TFF, men han kommer inte att platsa i MFF." Ett sådant uttalande kan man leva utan, för det är väl plågsamt nog att Abelsson är på väg till den största konkurrenten av dem alla. Då vill man inte höra att han inte kommer att platsa.
Samtidigt är det alldeles självklart att en försvarare av Abels kaliber måste få testa lyckan i ett framgångsrikt lag. Han ska inte behöva spela i ett lag som tänker köra en lågbudgetsatsning i allsvenskan, vad nu det innebär. Lågbudget och satsning är knappast två ord som går att förena. Lågbudgetsatsning låter lika kul som en kall och blåsig skånsk höstdag.
Oron finns där. För att TFF kommer att starta den allsvenska säsongen med det laget som man hade i Superettan. Om man nu deklarerat att det är en lågbudgetsatsning som gäller, hur ska då spelare lockas till föreningen. Att vara en trygg, stabil allsvensk förening med småklubbsanda håller inte längre. En lågbudgetsatsning innebär väl ändå att man med små medel bygger upp ett lag som med tur kan hålla sig kvar. Gäller en sådan här satsning att man betalar ut jättelöner till 34-åringar, eller att man värvar småtjocka gubbar som andremålvakter, eller att man har halvtidsanställda tränare? Det är fullt begripligt att TFF vill minimera de ekonomiska riskerna. För det sista en klubb vill, särskilt om man degraderas på nytt, är att ha skulder upp över öronen. Men återigen, satsa rätt.
För ett tag sedan granskade en kvällstidning de allsvenska lagen, hur relevant det nu är när endast en månad gått sedan den förra säsongen tog slut. Inte så överraskande placerades TFF som solklar jumbo. Den största anledningen till detta var att "det var iskallt på värvningsfronten". Frågan är om ett lag från Superettan måste värva ihop ett nytt lag för att lyckas i allsvenskan. Ja, delvis, för ett par etablerade spelare underlättar. Med motiverade äldre spelare tillsammans med flertalet av de yngre spelarna i laget, kommer Ulf Larsson och Anders Grimberg att kunna komponera ihop ett hyfsat allsvenskt lag. Men i den svenska toppfotbollen innebär ett etablerat namn ofta en spelare över 30 år som inte alltför sällan får alldeles för mycket betalt. I många av fallen, håller en sådan spelare inte under en hel säsong. För med åldern blir man gnälligare och mer skadebenägen. Därför spelar givetvis andra saker in.
TFF har ett av allsvenskans bättre tränarpar och med rätt personligheter och kvaliteter i laget, kommer Grimberg och Larsson att leda ett lag som kan slå Djurgården, i alla fall på hemmaplan, så att Zoran Lukic sitter tyst på flyget hem till Stockholm. För det handlar inte om att enbart köpa ihop en allsvensk status, det lyckades i alla fall inte Enköping med. Så vitt jag vet, handlar fotbollen fortfarande om träning, passion, kreativitet, tur och jävlaranamma. Det kan till och med en MFF:are hålla med om.
