Jakten på Allsvenskan, dag 368 - Intervju med Magnus Samuelsson, del 1(3)
Magnus Samuelsson berättar för Parkens Vita Hjältar om sina minnen från sina förra sejour i IFK Norrköping, och om kraven som uppkommer när man representerar IFK. Idag publicerar vi del ett av tre i vår intervju med "Sama".
Snart drar fotbollsåret 2007 igång på allvar. IFK Norrköping inleder försäsongsträningen på måndag. En som inte kan vänta till dess är Magnus Samuelsson - hemvändaren med stort hjärta för IFK Norrköping.
Parkens Vita Hjältar ringde igår upp "Sama" för en pratstund. Idag följer första delen av tre i intervjun med den slitstarke mittfältaren.
Först och främst vill jag önska dig välkommen tillbaka till IFK. Hur känns det att vara tillbaka?
- Tack så mycket. Det känns riktigt bra och jäkligt inspirerande. Jag är skitsugen på att börja träna. Jag är riktigt sugen faktiskt. Jag längtar till vi ska dra igång här på måndag.
Du skulle in i duschen förut när jag ringde – har du tränat på egen hand idag (läs igår)?
- Ja, precis. Jag var ute och rörde på mig lite.
Du kan inte hålla dig?
- Exakt, även fast man är gammal så kryper det i benen. Man måste hålla igång lite också. Jag har haft ledigt i december, men jag har rört på mig lite grann några dagar i veckan, så att man kommer lite förberedd till på måndag.
Ja, du hade ju lite skadebekymmer förra säsongen.
- Precis. Förra säsongen var det smågrejor hela tiden i stort sett, som hackade sönder säsongen för mig. Så blir det ibland, men jag hoppas att det bara var ifjol. Jag hade nästan fyra skadefria år innan förra året i Elfsborg. Sista året kom allt på en gång i stort sett.
Nästa säsong behöver vi dig frisk.
- Ja, jag menar det, haha. Men det är sådant som är svårt att förutspå. Nu är jag är frisk och fräsch och hoppas kunna spela så många matcher som möjligt. Det vill jag verkligen göra.
När jag började gå på Parken som liten grabb i början av 90-talet minns jag dig och din röda kallufs. Det känns faktiskt lite konstigt att du är tillbaka nu.
- Ja, exakt. Det är ju några år sedan. Jag hade nio kanonår i IFK innan jag flyttade till Norge. Sedan har jag varit borta i åtta år från staden, och det känns helt rätt – och jäkligt kul – att få avsluta här i IFK. Jag hoppas det blir ett bra avslut och att vi kan ta det här steget som alla längtar efter.
Precis. Michael Andersson har sagt att det är en fördel att få tillbaka spelare med historik från staden Norrköping och föreningen IFK Norrköping. Vad tror du han menar med det?
- Dels tror jag han menar att jag och Micke Blomberg vet vad det innebär att spela i IFK. Det är en ganska så, hur ska man säga, jobbig, krävande förening att vara i. Och det blir liksom ingen nyhet, eller chock för oss.
- Jag vet att det är höga förväntningar och folk kräver resultat här i staden. Både Blomman och jag är vana vid det. Och det blir inte som en överraskning om resultaten inte kommer. Så där vet vi vad som väntar, och det tror jag kan vara en fördel. Många som kanske inte har varit här förut kommer hit, och när serien börjar och resultaten inte kommer – då blir det rätt så jobbigt att spela fotboll i IFK.
- Sedan så tror jag att det är bra för publiken i Norrköping att det är lite norrköpingskillar som kommer hem, som är födda och uppvuxna i staden. Det är ju i och för sig inte Blomma, men han har ju spelat många år i IFK. Det tror jag inte alls är någon nackdel, att det finns lite lokala killar i föreningen.
Jag tror också det är bra, och att det kan locka lite extra folk till Parken.
- Ja, jag tror det. Jag har många kompisar som inte har varit på Parken på många år. Men nu får de börja gå igen säger de, haha. Jag tror att det kan dra lite extra folk. Det är jag ganska övertygad om att det kommer att göra.
Jag träffade faktiskt en kompis till dig för ett tag sedan, och han sade också att det är kul att du är tillbaka och han ska börja går mer på Parken igen.
- Ja, du ser. Där är en som inte går på Parken, eller bara har varit någon gång på sistone. Men det kanske blir lite fler besök för honom på Idrottsparken. Det är kul om det blir så.
År 2007 vill vi se "Sama" jubla i den vit-blå dressen.
Vilket är ditt bästa minne från din tid i IFK. Har du något specifikt sådär som du minns?
- Det är svårt att säga. Jag fick vara med om massor. Under mina första år i IFK så var vi en toppklubb i Sverige. De vann guld året innan jag kom, sedan de första åren för min del, 90, 91 och 92 så tror jag vi tog silver. Jag spelade ganska mycket och vi hade en enormt bra trupp, och en enormt bra skola. Det var kvalitetsspelare rakt igenom. Att då som 18-,19-, 20-åring få vara med i Sveriges bästa lag var ju fantastiskt fint. Och man fick känna på riktigt toppmotstånd, och det är sådant som är kul. Det är ju sånt man minns.
- Men jag har inget specifikt minne sådär. Och att man fått lära känna många kanonkillar genom åren är också jäkligt kul. När man har varit iväg några år har man lärt känna folk i Norge, lite i Borås, och så. Sådant är jäkligt kul. Men jag hade som sagt nio fantastiska år i IFK. Tyvärr började det dala lite då, sportsligt, under den sista delen av min tid i IFK. Det var lite synd. Från att ha varit en toppklubb i Sverige till att bli ett mittenlag under de sista åren då jag var med. Men så är det.
* * *
Del två av intervjun följer imorgon: "Det går inte att någon går och drar benen efter sig."
45 dagar kvar till första träningsmatchen.
103 dagar kvar till seriepremiären.
1523 dagar sedan degraderingen
