Gästkrönika: Tid för eftertanke
I raden av gästkrönikor på Alltid Blåvitt är turen kommen till Petter Lundgren som reflekterar över de senaste dagarnas händelser.
Först hade jag tänkt skriva en sarkastisk krönika om våra proffstyckares önsketänkande i dagens tidningar. Men det gjorde Toremar så bra, att jag i stället lägger lite tid på en stunds eftertanke och reflektion över de senaste dagarna. Det har hänt en del.
Först och främst Ijehspektaklet. Jag var näst intill hånfullt skeptisk när de första ryktena började komma i somras. Det kändes mest som bara en i raden av konstruerade forum rykten som upprepas tillräckligt många gånger så att folk skall tro att dom är sanna.
I måndags var jag en av dom som inte fick plats i Storan och fick snällt stå ute och vänta (förvisso med en halv spisse med västkust i näven, men ändå). I takt med hur presskonferensshowen annonserats av Änglarna och IFK i media och på nätet, var förväntningarna minst sagt upptrissade. Drömscenariot var Ijeh plus en eller två gubbar till, exempelvis Anders Svensson, Selakovic, Alexandersson eller varför inte Litmanen osv. Mardrömsscenariot var fortfarande att det INTE var Ijeh. Ingen egentlig trovärdig och namngiven källa hade ju angetts och norrlänningen i mig ville inte riktigt ropa hej ännu. Precis hade jag kommit in i lokalen när Affe i grinden hojtade till om att det var mer än fullt. Han avslutade sin beklagan med att intyga att Blåvitt hade värvat en "jävligt bråå spelare". - Är det bara en spelare? Ropar jag tillbaka. För sent insåg Affe att han försagt sig och kunde inte rädda situationen, utan avslutade sitt anförande med att lova att spelaren kommer ut på balkongen när presskonferensen är över. Innan jag visste att jag inte skulle komma in, hade jag roat mig med att SMS-bomba Nibbe (på forumet), med korta meddelanden likt Jari L! och Daniel A!. Klockan 14:32 skickade jag Lillienberg!. Så där ute stod jag nu och fick snällt ringa upp samma person som jag tidigare jävlats med, som i sin tur hade kontakt med en annan forum-räv inne i Storan, för att fråga om HAN hade hört något. Nåväl, den enda reflektionen man gjorde där utanför var väl hur dumma alla andra var. Som stod där ute och väntade. Har dom inget liv kunde man fråga sig. Personligen hade ju jag fullt rationella orsaker till att stå där ute och vänta.Uppvisningen tog slut, folket gick ut och av de nyupptryckta tröjorna som folk hade på sig, kunde man nu förstå att det var Ijeh man hade värvat. Men mer visste vi inte. Fönstret öppnades, folk gick ut på balkongen inför stort jubel. En mörkhyad yngre herre (ej Ijeh) kommer ut, närmare folkmassan (trots Affes klavertramp hade jag inte riktigt slutat hoppas på fler nyförvärv). Han höjer armarna i skyn och ropa. "han kommer om fem minuter". OK det var ingen ny brasse i laget tänkte jag. Fem minuter går, Kronér kommer ut han också och han ropar ut sin presentation. PEEEETER IIIIIIIIJEH! Folk jublar och applåderar, sjunger och hoppar, trots att det enda vi får se är de feta rôvarna på blaskornas pressfotografer som omringat honom. Men så visar han sig för folket inför stort jubel (enda besvikelsen var väl den där mössan) och det är en duktigt generad Peter Ijeh som vinkar till sin framtida hemmapublik. Jag tror inte att han varit med om något liknande innan, jag vet att jag inte har det i alla fall. Förhoppningsvis blir även hans fortsättning lika bejublad som hans entré. Forumlögnen hade blivit verklighet, drömmen blivit sann. Allsvenskans vassaste målskytt var på vår sida.
Del två
