Vad finns bakom raden 2-2-2?
En sammanfattning av Bollklubbens resultat och spel under de första sex matcherna.
Inledning
Inför den här säsongen visste man inte vad man skulle förvänta sig. Stora förväntningar fanns där inför den förra säsongen och HBK motsvarade dessa på ett fantastiskt sätt, frågan är hur länge sedan något lag var så överlägset i allsvenskan och i praktiken avgjorde så tidigt. Dessutom slogs diverse klubbrekord som Rekord-Håkans "hålla-nollan-svit" och antalet bortasegrar m m. Dessa härliga minnen hade man i ena vågskålen inför årets säsong. I den andra hade man minnena från hur det var det senaste året vi var regerande mästare, 1998.
Allsvenskan har antagligen aldrig varit sämre än 1998, inget lag visade upp stabil form under säsongen, utan alla lag slog alla och HBK var nästan värst, det var upp-och-ner inför CL-kvalet, och efter misslyckandet och besvikelsen så tog det några matcher innan formen infann sig, sedan såldes Fredrik Ljungberg och vi räckte inte till, utan slutade fyra.
Nu har säsongen startat och... det är 1998 som gäller. Den här sammanfattningen är tänkt att gå igenom de olika lagdelarnas insatser generellt hittills iår, samt i slutet komma med några välvalda sportklyschor om vad som inte fungerat.
Målvakt
Håkan har inlett säsongen bra. Han har hållit nollan i tre matcher och agerat stabilt och rutinerat. I och för sig har han inte presterat några spektakulära räddningar, men de mål som han har släppt in har känts som "f-n, nu blir det mål", vilket tyder på att Håkan ställts inför en mycket svår situation.
Försvaret
Här har det inte stämt i alla matcher, jämfört med förra året. Av förra årets pansar har blivit... trä eller liknande. Framförallt har högerkanten varit ett problem. Förutom Hans Eklunds 0-2 i söndags och Kim Källströms sista spark så har alla mål haft knytning till den kanten. Fidde Gus har haft tempoproblem och Joel har emellanåt gått bort sig. Centralt har motståndarlagets anfallare fått stå omarkerade djupt in i straffområdet, så samspelet mellan Mördarn och Tommy har inte heller varit som det brukar. Orsaken till detta tror jag står att finna i försäsongen, med Mördarn borta på landslagsuppdrag och sedermera Tommy ljumskskadad. Egentligen är det bara Fidde som känts helgjuten, han har försökt att mana på laget i svåra stunder och har spelat stabilt.
Mittfältet
I början användes uppställningen Fidde Gus-Arvid-Petter-Mini. Bristen på konstruktivitet centralt har lett till variationer med Fidde Gus, Ekan och Mini centralt vid olika tillfällen. Generellt sett har det emellanåt sett bra ut, ibland har det inte fungerat alls. Kul har varit Ekans insatser, Mini emellanåt, Petter emellanåt o s v. Det är på mittfältet som svängningarna varit som störst mellan god nivå på spelet och rent krampaktigt spel. Generellt kan dock sägas att Petter inte nått upp till den höga jämna nivå han hade förra året, även om han verkar vara på väg. Mittfältet står också för hälften av de mål som gjorts, vilket också får sägas vara över förväntan.
Anfallet
På topp har Sella, Robban och Sammi spelat. Bombaberra har gjort lite inhopp. Med normal utdelning hade anfallet, sett till det antal chanser som skapats, varit den lagdel som stått för flest mål, Sella hade lett skytteligan o s v. Dock så kommer målen med chanserna och här ser jag ingen anledning till oro, alla anfallare har ju kommit till avslut i alla matcher. HBK är således inte tandlöst som en del andra allsvenska lag. Det som saknas är det där ogripbara "flytet".
Klyschorna
"en match pågår i 90 minuter" eller "Matchen börjar när han i svart-vitt blåser i visselpipan" eller "Det är i golf man har handicap, inte i fotboll"
Jämfört med förra säsongen har HBK inte i någon match gått in på planen och inlett med att ta tag i spelet. Samtliga matcher har inletts trevande och passivt. Inställningen har varit dålig, vilket i flera fall lett till ett tidigt ledningsmål för motståndarlaget och uppförsbacke för HBK. Sett över hela säsong blir detta sätt att inleda matcher väldigt jobbigt. De matcher där vi tagit ledningen har vi vunnit.
"Man skall inte ändra på ett vinnande lag" - fel!
Den klyschan stämmer ej på HBK, det lag som vunnit en match har kunnat gå in till nästa och... ej fungerat. De som bytts in från en petning har istället varit mycket bra, tänk Sammi och Böna mot Sundsvall, Ekan mot Elfsborg och Arvid och Robban mot Helsingborg o s v. Anledningen är självklar - konkurrensen om platserna i startelvan är stor och när det kommer till kritan så vill alla spela i det laget som betyder något, så när de får chansen så vill de visa att de skall in i laget, vilket är den morot de behöver.
Hur kan då Prahl utnyttja denna gnista som dessa spelare får? Så länge truppen är bred så kanske man kan pröva ett rotationssystem fram till CL-kvalet, efter modell från exempelvis Arsenal? Laget skall dock givetvis även vara komponerat efter motståndet och baserat på stommen och centrallinjen Håkan, Mördarn, Tommy, Fidde, Petter och Sella. Detta torde kunna få alla som får chansen innan CL att ge sitt yttersta för att få vara med då det smäller i sommar. Åsikter?