Träningsrapport: Premiärdags
Så var det dags för träningspremiär för Malmö FF. Säsongen 2007 tar sin början och den allra första träningen är med boll. Konklusion – det här måste bli ett bättre år än föregående.
Jag svänger in på parkeringsplatsen vid Kulan. Tränger in min skruttiga lilla Corolla som jag har fått köpa billigt av morfar mellan Yksels Porsche Cayenne och en splitterny Volvo T6. Skyndar mot kombihallen i hopp om att inte ha missat något av värde från årets första träning. "Måste jag inte ha missat något bländande tekniskt nummer från Johan Andersson eller någon kraftfull rensning från Dixon," tänker jag.
Kanske är man en ”looser”. Kanske är det så i vissas ögon. Men jag kunde inte bry mig mindre. Det här är ta mig fan något av det bästa jag vet. Att komma in i kombihallen och inandas den bekanta lukten av gummi från konstgräsplanen. Att heja igenkännande på det gamla gardet som aldrig missar en träning. Att sätta mig i lugn och ro på en bänk lite avsides och börja plita ner en närvarolista:
Jimmy Dixon, Daniel Sliper, Håkan Svensson, Daniel Theorin, Jonas Sandqvist, Jocke Nilsson, Anes Mravac, Jonatan Johansson, Yksel Osmanovski, Edward Ofere, Guillermo Molins, Philip Milenkovic, Johan Andersson.
Traditionsenligt delar spelarna in sig i tre kvadrater. Till min och min staketgrannes glädje kör man mixade varianter den här gången. Vanligtvis brukar spelarna vara indelade efter ålder eller åtminstone i tydliga kompisgäng vilket är lite synd eftersom kvadraten är den typ av avslappnad övning som tillåter spelarna att skoja lite och lära känna varandra. Men den här gången har man blandat upp spelarna.
Efter kvadraten följer en passning och rörelseövning. Den ointresserade kan hoppa över det här stycket, jag har full förståelse. Hur som helst är hälften av spelarna utplacerade längs kanten med varsin boll medan de övriga rör sig och möter boll inom området. Att de flesta troligen inte rört en boll på en dryg månad och har kroppen stoppad av janssons frestelse och gåslever märks inte. Det är engagerat och tydligt, bra fart i varje moment. Sannolikt har många längtat efter att få komma igång igen, börja röra på sig och liksom återuppta det äktenskapsmässiga förhållande som ett fotbollsproffs har till sin sport.
Målvakterna tränar för sig utan Mats Svensson. De turas om att skjuta på varandra strax utanför straffområdet. Och jädrans vilket krut Sandqvist har i sin dojja. Det rör sig om riktiga pärlor upp i nättaket. Håkan är chanslös. Tankarna går till de sydamerikanska målvaktsfrisparksvirtuoserna (det var ett långt ord), Chilavert, Campos och Ceni. Den sistnämnda har ju med 64 fullträffar världsrekordet när det gäller antal gjorda mål av en målvakt. "Kan Sandqvist bli MFF:s nästa frisparksspecialist?" tänker man. Nej, det är knappast troligt. Målvakter som frisparksspecialister är ingenting för Allsvenskan. Kanske i en brasiliansk andraliga, men inte här.
Spelarna delar upp sig i två lag och jag skriver i anteckningsblocket:
Gröna: Sandqvist - Dixon, Anes – Sliper, Yksel – JJ
Svarta: Svensson – Theo, Milenkovic – Johan A, Jocke – Ofere (Molins börjar på bänken)
Låt mig först börja med ett tillkännagivande. Jag är medveten om mitt nästan dumpositiva förhållningssätt när det kommer till MFF och träningar: Varenda försäsong (känns det som) ser det lika förbannat bra ut i mina ögon. På träningen är MFF bäst i Sverige. Så är det bara. Att jag inte reser landet runt för att bevaka andra allsvenska lags träningar och därmed inte har något att jämföra med är oväsentligt. Som sagt jag är medveten om detta. Men banne mig, en så bra första bollträning som den här har jag aldrig sett.
Redan efter 15 sekunder får Theo till ett smekande inlägg till Johan som kommer farande på högerkanten och smiskar in bollen på volley. Två nyförvärv har presenterat sig. En dryg minut senare får Ofere bollen med ryggen mot mål, han vänder upp och ett pressat skott som sveper längs med konstgräset och får gummikulor att sprätta upp hittar nätmaskorna. 2-0 till de svarta. Så är det dags för det tredje nyförvärvets presentation. Dixon får bollen på högerkanten en ansenlig bit från mål och avlossar en kanon som når bortre krysset. Måtte detta inte förevigas i minnet som skottet (med betoning på singularis) som Dixon satte. Men det tror jag inte.
Med Dixons mål tar de gröna över spelet. Framför allt är det Jonatan som gör sig förtjänt av sitt rykte som en notorisk målskytt. På ett rappt skott som Svensson tvingas släppa till retur är han obönhörligt snabbt framme och rakar in den. 2-2. En liten stund senare får han bollen i straffområdet vänder om och smeker bollen enkelt i det hörn där målvakten inte står. Det är som om han har ögon i nacken. Det tredje målet på raken från Jonatans högerfot är näst intill identiskt med det andra. Helt plötsligt står det 4-2 till de gröna.
Det är mycket kamp. Jocke får på en stenhård rensning som når lysrörslampor i taket och får tjockt gammalt damm att regna ner över träningsplanen. Sliper sliter som den Hassekopia han är. Och det ska medges att de svarta står upp bra. Jocke hittar Ofere med en genomskärare som klackar vidare till Gische men Sandqvist lyckas precis tippa till hörna. Ofere putsar sedermera till siffrorna genom ett distinkt skott på en framspelning från Theorin och första matchdelen slutar 4-3 till de gröna.
I drickpausen får jag syn på Åkeby som inte sagt ett ljud så här långt under träningen. Nu går han fram och tar ett långt snack med ungdomsproffset Philip Milenkovic, sedan går han fram till Theo och snackar. Kanske vill han få de nya spelarna i truppen att känna sig som hemma. Alf ropar:
”Vi börjar om från noll nu”
Åter dags för match alltså. De svarta verkar revanschlystna och tar tag i taktpinnen direkt. Theo visar prov på bländande teknik, vänder bort en försvarare och slår en smart passning snett bakåt till Milenkovic som i fart får på ett bra skott, men Sandqvist gör en fin reflexräddning. Strax efter kommer Gische igenom och lyckas överlista Sandqvist med en säker bredsida.
Om nästa mål kan jag egentligen inte säga något. I mitt anteckningsblock har jag skrivit: 1-1 JJ. Och ska jag vara ärlig så minns jag det inte. Troligen rör det sig om ett typiskt JJ-mål, ett inte-särskilt-snyggt-men-professionellt - mål. Ett mål som man har sett förut och förhoppningsvis kommer att få se igen. Men det säger något om Jonatan. Att han är en så extremt typisk målspottare. En spelare som står på rätt plats vid rätt tidpunkt och som alltid vet var han har målvakten. ”Om målvakten räddar så är det för att han står fel” som min staketgranne så pricksäkert uttrycker det.
Med JJ:s mål vänder återigen spelet. De gröna tar över men den här gången är det också mycket tack vare ett bländande målvaktsspel från Sandqvist. Theo hittar återigen Milenkovic med en krossboll men Sandqvist tippar bollen till ribba. Ytterligare reflexräddningar avlöser varandra. Sandqvist ser riktigt bra ut idag även om man ibland får känslan av att det kanske ser bättre ut än vad det är. Hur som helst kan de gröna förlita sig på honom och köra snabba omställningar som resulterar i slutsiffrorna 3-1 efter mål av Yksel och Sliper.
Så utan att gå in på djuplodande motiveringar är det tre spelare som höjer sig ganska nämnvärt över övriga i 2007-års premiärträning.
Theorin - ligger bakom de flesta av sitt lags mål, har fin blick för spelet och anmärkningsvärt spelskickliga fötter för att vara mittback.
Sandqvist - erbjuder den behövliga försvarsstommen som gör att hans lag kan koncentrera sig och vågar gå till anfall.
Jonatan - fyra av sitt lags sju mål, behöver jag säga mer?
Samtidigt som spelarna joggar ner står MFF:s triad samlad mitt på planen. I intensivt samtal och på betryggande avstånd från oss vanliga dödliga står de där - Borg, Madsen och Åkeby, som för att visa att de är enade nu när säsongen 2007 brakar igång.
Och ska jag vara ärlig så tycker jag att det känns bra.
