Lagstommar och kärnfamiljer
I vissa hushåll är det ena viktigare än det andra. Jag vet var jag lägger min röst.
Det är oftast från höger man hör rösterna. Rösterna brukar komma ur moderater eller kristdemokraten Alf Svenssons mun. Rösten pratar om att det förlovade landet skall komma om vi bara lyckas hålla ihop familjerna så att de blir kärnfamiljer.
Det finns inte en presidentvalskandidat i det stora landet i väster som inte måste påtala samma sak - "It's a family business".
Med detta prat menas naturligtvis den totala lyckan i en familj. En familj där föräldrarna älskar varandra och visar varandra eviga ömhetsbetygelser. Mamman lagar mat och pappan kommer hem efter en luthersk dag på jobbet och pussar henne på kinden. Detta efter att i trevliga och leende ordalag frågat hur hennes dag har varit. Doften av nybakat ligger i luften och de tre barnen strålar tillsammans med föräldrarna i skenet från kökslampan från IKEA. Barnen är den sortens barn som ligger på de övre tio procenten i skolans betygssättning. De går lyckliga till skolan varje dag klockan åtta, kommer aldrig försent och inmundigar sig varje dag den dos lärande som skolplanen förutsatt.
De går dit på en liten men säker cykelväg och deras kamrater är precis lika välkammade som dem. Det största problemet på lärarträffarna är om kaffet skall räcka till då allting går sin gilla gång i en evig paranoid dröm skapad av Kubrick.
Nu är det bara det att allt inte är som det verkar. Pappa jobbade på Systembolaget med betoning på jobbade. Mamma har efter hans många och långa mutresor fått nog, denna frånvaro från hemmet kombinerat med impotens till följd av för mycket billigt italienskt rödvin har gjort henne deprimerad. Depression kräver nya miljöer och då helst i sängen så hon "tradade" ut en trög femtioåring mot en frisk tjugofemma.
Det visar sig att yngsta dottern tillbringar kvällarna vid macken rökande, än tobak än något annat. Ivrigt nersköljt av folköl lånande ut sin kropp till vem som helst som visar minsta intresse för henne eller hennes hår. Sonen blir mobbad och slagen varje dag då han en gång för tre terminer sen tog på sig en gympadoja av fel märke. Detta har otvetydigt lett till ivrigt funderande på självmord. Den äldsta dottern insåg det förljugna i hela sin uppväxt och har sökt sig till en sekt i Kathmandu. -Det är där den sanna kärleken finns - säger hon i alla fall samtidigt som hennes sektledare med sjutton Rollsar i garaget skickar ut sina lärljungar. Dessa måste varje dag tigga och sno från turister och infödda för arabernas soppa är dyr.
Naturligtvis undrar du nu. Vad har detta sociala epos med fotboll att göra? Massor säger jag då. Varje lag har ett behov av trygghet och säkerhet. Spelare man kan luta sig mot när det går emot. Naturliga pådrivare på och bredvid banan. Det är efter denna uppräkning som jag känner att Trelleborgs problem börjar ta form. För att bli en spelare i en stomme krävs det en hel del och vi håller som bäst på att göra oss av med dom i en rasande takt. Att Jonas Nilsson gick hem efter många års förvärv var tråkigt, men det tog ju inte slut där om man får tro ryktena. Spelare som tillhör stommen är sådana som har en hög lägstanivå. De sviker inte vid något tillfälle, man vet helt enkelt vad man får när man sätter dom på banan.
De har ofta varit i klubben under en längre tid och skulle det inte vara så har de en naturlig känsla för hur det fungerar i och runt klubben. Det är helt enkelt spelare som är en tränares dröm. Ser man då på det som ligger i luften med Abelsson och Lilienberg under denna Silly Season blir man mycket nervös.
Hade jag varit Ulf eller Grimman hade jag blivit ännu mer nervös. De har ärligt talat nog med problem att i denna lågbudgetsatsning få ihop ett lag till Allsvenskan. Utan dessa två blir huvudbryet ännu värre för här var trots allt två platser som man inte behövde fundera så mycket runt. Skall det sedan begäras att de skall få ihop ett lag som kan hänga kvar i denna den högsta svenska ligan (det är skönt att skriva det) så blir naturligtvis problemen ännu värre. Att den ene hänger med som stomme på rent fotbollsmässiga grunder och den andra rent erfarenhetsmässigt gör det naturligtvis inte lättare för de två tränarna att undvara dessa.
Så låt oss hoppas. Hoppas att vi i Trelleborg lyckas behålla vår stomme för den är viktigare än kärnfamiljens fortsatta existens. Skrivet av en frånskild tvåbarnspappa med klara åsikter om allt från fotboll till familjer. Detta innebär dock inte att ovanstående är en sann och tydlig biografi över mitt liv.
Jahlm@hotbrev.com
