Anes Mravac: ”De befarar att det är en korsbandsskada.”

Anes Mravac: ”De befarar att det är en korsbandsskada.”

MFF:s lovande sjuttonåring har fått skadebekymmer och följer inte med till San Augustin.

Malmö FF:s kanske mest lovande ungdomsproffs som fick en hel del speltid redan under förra året kan ha dragit på sig en korsbandsskada. Den talangfulla och tvåfotade försvararen kom in olyckligt i en duell med Junior på en träning i förra veckan.

– Jag kände hur det brände till men tänkte att det bara var en liten streckning, men sen när jag reste mig så böjde sig knäet inåt.

Och jag som hade tänkt börja med att fråga om det blir landslagsläger eller fysläger nu i veckan. Du var ju kallad till juniorlandslagsläger också?
– Ja, men jag skulle åka med till Kanarieöarna, Sören ville ha med mig där, men nu blir det alltså varken eller. Jag kommer att operera mig i nästa vecka.

Operera?
– Ja, de befarar att det är en korsbandsskada så de ska göra ett litet titthål, och om det är det så opererar de direkt.

Hur lång rehab väntar då?
– Om det är menisken eller något annat mindre så är det en till två månader, men om det är korsbandet så är det upp till ett år.

Kan du berätta lite mer. Vad lutar det åt?
– Jag har varit hos Richard Dahan och hos a-truppens förra läkare, Håkan. Först så var båda säkra på att det inte var korsbandet. Ledbandsskada eller möjligen menisken, sa de. Håkan kände korsbandet men tyckte att det var lite uttänjt. Men sen så har båda ändrat sig och nu tror de att det är korsbandet. Så för att undvika vidare spekulationer ska vi göra den här titthålsoperationen.

Hur känner du själv?
– Det finns ändå mycket som pekar på att det inte är korsbandet. Jag har inga större svullnader, och redan idag kan jag nästan springa för fullt. Vi får se.

Då är det bara att hålla tummarna.
– Ja, precis.

Vad säger du annars om konkurrensen i truppen. Var känner du att du konkurrerar om en plats?
– På någon av ytterbacksplatserna. Kanske allra mest på vänsterkanten. Det är ju där jag har spelat mest.

Och var spelar du helst?
– Som mittback absolut, men Sören tycker väl att jag är lite för kort och borde söka mig ut på kanten.

Vad säger du om det?
– Nej, men det har inte med växten att göra. Det kan man se på flera storbackar i Europa… Cannavaro, Puyol… de är under 180. Och Dixon är ingen jätte direkt men han spelar mittback. Jag är 183 och man kan väga upp det med andra kvalitéer.

Vad tycker du själv att du har för kvalitéer?
– Mina styrkor är att jag har två bra fötter. Jag är lika bra med båda nästan. Och sen är jag en kämpe, en krigare, och jag är ganska brytningssäker. Mina svagheter är att jag kan bli mer rörlig och uthållig. Och så kan jag lära mig att värdera situationen lite bättre, men det är sånt som man blir bättre på ju fler matcher man spelar.

Din Pappa är ofta på träning. Hjälper han dig?
– Ja, han ser fel som jag inte själv märker. Han har själv spelat i högsta ligan i Bosnien och han kan mycket fotboll så det är till stor hjälp ska jag säga. Varje dag går vi igenom vad jag har gjort som var bra på träning och vad jag hade kunnat göra bättre. På så sätt utvecklas jag.

Jag förstår.
– ...och han har tränat mig individuellt sen jag var liten. I Olofström var det kanske två träningar i veckan så då tränade vi på min fritid.

Du har Stefan Schwartz som agent. Vad tycker du om honom?
– Han är mycket bra. Han är en upptagen man, men hjälper mig när det behövs. Han ringer så ofta han kan. Inför de stora matcherna jag har spelat, när vi skulle möta AIK borta till exempel, så har han hjälpt mig med hur jag ska tänka, att jag bara ska spela mitt eget spel och koppla bort publiken och allt annat. Sen har han gett mig band på sina egna matcher som jag har kollat på. Och han har ju genomgått en korsbandsoperation, så om jag nu måste göra det så hade han kunnat hjälpa mig där också.

Om vi utgår ifrån att det inte är så allvarligt. Vad har du för personliga målsättningar för 2007?
– I första hand att utvecklas till en bättre spelare. Sen skulle jag vara riktigt nöjd om jag får sitta på bänken i a-laget, att alltid vara med bland de sexton. Jag har inte som målsättning att bli ordinarie.

Hur går det för MFF 2007?
– Vi tar SM-guld. Absolut. Det går mycket bättre på träningarna än förra året, det går mycket snabbare. Och vi har bättre konkurrens nu med de nya spelarna som kommit. Vi är ruggigt starka och efter förberedelserna kommer vi vara ännu starkare. Så det kommer gå mycket bra. 

Hoppas nu att det inte är så farligt med skadan då.
– Ja, men det är bara att ta nya tag. Och jag är bara sjuton år gammal. Så jag har många år framför mig.

Nils Byrfors2007-01-22 22:00:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF

Friday I’m in love: En passionerad MFF-supporter från andra sidan Atlanten