Jakten på Allsvenskan, dag 371 - Intervju med Patrik Jönsson
"Jag har inte gett upp hoppet än. Jag vill ju verkligen försöka göra en resa och försöka ta mig tillbaka."
.jpg)
Patrik "Hjälten" Jönsson, som vi vill se honom. In action på planen
I somras, närmare bestämt den 29 juni, tvingades Patrik Jönsson att utgå i halvtid i matchen mot Väsby United.. Efter att ha vilat länge och läkarundersökts flera gånger, kom det tråkiga beskedet den 6 september, att Patrik "Hjälten" Jönsson skulle ta en timeout från fotbollen. Killen som fostrats i IFK sedan barnsben, varit klubben trogen och med en kondition som en Duracellkanin, tvingades avstå från det han älskar mest, nämligen att spela fotboll. Detta på grund av ett krånglande hjärta. Många har undrat hur läget är med "Hjälten" Jönsson idag och om det finns någon chans till comeback. PVH ringde upp den alltid lika vänlige och lättkonverserade Patrik för att få besked
Hej Patrik! Vad gör du nu för tiden?
– Jag har jobbat hela förmiddagen och sitter nu på en restaurant och äter en sen lunch. Jag kunde inte slita mig riktigt.
Är det arbete med skolan. Förberedelser inför nästa termin?
- Ja, precis. Vi har haft jullov även vi på ledarstaben, så man har lite att ta igen.
Hur känns det i kroppen?
– Jo tack, det känns bra. Jag tar det lugnt, men håller igång lite grann och har egentligen gjort det under hela hösten. Jag har inte haft några som helst besvär, bekymmer eller symptom Det känns jättebra, gör det.
Det låter ju trevligt. Hur ser framtiden ut? Kommer du att vara med IFK som tränare?
- Som läget är nu, så är det sagt mellan föreningen och mig, att när jag själv känner mig helt redo och i samråd med läkarna, så är jag välkommen att föra en diskussion med föreningen hur mitt fotbollsspelande eventuellt ska fortgå i föreningen. Men som läget är nu, så är planen att jag ska ta det lugnt och försöka vila en ännu längre period. Jag hade kontakt med en av mina inkopplade läkare några veckor före jul. Han tyckte att det var jätteskönt att allting kändes bra för mig och att jag inte hade haft några bekymmer eller besvär. Samtidigt är rekommendationen fortfarande, men tanke på det som varit, att jag ska ta det lugnt och fundera över om det verkligen är värt att riskera elitidrotten på den nivån. Det blir ett beslut som jag kommer att bli tvungen att fatta själv. Mina funderingar är att jag ändå ska vila framåt vårkanten. Då har det gått nästan ett helt år. Förut har det kanske gått nästan halvår mellan de här insjukninsperioderna. Nu har det gått ett halvår och jag har inte insjuknat eller känt någonting. Det känns som att för att vara på den säkra sidan, så tar jag några månader till. Jag håller ju igång och tränar. Jag hoppar in och kör med mina ungar på skolan och jag kör med Tipselit. Jag kör med kompisar på gym och stegrar träningen mer och mer varefter tiden går.
Du kör relativt tufft ändå, med tanke på att du ska ta det lugnt?
– Ja, det gör jag nog, men det blir inte riktigt på samma sätt, när man tar bort all den press som finns runtomkring. Pressen att man måste prestera, att man måste gå på den och den träningen och man har tränare som ställer krav på sig. Man har ju tränare som lever under prestationskrav också, som vill att man att man ska vara med och vara aktuell i trupp och så där. Träningen som jag bedriver själv nu är helt kravlös, så det blir annorlunda.
Det låter bra att det känns okej för dig nu.
– Jo, men det tycker jag att det gör. Det enda som naturligtvis är tråkigt, är att man vill vara med och man vill ju lira. Man saknar det otroligt mycket.
Det förstår jag. Träningen drar ju ingång på måndag. Vi är många som saknar dig, ska du veta.
– Tack, det värmer att höra. Jag har inte gett upp hoppet än. Jag vill ju verkligen försöka göra en resa och försöka ta mig tillbaka.
Men låta det ta den tid det tar?
- Precis! Ingenting är omöjligt. Jag vet vad det handlar om. Om jag får ett positivt besked utav en läkare och jag själv känner att jag vill försöka en sista gång, då vet jag att jag kan ta mig tillbaka. Det är bara upp till mig själv.
Det låter ju positivt!
- Ja, man det känns skapligt.
Vad säger du om IFK:s trupp just nu?
– Jag tycker nog att det ser okej ut. Det som känns lite trist, är att spelaromsättningen blev ganska stor, även om man inte hade tänkt det från början. Men samtidigt, tittat man på de spelare som har kommit till hittills och vilka som har försvunnit, så ser det lovande ut. Jag tror att både Micke Blomberg och Samuelsson kommer att bli viktiga spelare under nästa år, bara de får vara hela och friska. De är ju lite till åldern båda två (skratt). De tillför ju rutin och en spelhöjning.
Det är väl ett par gubbar som fattas, för att man sa vara riktigt nöjd.
– Jo, så är det väl, eftersom vi har tappat några flera. Men det jobbas ju en hel del på nya namn, en konkurrerande målvakt till Nurre och några fler.
En sak som det inte har snackats så mycket om, är att Micke Roth på vänsterbacken inte har någon naturlig ersättare, sedan du försvann. Det är väl Viktor och Patrik Svensson som fått gå in där när det behövts?
- Ja, precis. Roth saknar ju egentligen en riktig konkurrent på den platsen och det är lite synd. Micke är en jätteduktig spelare och en klok sådan, men man mår alltid bra av att ha någon att konkurrerar med. Jag vet inte riktigt, men ryktena florerar ju lite grann kring Mathias Florén.
Det känns som en riktigt bra värvning, om han skulle komma hit.
– Visst gör det det. Men han har väl några andra intressanta anbud också, och det förstår man. Samtidigt kommer hans flickvän från Norrköping, så det finns ju en naturlig koppling hit. Det vore jättekul om han ville komma hit igen, även om inte jag kan vara med och spela. Det är en superbra kille även utanför planen.
Jag skulle gärna se honom tillbaka i laget. Vi får väl hoppas att det fortsätter att gå åt rätt håll för dig också.
- Ja, vi får väl se. De har ju hållit på och ryckt i mig lite grann, att jah kanske skulle börja trampa igång i någon lite mindre förening i stan och känna mig för. Än så länge kör jag tränarjobbet i IFK och försöker att vara med och påverka och utveckla det med de unga spelarna.
Är det A16?
– Ja, nu är det A16. Men vi får väl se. Det kanske vore intressant, när man ska pröva att komma tillbaka, att trampa igång på en lite lägre nivå, än att slängas in i hetluften direkt. Vi får väl se vad som händer i framtiden.
Du får väl spela som överårig i nya U21-laget?
– Ja, kanske det. Vi får väl se, men det skulle vara lite roligt att dra igång något i alla fall och känna sig för..
Ja, det är många som skulle tyck att det vore roligt, det kan jag ju säga.
– Det värmer att höra. Det är kul att höra att det är så.
Hjälten Jönsson, vet du väl!
– Jo, ja, jag vet det. Pär Morell skrev ju någon artikel, när jag fick mitt tråkiga besked och då fick jag nästan tårar i ögonen. Det hade jag när Peking Fanz gjorde ett Tifo om mig också. Det var riktigt jobbigt att sitta på läktaren då.
Det förstår jag. Med det tackar jag för att du tog dig tid och hoppas på att det fortsätter åt rätt håll för dig
- Tack!
42 dagar kvar till första träningsmatchen.
100 dagar kvar till seriepremiären.
1526 dagar sedan degraderingen.
