Kennedys tre misstag
Misstaget var inte att han stack utomlands utan misstagen begicks på vägen dit.
Kennedy Bakircioglus gloria har hamnat snett. Grabben som var vår största stjärna på år och dag. Killen som var festfixaren mot Örgryte hemma 2001. Liraren som blev skillnaden mellan intertoto och Uefacupen. Numera kringresande fotbollsnomad i jakt på ett utlandskontrakt.
Hur kunde det gå så här? Vad var det som gick på tok? Kanske var det inte bara en sak utan tre.
Löftet
Han räckte inte riktigt till för att övertyga Manchester United, han kom nära men nådde inte riktigt hela vägen. Nu skulle han "bara" utvecklas i Bajen några säsonger för att sedan ta det steg alla väntade på. Att inte ta en plats i Uniteds organisation är inget att skämmas för. Bättre killar än Kennedy har försökt och misslyckats, bara för att sedan ta en tröja och bli hyllad hjälte i en annan storklubb. Om nu andra klarade det varför skulle inte detsamma gälla Kennedy.
Kennedy kom att trivas fint i Hammarby. Fansen älskade honom och sjöng hans namn. Han gjorde succé och kysste klubbmärket när han gjort mål. Han älskade föreningen och föreningen älskade honom tillbaka.
Solen sken på Kennedy, vägen var utstakad. Först Bajen, landslaget och sen såld till utlandet där han skulle bli välbetalt proffs. Med ryggen fylld av råg vågade han ge ett löfte. Ett löfte till Hammarby, Assyriska och till alla de som älskade honom. Han skulle aldrig svika, aldrig gå som Bosman. Han skulle betala tillbaka genom att bli såld för stora pengar.
All lön, den sportsliga utvecklingen, all kärlek, all uppmuntran, allt skulle återbetalas i Euro.
Men så hände det som många varnat för men som få tagit på allvar. Spelarmarknaden "rasade". Helt plötsligt blev man inte proffs bara för att man blev uttagen till en landskamp. Plötsligt blev man inte ens proffs om man var stjärnan i ett svenskt guldlag.
Det finns bara två sätt att göra sig fri från ett löfte, antingen uppfyller man det eller så bryter man det. Kennedy tyckte till sist att han inte hade några alternativ utan valde det sistnämnda. Inte för att han ville utan för att det inte tycktes finnas någon annan utväg. Fansens dom blev hård och svikarstämpeln ersatte hjältestatusen.
Kanske hade folk haft lite mer överseende om det inte vore för att han hade lovat. Vuxna män förvandlas till femåringar och upprepar "men han lovade ju" med gråten i halsen och ilskan i blicken.
Svamlet
När började det egentligen? Det fanns nog där redan från början men tidigare brydde man sig inte lika mycket. Då var det självklart: Kennedy skulle bli proffs. Den uppfattningen delades av alla inblandade, huvudpersonen inkluderad. Därför var det inte konstigt att han själv sa det.
Men så började åren gå. Kennedy gjorde mer eller mindre bra säsonger men bibehöll hela tiden sin jargong. "Barcelona eller Milan kanske" sa Kennedy och folk garvade. Inte därför att de inte trodde han skulle bli proffs utan därför att klubbar av Heerenveens storlek kanske kändes mer rimligt.
Men så började folk ana det oundvikliga. Kontraktet gick åter mot sitt slut. Kennedy och hans ombud ville inte prata med Hammarby. Däremot fortsatte huvudpersonen att snacka med media om sina planer.
Svamlet började bli riktigt irriterande och fansen led. Kunde han inte bara vara tyst och låta spelet tala? Uppenbarligen inte.
Kennedy är en snäll kille och en sympatisk person. Men han verkar inte ha förståt att ordspråket "tala är silver, tiga är guld" regerar. Men visst är det nästan lika svårt att säga "inga kommentarer" som det är att säga nej. Speciellt om man vill vara så många som möjligt till lags, inklusive alla journalister.
Bytet
En dag, för cirka ett halvår sen, kom Kennedy in på ett hotell i centrala Stockholm. Han blev mött i lobbyn av en vän till mig. Han är också bajare, precis som Kennedy.
- Kan jag hjälpa dig med något, frågar Bajaren.
- Nej tack. Jag ska bara träffa min agent, svarade Kennedy.
En stund senare kom Roger Ljung in i samma lobby och slog sig ner tillsammans med den offensive mittfältaren. Bajaren som såg det som en ära att ha lagets stjärna hos sig serverade kaffe och mineralvatten. När Ljung sträckte sig efter plånboken förklarade Bajaren att det inte behövdes. Det här bjuder vi på. Ljung såg paff ut och sa "jaha". Kennedy bara log och tackade.
När Bajaren återberättade det för mig senare samma dag hade han slutsatsen redan klar. Kennedy är så gott som klar för utlandet. Ljung har fixat ett kontrakt och Kennedy sticker innan sommaren är slut.
Men riktigt så var det inte. Ljung hade misslyckats med sin arbetsuppgift och Kennedy hade tröttnat. Om inte Ljung kunde hitta en klubb så skulle nog någon annan kunna göra det.
Kanske bröt Kennedy med Ljung den där gången i hotellobbyn. Kanske gjorde han det strax efter. En sak är dock säker, Kennedy bytte från Ljung till Anders Carlsson.
Med Carlsson var det andra bullar. Nu var det inte bara Kennedy som snackade. Agent Anders var redan från början hundra procent säker på att han skulle lyckas med sitt uppdrag. Att snacka med Bajen det ville inte Anders alls, det kunde vänta.
Om han nu mot förmodan inte ens skulle lyckas hitta en italiensk Serie C klubb, då kunde man sätta sig med Bajen.
Anders framhöll att Hammarby redan haft chansen att sälja Kennedy innan säsongen 2003 men tackat nej. Därför tyckte Anders att Kennedy hade all rätt i världen att gå som Bosman. Det intressanta är att Carlsson inte ens var Kennedys agent vid denna tidpunkt och därför lär ha haft begränsad insyn i det påstådda försäljningstillfället.
Envisa rykten gör dessutom gällande att det inte var en utländsk klubb som la ett bud utan en konkurrerande allsvensk klubb som satsade sina sista Zlatanpengar.
Så om det inte hade varit nog med att Kennedy bestämt sig för att bryta sitt löfte och att supportrarna tvingats lyssna på hans mantra om utlandet. Nu hade man dessutom en agent som likt en försäljare av begagnade bilar försökte kränga sin spelare till vilken klubb som helst.
Så tröttnade Hammarbys styrelse på att vara en sista utväg för ett desperat wannabe proffs samt ett skyltfönster för en nasares krampaktiga försäljningsförsök och stängde av Kennedy.
Agent Anders svarade med att Kennedy i så fall skulle sticka direkt. Fansen led och Magnus Erlingmark hotade med att strejka.
För en stund var allt kaos men så backade styrelsen. Tyvärr följde inte Kennedy och Agent Anders deras exempel.
Så en dag var allt över. Det som hade börjat så bra slutade i vånda. Löftet var brutet och killen som frälst Bajen gav sig av för att finna lyckan någon annanstans.
Trippeln av misstag var fullbordad. Misstaget var inte att han stack utomlands utan misstagen begicks på vägen dit.
Långt bort i tunneln finns dock en svag glimma av hopp och ljus. Bakircioglu lär inbringa ett utbildningsbidrag och dessutom har huvudpersonen själv alla möjligheter i världen att dela med sig till både sin moderförening och till Hammarby genom den signing bonus han lär få. Frågan är vilket råd Anders Carlsson ger i den frågan.
