Gästkrönika: Seriös ungdomssatsning enda vägen att gå
Blåvitts ungdomssatsning har fått en hel del uppmärksamhet de senaste åren. Inte bara för de många talanger som tagit sig upp till A-laget från juniorlaget och som har gjort bra ifrån sig, utan även för målsättningen att inte köpa in alltför många spelare utifrån.
Detta kan givetvis också vara resultatet av en svag ekonomi, men klubbledningen har en uttalad vilja att hellre satsa på spelare från de egna leden än utländska ”chansspelare” som man inte riktigt vet var man har. Det var också till stor del detta som ledde till att Arne Erlandsen förra säsongen sökte sig bort från klubben, i alla fall om man skall tro den officiella versionen. Självklart ligger en konflikt nära till hands om tränare och klubbledning inte drar åt samma håll. I rekryteringen av trion Olsson, Rehn och Olausson verkar klubben ha hittat en trojka som står bakom den långsiktiga satsningen på unga spelare.
Är detta då rätt väg att gå? Jag tycker det. Spelare som varit i klubben under lång tid har ofta en stark klubbkänsla, man känner för klubben och vill att den ska vinna. Inte bara för egen framgångs skull utan även för att spelaren också är en supporter till laget. En tanke med denna satsning, förutom den rent ekonomiska, tror jag är att man skall få fram spelare till A-laget med rätt karaktär, spelare som kräver mycket av sig själva och av sin omgivning och som tillsammans kan sätta en positiv prägel på klubben och laget. Det är inte lika lätt för en spelare som kommer utifrån att, åtminstone inte i ett tidigt skede, ta för sig och dra med sig de andra spelarna, kräva hårdare tag på träningar och bättre inställning på matcher osv. Denna inställning skall redan finnas i väggarna på Kamratgården, skapad och hållen vid liv av spelare som under sin tid i klubben fått en trygghet som gör att de vågar ta denna roll. Detsamma gäller även på ledarsidan, vilket förklarar valet av två tidigare spelare som nya huvudtränare och en annan gammal blåvit profil (Erra Eriksson) som ny ungdomstränare.
En annan fördel som en ungdomssatsning ger är den lokala förankring denna leder till i A-laget. Vissa talanger kommer som unga värvas från andra delar av Sverige men en hel del spelare kommer ha sitt ursprung i eller omkring Göteborg. Detta gör det förhoppningsvis lättare för supportrar att identifiera sig med spelarna och det gör också att man förmodligen får ett större tålamod med laget. Med många lokala spelare i laget tror jag intresset för klubben kommer att öka vilket i sin tur ökar klubbens intäkter. En annan del som inte direkt hör till det sportsliga men som ändå är viktig i dagens fotboll är kontakten med media. Förhoppningsvis kommer det fram spelare som är vältaliga och kan marknadsföra klubben på ett bra sätt. Ett exempel på detta i dagens trupp är Pontus Wernbloom som ofta har glimten i ögat i kontakt med media. En jämförelse kan göras med Frölunda Indians där bröderna Lundquist marknadsfört klubben på ett väldigt bra sätt och gett hockeyklubben otroligt mycket positiv publicitet.
I slutet av förra året kallade IFK Göteborg till en presskonferens där man med Roger Gustafsson i spetsen berättade om ett projekt som man länge haft i tankarna och som man nu äntligen startat upp. Klubben ska tillsammans med utbildningsföretaget SWESA driva Änglaskolan, en skola för årskurser 4-9 där traditionell skolgång skall integreras med en fotbollsutbildning. Detta ger barn och ungdomar en unik chans i Sverige att träna fotboll på skoltid samtidigt som de får en normal skolutbildning. I Europa däremot är detta inget nytt fenomen utan har funnits sen flera årtionden tillbaka och det känns bra att det är Blåvitt som är först i Sverige med en sådan fotbollsskola. Detta projekt tycker jag är väldigt spännande och förhoppningsvis kommer det ge unga spelare chansen att utveckla sitt fotbollsspel på ett tidigt stadium. Det borde bara kunna bli positiva effekter att IFK får chansen att drilla spelare i en så tidig ålder som möjligt under bra förhållanden på Kvibergs fotbollsplaner.
Något som är ett måste med en ungdomssatsning är att de unga spelarna har rutinerade, klubblojala spelare att luta sig emot när de tar steget upp till A-laget. Ett ypperligt exempel på detta är i dagens trupp Niclas Alexandersson som med sin professionalism är väldigt betydelsefull. Även Bengt Andersson och ”Ölme” Johansson har viktiga roller som ”pappor” åt de yngre spelarna. Spelare från egna leden skall självklart ha en viktig roll i laget men det går inte att sätta alltför stor press på dem för tidigt, de måste få tid att utvecklas i lugn och ro. Här har veteranerna en viktig uppgift.
För att nå framgång tror jag också att det krävs att man tittar utanför klubbens träningsplaner och värvar spetsförvärv. Det är på denna punkt jag tycker Blåvitt har misslyckats på senare år. Ledningen är inte med och hugger på eftertraktade spelare på det sätt den borde när man har den ständiga målsättningen att vara Sveriges bästa fotbollsklubb. Turbulensen de senaste åren har förmodligen bidragit till den avvaktande attityden och sedan vet jag heller inte riktigt hur ekonomin ser ut, vilka medel man har att röra sig med osv. Men de senaste årens spelarförsäljning har inbringat en del miljoner och om det inte det är så att dagliga driften går minus varje år borde det finnas en del värvningspengar. Om kassan är tom, varför har man inte sjösatt det omtalade riskkapitalbolaget som enligt uppgift från ordförande Lundström skall vara klart att användas i det fall en värvning av en duktig men dyr spelare skulle bli aktuell? Stjärnspelare är nödvändigt för att vi ska nå framgång. Ofta är det individuella spelare som avgör i modern fotboll, och vi kan inte kräva av vår ungdomsverksamhet att den kontinuerligt ska ge oss spelare med spetskvaliteter.
Jag tror att en seriös ungdomssatsning är enda vägen att gå om man som svensk klubb vill nå kontinuerlig och långsiktigt framgång. Det går inte att köpa sig till ett lag och vara med i toppen år efter år, det finns det mängder med exempel på. Svenska klubbar kan inte konkurrera med europeiska topplag vad gäller teknik eller individuella prestationer. Vi måste satsa på klubbkänslan och försöka få fram spelare som känner mycket för klubben och är träningsvilliga och verkligen vill framåt, både för egen del och för klubbens skull. Sedan måste IFK också bli mycket bättre på kontraktsskrivande och lära sig att behålla lovande spelare och ta ordentligt betalt vid försäljningar. Men det är en annan historia…
