Jakten på Allsvenskan, dag 379 - Gästkrönika
"Vi är på väg. Är vi på väg?"
Redaktionen har fått en ny gästkrönika, något som vi gillar. Den här gången är det signatuen Jarvis som funder över IFK Norrköping och superettanförbannelsen.
Vill Du se din krönika här? Maila då in den på gästkrönika
Gästkrönika
Så närmar den sig då; säsong fem i superettan. Den femte säsongen i den serie som djävulen skapat för de lag som är för dåliga för att vara bra, men för bra för att vara riktigt dåliga. Medelmåttornas misär, mörkrets matta, meningslöshetens mark. Man kan kalla det vad man vill, men slutsatsen kommer alltid att vara densamma; superettan är svensk fotbolls bakgård, ett träsk där fötterna fastnar, lossnar lite efter ett tag, för att sedan fastna igen. IFK-spelarnas skor är fyllda av lera. Näsor och munnar kippar efter luft, medan allsvenskans hjältar ler sneda leenden. Vi har fastnat.
Någonstans långt borta syns ljuset, glimmar till lite, för att sedan försvinna igen. Vi är på väg. Är vi på väg?
Supportersidorna på nätet fylls med pessimism. Micke Andersson är Satan själv, Jelecác är dömd utan att ens ha fått föra sin talan, och Diogo är knappt människovärdig. Pessimismen är förståelig och ofta välgrundad; IFK Norrköping hade (och har till viss del fortfarande) resurser som många andra lag saknar, framförallt lagen i superettan. Sponsorer, arena, publikintresse och framförallt enorma traditioner borde ha gett en stadig grund att stå på och att utvecklas ifrån. Resurser skapar krav, och krav är till för att uppfyllas. Sejouren i superettan skulle kunna ha blivit ett kortvarigt (men kanske nödvändigt) ont. Så blev inte fallet. Istället harvar vi fortfarande på leråkrar iklädda sorgens blåvita dräkter.
Vad har gått fel? Jag vet inte. Jag tänker inte ens försöka förstå. Men mitt sargade hopp kommer fortsätta att lysa. Jag sätter min tilltro till Satan, och ber dagligen att han ska sända mörkrets krigare till min klubb, de krigare som förstår att varje match är viktig, som förstår att allsvenskan måste sluta vara ett mål och börja vara det enda tänkbara hemmet. Vi ska tillbaka, vi måste det! All vår stolthet står på spel.
En sak som har gått fel måste ändå nämnas. Det handlar om kunnande, taktik och lömska planer. Det handlar om att spela schack. Schack är ett av få spel som inte inkluderar tur. I schackets värld handlar allt om att utmanövrera motståndaren. Det är dags att börja spela schack på fotbollsplanen, att långsamt och metodiskt erövra motståndarens territorium i jakt på målet. Fotboll är schack, men alltför många gånger de senaste säsongerna har IFK Norrköpings spel och organisation handlat om ren roulette. Hundra spänn på svart, en sydafrikansk värvning, fan det blev rött igen. Så har det sett ut! Och det är inte bara kring värvningarna som fru Fortuna har regerat. Även runt spelsystem, positionsbyten på spelare och kontraktskrivning, har roulettens djävul haft en stadig VIP-plats. Det är dags att börja spela schack nu. Det är dags att ställa den där förhatliga kungen schack matt. Börja tänka. Börja vinna igen.
I fotbollens vardag finns det få vinnare, men ofantligt många förlorare. Vi ska sluta vara förlorare. Ingenting kan stoppa oss den här säsongen, precis som förra säsongen, och den innan det, och den innan det. Någonstans långt borta glimmar det nästan döende ljuset.
Vi är på väg. Är vi på väg?
34 dagar kvar till första träningsmatchen.
92 dagar kvar till seriepremiären.
1534 dagar sedan degraderingen.
