Bengt Halse - mannen med finaste jobbet i Göteborg
I fyra delar berättar IFK Göteborgs ordförande Bengt Halse allt om jobbet som ordförande i Blåvitt.
- Jag har bara en stol att sitta på och det är ordförandestolen i IFK Göteborg, säger Bengt till Alltid Blåvitt angående arenafrågan.
Under många år har ordförandeskapet i IFK Göteborg varit synonymt med Socialdemokratin och Göteborgsandan. Som det mest populära laget i staden, det mest meriterade laget i landet och det internationellt mest kända svenska laget har klubben med sitt spel och inte minst sitt namn hjälpt till att placera staden Göteborg på den internationella kartan. "IFK Göteborg är vi mycket rädda om", som en politisk profil i staden uttryckte det för inte så länge sedan. Och kommunledningen har på något sätt funnits där i bakgrunden hela tiden. Klubbens logotype är ju faktiskt mer eller mindre stadsvapnet spegelvänt.
Bengt Halse representerar ett brott med denna politiska tradition. Inte för att han har dödförklarat Göteborgsandan, men någon koppling till Socialdemokratin finns där inte. Det tog inte heller lång tid innan Bengt Halse i Göteborgspressen fick rykte om sig att vara alltför mycket företagsledare och därmed oförstående inför politikens krav på förankring i arenafrågan. Att sedan Bengt Halse genom sitt arbete på SAAB och med JAS-projektet arbetat med rikspolitiker och utländska regeringar verkade ingen tänka på.
Vi på Alltid Blåvitt brukar intervjua ordföranden i klubben med jämna mellanrum, men den första längre intervjun med Bengt Halse har låtit vänta på sig. Halse var inte fast bosatt i Göteborg under sitt första halvår som ordförande och dessutom var han helt ny i styrelsen. Han behövde tid att sätta sig in i frågorna. När det hettade till i arenafrågan kände vi att tiden var mogen.
Alltid Blåvitt träffade IFK Göteborgs ordförande Bengt Halse den 13:e november för en timmes samtal om och kring klubben. Samtalet bandades och kommer presenteras i fyra delar här på Alltid Blåvitt.
När det diskuterades om vem som skulle bli den nya ordföranden i IFK Göteborg spekulerades det i flera namn från näringslivet och det var kanske inte så många som spekulerade i ditt namn.
- Mitt namn var nog en högoddsare!
Hur gick det hela till när du blev ordförande i IFK Göteborg?
- Jag blev uppringd av Kaj Thorén, divisionschef på SKF. Jag har känt honom länge och när jag träffat honom har jag alltid frågat hur det går för Blåvitt och ekonomin. Kaj vet var mitt hjärta finns och Gunnar [Larsson] känner jag också sedan flera år. Vad jag förstår var valberedningen med Gunnar i spetsen, ute efter någon utifrån, någon med ungefär min bakgrund och med rätt färg på understället. Kaj sa att han visste en person som kanske kunde passa och ringde upp mig. Jag blev väldigt överraskad och samtidigt väldigt hedrad och kände också stor ödmjukhet. Sedan träffade jag Gunnar några gånger och jag ställde då frågan konkret till Gunnar om en person med min bakgrund kan bli ordförande i det som de flesta uppfattar som en "sosseklubb". Han svarade då det var deras mening och att de ville ha någon utifrån. Min pappa var i och för sig sosse och jag var uppväxt i den miljön. Sedan frågade jag min äldsta kille, som faktiskt kan ses som min mentor i denna fråga, och han trodde inte sina öron när han hörde att jag blivit tillfrågad om att bli ordförande i IFK Göteborg. Han sa att jag har haft många svåra jobb, men att detta blir nog det svåraste av dem alla. Samtidigt sa han att det var självklart att jag skulle tacka ja till uppgiften. När jag talat med familjen i frågan har alla varit odelat positiva.
- Sedan konstaterade jag med Gunnar att prioritet ett måste vara att se till att IFK får en organisation för att kunna köra den köra den dagliga operativa verksamheten på Kamratgården. Gunnar sa då att det var nog helt rätt.
- Efter det träffade jag Kaj och talade ekonomi. Jag hade lite bekymmer med att jag då hade ett heltidsjobb på Saab. Min tanke var att avgå efter bolagsstämman i våras, men styrelsen ville att jag skulle stanna kvar över halvårsrapporten och skola in efterträdaren. Jag insåg att detta skulle vara svårt att kombinera, men Kaj lovade att övriga styrelsen skulle ställa upp under tiden.
När blev du blåvitt?
- Jag har varit blåvit så länge jag haft ett medvetande. Farsan påstod att han alltid var Gaisare, men det var nog bara för att skapa hets. På den tiden var det alltid Gais mot Blåvitt. Jag satt i farsans knä på derbyna. Vilka publikfester det var. Min äldsta grabb har väl upplevt ungefär samma sak. Så fort han kunde läsa och skriva stod det på dörren "Varning VF-Blåvitt" Man ser att de blir utsatta för propaganda tidigt.
Du sa tidigare att man som ordförande inte lägger sig i den dagliga verksamheten på Kamratgården. Vad har du för prioriteringar och vision för IFK Göteborg?
- Jag har lärt mig att det där med vision är många som börjar i, men det är ingen idé att fundera över hur man ska ta sig över en stor klyfta 100 meter bort om man inte hittar en ställning att gå på dit. Jag tycker att visionen är enkel. Vi ska vara topplag i Sverige och ut och spela i Europa igen. Men, vi måste konstatera att vi måste börja gräva där vi står. Mats kommer från VF som har ungefär 10 procent av vår omsättning. Vår ungdomsverksamhet kostar till exempel ungefär lika mycket som hela Frölundas omsättning.
- Mats, styrelsen och jag har uppfattningen att en sund ekonomi idag är grunden för ett framgångsrikt elitlag. Kurt hade börjat dra åt skruvarna och det måste vi fortsätta med, men samtidigt måste vi kunna bromsa och gasa samtidigt. Ska vi tillbaka till toppen ska det vara med en sanerad ekonomi, men samtidigt måste vi göra satsningar.
- Min vision är som sagt att vi ska tillbaka till toppen, men samtidigt måste vi ha klart för oss att fotbollslandskapet i Europa förändrats kraftigt de senaste åren. Titta bara på Manchester United som gjorde en vinst på 50 miljoner pund förra året. Det är 15 gånger vår årsomsättning som de tjänar på sista raden. Den klyftan har vidgats ofantligt de sista fem åren. Det är många som inte fattar vilken enorm förändring som skett. Varje land i Europa har några få lag som kan satsa på spelare och arenor, men resten kämpar och klyftan mellan rika och fattiga klubbar i Europa blir bara större.
Texten är utskriven av Hans Fagerlin.
