Igor M Hedmans blogg: Razak

Igor M Hedman bloggar för Svenska Fans om allsvensk fotboll och kommenterar den svenska mediabevakningen.

Slutet av augusti:

Då jag var bortrest under en månads tid hade jag inte möjlighet att se matcher, så jag kan inte ens gissa vad som hänt med Kalmar. Att laget skulle bli sårbart i takt med skador och försäljningar var inte svårt att gissa men inget drastiskt har ju skett med lagbygget i dne bemärkelsen varför raset är oförklarligt nu när jag inte sett något av det.

AIK har nu tagit sina raka matcher och klarar äntligen av att utföra det spel man hela tiden önskat spela. Kvalitetsförvärven har gjort anfallet bättre och får uppspelarnas arbete att bli enklare än att endast söka Wilton. 3-4 andra spelare har vuxit rejält under sommaren och laget är nu väloljat. Elfsborg och kämpa-spring-laget Djurgården får se upp. Halmstad hänger fortsatt kvar men jag fortsätter att vänta på att de ska göra en Gefle.

Själv avslutar jag mitt bloggande för året i och med dessa rader. Oförmåga att attrahera läsare är huvudskälet.


Söndag 15 juli 

Razak

2-2! Razak Omotoyossi har tydligen anpassat sig till svensk fotboll och Henrik "Royalisten" Larsson i andra halvlek, Yngvesson-Hedman....



Berg

Marcus läste antagligen min blogg varefter den temporära måltorkan ändades med två distinkta mål. Kan bli fler innan matchen är över. Brodern såg till att få speltid vilket inleddes med ett nesligt möte med de tidigare lagkamraterna i GAIS. De senare fortsätter att imponera, när de i Trelleborg i en i och för sig rätt illa spelad match har ett klart kommando mot normalt hemmastarka TFF.

Roland blir av med nyckelspelarna efter varje lyckad säsong och har nu inte ens någon bra anfallare. Ändå är GAIS i toppform för tillfället och laget har precis som under de senaste säsongerna mycket bra ork i matcherna.

**************

Benins bästa bidrag till svensk fotboll såg nu till att det blev intressant på Olympia. Att hemmalaget inte presterar bättre idag är inte helt märkligt då centralt försvar och mittfält är väldigt brandskattat.

**************

Nu blir det ledigt från allsvensk fotboll månaden ut. På återseende.



Torsdag 12 juli

Halvvägs

Uttalanden efter typ omgång två som säger att det och det laget nu missat guldchansen är bland det mest korkade snacket som finns i fotbollsbevakning. Överlag brukar den typen av uttalanden vara alltför kategoriska och dessutom vända snababre än vinden. Men nu efter halva säsongen finns tendenser och det finns poängskillander. Det finns dessutom olika spelprogramssviter. Ett lag som AIK hade verkligen chansen att göra något av situationen mot Elfsborg hemma - det blev förlust och kraven ökade inför två svåra bortamatcher. Nu förlust även på bortaplan - varför kallar tränare Norling andra halvlek okay när man inte forcerar i underläge? - efter två ännu finare mål än Ishizakis på Råsunda, men också två än sämre prestationer av mittbackarna. Vid målen alltså, i övrigt var AIK riktigt bra försvarsmässigt tills man gav upp och Elfsborg fick förnedra AIK fritt i slutskedet.

Hursomhelst är AIK:s eventuella guld nu en rejäl skräll. Att laget inte skulle avancera till övre halvan vore ändå en större skräll. Innevarande och sannolikt blivande mästarna har nu två matchers försprång mot de flesta andra lag. Av huvudkonkurrenterna är det Djurgården och Malmö som slipper fokusera på cupspel, varför dessa kan tänkas ha ett litet försprång. Å andra sidan kan alla cuplag åka ut direkt och slippa belastningen. Elfsborgs trupp är dessutom något bredare och vassare nu. Fredrik Berglund är ordentlig kvalitet.

**************

Jag utnämner just nu Kalmar till Elfsborgs största hot tillsammans med Helsingborg. Djurgården strax därefter. De tre stora IFK, MFF och AIK måste få till en jämnare ström av vinster vilket för något av lagen kan vara möjligt. Halmstad? Kategoriskt nej till att de blir etta.

**************

Halvtidslaget

Målvakt: Magnus Bahne, HBK
Hugosson, Tourray och Sandqvist bra men inte nära Halmstads bäste och viktigaste spelare. Wiland, D. Andersson, Kingson och Jankulovski räddar ibland laget men ibland gör de det motsatta.

Högerback: Ulrich Vinzents, MFF
Stabil med några riktiga toppinsatser, inte minst i början av säsongen. Arthur Sorin har successivt blivit bättre, Adam Johansson är ofta bra och Dennis Melander liakså men denne har även spelat ytter.

Mittback: Peter Larsson, HBK
Tämligen komplett mittback som utvecklats rejält med kontinuerlig speltid, har hanterat flera stjärnanfallare mycket bra.

Mittback: Anders Andersson, MFF
Något överhyllad för sina mittbacksinsatser, inte minst då det till viss del handlar om att namnen Daniel fungerat bättre som mittfältare än Anders och därmed skapat en bättre balans för laget, men mittbackar brukar anses behöva vara långa plus att Anders spelat mittfältare en hel karriär. Med tanke på det och hans eminenta spelsinne har han gjort det riktigt bra. Andra bra mittbackar hittar vi i BP, Gefle, Kalmar och inte minst i GAIS. IFK:s Bjärsmyr har svarat för en habil vår liksom givetvis Djurgårdsduon och Elfsborgsduon samt faktiskt också Hammarby där stora luckor lämnats.

Vänsterback: Johan Karlsson, IFE
Har i princip hållit Mathias Florén utanför laget även när denne varit hel. Karlsson har varit en viktig del i ett fungerande försvar men håller knappt undan för omskolade duon med potential: Behrang Safari och Jonathan Hellström. Joel Riddez har också vuxit och Jimmy Tamandi har varit bra på fel kant.

Högermittfältare: Stefan Ishizaki, IFE
Efter en trög start där flera av lagens bärande offensiva spelare låg under den nivå som hölls många gånger ifjol, har mästarnas ytter under de senaste 7-8 matcherna varit riktigt företagsam, arbetsvillig och effektiv. Niclas Alexandersson, Babis Stefanidis, Erkan Zengin och Patrik Ingelsten får ursäkta. Ishizaki är en av seriens just nu bästa spelare.

Innermittfältare: Prince, GAIS
GAIS kämpe och elegant tar plats i elvan knappt före andra bärande spelare såsom (i nämnd ordning) Anders Svensson, Daniel Andersson, Henrik Rydström, Sebastian Eguren, Louay Chanko, Thomas Olsson, Mathias Woxlin och Mattias Thylander.

Innermittfältare: Dusan Djuric, HBK
Han har i flera säsonger kastats runt på olika positioner och nu även använts som andreanfallare. Blir bara bättre och bättre - har dominerat de senaste matcherna och givit Halmstad ytterligare en nyans. Håller tillsammans med Prince ovan nämnda spelare bakom sig. Ett par andra centrala mer offensivt lagda mittfältare som varit bra är Viktor Elm och Ola Toivonen.

Vänstermittfältare: Rene Makondele, GIF
Kongolesen har inte briljerat som ifjol men platsen har varit överlag svagare hittills i årets serie. Enrico har höga toppar och djupa dalar, oortodoxa duon Jimmie Augustsson och Kristoffer Näfver är stundtals kreativa, den allt bättre Daniel Alexandersson är nyttig liksom ojämne och hete Yksel Osmanovski.

Anfallare: Marcus Berg, IFK
Ännu en spelare som tagit rejäla kliv. Intrycket stor, stark och lite trög har förbytts till effektiv, kraftfull, explosiv. Mycket avslutsvillig och har dessutom mycket kvar att utveckla.

Anfallare: César Santín, KFF
Håller match efter match hög nivå och visar kvalitet i längre perioder än tidigare säsonger. Blir intressant att se utan Ari. Andra anfallare som imponerat är ojämne och något loje men giftige Nedim Halilovic, Geflesuccén Johan Oremo som mattats efter sin superperiod, alltid bidragande Jones Kusi Asare samt än mer arbetande och inledningsvis överdrivet kritiserade James Keene. Givetvis håller Henrik Larsson en bra nivå vilket även kollegan Razak Omotoyossi gör, som trots snabb leverans togs bort ur elvan i flera matcher innan han återkom och levererade. Junior, Paulinho, den målmissande men anfallsbärande Wilton Figueiredo, Ari, hemmaspelaren Michael Mensah och den klart utvecklade Emra Tahirovic är andra av många bra forwards i allsvenskan nuförtiden. Niklas Skoog kan också redan nämnas.

Tränare: Nanne Bergstrand, KFF
Det finns många kandidater: Rehn, Gustavsson och Jonsson har rätat ut frågetecken och visat ganska tydligt vad de vill. Dessutom har det resulterat hyfsat bra. Sören Åkeby har tätat till defensiven och Janne Andersson är trots en traditionell och närmast hämmande fotbollssyn ansvarig för det lag som tagit flest överraskande vinster. Pelle Olsson är ett organisatoriskt geni och Roland Nilsson har lyckats riktigt bra med GAIS - men båda dessa har visat det i flera säsonger. Även nykomlingarna har många tendenser i sitt spel som gör att de tränarna kan krediteras. Magnus Haglund har fått igång ett flexibelt Elfsborg trots att man signalerat att guldkraven är en tuff motståndare - dessutom har man stått fast vid vad man själv vill trots tidiga krisstämplar i rubriksättarbranschen. Egentligen är det bara två som misslyckats rejält och det är Stuart Baxter och Rikard Norling - de två jag anser taktiskt klart bäst. Valet faller på Nanne då han just taktiskt visat upp ett lag som förvandlats i rätt riktning. Laget har utvecklats utan att göra avkall på sina tidigare styrkor. Det är i högsta grad tränarens förtjänst och oavsett hur självgod Nanne är i framgång liksom hur bitter han är i motgång, så gör hans avtryck på det som utspelar sig på gräset honom till det faktiskt självklara valet.



Måndag 9 juli

Mönster

Det blåser en del med öppet fönster. Elfsborg rustar vidare och trots förlusten av Jönsson ökar man sitt favoritskap till guldet. Bortasegern idag mot AIK bidrar också. Jon Jönsson VS Fredrik Björck - vad har den senare för mål att efter karriären bli ihågkommen för? - är ett nerköp men säkert bland det bästa man kunde få. Björck kastar längre och är snabbare men i övrigt nivån sämre än Jönsson. Elfsborgs breda trupp till trots går laget nog inte till CL-gruppspel, vilket gör att den allsvenska serien ska vinnas, inte minst då man åkt ur cupen.

**************

AIK:s tre förvärv ser bra ut men nollan nyss mot Elfsborg kan bli ödesdiger. Inför de två tuffa bortamatcherna mot Elfsborg och Helsingborg hade tre poäng betytt mycket mer än just tre poäng. Främst Iván Óbolo är riktigt bra och tillsammans med Figueiredo-Stephenson-Valdemarín kommer AIK att offensivt bli bättre och börja göra mål. Laget borde trots förlusten nyss ta en plats bland de fem bästa. Utmaningen ökar för varje poängförlust.

Varför byttes Wilton ut?!

**************

Halmstads BK fortsätter att övertyga resultatmässigt. Djuric är fenomenal och Mikkelsen på SvenskaFans har än en gång skrivit en bra krönika, denna gång handlar den bland annat om hur journalister låter sig överraskas av det okända. Har man inte koll på lag som Halmstad blir man överraskad. Jag är överraskad av resultaten. Jag har säkert inte den bästa kollen på Halmstad - stationerad i Stokholm som jag är - men jag övertygas inte om att Janne Andersson visserligen ofta stabilt organiserade lagbygge är nydanande eller utvecklande. Visserligen är inte dessa ingredienser ett måste så länge man är effektiv och visst har Halmstad flera bra och kanske underskattade spelare, men truppen har inte kvalitet i massor och spelorganisationen känns inte som något extra. Halmstad kommer säkerligen med hjälp av den här starten att hota vidare, men en placering bland de fyra bästa vore även med nuvarande förutsättningar sensationell och till stor del beroende på fiaskon av en del andra lag. HBK ska inte bli ett toppfemlag.

Inte Hammarby heller. Medan Kalmar bör bli det. Skriver det mest för att visa att det inte handlar om så kallade storlag kontra lag från mindre städer. Enbart.

**************

Helsingborg och AIK har vaknat. Lagen har seriens två förmodligen taktiskt skickligaste tränare och får AIK bukt med målskyttet och självförtroendet kommer fler vinster nu när offensiv kvalitet tillförts utan att den defensiva styrkan betalar. Helsingborg behöver stoppa det blödande försvaret och jämna ut spelet. Laget har levererat mycket bra spel i perioder och på sistone med vinster ryckt upp sig även i tabellen. Det kan gå fort.

**************

GAIS är ett annat lag som kommit igång ordentligt. Har tidigare hyllat tränare Nilsson (Helsingborgs näste tränare?) men jag har baissat GAIS offensiv som ändå levererat. Imponerande. Som Pelle Blohm sade i kvällens sändning från Råsunda: "Starkt spelat helt utan anfallare".

**************

Ihåliga Örebros målglada anfallare och plastgräset trodde jag skulle bli för mycket för Halmstad, men icke.

**************

Bra gjort av BP att stjäla poäng i Gefle, men har man inte förstärkt med alltför många spelare i de bakre leden? Det är ändå i mittförsvaret det har fungerat bra. Chhadeh bredvid Lagerlöf är ett mycket långsamt men mycket klokt innermittfält. Perfekt för en nykomling som BP.

**************

Det var Djurgårdens plikt att slå ett Malmö utan äkta mittfält. Rörliga Djurgården ligger inte mil före lag som Malmö eller ens AIK, men liksom i fallet Hammarby (Gefle och Halmstad räknas ej då publikkraven skiljer sig åt) upplevs läget som mer positivt av fansen eftersom hemmaspelet resulterar. Djurgårdens spel är stabilt trots tidiga oklarheter kring vänsterbackspositionen och att man nu ska brottas med ett högerbacksproblem. Enrico (senast undantaget) och Kusi Asare har varit tongivande offensivt i Jonsons frånvaro.

**************

Trelleborgs bästa bortamatch kan ha varit den mot AIK. Trist nog för skåningarna hade de domsluten och nya friska av uteblivna poäng opåverkade krafter emot sig.

**************

Matchen Helsingborg-hamamrby var helt sjuk. Tyvärr har jag inte sett hela.

**************

IFK Göteborgs förlust mot Malmö FF måste ha varit det mest oförtjänta resultatet hittills i årets serie. Eller, visst, man förtjänar inga vinster om man inte gör mål, men vilken matchbild... 



Lördag 30 juni

Snart halvvägs

Tretton matcher kvar tills alla lag har spelat just tretton matcher var. Elfsborg med sitt enmatchförsprång har tre poäng ner till tvåan Kalmar. Dessa två lag är också spelmässigt bäst och jag anser faktiskt att Kalmar inte fått den poängutdelning laget borde ha fått. Avslutseffektiviteten har varit sämre än såväl Helsingborgs som Malmös. De röda håller mycket hög nivå vilket bland annat visades på bortaplan mot Malmö FF då Åkebys manskap kunde ha förnedrats om anfallsduon hade förvaltat sina frilägen bättre.

I Elfsborg har Keenes målskytte kommit igång - ett enormt plus inför resten av serien. Även Stefan Ishizaki och Anders Svensson spelar mycket bättre nu än i säsongsinledningen. Elfsborgs favoritskap bara ökar för varje omgång. Utan Sjöberg&Jönsson behövs däremot en ny mittback.

**************

Annars höll flera matcher i senaste omgången ganska låg klass. Normalt blir spelet bra nu när planerna är fina men så har inte varit fallet i år. Underhållningen på Ullevi är givetvis ursäktad. Hammarbys insats mot IFK Göteborg lär ha varit fin men den missade jag. Hammarby har gjort det bra hittills, inte minst imponerar att laget har minst insläppta mål av alla lag - detta med ny målvakt och försvagad backlinje. När serien kommit halvvägs kan placeringen ändå vara klart lägre emedan bortamöten med Helsingborg och Kalmar  står på programmet.

I övrigt är Gefle fortsatt väldigt stabilt och AIK+Helsingborg underpresterar å det grövsta och ser inte alls ut att vara de taktiskt disciplinerade lag som i höstas tjusade publiken.

**************

I detta nu står TV:n på. Laura Kalmari gör ett riktigt vackert mål och AIK:s damer visar bättre spel och organisation än samma klubbs herrlag.

**************

Svenska Cupen: Två allsvenska lag av åtta kvarvarande - ett skämt. Ändå går de flesta allsvenska lag in för cupen. Till och med Henrik Larsson deltar ju.
 


Onsdag 20 juni 

(O)jämn serie 

Bra intensivt derby igår där ett starkt Hammarby vann välförtjänt efter att Djurgården startat klart bäst. Det är den typer av match och resultat som gör att tabellen är så pass jämn. Potentiella sju poängs skillnad blev till en ynka pinne.

Det blir jämnt eftersom det är ojämnt. Många lag är ojämna och kan inte leverera stabilt spel och stabila resultat i omgång efter omgång eller ens under 90 minuter. Undantaget är möjligen Elfsborg, men även boråsarna har redan tre gånger släppt in två mål och har redan inkasserat två förluster. Det känns trots deras två förluster ändå som att Elfsborg är det mest svårslagna laget. Elfsborg rullar vidare på samma sätt som ifjol. Andra lag som var mindre bra ifjol ser ut att ha höjt sig något (Djurgården, Malmö, Göteborg) medan AIK, Helsingborg och Hammarby inte riktigt varit i paritet med fjolårets helhetsbild. Men i början har lagen haft väldigt olika spelprogram vilket såklart jämnat ut sig när vi närmar oss 13 spelade omgångar. Väl där, halvvägs in i säsongen, kan vi göra en mer rättvisande jämförelse.

Min känsla nu är att ett flertal lag börjar hitta sig själva och bli tydliga i sitt spelsätt(Göteborg, Djurgården, Hammarby). Andra av de lag jag personligen hade frågetecken kring innan har varit ganska tydliga hela vägen  (Halmstad, Malmö). Några var det givetvis från start såsom Elfsborg, Gefle och GAIS (om än med sämre kvalitet inledningsvis hos de senare), medan ytterligare andra tappat delar av det som kännetecknade dem ifjol - men som de gärna velat behålla (Helsingborg, AIK). 

Kalmar kändes tydliga på förhand och har även varit det men har visat upp ett förändrat (utvecklat?) spel jämfört med fjolårets. Hela fyra förlusterna känns mycket märkligt med tanke på hur det sett ut spelmässigt, även om delförklaringar finns. Laget var de facto ganska dåligt vid ett par av förlustmatcherna. Men Kalmar går alltså tydligen att slå även när laget är i form.



Tisdag 19 juni 

Lite av varje 

Missade helgens två matcher, men 

a) IFK-Kalmar blev rätt sprakande mellan två lag som mer och mer övertygar mig om att båda lagen ska kunna tillhöra toppen. Tjatar ändå vidare om att Kalmar får bekänna färg när skador, försäljningar och avstängningar gjort avtryck på längre sikt. Stefan Selakovic behövs för den blåvita rörligheten längst fram, men Jonas Wallerstedt visade verkligen vad han kan när han väl fick starta. Det han kan är nog Selakovic avundsjuk på.

b) att Örebro skulle kunna köra över BP var inte oväntat. Även om det tydligen var jämnt i den första halvleken så handlade det om ett Örebro som slog BP två gånger redan ifjol och som nu är förstärkt om än mycket ojämnt och ganska ihåligt. Men laget kan prestera en okay offensiv och med avslut som de mot BP är det lätt att vinna matcher.

**************

Gefle-AIK ett tämligen väntat resultat men en matchbild som var öppnare än vad resultatet antyder. AIK gjorde utan Wilton Figueiredo (som Hasse Backe i Fotbollskanalen förhoppningsvis glömde bort när han påstod att AIK inte har en enda bra anfallare) en spelmässigt förvånansvärt bra insats även om spelkvaliteten var ojämn. I Gefle var Makondele tillbaka och visserligen var han riktigt bra men många andra var sämre än de varit i hans frånvaro. Att AIK gått in i en fas med lättare motstånd betyder inte att Gefle borta innebär tre enkla poäng, men vinsterna bör börja komma snart. Och lär göra det. Situationen är förutom poängskörden annars inte så annorlunda jämfört med ifjol - laget saknade även då en andraforward av klass. Spelet var inte så mycket bättre då, kanske något snabbare. Börjar tröttna på kommentatorer och journalister som nu när resultaten uteblir kritiserar AIK:s vilja att hålla boll. Det som i fjolårets AIK (och i årets Kalmar) berömdes som kreativt och utvecklande är nu naivt och lättläst. Låter nästan som kappvändarkommenterandet av matchen Mallorca-Real Madrid.

**************

Helsingborg är säsongsöppningens stora besvikelse och fortsätter i samma spår, eller har snarare försämrat sitt spel. I början av serien visade laget upp en bländande offensiv men bjöd på ett risigt försvarsspel i några avgörande lägen per match. GAIS har å sin sida efter en inledning med undermåligha matcher stabiliserats rejält och har trots bristen på kvalitet längst fram lyckats göra bättre insatser. Med Fredrik Lundgren tillbaka i laget och med en alltmer övertygande Prince ser det lovande ut. Min tidigare kritik mildras inte på grund av poängskörd enbart utan snarare på grund av att Roland Nilssons organisation nu ser ut att ha implementerat de nya spelarna på välbalanserade positioner.

**************

I torsdags hade jag inte många rätt i slutkommentaren. Det stora överraskningslaget HBK är klassiskt HBK-tungt och kan tydligen göra mål igen. Men utdelningen är något för bra i förhållande till insatserna och det ska inte med tanke på konkurrensen räcka till en placering bland de 4-5 bästa. Malmö FF är bättre organiserat än väntat men alltför ojämnt för att jag ska tro på guld. Åkebys manskap har dock förmågan att skapa tryck när man tvingas till det i matcherna. J-anfallarna som öste in mål i höstas har det svårt med effektiviteten nu.

Att Elfsborg fick stryk mot GAIS var inget jag väntat mig. Det bekommer tydligen inte boråsarna som arbetar vidare och som vann övertygande nu istället mot bortausla TFF. Samuel Holmén har hållit hög nivå hela tiden men nu har många andra börjat komma igång. Haglund har tagit bort pressen från Keene under några veckor för att åter spela denne, vilket resulterat i (eller råkat följas av) att hans målskytte kommit igång. Den minst effektiva skytten Daniel Alexandersson har fått mindre speltid och den gula maskinen spinner kanske inte på högvarv men det ser ut exakt som ifjol med ett stabilt väloljat lag som är svårt att göra mål på. Elfsborg känns igen och den tidigt utmålade krisen var bara trams. Mer befogat har det varit att krisstämpla såväl Helsingborg som AIK även om båda dessa lag trots nuvarande läge skulle överraska rejält om de ej återfanns bland de sex bästa lagen. Elfsborg har förstärkt sitt guldfavoritskap.

**************

Snart derby mellan ett lag rejält på gång och ett lag med seriens mest informative tränare. Har man inte tid att kolla derbyt är det bara att slå på TV:n i pausen och lyssna på Tonys snabba men effektiva sammanfattning av den första halvleken, analysen om vad egna laget gör för fel, hur motståndarna kommer att förändra efter pausen och hur Hammarby ska svara på det. Sedan att hans lag kanske inte lyckas med det i halvlek två eller att han borde ha haft receptet klart för sig redan i första halvlek i vissa matcher, det är en annan story. Men hans förmåga och vilja att prata om matcherna önskar jag att fler svenska tränare hade.



Torsdag 14 juni 

Djurgården har moral 

Djurgården har moral och fysisk ork. De har också bra spelare. Samt att att en spelidé stundtals kan skönjas. Det senare är dock fortsatt ett frågetecken, men vändningarana mot AIK och IFK har imponerat. Inte minst mot IFK då DIF kunde stänga matchen efter pausen.

**************

Kalmar FF körde fullkomligt över ett Helsingborg där Stuart Baxter alltmer ser ut att famla efter lösningar. Kanske är det ändå så enkelt att lagets stabilitet återkommer när Christoffer Andersson kan börja spela ytterback istället för att laget ska tvingas avvara en bra spelare eller spela med Franco Miranda.

**************

Snart vinner Malmö och Elfsborg. 



Tisdag 12 juni 

Mensah har vaknat 

Michael Mensah var äntligen så bra som han borde ha varit hela tiden. Jag fick hyfsat fel angående den matchens resultat. Målrikt och chansrikt. Riktigt målrikt borde det ha blivit i BP-MFF också, där det bjöds på en kavalkad av brända frilägen innan kvalitetsskogen kom in och visade övriga 21 hur det går till.

**************

Djurgården har just vänt igen - starkt mot IFK som jag ändå tycker taktiskt har hittat rätt i matchen.

**************

Svenska Cupen brukar jag vilja försvara som turnering. Jag gillar att man försökt ha viss konsekvens med finalen och tycker att man ska försöak stabilisera den och förbätrta den eftersom det ändå finns en europaplats att spela om. Fortfarande återstår dock mycket såsom fasta speldatum och inte minst att förbundet själva rapporterar bättre. Trots den omfattande databas som finns tillgänglig är spelare i matchsstatistiken stavade som vore de skrivna av den lokala begåvningsreserven i Bunkeflo och var matcherna nu spelas.

Mer än hälften av de allsvenska lagen är dessutom redan ute - praktfiasko!

**************

Magnus Pehrsson är det nya expertkommentatorslöftet. Branschen börjar sakta fyllas av kvalitet. Återstår bara för vissa andra att lägga flosklerna på hyllan.



Måndag 11 juni

Fotboll är konstigt

AIK har gått in i perioden där svagare lag står för motståndet. Med tanke på poängutdelningen hittills bör segrarna samlas nu. Mot Örebro började det bra, ett spel likt det i derbyinledningen kunde visas upp. ÖSK pressades tillbaka och den nya formationen kändes fräsch. Felaktiga domslut förekommer alltid och AIK lyckades ta ledningen trots Andreassons tidiga dubbla fördelsregelmissar, så det finns egentligen inget sådant att skylla på för de svartgula. Att samme domare tycktes döma allt mot Figueiredo inledningsvis (fram till straffen) såg från sidan närmast maniskt och klart felaktigt ut, men samtidigt har den armbågande och lätt fallande Figueiredo fått ögonen på sig.

Örebro som under Patrick Walker blivit ett lag som är bäst när de håller bollen i spel men som också är svagast defensivt mot lag som gör detsamma. Det syntes tydligt mot ett AIK som var förutsägbart men ändå framgångsrikt i sin offensiv under den första halvleken. Att Örebro fick kontra på kanterna var inte så märkligt då AIK egentligen endast använde ytterbackarna som kantspelare.

Efter den snabba kvitteringen i andra halvlek reagerade AIK ungefär som när Daniel Sjölund slog in två snabba senast. Självförtroendet försvagades, perioderna av bra spel blev färre och kortare plus att man släppte till lägen där Örebro kunde och borde ha avgjort. Gästerna stod upp bra och deras förändring ska inte endast förklaras av AIK-agerandet, men de vice mästarna har trots flera positiva besked i matchen gjort årets fortsatta väg än jobbigare att vandra.

Örebro stod för en insats som kanske var lagets bästa hittills för året. Stefan Rodevåg stod för en insats som förmodligen innebar den högsta nivå han någonsin hållit.

**************

Hammarby har som tidigare konstaterats verkligen behövt den relativt fina start laget fick. Kaoset lurar hela tiden bakom hörnet och ikväll ställs man mot Halmstad som ståtar med imponerande 12 poäng på de fyra hemmamatcherna. Intressant och jämn match att vänta.

**************

BP som fått till allt jämnare prestationer nederlagstippas i vanlig ordning av mig. Ikväll ska Malmö upp i serieledning eller åtminstone inte släppa in mer än ett mål för att jag ska fortsätta tro på att Åkeby kanske fått ihop lagbalansen.

**************

Gefle utan mittfält åker till Trelleborg för möte med TFF utan backlinje. Kan Oremo göra mål utan understöd eller blir det mållöst? Det givna svaret är 1-1.



Onsdag 6 juni 

Pinsam landslagskoll 

Jag ska blogga om (all)svensk fotboll och missade att livebeskåda den (under mina år som fotbollsåskådare) förmodligen mest innehållsrika match det svenska landslaget varit involverat i. Illa. Eftersom Kanal Nio inte är lika generös som Viasatkoncernen med repriser har jag heller inte haft chansen att se om den. Ännu illare. Men jag blev småchockad över sekvensen som visades upp i Fotbollsmåndag(?) på Fyran när Backe kommenterade det snabba innehavsspelet i 3-2-överläge. Fascinerande - trodde inte spelarna fick göra så för Lagerbäck. Åtminsone inte backarna. 

Lagerbäck har för övrigt i och med segern(?) och matchutvecklingen köpt lite tid tills drevet går nästa gång. Om det inte går nu efter poängtapp mot Island (vilket inte är osannolikt trots att Sverige de senaste decennierna gjort bäst resultat mot sämre lag, bland andra just Island) så blir det nästa gång Kim Källström är tillgänglig och inte får starta.

Istället för Lagerbäck har nu Poulsen och planinhoppare nummer ett fått smaka på fotbollens överproportionerade konsekvenser.

**************

Den senaste allsvenska omgången bjöd på avgörande straffsituationer. Jag syftar inte på den som föranledde Roland Nilsson att tycka det var ett trist sätt att förlora på, dessutom var de kanske inte i klass med Håkan Jonassons domslut på Råsunda när en uppenbar AIK-frispark flyttades till att bli straff. 

Men nog straffades två nykomlingar i avgörande lägen - som om de inte har det svårt nog, vad det nu har för relevans. ÖSK ledde borta mot ett Helsingborg som kom till spel med ett vidöppet försvar. Närkingarna kom till upprepade frilägen och ett av dessa stoppades genom att Björck kapade Näfver (!!!). Domare Jonas Eriksson såg inte skogen för alla träden och lät spelet fortgå. Makalöst. Helsingborgs starka vändning hade kanske uteblivit om de även fått ett straffmål i baken.

Brommapojakrna låg tidigt under och fick i början av andra halvlek se ett skott täckas av Andreas Johanssons arm. Ingen straff utdöms men i anfallet efter kastar sig Dusan Djuric - som nog bara har Daniel Mendes före sig i ligan över uppenbara frekventa pinsamma filmare - över ett utsträckt ben och lyckas få såväl straff som två gula kort med sig. Wow, Ingvarsson! När du väl väljer att ta i med hårdhandskarna blir det lite ovant, eller...?

 
**************

Trist för AIK att när man svarade för det bästa spelet hittills i år, så pangade Daniel Sjölund in två snabba bakom en uselt agerande Daniel Örlund. Ännu tristare för AIK att de då tappade positionspsel centralt och självförtroende överallt. Samt att Djurgården gjorde sin kanske bästa match hittills. Ett Djurgården som kontrade vasst och snabbt när boll vanns på mittlinjen. Man har verkligen spelarna för det spelet men frågan är om man vill/tillåts spela så mot lag som inte uppbringar samma intensitet.

**************

IFK kan vinna även utan att spela bra! Varningsflaggan sänkes ej.



Måndag 28 maj

Derbydags - Cuptröst

Ikväll är det derbydags. Dels i Göteborg där grönsvart möter blåvitt. Botten mot toppen i min värld. Dels i Stockholm där blåblått möter gulsvart. Toppmatch i min värld. Men i den riktiga världen finns samtliga lag mitt i nu gällande serietabell. Endast ett av dessa - IFK Göteborg - ser ut att successivt växa till att vara ett lag med potential för toppen.

IFK är tillräckligt bra för att slå GAIS. Man gjorde faktiskt en bra match även mot Elfsborg i Borås när regerande mästarna (eller snarare Anders Svensson) äntligen fick igång målskyttet. De blåvitas succématcher dessförinnan mot något sämre lag torde ge laget tilltro och självfötroende nog att kunna genomföra något liknande. Förlusten senast ger dem välbehövlig tändning. GAIS har krasst sett endast Roland Nilsson och en handfull riktigt duktiga defensiva spelare.

I det nordliga (eller östliga) derbyt har Djurgården en mental fördel. Eller snarare har AIK en mental nackdel. Ifjol kom AIK från ingenstans och kunde efter flera års sämre resultat mot Djurgården - då landets ledande klubb - gå in utan anspänning och vinna årets båda möten. Som de båda lagen ser ut för tillfället är en mållös match det minst förvånande enskilda resultatet. Oavgjort känns nog för båda i nuläget inte som en förlust, men främst AIK behöver nog göra mål för att uppleva framsteg.

**************

De båda derbylagen åkte ur svenska cupen i tredje omgången. Hälften av de allsvenska lagen är redan ute ur turneringen vilket är direkt pinsamt. Vissa lag satsar mer än andra på cupen och det är fullt naturligt att rotera i truppen. Jag har läst ifrågasättanden av just detta, att andramålvakten minsann inte hade fått stå om det vore allsvensk match och så vidare...

Men möter man lag från lägre divisioner så kan det snarare vara en förstärkning att ställa in andrakeepern och ytterligare spelare som fått lite speltid innan. Förhoppningsvis är spelare 12-22 i en allsvensk trupp bättre än en trupp i division två. Och mer motiverade än stjärnan som alltid får spela. För er som ser många b-lagsmatcher är det en självklarhet.

Det skrämmande är snarare att allsvenska lag kan vara så dåliga mot sämre motstånd. Motivationsbrist inför cupmatcher trots att hungriga spelare spelar, samt ett sämre fungerande spel. För båda dessa faktorer ansvarar tränarna.

Att tidernas två mest framgångsrika cuplag Malmö FF och AIK åker ur i tredje omgången är bedrövligt. Två lag som knappast lagt sig på rygg i sin inställning till cupspel. Cupspel som dessutom ger europacupspel. Att lag som Norrköping och Landskrona kan vinna mot nämnda lag är i sig egentligen inget extremt märkvärdigt, däremot att de tillåts göra det så pass enkelt och att det inte bara händer enstaka lag.

**************

Malmö var igår dessutom nära att hemma få stryk av sin nya mardrömsmotståndare Gefle - för övrigt Djurgårdens banemän i cupen... Gefle höll på att vända det tidiga underläget. På Malmö Stadion har många varit längre ifrån tre poäng. Trots matcher som denna och trots resultatmäsiga svängningar är Malmö uppenbart mer stabilt än ifjol. De sämre matcherna innebär inte 3-4 baklängesmål och spelorganisationen är överlag mer balanserad. Dessutom är Anders Anderssons mittbacksinsatser sensationella. Daniel Anderssons mittfältsroll blir därmed ockå större vilket laget gynnas av.

**************

Att det från AIK-håll ondgörs över tät matchning helt plötsligt är ett tydligt tecken på att spel och resultat uteblivit. Tidigare har Norling/Novakovic talat sig varma för fler matcher och mer internationellt säsongsupplägg. För att inte tala om att hantera det som är aktuellt för tillfället. Måhända fanns Mourinholiknande skäl till utspelen, men jag har svårt att läsa in vilka vinstgivande signaler som skulle sändas. Märkligt är också att laget som var 90-talets bästa cuplag blivit det kanske sämsta allsvenska cuplaget. 

Rikard Norling har dessutom presterat rekordbra med varje klubb han haft och inte minst med Väsby i cupen där han två gånger om ledde laget till kvartsfinal. Med sitt AIK har han nu tre år i följd fortsatt där Patrick Englund 2004 inledde den nya AIK-cuptradionen genom att åka ut direkt mot Brage.

**************

Kalmar FF har jag i min spalt hyllat nästan lika mycket som deras egen tränare gjort. Gårdagens resultat var med det i backspegeln en rejäl skräll. Trelleborg har sett ut som ett tamt drogat snällt djur på bortaplan i fem halvlekar av sex, dessutom saknades tre ordinarie spelare. Igår fick vi se Vångavallens TFF på Fredriksskans.

Kalmar FF har verkligen visat sig mäktiga uppgiften att föra matcher, men igår svarade man för årets hittills sämsta insats. Hemmamatch mot jumbon och Kalmar fick se sig tvingat att kontringsslå med underlägset bollinnehav. Delvis visade sig redan nu KFF:s små möjligheter till offensiva förbättringar genom byten, men gårdagens grundproblem var av annan karaktär. När ordinarie byggstenar inte är bärande hjälper det kanske inte ens med kvalitetsinhoppare.

**************

Märkligt att kris-Elfsborg har kommit igång med sina ensamma anfallare.



Tisdag 22 maj

Nej, Helsingborg!

Det här var inte ens bra mer än mycket korta perioder. BP hade de bästa chanserna. Helsingborg påminner om AIK taktiskt men har haft många fler och bättre perioder av bra offensiv. Man är också klart mer sårbart när det gäller kontringar. Och har tappat fler poäng.

**************

Såg den andra matchen i ögonvrån. Den tycks ha varit bra. Fina mål av Svensson. De två lagen är hittills helt klart bland de 4-5 bästa. Tabellen börjar se korrekt ut.



Tisdag 22 maj 

Nisse ingen lösning 

Nils-Eric Johansson är inte lösningen för AIK. Jag har knappt sett honom spela de senaste åren, men en back av hans kaliber saknas hos de svartgula och han förstärker tveklöst laget. De summor som nämnts är dock horribla och dessutom sänder köpet negativa signaler. Dels till de befintliga fyra mittförsvararna - eller åtminstone till tre av dem - och dels till det egna truppbygget. Det blir något av Rikard Norlings underkännande av sin egen förmåga att ha fått ihop det hittills.

Visst är mittförsvaret en av två lagdelar där kvantitet snarare än kvalitet regerar hos AIK, men en bra anfallare är mer önskvärd. Å andra sidan växer inte säkra mittbackar på träd. Särskilt inte med de uppspelskrav och den försvarsorganisation Rikard Norling står för.

**************

Föra i Borås? Om IFK lyckas med det ikväll är det visserligen mycket bra gjort men riskerar även att spela kontringsstarka Elfsborg i händerna.

Har fortsatt inte sett några journalistsvar på hur Haglund bör formera mittfältet vid 4-4-2 som det skriks efter. Haglund svarade istället själv mot Kalmar, men då i desperat måljakt. Ilola utbytt då, men det skulle väl knappast vara fallet från start. De skrikande journalisterna kanske tror det i och för sig, men jag vet inte och är fortsatt nyfiken.

Går Haglund tillbaka till Keene igen, förresten? Känns rätt mot IFK.

**************

BP-Helsingborg utan tre av de mest intressanta BP-spelarna. Det öppnar upp för cupkungen Talebinejad som alltid varit högst ojämn men som i sina bästa stunder är ett stort hot rättvänd. Den här matchen ska Helsingborg vinna stort. Jag snackar ofta ner BP men just Helsingborg just nu bara måste plocka tre poäng och bör därför bli svårstoppat.



Måndag 21 maj

Bevisföremål A, B och C

Skrev om bevis inför dagens tre möten. 

A: Djurgården bevisade att man kunde slå ett hemmastarkt lag på bortaplan. Trots en inte alltför stor insats.

B: Kalmar vann programenligt och bekvämt mot GAIS, som jag för tillfället ser som seriens näst sämsta lag.

C: AIK lyckades däremot inte slå Halmstad hemma i en jämn och ganska öppen match. Det svängde fram och tillbaka på det hala gräset. Avsaknaden av Wilton Figueiredo märktes i AIK som pressades tillbaka av gästerna. De senare hade klarast lägen att avgöra, men lagets ambitionsnivå är uppenbarligen klart lägre än AIK:s eftersom de blåklädda firade poängen med Ajsel Kujovics brända friläge färskt på näthinnan.

Det är snarare Halmstad som bevisat för åtminstone mig att laget faktiskt är tämligen stabilt. Så länge man spelar aggressivt och tufft är man riktigt bra på att förstöra motståndarnas spel, det finns tillräckligt bra spelare och tillräckligt bra defensiv grundstruktur för att man ska plocka poäng vilket man gör. Dagens insats var bra.

AIK behövde en feldömd straff för att ta ledningen. Domare Jonasson är uppenbarligen väldigt mycket människa av kött och blod snarare än en rättsskipande robot. Efter att ha tillåtit HBK-mittbackarna att vara hur tuffa som helst (mot i och för sig väldigt tunna hemmaanfallare) hittade han alltså straffen klart utanför straffområdet. När allsvenskans största och mest uppenbara filmare Daniel Mendes sedan gick omkull i straffområdesduell strax efter kvitteringen var det av flera skäl enkelt för Jonasson att fria. Mendes ligger ner så ofta att det vore en senastion om det verkligen var en ojusthet, även om nämnda situation såg ut att vara det.

Janne Andersson var förvånansvärt nöjd med poängen och förvånansvärt kritisk mot lagets offensiv. han borde ha sagt det motsatta. När han dessutom kommenterar den felaktiga straffen säger han något fånigt om att inte säga vem som var inblandad - och gör därmed just det. Nämligen antyder att Rubarth simulerar. Vidare pratar han om huruvida Rosén var på Rubarth eller ej. Den gode Andersson borde läsa på reglerna om han avser fortsätta kritisera domarna. Beröring är inget krav för att det ska vara straffbart som farligt spel.

Med 30 minuter kvar faller HBK tillbaka rejält i planen trots att man hade ett bra läge att gå för ett segermål. Märkligt. Var de så trötta? Eller ville lagledningen slå vakt om poängen?

Byta ut Rubarth som var AIK:s störste kreatör och just hade fixat en hörna. Märkligt. Var han så trött? Eller ville lagledningen slå vakt om poängen?

**************

Något AIK gjorde bra i offensiven och som var en vidareutveckling på delar av det som fungerade mot BP, var att Dulee Johnson ofta kom fram med boll högre upp i planen än Daniel Tjernström. Så har fallet inte varit tidigare. Troligen berodde det till viss del på Figueiredos frånvaro att man ville ha en kreativ central spelare bakom djupledsanfallarna. Johnsons spel längre upp var en del av receptet att få till de spelkombinationer AIK förhållandevis ofta fick till på offensiv planhalva.



Måndag 21 maj 

Upp till bevis! 

Kan AIK bli hemmastarkt? Kan Djurgården bli bortastarkt? Kan Kalmar vinna på beställning?

Djurgården och Trelleborg har båda haft ungefär samma skillnader i hemmaspelet kontra bortraspelet. Ett starkt aggressivt svårforcerat lag kontra ett lamt, passivt lag som kan köras över. 1+1=1-1?

Om Djurgården förlorar har väl Siggi Jónsson en ny domarförklaring. Undrar för övrigt var på vägen DIF glömde bort hur man fixade fram grymma unga vänsterbackar. Varför gör man inte som alla andra allsvenska lag och hämtar lovande vänsterbackar från det andra DIF?

**************

AIK med än fler frånvarande spelare ska ta emot Halmstad. Matchbild: AIK för spelet, kommer inte till jättechanser, Mats Rubarth tar sig fram till ett antal skottlägen och sedan tar gästerna ledningen på en fast situation?

**************

Prince måste vara minst lika bra som mot Djurgården för att kunna betvinga ett Kalmar i normal klass. Nu får han Fredrik Lundgren bredvid sig från start vilket kan hjälpa hemmalaget att vinna det centrala mittfältet fysiskt.

Läste igenom min blogg och inser att jag två gånger om överraskats av Patrik Ingelstens spel med boll. Kanske dags att börja omvärdera honom, det vill säga medge att jag haft en överdriven nidbild? Nej, inte riktigt än...

Tre oavgjorda säger jag som vanligt.



Söndag 20 maj 

Målismål

En av många desperata - och högst diskutabla - åtgärder i fotboll när mål jagas är att kasta upp keepern på fasta situationer, främst i samband med hörnor. Idag slutade en sådan utflykt lyckligt för ÖSK-keeper Richardsson. För övrigt en målvakt som plussades hårt redan i SvenskaFans vagga av dåvarande IFK-redaktionen.

Yksel Osmanovski hade svårt med självbehärskningen och gav bort ett par MFF-poäng.

Domare Strömbergsson gjorde en helt okay match och dömde nog rätt i många svåra lägen som även på TV-bilder såg annorlunda ut ur fel vinklar. Men i samband med straffen borde väl rimligen Holgersson fått minst ett gult kort? Om inte annat för att han släppte förbi Ofere så lätt...

Örebro har verkligen inte allsvensk kvalitet på spelarna som utgör truppens bredd.

Intressant med två lag som båda spelar med diamantuppställning på mittfältet, men där den centrala offensiva mittfältaren ändå får (eller skapar sig) så pass mycket ytor som de gjorde (när båda lagen var fulltaliga).

**************

Hammarby förtjänade förlusten mot Gefle, där Oremo fortsätter att leverera. På positionen där andra lag letat utomlands eller i Superettan hämtade Pelle Olsson en spelare i trean...

Kingson gjorde några fina räddningar på ytterligare Geflelägen. I och för sig hade stockholmarna ett par riktigt bra lägen, men sätter man inte sådana förtjänar man inte poäng.



Söndag 20 maj 

Kryss på gång igen 

Ny omgång med mängder av potentiella kryss. Idag något mer volatila lag i farten men ändå läge för oavgjort på konstgräsplanerna.

**************

Har bara sett sammandrag av Skånederbyt. Att offsidediskussionen tog så mycket plats var slöseri med utrymme. Det var verkligen inget att diskutera. En taktisk analys hade varit mer intressant för oss som inte sett matchen (kanske även för dem som sett den). Det brändes chanser på löpande band kunde jag åtminstone konstatera.



Tisdag 15 maj 

Rehn uppvisning 

IFK hade inte glömt hur de gjorde. Vásquez var inte förstörd av uppståndelsen. IFK - som nästan inte fört matcher sedan 90-talet - verkar trivas bäst mot de sämre lagen. Redan i maj, vilket tyder på ett trevligt blåvitt år. Men frågetecken finns för bredden och Selakovic bör nog börja göra mål snart. 

Efter att ha glimtat till i enstaka anfall eller något längre perioder har laget hittat en uppställning och ett spel där man spelar ut rejält i större delen av matchen. Men Olsson kommer inte hålla hela året och Wernbloom kommer att vara nödvändig mot lag som är tyngre och spelmässigt minst lika bra. Två matcher i följd av den här typen är dock mer än tillfällig dagsform.

**************

Nu är väl inte allt Stefan Rehns förtjänst men IFK valde väg i och med valet av Håkan Mild samt genom idéer signerade densamme. IFK ska hitta till ett spel utan att tappa sin själ, typ. Men viss ironi ligger i att Stefan Rehn gick från ett Djurgården som sökt sig bort från att vara ett lag som fokuserar på att utveckla det egna offensiva spelet, till ett Göteborg som söker sig dithän. Vilket tycks rimligt med tanke på att a) sådana lag med undantaget Hammarby vunnit gulden på 2000-talet b) svenska lag måste gå den vägen för att åter kunna göra något som helst väsen av sig i Europa.

Varför DIF går från osannolikt framgångsrik modell via Jonevret till Jónsson är svårare att analysera från sidan. Man kanske spelar klubben - likt Nanne Bergstrand påstår att hans lag gör vilket faktiskt är något mer trovärdigt trots allt - nu framtidens fotboll och skapar nya trender. Jag tror inte att kämpa-spring-fotbollen är nyckeln. Vad faller man tillbaka på de dagar då kämpandet inte kommer upp i nivå? Vad händer alla de gånger man möter ett minst lika kämpande men taktiskt eller fysiskt eller tekniskt bättre lag?

Visst har DIF ändå sett tämligen lovande ut även taktiskt men det ser ut som att det krävs att laget är aktivt och aggressivt för att kunna få resultat. Visserligen gäller det för de flesta lag, men de bäst organiserade har en trygghet och ett stabilt grundpel som gör att det inte behöver vara full fart hela tiden för att bibehålla kontrollen. Mot GAIS handlade det i och för sig mest om oförmågan att sätta chanserna och Dime Jankulovskis fina målvaktsspel, eftersom Djurgården var det bättre laget i så gott som allt utom att göra fler mål än motståndaren.

GAIS, som inte alls imponerade på samma sätt som vid fjolårets motsvarande vinst då man mötte ett Djurgården som hade en skakig period omkring sig, lyckades alltså märkligt nog ta tre poäng för andra matchen i följd. Och nu är lagkaptenen tillbaka. Bra utdelning för GAIS som jag inte ser anledning att ompröva som starkaste kandidat för BP att försöka ha efter sig.

**************

Det var nästan så att jag hade lika fel igår om Trelleborg. Okay, de fick iväg skott på mål. Okay, innermittfältarna var väl laddade men deras spelstil har ju varit sådan i varje match så det var en öppen dörr att slå in. Men frågan är om Mensah verkligen gjorde sin bästa bortamatch. Troligen gjorde han det ändå, så dålig har han varit utanför Vångavallen.

**************

Självklart missar jag den match som har alla möjligheter att bli seriens bästa hittills. Det vill säga en bra match mellan två bra lag som hjälps av derbytrycket att höja sig till att båda två visa upp en bra spelmässig och taktisk nivå i högt tempo. Med de två skånska lagens kvaliteter ska en sådan match kunna innehålla såväl taktiska som tekniska finesser av utländsk klass. För att inte tala om hårda dueller och alldeles för få gula kort.

**************

Eldin Karisiks skottfint och efterföljande målpassning var måndagens klart vackrast utförda moment.

Själv tar jag en bloggpaus och återkommer i samband med nästa omgång.



Måndag 14 maj

Tre nya friska

Tre matcher ikväll där åtminstone hemmalagen lär spela för tre poäng. Två av dem vet dessutom hur man gör. Djurgården som imponerat på hemmaplan - men sett allt annat än bra ut i bortamatcherna - ska bara slå göterborgsatleterna i dagsläget. Ifjol gjorde de grönsvarta just på Stadion sin kanske bästa match för året, med framträdande roller av Keene och Stephenson som inte längre finns att tillgå. Det senare är bara en av anledningarna till att det inte lär upprepas.

**************

I Göteborg ska IFK försöka hitta till spelet i Örebro senast. Gör man det kommer Gefle att kunna spelas ut. Ett visserligen välorganiserat Gefle är sårbart när deras raka linjer utmanas med snabbt diagonalt spel längs marken mellan lagdelarna. Spännande blir att se om Vásquez kan göra en bra insats igen trots uppmärksamheten (han är visserligen ganska ojämn ändå, så en sämre insats behöver inte automatiskt innebära en negativ reaktion). Som jag ser det finns det inget förutom skador och sjukdomar som gör att IFK mönstrar en annan elva än den som startade senast. Åtminstone inte om Stefan Rehn har sista ordet, för han tror väl inte att Vásquez automatiskt måste skyddas för att utvecklas?

Att norrlandslaget kommer till spel utan kongoleser samt eventuellt ytterligare skadade spelare, gör att IFK liksom DIF kan avkrävas vinst.

**************

Intill Nissans strand spelas den tredje matchen. Jag sticker ut hakan minimalt när jag utlovar tre saker: 

1) Trelleborgs innermittfältspar kommer att vara taggat mot forna klubbkamrater.
2) Michael Mensah kommer att göra sin bästa bortamatch hittills.
3) Trelleborg kommer att för första gången på bortaplan leverera avslut på mål.

Orkar TFF stå emot HBK-aggressiviteten (vilket kan gå om hemmalaget bara är aggressivt under delar av matchen) kan poäng definitivt tas med hem till Skåne. TFF ser inte ut att orka allsvenskt spel i 90 minuter (ännu?).



Måndag 14 maj 

Bajen i topp 

Fascinerande. Vad som också är fascinerande är att nu när Tony Gustavsson inte kan attackeras med alltför stor trovärdighet i behåll hos de attackerande, så är Charlie Dsvies det givna Hammarbyoffret. Finns ganska många andra spelare i serien, utländska och svenska, som haft större problem än så under debutsäsongen.

Hammarby har visserligen bara mött mött ett kämpande AIK, ett halvlamt Malmö samt ett gäng bottenlag. Dessa har i mötena med Hammarby dessutom gjort sina kanske sämsta matcher. Vilket i sin tur brukar kunna vara ett tecken på att ett lag som Hammarby gör sina motståndare sämre.

**************

Kalmars lägstanivå är bra. Deras högsta hittills visades upp i första halvlek mot Elfsborg, men den givna segern höll på att slarvas bort. Kalmar imponerar hursomhelst och till och med Patrik Ingelsten var framträdande med boll. Han gjorde den solklart bästa match jag sett honom göra i allsvenskan.

Nanne Bergstrand är nog den mest underhållande allsvenska tränaren. Han kan som bekant se väldigt arg ut efter förlust, men han är som bäst när han slår vilt omkring sig efter att hans lag vunnit. Som om han med trepoängare köper sig rätten att göra sig ovän med alla. Jag gapskrattade när han buttert (/glatt?) med övertygelse pratade om att KFF spelar framtidens fotboll och att Fotbollssverige inte förstår det.

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga mer än att jag tycker om att lyssna på Bergstrand oavsett om han bjuder på tänkvärda sanningar, bitska kommentarer eller slår sig för bröstet. När han förvandlade Helsingborg från Hareides fina skapelse till något som förstördes ännu mer av efterföljare, då var han en butter typ utan förmåga att utveckla det potentiella svenska topplaget. Han bytte sund och började från grunden med ett lag från lägre nivå. Något som med facit i hand passade honom bättre och som på vägen blivit en skapelse som varje år tar tydliga steg och som faktiskt är ganska dåligt kartlagd eller åtminstone slarvigt analyserad av omgivningen. Tittar du på årets Kalmar med öppna ögon så går det att förstå Bergstrands små utspel. Som säkerligen till stor del handlar om att hamra in saker i spelarnas egan medvetanden. Men jag kan inte låta bli att tro att det ligger viss bitterhet i botten och gror på grund av uteblivna erkännanden.

Jag väntar åtminstone spänt på hur det ska gå för detta framtidslag i den närmaste framtiden. Det vill säga i höst när avstängningar och skador på nyckelspelare blir vardag. Framtidens fotboll är ju underförstått en framgångsrik fotboll, men man kan inte skjuta de därmed utlovade framgångarna alltför långt in i framtiden med trovärdigheten intakt. Laget har utvecklats och spelar taktiskt och tekniskt vackert och effektivt (förutom i avsluten), men att kalla det framtidens fotboll är magstarkt. Mina lekmannaögon identifierar inga revolutionerande nyheter mer än jämfört med tidigare Kalmarupplagor, men självklart kommer Kalmar i Sverige att kopieras om laget når riktigt höga tabellplaceringar 2007-2008.



Söndag 13 maj

Gick du på det, Haglund?

Det är nästan så att Haglund bör påstå att Nanne Bergstrands låtsasformation lurade hans lag fullständigt. Den (orimliga) förklaringen är nästan minst pinsam att ta till efter säsongens hittills mest förnedrande allsvenska halvlek. Ett i avslutslägen ineffektivt Kalmar FF borde ha stängt matchen fullständigt. Laget visade upp en med allsvenska mått mätt nästintill fulländad fotboll.

Återstår att se om Haglund har förmågan att justera. Elfsborg har inte alltför ofta det senaste året ställts inför den här typen av kritiska situationer; situationer i vilka jag sätter ett stort frågetecken för Haglunds förmåga att förändra.

Två forwards blir det nu enligt snacket i paus!

Vänder Elfsborg till vinst ska jag - kanske - äta fula skjortor på Norra Stå i IFK-kläder.



Söndag 13 maj 

Om ett och annat 

Bra gjort av Claes Eriksson att justera efter en kvarts spel. Mikael Nilssons uppgift att droppa av och skära AIK:s uppspelsvägar centralt låste den unge anfallaren offensivt plus att uppgiften misslyckades. AIK kontrade med att låta Dulee Johnson och Daniel Tjernström växeldra och tidigare hamna i högre positioner, vilket lyst med sin frånvaro tidigare under säsongen. Mikael Nilsson kom loss till avslutslägen så fort han blev normal forward igen.

AIK hade mer djup och rörelse, samt - vilket var på tiden - ytterbackar som inte klev upp och stod stilla på offensiv planhalva så fort mittbackarna hade boll.

Mentalt starkt av AIK att lyckas i ett kritiskt läge. Matchen var chansmässigt klart jämn och BP hade chanser att kvittera men det här var första gången AIK överlag var spelmässigt bättre än sin motståndare i 2007 års serie.

**************

Strax ett mycket spännande möte på Fredriksskans. Ska Elfsborg inkassera första fölusten? I Haglunds centertombola är det idag Mathias Svensson som vunnit högsta vinsten.

Utan Petter Wastå - som i och för sig inte imponerat i år - blir det något svårare för Kalmar att infria vad jag anser borde vara favoritskapet.

Nanne Bergstrand försöker ljuga i uppställningen. Hyfsat genomskinligt.

**************

Får Örebro ner uppspelen på marken kan Hammarby bli sönderkontrat. Annars springs ÖSK-backlinjen sönder och samman. Mot denna backlinje har Charlie Davies en ypperlig möjlighet att sänka volymen även hos de mest rabiata belackarna. Trots Haginges snabbhet.



Lördag 12 maj 

Trygghet igen 

AIK går tillbaka till fjolårets startelva, det vill säga en startelva som inte kan ses som annat än den tryggaste truppen kan formera. Idag krävs vinst för att inte media och fans ska sätta ännu större press på AIK. BP kan å sin sida gå in med noll krav, men har flera spelare som av olika skäl är mycket sugna att slå AIK.

Claes Eriksson kan inte vara korrekt återgiven av FotbollDirekt. Om han ändå är rätt citerad är han nog hyfsat ensam om följande analys: "AIK har varit riktigt bra under inledningen på säsongen och jag tycker nog att det endast är tillfälligheter som gör att de inte fått mer poäng."

Jag tror att AIK-ledning betyder ännu fler mål. AIK kommer rimligen att ha ett enormt bollinnehav, men får akta sig för tvåforwardspressen (där Guterstam är mycket duktig) och för snabba spelvändningar. Nicklas Carlsson är en vinnartyp men risken är att han slår iväg för många uppspel, vilket idag kan skada mycket. Å andra sidan är Nicklas Carlsson den AIK-mittback som kan tänkas matcha speeden hos Mikael Nilsson.



Tisdag 8 maj

Jag är inte blind 

Jag medger att tabellen just nu är mycket jämn poängmässigt men 26 matcher är mer än nog för att skilja lagen åt. Skador och avstängningar förekommer redan och vissa trupper klarar det bättre än andra. Några lag har haft enklare motstånd, andra svårare. Några lag har haft överseende domare, andra domare som genomför sitt uppdrag. Några lag har haft tur, andra inte. Vissa lag har visat upp strålande spel under ganska långa perioder, spel som andra lag aldrig någonsin kommer att uppnå. Några lag har starkt och tydligt grundpsel, andra är mer svajiga och får till det eller inte mer beroende på dagsform.

Malmö, Helsingborg, Elfsborg och Kalmar har i mitt tycke visat upp den bästa fotbollen sett till hur stor del av tiden man haft hög kvalitet i sitt spel. Malmö känns offensivt kraftfullt och defensivt förbättrat men är ändå inte ett alltför imponerande taktiskt bygge. Starkt av Hammarby idag att inte bara möta varannangångslaget MFF när de hade en sämre dag, utan också att själva bidra till att tvinga dem att inte prestera på topp. Bajens start må ha innehållit en del medvind i flera sammanhang, men dåliga resultat mot de tre förväntade bottenlagen skulle ha tagit hårt. Nu har Hammarby visat att man kan prestera, man har visat att man är ett fungerande lag med kapacitet att tävla om högre placeringar. Hammarby kommer absolut inte bli indraget i bottenstriden. Tony Gustavssons snabba öppna raka innehållsrika matchbeskrivningar lär knappast bytas till tillknäppta och bittra sådana i takt med att poängen trillar in.

AIK är det klart mest underpresterande laget hittills. Spelmässigt alltså, poängmässigt har man fått bra utdelning. För Elfsborg är det tvärtom, laget skapar men bränner målchanser och fungerar kanske inte strålande spelmässigt men tar nästan bara enpoängare. Men som sagt var det likadant ifjol. Toppduon från 2006 segade sig igenom ett antal gnetmatcher där en eller tre poäng bärgades. AIK har ändå bara en poäng mindre än boråsarna, men måste förbättra offensiven.

Gnagets mittbacksduo säger en del verklighetsfrånvända saker efter senaste matchen. Sandberg anser att AIK var värt tre poäng. Carlsson (som låter som att han helt saknar självinsikt) förstår inte varför han blev utbytt och hävdar att Helsingborg spelar som ett divisiontvålag i första halvlek. Den i ett bollvårdande lag allt annat än lämplige Carlsson menar att Helsingborg spelar utan risk - kanske han vill spela där? Delvis förklaras hans kommentarer av en annan kommentar, nämligen att det är lättare att analysera spelet när man spelar än från sidan...

Å andra sidan har AIK-mittbackarna fått en tuff uppgift när laget taktiskt inte visat något fungerande motdrag mot att deras mest önskade uppspelsvägar skärs av, inte minst då ytterbackarnas utgångspositioner drivits in absurdum så att de snabbt blir stillastående i zoner till vilka de borde komma med fart och boll. Löser AIK det löser sig även det fortsatta offensiva spelet.



Tisdag 8 maj 

IFK Göteborg gör jävligt snygga mål. Jonatan Berg. Alexandersson. Olsson. Vásquez. Ingen i kvartetten är född i Brasilien. Rehn slump?



Tisdag 8 maj 
(skrivet 01:20)

Konstnärer och petningar

Allsvenskans påstådda jämnhet tas även som ett bevis på att serien är dålig. Kan Mattias Thylander och Andres Vásquez leverera världsnummer som i omgång 5, då kan det inte vara helt illa beställt med vårt lands högsta fotbollsserie.

Komiskt att Vásquez gör om det på Fotbollskanalen som kör det gamla "Anders Svensson direkt på hörna"-greppet (då var jag i och för sig mest impad av vaktmästaren på Ryavallen). Såklart något enklare utan motståndare, men ändå. 

Fotbollskanalen har för övrigt vissa bra grepp när det gäller bevakningen av matchen - jag gillade förra omgångens diskussion kring hörnan som Tahirovic slog in direkt (något han för övrigt alltså inte lyckades göra om i programmet efter matchen). Har man Hasse Backe ska man använda sig av honom. Helst ännu mer. Gärna kontra matchaktuella tränare.

**************

IFK Göteborg visade verkligen hur de vill spela och lyckades i 90 minuter. En stormatch, en match det gnistrade om. Riktigt sevärt och effektivt målchansvaskande, men faktiskt en smula ineffektivt i avslutssituationer. Ett halvdussin frilägen stoppades av utmärkte ÖSK-målvakten Westman.

Märkliga Örerbo fortsätter att vara märkligt. Laget var inte alls lika passivt som i halvlek ett mot TFF, men var uselt defensivt och visade än en gång att när man inte håller spelet på marken är man ett dåligt lag. Chanser fanns men man mötte ett ruskigt bra IFK Göteborg.

Stefan Rehn med kamrater gjorde en "Norling" och kastade om mittfältsspelarna i förhandsuppställningen. Jag tror till och med att de ställde upp med låtsasuppställningen vid avspark. Ångvälten Pontus Wernbloom slapp bli utbytt - han fick sitta på bänken och titta på när hans mittfältskolleger spelade riktig fotboll.

**************

Surprise, surprise: Inte en varning i Ingvarssons match på Strömvallen. Har fortfarande inte kollat igenom matchen, men han måste ha missat något....

**************

När Keene petades mot Helsingborg till förmån för Sjöhage trodde jag på Haglunds förklaring att det bara handlade om spelstil och djupledslöpningar. Logiskt borta på Olympia för Elfsborg som ju är bäst när man får kontra. Jag hade fel. Hemma mot Djurgården i en match man förväntades föra och även förde, spelade Sjöhage från start igen.

När Wernbloom bytts ut i ett antal matcher har det ifrågasatts. Jag trodde bara att det berodde på att man ville undvika ett andra gult kort. Jag hade fel. Wernbloom blev under måndagskvällen befäst som mittfältare nummer sex.

**************

Roland Nilsson pratade om otur efter ett par skitmatcher. Först därefter hade laget något som kan liknas vid otur - eller åtminstone oförmåga att förvalta de allt kraftigare övertagen i målchanser. Inte minst imponerar det rejält att åka upp till Strömvallen och sätta Hugosson i arbete på det sätt man gjorde. Ikväll togs så retroaktivt trepoängaren mot Halmstad som i sin tur fick en retoraktiv nollpoängare. På förhand en gjuten 0-0-match som såg ut precis som väntat i halvlek ett.

**************

"Kontrollera matchen". Var det verkligen det (vi trodde att) Elfsborg gjorde? Två gånger om?

**************

Omgång fem fullbordas med Malmö-Hammarby, en match som innehåller den nya serieledaren. Hammarby kommer förmodligen få en chock av att plötsligt ställas mot en motståndare.

Och Elfsborg är redan enda obesegrade lag. Deras facit lär nog likna fjolårets.

**************

Påstått jämnt men ändå är redan GAIS, BP och TFF i botten. Två av dem lär återfinnas bland de sista tre även i oktober.



Söndag 6 maj 

Nya kryssfester 

Idag och imorgon stinker det oavgjort i flera matcher. Även om jag idag ser två klara favoriter som borde kunna förvalta sitt favoritskap. Kalmar ska slå Gefle borta även om det är en svår match. Gefles första seger kom senast i en match man verkligen inte dominerade. Kalmar har i mina ögon varit det klart bästa laget hittills. Nanne Bergstrand sköna konstaterande efter segern mot Djurgården visar att åtminstone han håller med mig.

Idag kan Kalmars offensiva herrar passa på att filma så mycket de vill och galningarna längre bak kan klippa benen på Bapupa och Makondele. Ingvarsson brukar ju inte bry sig nämnvärt.

**************

Sett till TFF:s hemmaspel hittills är det ett lag för den övre halvan. Trelleborg borta har inte haft ett avslut på mål efter två matcher! 

Idag är Michael Mensah avstängd vilket är ett avbräck. Han mer är någon annan personifierar påståendet ovan om lagets två ansikten. I de två hemmamatcherna har han ensam varit ett hot för IFK:s och MFF:s backlinjer. På bortaplan har han varit nonchalant och fumlig så till den grad att TV-kommentatorerna senast hävdade bestämt att lagets brist finns i anfallslinjen. När han i själva verket är en forward av ypperlig klass med allsvenska mått mätt. På hemmaplan, alltså.

Trelleborgs senaste match var absurd. Man spelade före pausen ut ÖSK på konstgräset i Örebro men sköt hål i luften eller kom fel till de många inläggen. Efter pausen var det tvärtom och det med råge. Örebro bara matade på mot ett lag som var än mer passivt än vad motståndet var i halvlek ett - närkingarna avgjorde dessutom rättvist. "Två ansikten" passar in även i det sammanhanget. Men det visade åtminstone att Trelleborg de facto kan lira boll på bortaplan.

**************

Brasklapp för att rubriken kanske kom för tidigt. Det är faktiskt imorgon det ser kryssigast ut. Är jag helgarderad nu?

**************

Fotboll går verkligen ut på att göra mål. AIK och Helsingborg känner till det. Båda har förlorat i matcher där man spelmässigt sett som bäst ut.

De rabiata krisstämplarna har redan börjat hacka på AIK. Helsingborg köpte sig ur rollen som måltavla i och med segern. I första hand är det Rikard Norlings många förändringar man ger sig på. Andra infallsvinklar finns ju (och de fanns redan inför säsongen) såsom "svag backlinje" och "mer lättlästa nu". Det senare står ju i motsats till det första och kan därmed avfärdas, framförallt om de två motsatta kommer från samma källa. Angående backlinjen kan det stämma men är inte hela sanningen. 

Jag hävdar fortsatt att AIK:s största orosmoln är att man förlorat båda hemmamatcherna vilket i kombination med de uppmärksammade stökigheterna efteråt leder till färre och argare fans på Råsundaläktarna. Det ska hanteras. 

Det spelmässiga och gruppens reaktioner har Rikard Norling koll på och Aftonbladets Simon Bank liksom Hasse Backe tycks vara de enda som har en sund inställning till AIK:s spelsätt. Norling bör och kommer att fortsätta med det han vill. Och vad gäller den svaga backlinjen så är den största svagheten att Nicklas Carlsson inte fungerar i ett lag som ska vårda bollen. Att använda Markus Jonsson som mittback kan vara en optimal lösning när (/om) ordinarie yttermittfältare är tillbaka i form.

Baxters berömmande kommentar om egna anfallsduon är rolig. Men skulle mycket väl kunna få skit för att vara rasistisk.



Lördag 5 maj

Förbättrade topplag(?)

Funderade inför dagens match kring Helsingborgs uteblivna jämnhet och AIK:s uteblivna anfallskvalitet. Idag hade båda lagen förbättrat dessa punkter kraftigt. AIK visade upp bra rull och stoppade gästerna hyfsat under den första halvleken. Inga jättechanser för något av lagen men flera ganska bra sådana. Och en räddning på mållinjen av hemmalaget.

Mats Rubarth var en injektion efter pausen och bidrog till vass kvitteringsjakt. Efter ett tag jämnade Helsingborg ut och ställde om till ett antal lägen att döda matchen helt. Men slutresultatet var redan fastställt. Marigas vänsterskott i kryssets utsida hade blivit sensationellt läckert om det hamnat ett par decimeter snett nedåt höger.

Helsingborg var jämnare och inte minst var laget stabilt även i andra halvlek. Precis som vid Geflevinsten. Daniel Andersson släppte flera returer som AIK kunde ha förvaltat bättre.

Båda har sex poäng efter fem matcher. Det är inte särskilt bra, men båda klubbarna har helt klart potential till bra spel. Formkurvor kommer att ändras under året och de har bra trupper och riktigt bra tränare. Men för AIK kan förlsuten innebära mycket snack i media och bland fans. Tre hemmamatcher - två förluster i "hemmaborgen". Det kan bidra till en grupp som blir alltmer osäker. I att hantera detta ligger de svartgulas viktigaste arbete.



Lördag 5 maj

Toppmatch - eller? 

Matchen mellan AIK och Helsingborg kan kallas toppmatch då den är publikdragande och lagen förväntas vara topplag. Dessutom var det just dessa två klubbar som fightades i toppen i slutet av förra seklet. Men nu är läget annorlunda och det är ingen egentlig toppmatch. Även om serien knappt kommit igång och poängskillnaderna är små, så har båda lagen startat tveksamt.

AIK har endast fått igång offensiven i en enda halvlek men såg defensivt stabilt ut innan genomklappningen mot Malmö. Inget sensationellt har hänt egentligen; laget har fått lite fler poäng än man borde och folk glömmer så lätt att även allsvenska topplag ser rätt mediokra ut i minst hälften av säsongens matcher.

Helsingborg har haft långa perioder av allt annat än medioker offensiv. Med så kallad normal utdelning på avslut och frilägen borde målgörandet ha varit större. Endast Malmö och Kalmar kan hittills matcha Helsingborgs offensiv i skönhet och effektivitet (vad gäller att skapa målchanser). Defensivspecialisten Baxter har haft andra problem hos sitt manskap, överraskande nog i defensiven och i stabiliteten över en hel match. Endast anfallaren Omatoyossi och bollsäkre mittbacken Beloufa är nya för året i ordinarie elva, vilket inte borde innebära alltför stora problem för Baxter att bygga vidare på. Men det defensivt stabila lag som var allsvenskans mest formstarka sedan skottens ankomst är nu mycket ihåligt, inte minst vid fasta situationer där man flera gånger agerat direkt pinsamt. 

Kan laget ligga på jämn nivå hela matchen måste AIK förbättras rejält för att ens ha chans. Henkrik Larssons frånvaro svider men bra offensiva spelare finns. Helsingborg har visserligen en tunn bänk men en riktigt bra elva idag. AIK en bra målvakt, en ytterback i form och en Wilton Figueiredo som varit briljant offensivt nästan på egen hand.

Man har ingen ytter i form, dessutom saknas en kvalitetsprartner till Figueiredo. Det ansvar som i speluppbyggnad lagts på centralt försvar och centralt mittfält har nämnda lagdelar inte levt upp till alls.

Det blir intressant, det kanske bli spännande. Men det blir inte avgörande för allsvenskans utgång. Hur mycket det än kommer kraxas. Att det kommer att kraxas är det knappt pengarna tillbaka på. Åtminstone om något av lagen tar med sig alla poäng.

**************

Omröstningen om månadens lirare... Jag tippar att varje månad kommer det att bli någon från MFF, AIK eller möjligen Djurgården. Ari kan göra hattrick men har inte tillräckligt många Kalmarfans som kan stå emot trycket från massklickarna. Möjligen om det äör uppenbart att någon frånm de större klubbarna kan vinna. Då röstar deras konkurrentfans på den mer neutrale kandidaten. Som i ett presidentval ungefär.

Dessutom saknas månadens bäste spelare bland alternativen: Magnus Bahne.



Söndag 29 april 

Två utskåpningar till 

Hammarby fortsätter att bygga på självförtroende och poängskörd efter att ha kört över Brommapojkarna. Att försäsong är något annat än seriespel blir obehagligt uppenbart för nykomlingen som slog Hammarby med 5-1 inför seriestarten. I nästa omgång väntar Malmö FF på bortaplan. Är Hammarbys smekmånad över då?

Petter Andersson kan skruva bollen läckert med fotens båda sidor. Vad säger hans ljumskar om det?

**************

Förutom BP och AIK så skåpades även Djurgården ut. Dock endast i den andra halvleken. Kalmar FF som i tidigare matcher försämrats efter paus växte mot Djurgården rejält i den andra halvleken. Målvakt Tourray (tillsammans med Hugosson och Bahne seriestartens bästa) höll siffrorna nere, även om KFF-anfallarna också bidrog till detta med bristande riktning och hårdhet på frilägesavsluten. Djurgården kom ingenvart efter halvtidspausen och efter Komacs vansinnesutvisning kom den något tveksamma straffen som en räkning på posten. Därefter hade Djurgården än mindre att komma med, trots att hemmalaget bytte ut sina tre brassar och dessutom försvarade sig lägre i slutet.

Mest anmärkningsvärt var annars att Nanne givit ytterbackarna order om att inte vara lika offensiva som tidigare. Dagens mer defensivt balanserade uppställning passade laget bättre då Kalmar är ett av få lag i dagens allsvenska som klarar att vara aggressivt i försvarsspelet utan att behöva pressa högt för att frambringa det. Något även den talföre kaptenen Rydström var inne på efter matchen. En annan spännande ingrediens idag var att till och med Patrik Ingelsten var bra i spelet med boll.

César Santín har öppnat seriespelet mycket övertygande och tillhör en klase allsvenska anfallare som definitivit håller för spel i bättre ligor.

Finge de röda bröderna enkom möta stockholmslag kunde Lagrell på förhand skicka pokalen till sundet.



Söndag 29 april 

Ljugande tabell

Inför omgång fyra parkerade de fyra stockholmslagen på fem-i-topp. Det speglar långtifrån lagens spel och kvalitet ens för tillfället. BP har jag redan hackat på, Hammarby har visat upp stabilitet men har mött mindre bra motstånd och AIK har spelat fyra matcher varav tre jämna sådana. Djurgården är enda laget som visat upp lite mer klass och mycket snart kommer ännu ett test i form av Kalmar FF på bortaplan. En bra insats där och laget talar verkligen om att de blir att räkna med. Hammarby och BP ställs mot varandra vilket kan bli mycket intressant. Duktige Guterstam mot tveksamme Monteiro åt ena hållet och snabbe Davies blir understödd av Paulinho en annorlunda uppgift för det hittills lyckade BP-mittförsvaret.

AIK är det stockholmslag som hade bäst förutsättningar inför säsongen och som minst av de fyra omgärdades av frågetecken. Efter tre omgångar (och ytterligare en AIK-match) är det snarare AIK som är mest tveksamt och svårbedömt. Från AIK-håll har sagts att laget till 2007 utvecklat det egna spelet med boll och även skulle våga spela hemmaspel på bortaplan.

Jag såg själv endast andra halvlek men med det, matchstatistiken och radiokommentarerna från halvlek ett i ryggen kan jag lätt säga: Mot Malmö blev de svartgula totalt överkörda och visade dessutom att man inte hade något svar väl i underläge. Matchinitiativet gavs dessutom bort från avspark, ett medvetet val som inte gav AIK rätt förutsättningar att vinna. AIK har efter frya matcher endast sekvensvis mot IFK Göteborg visat upp den fina offensiv laget ofta hade på hemmaplan. I övrigt har AIK sett ut som i fjolårets genomsnittliga bortamatch. Mot Malmö var man som sämst hittills sedan Rikard Norling blev huvudtränare (Boden borta 2005 undantagen). Den offensiva spelidén 2007 hittills kan elakt beskrivas som "Wilton Figueiredo".

Malmö visade att TFF-matchen snarare var undantaget än regeln. Tre av fyra matcher utan insläppt mål bevisar än mer att laget förbättrat defensiven utan att göra avkall på sin anfallsvilja. Laget har redan visat sig vara det lag jag hade svårt att tro att man skulle kunna bli.



Onsdag 25 april

Högerbackar och lagintryck 

Eftersom jag ej sett Djurgården-Helsingborg blir det ingen omgångens elva den här gången. Istället vill jag lyfta fram några högerbackar som gjorde starka insatser. Nämligen Trelleborgs Dennis Melander, Malmös Ulrich Vinzents och inte minst IFK:s Adam Johansson, som efter att ha varit nära involverad i båda baklängesmålen omgången innan mot AIK (utan att egentligen ha gjort några grövre misstag) visar styrka genom att direkt göra en bra match med flera offensiva löpningar och bra inlägg - varav ett blev en målpassning.

**************

Bland journalistexpertisen börjar det höras alltmer att det blir en jämn serie där alla slår alla. Visst, allsvenskan är jämn, det är ingen jätteskräll att ett sämre lag slår ett bättre om de får till det. Men serien kommer inte att vara extremt jämn uppifrån och ner. Det finns stora skillnader i kvalitet såväl individuellt som breddmässigt mellan lagen. Dessutom finns även stora skillnader i kvalitet på taktisk och fysisk kondition.

Nedan försök till kortfattade intryck av lagen.

AIK och Djurgården: Efter inledande förluster har båda stockholmslagen inkasserat varsin trepoängare och toppar istället tabellen. I Djurgårdens fall förbyttes en temposvag insats utan spets eller kraft till det motsatta. Nämligen två matcher med mycket rörlighet och inställning, kryddade av offensiv kvalitet längst fram i form av Kusi Asare och Jonson. Spelmässigt har det stundtals sett bra ut även taktiskt i offensiven. Det lovar gott. För AIK:s del har det varit mindre av offensiv kvalitet men defensiv struktur och en hel del kamp i tre jämna matcher med överlag positivt utfall för de svartgula. Båda lagen har bredd i flera lagdelar och har helt klart kapacitet att hålla sig kvar i toppen hela vägen.

Halmstad: Utspelat av Helsingborg, ändå vände man. Utspelat av Djurgården. Sömning match mot Kalmar som också vändes! Halmstad spelar inte som ett topplag men de fyra gjorda målen som inneburit vändningar mot två topplag gör knappast hallänningarna sämre. Här är laget som tagit klart fler poäng i starten än vad jag väntat mig, men som ändå varit sämre än jag trott. Inte minst i de defensivt passiva starthalvlekarna mot Helsingborg och Djurgården.

Hammarby: Laget har imponerat och trots all turbulens, som kryddats än mer av media, har man uppträtt förhållandevis stabilt. Tränare Tony Gustavsson har säkerligen haft stor del i det och utan att vara insatt i gruppens dynamik påstår jag att han fått med sig spelarna. Det är åtminstone vad jag ser i deras beteende. Gustavsson har inte vacklat en tum utåt, han har snabba och innehållsrika genomtänkta svar på alla frågor. Dessutom har han visat sig ha svar även på motståndarnas taktiska manövrer. Laget som var omgärdat med flest frågetecken redan rätat ut flera av dessa.

IFK Göteborg: Har en bra bit kvar till det spel man säger sig vilja spela, men segern senast syntes som en stor lättnad. Laget visar upp sekvenser av kvalitettsspel i offensiven men backlinjen släpper till mer än förr. Stefan Selakovic väntar på sitt första mål men tvangs till byte på grund av skadekänning mot BP. IFK har dock lite lätatre motstånd i några matcher nu då man bör kunna göra fler mål. Fortfarande en outsider som kan växa.

Brommapojkarna: Kontrade ut Djurgården i premiären, var extremt effektivt mot Kalmar och förlorade i chansmässigt jämn men av IFK kontrollerad match senast. Snittpoängen kommer att sjunka men BP har kontringskvaliteter som många lag kan få smaka på. Inte minst de som för sina matcher men inte är tillräckligt förberedda på defensiva omställningar.

Kalmar: Laget som kanske imponerat mest vad gäller offensiv och defensiv stabilitet. Borde egentligen ha haft sex-sju poäng. Risk: Frånvaro av nyckelspelare.

Malmö: Ännu ett lag som imponerat på mig. En klart förbättrad defensiv och en svårstopapd offensiv med många spelare. Dock har det senare inte hållit i hela matcher.

Trelleborg: Mycket flata på Söderstadion men tuffa och sega i hemmamatcherna mot IFK och MFF. Ett stabilt balanserat lag när förstaelvan är intakt.

Elfsborg: 2-3 av lagets drivande offensiva spelare har inte kommit upp i sin bästa nivå, men Elfsborg har ändå visat upp samma spel som ifjol om än med svagare tempo i perioder. Laget skapar mycket och är obesegrat. Borde på tre konstgräsmatcher ha plockat fler poäng. Tillsammans med Kalmar genomgående högst lägstanivå hittills.

Örebro: Imponerande att få med sig poäng i tre matcher där favoritskapet legat hos motståndet. Laget slår en hel del långt trots att man är som bäst när man spelar sig fram. Truppen är i paritet med senaste allsvenska säsongen då man spelade sig till en mittenplacering.

Helsingborg: Inget lag har visat upp en sådan offensiv som Helsingborg när den fungerar som bäst. En organiserad, vacker och snabb fotboll. Ineffektiv dock i avsluten. Dessutom har spelet oftast fallerat efter 30-60 minuter.

GAIS: Sämsta spelet hittills av alla lag. Stark besätning defensivt men vekt framåt. Grundspelet kan ändå räcka för att hålla sig kvar.

Gefle: Norrlänningarna ligger sist trots att man visat upp stabilitet och sett allt bättre ut. Blek premiärinsats och därefter två bra motståndare. Försvarsförlusterna har ersatts på ett bra sätt men i anfallet saknas klass. 



Tisdag 24 april 

Skitmatch

AIK:s svårförklarade uppställning visade sig stämma, men Rikard Norling övergav den efter en dryg halvtimme. Derbyt var ingen rolig tillställning fotbollsmässigt och Ingvarsson fortsatte visa sig ovillig att stoppa bryskt spel. Figueiredo och Eguren tillhörde planens bättre aktörer, men den förre hade ständigt armarna i ansiktet på motståndare och den senare tjatade efter de flesta avblåsningar.

Matchen innehåll många taktiska drag och motdrag som ändå inte ledde till större kvalitet vare sig defensivt eller offensivt. Men det var mer kamp, inställning och sämre kvalitet i offensiven som gjorde matchen chansfattig. Charlie Davies visade för oss som inte visste hur in i helvete snabb han är.

Hammarby stod upp bra men såg trötta ut i slutskedet. Laget borde ha förvaltat sitt övertag i den första halvleken eftersom man inte tilläts särskilt mycket efter pausen.

Intressant snack av Tony Gustavsson inför avsparken då han berättade att man skulle inleda aggressivt och högt för att sedan skifta när läge uppstod. Planerna hindrades nog en smula av Monteiros bjudning, men ändå. Intressant var också att Hammarbys mest effektiva anfall såg nästan exakt likadana ut.

Det var mer slump/oskicklighet än taktik som ledde fram till målet och som därmed avgjorde matchen. Även om det återstod en hel del tid att vara taktisk på. Vilket AIK lyckades med.

**************

Lars Lagerbäck pratade inför matchen om AIK:s liberospel. Okay att han inte hade koll på att trebackslinjen zonspelar inför matchen, men efteråt hade det varit intressant att höra honom kommentera det vidare.



Tisdag 24 april

Bluffen läckt?

Någon Markus Jonsson fanns tydligen inte att tillgå. Den uppställning AIK nu presenterar och som figurerat på nätet under dagen låter för mig som en bluff. Jag är annars mycket intresserad av Rikard Norlings motivering. Oavsett hur det faller ut ser uppställningen ut att innehålla mycket som avviker från den berömda "röda tråden".

Stämmer uppställningen luktar det anpassning till Petter Andersson centralt och ingen riktigt bred offensiv vänsterytter. Någt som - om Hammarbys uppställning stämmer - inte blir fallet.



Tisdag 24 april 

Elfsborgstombola, otur och derby 

Å andra sidan så kanske det är så enkelt som att väldigt få spelare förväntas/bedöms ha bollen under kontroll i Sverige...

**************

Brommapojkarna gjorde nog sin spelmässigt bästa match hittills. Chansmässigt höll de jämna steg med IFK som visserligen hade halva matchen på sig att kontrollera resultatet. IFK:s match var däremot snarare deras minst övertygande hittills. Men lättade var de efter segern och intressant var att man tillät BP kliva fram i inledningen genom att själva inleda den defensiva pressen klart lägre än senast mot AIK. Intressant också att se de panikslagna rensningarna i slutskedet när BP låg på för kvittering - trots att IFK egentligen ganska enkelt hade kunnat spela "possession play" så skickade man långt så fort bollen var i egen ägo. Vilket gav BP anfall på anfall.

Befriande prestigelöst och uppriktigt är också IFK-tränarnas och kapten Alexanderssons snack om att laget ännu inte lärt sig det spel man vill spela och att man är i början av en process. Det syns på spelet att laget sekvensvis vågar, vill och klarar att hitta de anfallslösningar Rehn skolat in i laget, men just panikrensningarna i slutet visade på otryggheten med boll i ryggmärgen. Så jävla svårt är det nog inte för just Alexandersson som i och med kommentarerna är snäll mot sina lagkamrater. Dels är han anpassningsbar och tillräckligt skicklig, dels var IFK tämligen passningsorienterat under Bosse Johansson. I och för sig fungerar ju snacket också som en ursäkt till eventuellt uteblivna resultat på kort sikt.

Mattias Bjärsmyr kan läggas till listan av spelare som tveklöst borde ha visats ut. Hans tackling på Guterstam i samband med dennes mål gav istället motsatt effekt. IFK fick spela i numerärt överläge när trepoängaren skulle försvaras...

**************

Lillebror Alexandersson är fortsatt en av seriens minst effektiva avslutare. Han bränner en hel del bra lägen. Lägen som Elfsborg ofta skapar som ett resultat av deras spelsätt. Elfsborg som blivit lite av måltavla nu, inte minst anfallsfrågan ältas ju ständigt. De gulklädda får erfara hur snabbt man kan gå från mediegull till hackkyckling. Men laget är de facto ett av två lag obesegrat efter tre omgångar och var även mästaråret just svårslaget. Många matcher slutade 1-1 och som bäst gick det när idealelvan var intakt under en lång period. Laget är bäst defensivt när det pressar aggressivt och bäst offensivt när man får ställa om, även om man också är ett bra bollförande lag. Mot Gefle och Örebro har inte ovanstående varit fallet fullt ut. Men som sagt är laget obesegrat och flera offensiva nyckelspelare har glömt briljansen hemma. Jag vidhåller att det vore riktigt dåligt av Haglund att inte leda den nuvarande truppen till en medaljplacering.

Gefle klarade Elfsborgs tidiga anstormning och förtjänade poängen. Även om Elfsborg skapade mer så var Haglunds påstående efteråt att Elfsborg var "övelägsna" inte bara lite överdrivet. Visst skapade man mycket men en hel del var skott utifrån. Haglund, som jag gärna kritiserar för att sakna en "second plan", gjorde åtminstone en för honom ovanligt rejäl scenförändring med tio minuter kvar då man valde att spela med tre försvarare och (minst) två anfallare. Kvitteringen kom omgående och laget fortsatte likadant i jakt på segermål. Det var dock ganska tydligt att formationen inte var någon djupt inrotad intränad reservplan. Det såg mer ut som att "äh, nu har vi tålmdigt spelat enligt planerna i 80 minuter, nu snurrar vi tombolan". Och som det såg ut. Elfsborgsförsvaret hade ingen aning om hur ytorna skulle hanteras hemåt och Gefle skapade fyra riktigt bra lägen att avgöra (tre av dessa lägen på rena kontringar) medan hemmalaget också tryckte på och kunde ha avgjort. Men man sålde liksom systematiken i ett desperat försök snarare än att använda sig av en väl förberedd plan B.

Gefle blir bättre match för match och i försvarslinjen märks inte spelarförlusterna. Jonathan Hellström har en hel säsong framför sig men har redan efter tre matcher visat att han klarar av alla Patrik Karlssons tidigare väl genomförda uppgifter.

Med risk för att vara lika tjatig som de vars universallösning för Elfsborg är 4-4-2, så undrar jag fortfarande hur mittfältet formeras i deras värld.

**************

Som jag ser det har Elfsborg tre självklara möjligheter i samband med situationen som ledde till 0-1. Eftersom man vet exakt hur bollen ska slås.

1) Placera försvarslinjen som man gjorde och ställa Geflespelarna offside.
2) Placera försvarslinjen lägre och arbeta utåt mot boll.
3) Göra som man gjorde men med dels bättre markering men framförallt att man låter Wiland ansvara för hela ytan bakom.

Martin Andersson garanterade Geflepoäng sent under stopptiden genom att med en ruskigt onödig tackling se till att Elfsborg inte skulle få någon mer målchans.

**************

Roland Nilsson sade inför ÖSK-matchen enligt FotbollDirekt att GAIS haft otur i inledningsmatcherna. Inte i de matcher jag har sett. Oavgjort mot Hammarby och förlust mot Malmö var fullt rimligt. Däremot igår kanske man kan prata om otur, men Nilsson hade väl inte åkt tidsmaskin? I en inledningsvis omställningsrik match där chanserna kanske inte var så vassa, men ganska många, hade GAIS det mesta mot Örebro som på första halvleks enda avslut på mål fick in bollen bakom Dime Jankulovski. Den sena GAIS-kvitteringen kan ju betraktas som tur och göteborgarna kan inte riktigt sägas ha varit närmast segern med tanke på händelseutvecklingen. Men kan snarare sägas ha haft otur med just händelseutvecklingen. I en inte alltför bra match var ändå GAIS det mer skapande laget. Medan Örebro var nära att komma hem med tre poäng i årets första allsvenska match på riktigt gräs. Nykomlingen därmed utan förlust.

**************

Snart startar ett derby. Läget är som alla intresserade vet mycket likt läget i höstas. Då var AIK på guldjakt och i form medan Hammarby var i sin stora svacka med poängavdrag och otillgängliga spelare som oönskad bonus till det försämrade spelet och de uteblivna resultaten. Nu ser laget ungefär lika ihåligt ut vad gäller spelarna och AIK är revanschsuget nu som då. Men i höstas var Hammarby för andra gången i serien för bra för AIK. Den allt annat än överraskande HIF-taktiken då (Linderoth skröt ju faktiskt redan före matchen att han visste hur AIK ska slås) kunde inte bemötas med fungerande motdrag av AIK. Märkligt nog valde tränare Norling då att spela med Nicklas Carlsson som knappast hade visat sig vara mannen att spela sig ur pressade lägen. Finns Markus Jonsson tillgänglig för spel ikväll kan han mycket väl bli central avlastare till Niklas Sandberg som kompetent uppspelare.

Å andra sidan är årets Hammarby bättre på att slå vakt om försvarsytrona längst bak, vilket väl är ett måste med tanke på dräneringen av försvarare. Mittfältet kan även utan kapten Jensen slå ut AIK:s, men det är å andra sidan också ett måste för att de grönvita ska få något grepp om matchen.

En av få som säger något vettigt och intressant inför mötet är derbydebuterande Hammarbytränaren Gustavsson på klubbens egna hemsida.



Måndag 23 april

Brommaballongen spricker

Ikväll spricker ballongen för första gången. Det är nästan löjligt att se vissa uppskrivningar av BP efter att de sinnessjukt effektivt tagit poäng mot ett löjligt ineffektivt Kalmar som spelade ut nykomlingen (åtminstone i en halvlek). Skulle IFK Göteborg inleda som mot AIK senast tror jag BP kommer att vara det slutkörda laget och inte som senast de blåvita spelarna själva. Det finns liksom ingen Wilton som kan köra slut på Alexandersson ikväll. Det finns liksom inte tillräckligt med kvalitet eller spelidé för att BP ska få vila. Japp, jag är imponerad. Japp, BP har bra spelare. Japp, jag trodde att de skulle stjäla en del poäng. Men kommer inte att orka stå emot lag efter lag som alla är bättre.

Elfsborgs tänkta mittfältsstruktur i ett 4-4-2 vill jag fortfarande få reda på. Kanske blir än tystare från det hållet efter Ilolas comeback ikväll.

**************

Jag såg tyvärr inte Djurgården-Helsingborg men tydligen var stockholmarna ännu bättre än mot Halmstad och Helsingborg var än en gång riktigt bra i början för att sedan falla tillbaka. Mattias Jonson dominant igen och Djurgården visar upp något som liknar taktik igen, enligt tillförlitliga rapporter.

Min kollega sade inför HBK-matchen angående Siggi Jónssons hafsiga slips något i stil med att "i det Arsenal han spelade hade det där inneburit att man inte hade något jobb". Jónsson lär ha jobbet kvar ett tag till och det hängde tydligen inte på hur slipsen hängde.

**************

Halmstad gör Djurgården sällskap med sex poäng i tabelltoppen. Laget som nästan helt saknar offensiv spelidé - krönikan på "Himlen är blå" av John Thornberg är välskriven och tänkvärd - men vars tränare låtsas att den finns någonstans, har vänt hemma mot två av seriens förmodat mest svårslagna lag. Det är mycket imponerande i sig men HBK-spelet i de båda matcherna var inget att imponeras av. Så ej heller Janne Anderssons utfall mot Kalmarbänken. Visst var det okonventionellt av Kalmarspelarna att spela vidare men hemmalagets försvar var tillräckligt med på noterna för att i nästa moment dra omkull Ari, så målet tillkom på en korrekt dömd frispark på vilken de himmelsblå hade tid och rum att formera sig på önskat sätt. Herr Andersson kanske skulle lägga energin på sådant han kan påverka istället. Stort dock att be om ursäkt.

Nannes ögon var inte lika mörka den här gången men han borde ha försökt läsa sönder fler lag än ett. Laget ligger nu strax under poängbudget trots den starka premiärsegern mot AIK. Stort dock att medge att bollen skulle ha kastats till HBK.

**************

Trelleborg krigade sig till en seger i precis rätt läge mot precis rätt lag. Slutsnackat om negativa rekord. Mattias Thylander skulle lätt kunna komma med i min kommande omgångselva om det inte vore för att han egentligen borde ha visats ut innan matchen ens kommit halvvägs.

Ulrich Vinzents storspelar vidare. Ifjol tyckte jag att han var en ytterback med många brister medan han nu kompletterar sina allt vassare bidrag i offensiven med ett stabilt försvarsspel. Att laget fungerar bättre har givetvis betydelse. Malmö briljerade knappast mot småsyskonen från Trelleborg, men var inte lika tafatt och ihåligt som under flera av fjolårets matcher då motståndet dessutom var sämre än det Trelleborg bjöd på igår.

**************

Svensk fotboll har väldigt många områden att jobba på för att bli en stark fotbollsnation och för att få fram internationellt gångbara klubblag. Hela synen på spelet exempelvis. Domarna dömer ständigt till förmån för försvararna; fula tacklingar och destruktivitet bestraffas generellt lindrigare än offensivt fusk. I spanska och italienska ligamatcher faller spelare till synes lätt många gånger i samband med dueller där de blir av med boll eller hindras något. Men de får också frispark med sig. På något sätt är det som att den med bollen under kontroll förutsätts vara först in i situationen och oavsett hur mycket denne förstärker så bestraffas den något sent inkomne, defensive, spelförstörande. Så är det inte här. Särskilt inte om spelaren är utländsk. 

Kolla bara situationen César Santín mot Tomas Zvirgzdauskas senast, när brassen får en sent tacklande litauer över sig efter att ha trixat och petat bollen förbi. Kanske han föll lite extra men blev bara uppviftad utan att ens varnas. Båda spelarna har säkert en del fördomsögon på sig, "alla" vet att TZ spelar hårt och "alla" vet att brassar faller lätt (men inte lika lätt som Djuric). Ändå bedöms situationen till förmån för försvararen som är sent in mot Santín.

Men vi får nog fram ett CL-lag till slut om importer som Zvirgzdauskas gynnas gentemot importer som Santín...



Lördag 21 april 

Omgångens elva 

Något sent presenterar jag mitt stjärnlag från omgång två.

Målvakt: Mattias Hugosson, Gefle

Högerback: Ulrich Vinzents, MFF (igen!)
Mittback: Pär Asp, BP
Mittback: Patrik Haginge, ÖSK 
Vänsterback: Behrang Safari, MFF 

Högermittfältare: Olivier Karekezi, HeIF
Central mittfältare: Andreas Jakobsson, HeIF 
Central mittfältare: McDonald Mariga, HeIF (igen!)
Vänstermittfältare: Enrico, DIF

Anfallare: Mattias Jonson, DIF
Anfallare: Henrik Larsson, HeIF (igen!)

Bänk: Magnus Bahne, Niklas Sandberg, Joakim Nilsson, Jonatan Berg, Wilton Figueiredo 

Tränare: Rikard Norling

**************

Idag intressant match på Stadion med två lag som visat två ansikten. Djurgården med passivt segt spel i premiären men med aggressivt rörligt i match två. Helsingborg med osannolikt bra halvlekar före pauserna (men utan att lyckas göra mål på 23 avslut) och med sämre andrahalvlekar (där man ändå spelat 4-3). Jag ser gästerna som favoriter baserat på vad man presterat spelmässigt hittills i serien. Båda lagen har haft tveksamma försäsonger men skåningarna har kommit längre i sitt lagbygge som redan fungerade väl i höstas. Favoritskapet är dock mycket knappt på grund spel i Stockholm, som Djurgården ännu inte behövt lämna.



Torsdag 19 april 

Naiva fans och 4-4-2...

En grej till om Elfsborg som jag glömde bort i all hast. Alla 4-4-2-ivrare (jag gillar också generellt tvåanfallsuppställningar något bättre, men det hör inte hit) vad gäller Elfsborg kanske har eller kanske inte har funderat på hur mittfältet ska omformeras ifall Haglund nu ska spela med två anfallare. Har inte sett något konkret förslag.

Elfsborgs mittfält har varit strålande när laget nått sina framgångar och Ilola har varit viktig (än mer nu när Samuelsson inte är kvar, vilket förmodligen märkts i de två första matcherna). Holmén och Svensson petar knappast drevet på men lösningen är vilken? Svensson på en kant som under fjolårsvåren då det inte stämde riktigt för de gulsvarta? Holmén på kanten?

Jag är nyfiken. Jag vill läsa en klok motivering som ger mig en aha-upplevelse (eller så vill jag läsa ett medgivande att det har de minsann inte tänkt på).

**************

Fans kan vara naiva angående många saker. Skador är en av dessa. När nyckelspelare går skadade är det en tröst och en ursäkt för att det inte går bra. "När han är tillbaka, då...". Tunna trupper har ofta nyckelspelare som inte får skadas. Lag utan slagkraftigt spelsätt likaså. De blir sårbara. 

Oavsett vilket skådar man gärna ljuset i tunneln. Hammarbys höst och vinter har innehållit en hel del kommentarer i stil med att 2007 blir Mikkel Jensen och Petter Andersson som nyförvärv. Givetvis kunde de ha varit 100% friska hela året ,men vad exakt gör att man räknar med det? Det mer realistiska är väl att inte göra det och utgå från det när man spekulerar och tippar och målar upp sina förhoppningar? I AIK-lägret hoppas man mycket på "Sveriges Kaká" Gabriel Özkan, som redan haft så mycket av en viss typ av skadebekymmer att det nästan lutar åt att han inte håller ens för allsvenskt spel. Ändå har han till och med i kretsar utanför AIK målat upp honom som en lämplig landslagsjoker redan nu. Tekniskt och taktiskt och säkerligen mentalt har han enorm potential (precis som HIF-Petter). Men fysiskt? Det är som om det är mindre viktigt i åskådarnas ögon. När det snarare är den mest grundläggande förutsättningen.

Själv är jag mycket skeptisk till att räkna med spelare som skadas i omgångar på samma sätt. Särskilt om de är under 20 och på väg att försöka spela sig in på en högre nivå. Eller om de är över 30.



Torsdag 19 april 

James Keene och Martin Hansson 

Elfsborg har inlett med två oavgjorda matcher på konstgräs och Den Stora Journalistanalysen handlar om att Magnus Haglund är en envis oflexibel herre som vägrar spela med två forwards. Robert  "jag vill kunna ha tillgång till förbundskaptenen dygnet runt utan klagomål" Laul har fått en ny rabiat hang-up i just detta ämne och hävdar att Keene fungerar bäst i 4-4-2. Att James Keene klarade sig utmärkt som ensam central anfallare i GAIS ifjol verkar bortglömt.

Det må finnas poänger angående Haglunds flexibilitet - särskilt när man som sagts har fyra ganska bra allsvenska anfallare i truppen - och Keene kan mycket väl som så många anfallare vara bättre med en kollega invid sig (men jag undrar när och var Laul sett Keene visa detta - i Portsmouth?). En mer trolig och rimlig (eller åtminstone tydligare beskriven) analys levereras av Roland Nilsson som svar på några korta frågor från FotbollDirekt - nämligen att Elfsborgs spelsätt sämre passar Keene som gillade de kontringsytor GAIS bjöds i de flesta matcherna ifjol.

Att det bara spelats två matcher är också intressant. Jag gör gärna själv samma självsäkra misstag och berättar bestämt hur det står till i vissa lag trots att en hel säsongs utveckling kvarstår.

**************

Saknar en statistikkolumn på förbundets annars omfattande statistiksida. Nämligen "spelare som skulle ha blivit utvisade om inte Martin Hansson dömt". Daniel Alexandersson och Samuel Holmén har nu fått sällskap av Mats Rubarth och Andres Vásquez på den ännu inte publicerade listan.



Onsdag 18 april 

Bästa frisparksligan

IFK-AIK var mycket intressant. Hemmalaget inledde med det närmast mytifierade anti-AIK-receptet "hög press" och gjorde det mycket bra i en halv halvlek. Vicemästarna lyckades sedan arbeta sig in i och ta över matchbilden genom enträget spelande och med en Figueiredo som malde ner landslags-Niclas. Sammantaget ändå en tämligen jämn batalj som var en av de mer innehållsrika matcherna hittills. Inte genomgående högt tempo och inte genomgående bra klass på spelmomenten men den hade lite av varje av bra kvalitet i olika omgångar. Inte minst hemmalagets inlägg.

Båda lagen valde vid hyfsat jämn matchbild och ställning 1-1 att göra offensivt förstärkande byten, där AIK:s kvalitetsmässigt var bättre såväl på papper som på matta. AIK-spelarna tycks vältränade - eller så tjänade de på att stå stilla i en halvtimme medan IFK-spelarna slet musten ur sig - eftersom de orkade mentalt och fysiskt att mala på. När högt pressande anfallare inte hade ett kompakt mittfält och försvar med sig upp blev de blåvita precis så utdragna som de svartklädda vill för att kunna spela sig igenom på önskade ytor. Se lagets lyckade anfall i den andra halvleken för skolexempel hur AIK vill spela.

Precis som för stadskollegerna Hammarby och Djurgården kan utvecklingen i inledningsomgångarna ge en extra positiv effekt för AIK. Sättet hur lagen svarat på dåliga starter betyder nästan att den dåliga starten var av godo.

**************

Inte ens Bosse Karlsson kan väl mena att hans skrås aktier sköt i höjden i Örebro igår. Tre domslut i viktiga lägen var - om man ska säga det svenskt snällt - tveksamma. Örebros tidiga mål, Ishizakis straff och Larsens filmning blev: Offside, inget och utvisning på Jon Jönsson.

Ovansteånde stycke är mina inledande reflektioner från den matchen. Behöver se mer för att skriva mer. Därför kan jag ännu inte kommentera min egen tidigare kommentar om Jönsson på mittfältet. Att han blev utvisad är inte direkt facit, särskilt med tanke på hur det gick till.

**************

Allsvenskan är tydligen en grymt bra frisparksliga. Till stor del är det de dumma importernas fel. Ni vet de där soporna som tar plats från våra fantastiska  juniorer. Men Fábio, Junior och Wilton får ursäkta. Den snyggaste kom från just en sådan bortglömd fantastisk talang som tvingats spela i GAIS för att IFK skulle få plats med.. ehhh.. ja andra svenskar... Jonatan Bergs frispark var en av de bästa jag sett en svensk slå i allsvenskan någonsin.

**************

För övrigt kommer filmningar aldrig att försvinna så länge de är så oerhört lönsamma. Samma sak med fult spel. Inte ens i efterhand händer något märkbart om det inte vevats i sportsändningarna ett antal gånger (typ Sandberg-Runström, Larsson-Jönsson).



Tisdag 17 april 

Bra Haglund! 

Magnus Haglund har lett Elfsborg till guld och är ansvarig för ett lag med fin effektiv offensiv. Gott så. Däremot har jag inte imponerats av hans matchcoachning eller förmåga till taktisk fantasi. Han har kört mycket på att ändra så lite som möjligt när det går bra och leta som fan efter rätt uppställning när det brister. Idag gör han några dispositioner jag gillar. Visserligen är inte Larsen lika hal som Toivonen och har dessutom inte riktigt samma djupledsroll, men att sätta Jönsson i dennes originalposition som Ilola light och utnyttja Svensson optimalt samt stoppa in en habil mittback tycker jag verkligen om. Mot MFF gav man bort en del av initiativet genom att inte göra så.

Daniel Alexandersson på bänken - självsanering? Backe blir nog glad.



Tisdag 17 april 

Favorittriss och stormatch 

Trots att det är "tidigt på säsongen", "dåliga planer" och "spelidéerna har inte satt sig" så vann tre av tre favoriter igår. Ledning och bra spel mot lag som inte kunde skapa motforcering räckte för två av 2000-talets guldlag medan Helsingborg fick jaga ledningsmål två gånger mot ett Gefle som lyckades lyfta upp bra i underläge.

Såg bara Malmö-GAIS ordentligt och får återkomma med en roman när omgången är fullständig och jag kikat lite mer på övriga matcher. Men Malmö är fortsatt bra, visar för andra matchen i följd ett under vintern förbättrat försvarsspel och en ruskig anfallsvilja och dito förmåga - åtminstone i halvlek ett. Än en gång tröttnar de ljsublå något efter pausen. GAIS visar igen att laget har det svårare än ifjol; kvaliteten offensivt är märkbart försämrad.

Helsingborg har öppnat båda sina premiärmatcher med två rena utklassningshalvlekar utan att göra mål. Djurgården hade som väntat några växlar till att ge.

**************

Ikväll spelar Elfsborg borta på hyfsat vant underlag mot Örebro som i premiären såg ut som en skiva på upprepning i den första halvleken. Ut med bollen till vänsterback Riddez som skickar långt. Kan Elfsborg i Ilolas frånvaro stoppa Larsen så handlar det mest om hur svårt det blir för Örebro att stoppa Elfsborg när Augustsson/Jönsson får chans på chans av Riddez att sätta igång med lite riktig fotboll.

IFK-AIK är en klassisk match mellan två tradionella antagonister. Jämn kamp att vänta - jag har svårt att se något av lagen rinna iväg till en komfortabel seger.

**************

Sportbladets nya zoomfunktioner har en del brister och utgör inte riktigt det analysredskap som utlovats. Mycket info ingår men nu tycks de flesta Sportbladets matchartiklar handla om hur många fler meter en spelare sprang än i förra matchen, statistiken går inte att lita på och allra märkligast är att grafiken ständigt  visar hörnor som slås i mycket hög frekvens.



Måndag 16 april

Olika inställning

Sören Åkeby och Roland Nilsson har varierande inställning till spelet. Och olika spelarkvalitet i sina respektive lag. Varför skillnaderna i inställning just idag blir extra extrema.

Den förre ställer upp med en mittfältare som mittback, en offensivt stark men defensivt sämre högerback samt en ung offensiv kraft som vänsterback istället för mer etablerade Christian Järdler. Mittfältet är visserligen av välbalanserad svensk kompakt diamantnatur och bänken likaledes tämligen normal. GAIS däremot har 5-6 försvarare med från start och två till på bänken.

Svenskafans GAIS-skribent Tobias skriver att lagets mittbackar tillhör landets bästa. Jag håller verkligen med. De grönsvarta har tre rejäla mittbackar som sett till individuella defensiva kvaliteter kan matchas av få andra allsvenska lag just nu. Elfsborg? Djurgården? Mattias Östberg tycks ännu inte vara ikapp för att återta platsen bredvid Rickard Ekunde, eller smyger Roland Nilsson in Tobiasson som ordinarie oavsett? Svar lär ges allteftersom. 



Måndag 16 april 

Backes nya regel 

När Daniel Alexandersson i premiären billigt kom undan med att sparka ner Jimmy Dixon var bisittande kommentator Hasse Backe upprörd. Han menade att det givna röda kortet (som alltså uteblev) även skulle åtföljas av avstängning som varar lika länge som den drabbande spelaren går skadad.

Ett drastiskt regeländringsförslag som jag undrar om han verkligen funderat på tidigare. Det finns mängder av tänkbara konsekvenser som jag inte avser gå in på just nu. Jag nöjer mig med att konstatera att om Hasse där och då fått precis som han ville, så skulle det till synes hårda straffet förvandlats till ett ovanligt milt straff. Alexanderssons skulle nämligen ha fått grov utvisning men hade sedan sluppit stå över ytterligare matcher. Eftersom Dixon enligt rapporter spelar ikväll.

Okay då, jag går in på en annan konsekvensdiskussion också. Korsband kan ryka utan att det finns en motståndare i närheten. Råkar någon finnas i närheten och står för en ojusthet samtidigt som korsbandet går av på den andre så ska man alltså bli ettårsfall? Eller ska vi ha ett CSI Allsvenskan som utreder skadans orsak och verkan kontra ojusthetens omfattning? Det vore intressant att höra Hasse motivera sitt förslag och reda ut hur den typen av situationer skulle hanteras.

**************

Min allsvenska X-fixering släppte inte taget om mig när jag till slut satt där med spel i kvällens alla tre matcher. Räcker ju med ett för att kontobalansen ska stabiliseras ytterligare, men jag tror verkligen att det är klasskillnad i två av matcherna.



Måndag 16 april

Nannes ögon mörka igen

Antingen var BP för utspelat för att göra som utlovat, eller så ljög Claes Eriksson inför matchen. Att lyfta upp laget och pressa högre var det inte tal om utan man tog emot Kalmar med sina defensiva enheter för att försöka slå till på kontringar och långbollar mot den jämfört med Kalmarmittbackarna snabba toppduon.

Hursomhelst lyckades nykomlingen något turligt kriga sig till en poäng i det svåra bortamötet. Turen bestod i att Kalmar inte fick till avsluten ordentligt och att Kalmars högerback Sorin valde att ge BP en sista chans på stopptid. Samt såklart att alla flyttade sig bort från bollbanan när Jon Persson skickade in frisparksinlägget.

Nanne Bergstrands nya kaxiga attityd försvann därmed (tillfälligt?). Det blev inget "BP är sönderläst" efter matchen, utan istället något mummel om att serien är ett maratonlopp. Kanske han hört Claes Eriksson säga samma sak inför matchen? Nanne stod åter att känna igen - butter och tvär mot utfrågaren och med de mörka ögonen som visade vad han tyckte om poängförlusten.

Bergstrand har gjort ett jättejobb med KFF och även i hemmapremiären visar laget att det utvecklats sedan fjolåret. Direkt från start iscensattes ett snabbt vägvinnande passningsspel, den här gången mot ett defensivt tätt och lågt lag. Henrik Rydström är utmärkt som tempodirigent medan Ari och César samarbetar mycket bra längst fram. Nu var även nye Sorin riktigt bra i passningsspelet och deltog mycket i offensiven. Han hade även en del avslut som missade målet i varierande utsträckning. Men det nya offensivare ytterbacksspelet ger ytor till motståndarna plus att Sorin själv rundades väl enkelt några gånger.

En annan av många fascinerande saker med Kalmar FF: De spelar i en serie i ett land där man är mycket mån om att skydda spelarna. Inte minst skyddas spelare under 23 från allt möjligt. De ska utåt inte ha krav på sig och uppmanas att stanna i nämnda fotbolls-u-landsserie för att "utvecklas" istället för att försöka bli riktigt bra i något land där fotboiollsutbildningen är klasser bättre. Men hos Kalmar är det fullt tillåtet för såväl tränare som lagkapten att ställa enorma krav på en 21-åring som spelar i en märklig avkrok på med tveksamt klimat. Samma 21-åring kan sågas fritt i pausen och i analyserna efter matchen. På Råsunda var det Ari som var orsaken till att Kalmar inte kunde ha mer bollinnehav och spel högre i planen i andra halvlek. På Fredriksskans var det Ari som höll i bollen lite för mycket i första halvlek. Att han skapar mer än någon annan när han har boll spelar liksom ingen roll...

Jag uppskattar att man vet vilka man kan ställa krav på och därmed gör det, men det blir lite väl uppenbart att det är häri KFF:s problem ligger. Att den offensiva spelidén vilar väldigt mycket i händerna på att en mycket skicklig spelare längst fram lyckas med såväl det enkla som det svåra i match efter match. Ty trots att laget verkligen blivit ett allsvenskt topplag med stabil tydlig organisation såväl framåt som bakåt och trots att man utvecklat förmågan att föra spelet och förmågan/viljan att spela sig ur ganska trängda situationer, så är det viktigt att den framför backlinjen ganska tunna truppen inte får för många skador och avstängningar på nyckelspelare.

Tänk er exakt samma match, men där David Elm gjort exakt vad Ari gjort i matchen. Jag kan absolut ha fel i mina spekulationer, men jag är säker på att åtminstone Nanne (kanske Rydström för han är trygg i allt han säger, vad det än må vara) då absolut inte hade tagit upp dennes insats som det avgörande för varför laget inte leder eller vinner. Snarare hyllat anfallsbrodern för de läckra framspelningarna och uppluckrandet av BP-försvaret.

Även om kritiken sakligt sett var korrekt, blir det lite genomskinligt när kritiken riktas mot den offensivt mest bidragande spelaren vid ställningen 0-0 i paus efter ett rejält spelövertag och 9-0 i avslut.

Men Kalmar är bra, jävligt bra. Så länge nyckelspelarna är speldugliga, som sagt. Men det påståendet gäller nog å andra sidan alla medaljaspiranter i den här jämna ligan...

Och apropå 9-0 i avslut så kan andra skribenter slentrianmässigt få påstå att BP är hur välorganiserade som helst. Håller inte med - de är väldigt ihåliga och rasade ihop flera gånger redan i Superettan. Där kan man också fundera på vad som händer under en lång säsong med skador och avstängningar - laget är ju redan drabbat. Och om bra organisation betyder att ge motståndarna nio chanser per halvlek och själva inte ha någon, så är maratonloppet inte optimalt upplagt.

Däremot är det mycket bra för laget om spelare på allvar tror att de kan bli ett lag som slåss om en plats bland de fyra bästa. Truppen innehåller de facto ett antal lovande spelare som verkligen kan få tid och utrymme att utvecklas i år genom att match efter match stöta på ett motstånd med favoritstämpel. Att bli ett mittenlag är inte omöjligt men uppskrivningarna har redan gått överstyr (precis som nedskrivningarna var överdrivna inför seriestarten).

Pär Asp - två riktigt bra allsvenska matcher i följd.

Långt uppspel till vänster. Ari får kontroll på bollen. Ari spelar inåt i sidled till César medan kvarvarande försvarare står mellan de båda brassarna. César avslutar lågt till höger. Déjà vu. Jag känner på mig att Janne Andersson inte vill se en repris till. Han borde avgå om han inte ser till att hemåtomställarna har en gubbe nära César.

**************

Ikväll: Två skånska storfavoriter mot lag som kommer att spela för i första hand en poäng. Det intressanta är att båda favoriterna bevisligen kan föra matcher. I första omgången svarade de för omgångens mest imponerande halvlekar offensivt. Båda på bortaplan, båda i den första halvleken. Blir det åka av från avspark igen? Kommer de att orka om de inte leder i halvtid?

Dessutom svår match för Djurgården när Halmstad kommer på besök. Gästerna mår bra efter preimärsegern och vet att det kan räcka med en lyckad fast situation för att vinna matchen och i ensamt majestät leda serien. Inte bra motstånd för stockholmarna - Halmstad är ett typiskt lag mot vilket stockholmssupportrar blir missnöjda över allt annat än hemmaseger.    



Söndag 15 april 

Välbehövligt på olika sätt 

Jag hade fel om gårdagens match - Hammarby var tyngre och bättre än Trelleborg och levererade vilket innebär en mycket välbehövligt seriestart. Matchen höll inte någon högre nivå men det struntar grönvita själar fullkomligt i efter 3-0 i hemmapremiären. Mycket talar för att Hammarby nu blir bästa stockholmslag efter två omgångar - BP ska bara inte kunna vinna i Kalmar. Inte ens Thomas Lagerlöfs återkomst ska räcka. Kalmar lär föra matchen och det borde inte innebära några problem - ska BP dessutom försöka lyfta upp laget i den defensiva pressen så bli offensiven kanske än enklare för smålänningarna.

Trelleborg hade visserligen ett par riktigt bra chanser, men att efter tidigt underläge inte få till ett enda avslut på mål är riktigt dåligt. Även av en nykomling på bortaplan, oavsett allsvenskt motstånd. Det var ju just en sådan match - tidigt på säsongen mott ett lag omgärdat av frågor - som skulle kunna innebära extrapoäng.

Extrapoäng har redan tagits av såväl Kalmar som BP, så seger i dag är inte lika nödvändigt för något av lagen för att fortsatt ha utdelning enligt plan. Även om Kalmar avkrävs en seger av intressenterna. Tre poäng är välbehövliga som alltid, inte minst för BP, men är ändå mer en lyxvara. Hammarby och Tony Gustavsson behövde sin vinst för att köpa tid och självförtroende. Det behöver varken Eriksson eller Bergstrand just nu.

**************

Målvakt Kingson var sig lik från premiären men domare Hansson delade ut gula kort som en riktig domare!  



Fredag 13 april 

Svår match för Bajen 

Imorgon har Hammarby hemmapremiär. För motståndet står nykomlingen Trelleborg, som kan bli mycket svårslaget på Söderstadion. Inför förhoppningsfulla hemmafans som säkerligen ser TFF hemma som en match där allt utom vinst är kass, kan det nästan inte bli en positiv överraskning. Många tror nog att TFF bara är en köttmur och sparka-spring. Skåningarna lär visserligen inte anfalla hejdlöst med många spelare, men får man ha boll så kommer man säkert att visa upp snabba inövade kombinationer upp till och ihop med mycket farlige Michael Mensah, som mycket väl kan fira stora triumfer mot bajarnas med fågetecken omgärdade försvarslinjer. Så såg det ut mot IFK Göteborg i premiären då Trelleborg var nära att vända till seger. Jag lirar kryss.

Tony Gustavsson har annars fördelen gentemot övriga allsvenska tränare som ska möta TFF att han mötte nästan samma elva två gånger under fjolåret. Och dessutom med sitt Degerfors minimerade skadorna till mållöst hemma och förlust 1-0 borta mot 2006 års seriesuverän i Superettan.



Fredag 13 april 

Drömelvan

Tänkte ta och vinna Aftonbladets tävling. Var och nosade 1999 men på den tiden var det inte lika slumpartat - då sträckte sig tävlingen över hela säsongen. Turfaktorn är för hög på elva omgångar för att jag ska kunna dominera med all min sköna kunskap. Men jag ger det ett försök. Jag har 600000 tillgodo inför den första omgången och har inte ett extremt slagkraftigt lag, men har planerat för vassa byten till omgång två och tre. Hoppas hårt att de kommande inhopparna gör en slät figur i helgen, så att vare sig Kreti eller Pleti byter in dem därefter.



Onsdag 11 april 

CL-kvartsfinaler

Ledsen, Daniel. Glömde bort Ola Toivonen som skulle vara med på min bänk. Anders A kan ändå ta Daniels roll om det behövs...

**************

Ikväll blir det även officiellt klart att England har tre lag i CL-semifinal. Det dröjer nog minst fem år innan Sverige kan kopiera den bedriften. 

PSV lär däremot inte vika ner sig som Roma. Liverpool behöver dessutom inte kämpa livet ur sig, så en halvseg 1-1-match? Är inte helt taggad inför mitt direktrapporterande...



Onsdag 11 april 

Ingvarsson eller Hansson? 

Vilken Martin vinner – Ingvarsson eller Hansson? Det kan bli riktigt spännande i tävlingen som går ut på att tillåta så fult spel som möjligt. Elfsborg fick göra vad de ville för Hansson medan AIK och Kalmar fick göra ännu mer för Ingvarsson. Den senare missade åtminstone inte Daniel Mendes patetiska försök att filma till sig en frispark. Den lille brassen hade dessutom mage att ifrågasätta domslutet. 

Det känns lite som i Big Brother i de lägena, när deltagarna glömmer att det finns kameror. ”Bagarn” Rosengren var likadan när han tidigt kapade Figueiredo bakifrån för att sedan skälla ut honom och hävda simulation. Nicklas Carlsson mörbultade Ari flera gånger när han trodde att Ingvarsson blundade och att kamerorna var ur funktion. Eller är det så enkelt som att spelarna vet att fult spel och filmningar oftast lönar sig? Intressant är att samtliga mittbackar såg ut att vara djupt moraliskt indignerade och skitförbannade på motståndaranfallarnas fall efter dueller, medan man inte hade synpunkter på de egna anfallarna.

Martin Ingvarsson missade dessutom en tämligen klar straff för vardera laget i den jämna och fysiskt tuffa tillställningen på Råsunda, där Kalmar genomförde sin matchplan på ett bra sätt och kontrollerade resultatet i den andra halvleken efter att faktiskt ha fört spelet i den första. Nanne Bergstrands löften om ett mer bolltryggt KFF tycks vara pålitliga, åtminstone när laget kan använda sina bästa spelare. 

AIK:s påstått utvecklade övergångar var åtminstone från offensiv till defensiv väl fungerande då man utan panik redde ut flera till synes svåra kontringslägen. Däremot var de offensiva kontringarna endast sekvensvis synbara, främst i den första halvleken då man kom fram några gånger med fina kombinationer där Figueiredo var centralfigur. Spelövertaget efter pausen var i princip skenbart.

Fjolårstvåans passningsspel var inte minst i uppspelen riktigt dåligt och kunde ha skyllts på en dålig gräsplan om den de facto varit dålig. Den kanske inte var perfekt, men tillräckligt bra för att laget som kanske mest av alla påstås gynnas av dåliga planer kunde bedriva ett riktigt bra passningsspel. Riktigt illa gick det för karlssönerna i backlinjen, där nye Patrik gång på gång tappade enkla bollar och där Nicklas Carlsson såg ut att ha glömt bort resan han gjorde ifjol från manisk långbollare till något lugnare habilt enkelt rullande back. 

Kalmars nya ytterbackar då? Fransmannen till höger var ganska offensiv men också slog bort många enkla passningar. Degerforsförvärvet Stefan Larsson gjorde en mycket bra insats till vänster i svår tävlingsdebut.

Eftersnacket är ofta intressant. Den här gången är det ”Nanne” som myser och liksom Linderoth ifjol hjälper diverse skribenter att odla myten om att det finns ett enkelt recept för att slå AIK. Klart att det finns gynnsamma drag, men det finns många olika drag som kan fungera. Och det finns dessutom motdrag. Jag undrar mest hur stor nytta AIK-tränarna ansåg att de hade av att ha fem utespelare på bänken.

Tre långa killar som ser ungefär lika fotbollsmässiga ut som Peter Crouch. Som alla heter Elm. Och är bröder. I samma allsvenska lag. Stort.

**************

Säsongskortet (TV-varianten) är riktigt bra. Produktionen alltså, inte leverantörernas hantering. Överlag hyfsade huvudkommentatorer, det ser för varje år mer seriöst ut produktionsmässigt och bisittarna är pålästa och har ofta förankring i eller riktigt bra koll på åtminstone hemmalaget. Särskilt i premiären är det riktigt givande att få lite uppriktigt trovärdigt underlag från träningsmatcher man själv inte åkt över halva landet för att se. 

**************

Inget lag i premiäromgången har blivit så utspelat som Halmstad blev av Helsingborg i den första halvleken. HIF kom till Örjans vall och fullständigt briljerade i den första akten. Förutom när det gäller den lilla detaljen målskytte. Mållöst i paus var en gåva till hemmalaget, som på något märkligt sätt ändå kunde vända efter att ha blivit mer aggressivt – och det trots ett tidigt baklängesmål efter pausen. 

HBK skapade något mer än Helsingborg i den andra halvleken men tog egentligen inte något kommando spelmässigt utan att heller hamna i försvarsställning. Man fick dock in två bollar vilket räckte och skapade även chanser efter segermålet. Helsingborgs spel i första halvlek var annars omgångens bästa av ett enskilt lag och Henrik Larsson var utmärkt i samarbetet med såväl forwardskollega Omotoyossi som de fyra mittfältarna. Larsson var ständigt uppvaktad av antingen namnen Peter eller målskytten Zvirgzdauskas, men gjorde sig spelbar och fann ytor i det trånga utrymmet centralt.

En mycket märklig matchutveckling var det hursomhelst, men HIF har även under årets tidigare tävlingsmatcher pendlat mellan riktigt bra och riktigt dåliga perioder.

**************

Strömvallen erbuder en fin jämn konstgräsmatta. Ändå tävlade Gefle och Örebro under matchens inledande fjärdedel i att opressade slå flest långa uppspel mot huvudstarka motståndarbackar. Därefter började lagen behålla bollen några fler sekunder per tillfälle, vilket Örebro såg ut att må bäst av. Matchen igenom såg Gefle bättre organiserat ut och backlinjen tycktes inte lida av att under vintern ha blivit av med de två bästa pjäserna. De luckorna fylldes väl, inte minst av vänsterbacken Jonathan Hellström. 

Framåt känns laget tamt och Örebro stod också för 4-5 farligheter som var i nivå med Gefles bästa, dessutom uteblev en potentiell straffspark. Nykomlingen var därmed närmast segern, men borde sätta Halilovic i speciell onsideträning. Två klockrena frilägeschanser försvann i första halvlek på grund av dennes såsande i offsideposition. 

**************

Ingvarsson, jag bjuder på min nomineringslista för (åtminstone) gula kort: Figueiredo, Pavey, Carlsson, Rubarth, Rosengren, Ari, Sandberg.

**************

Hammarby har krisstämplats på sportsidorna och de egna fansen fick en horribel upplevelse mot BP under försäsongen. Men lagets agerande i premiären tydde inte på någon osäkerhet utan man klev in rejält i närkamper och ägde matchen fullständigt mot ett riktigt blekt hemmalag. Det varade bara i en dryg halvtimme innan hemmalaget vaknade till och arbetade sig in i matchen, mest genom en energigivande kvittering som förvandlar GAIS till ett tuffare lag. 

GAIS är förstärkt breddmässigt i defensiven men ser ut att vara försvagat offensivt. Albanen Memelli och svenskrysskazaken Ponomarev är kvicka och lär säkert växa in i laget men blir definitivt inte några nya Stephenson-Keene. GAIS lyfte sig i andra halvlek och skapade något mer än gästerna och resultatet är rimligt även om Hammarby framstår som ett mer kvalitetsfyllt lag. Roland Nilsson har å andra sidan haft mer tid med sin skapelse.

Hammarby har å sin sida ett starkt mittfält som i premiären inte firade några större triumfer förutom i första halvlek då Mikkel Jensen var dominant. Den allt annat än samspelta kvintetten längst bak utsattes inte för några enorma svårigheter och var inte klockren men fungerade ändå klart godkänt med tanke på alla frågetecken. Något kaos var det inte fråga om, även om man knappast stabiliserades av Ghanas VM-keeper som gav ett ganska fladdrigt intryck.

Tony Gustavsson är kul att lyssna på för orden bara forsar ut och det är inte de vanliga tränarklyschorna. Han säger som han upplever att det är och då inte på Cratzmanér utan med taktiskt analytiskt innehåll. Mindre imponerande var att han hade det klockrent klart för sig i halvtid – i korthet att laget använde all tid de fick till att dröja ännu mer med att spela bollen vidare - men inte förmådde förbättra de saker han tog upp. Han svarade heller inte på frågan efter matchen om varför det blev sämre efter pausen utan gav än en gång analysen av halvlek ett. Den aktiva coachningen att vid ställningen 1-1 byta ut en mittback till en som bättre förväntas klara matchbilden är också berömvärd.

Joí Gudmundssons mål var nästan identiskt med Emra Tahirovics segermål mot Helsingborg.

GAIS och Hammarby led av att dömas av en domare som delade ut korrekta varningar. Jonas Eriksson även på Råsunda och Borås Arena hade varit rättvist.

**************

Efter att ha lyckats plåga mig igenom alla matcher kan jag med gott samvete ta ut premiäromgångens lag.

Målvakt: Magnus Bahne, HBK

Högerback: Ulrich Vinzents, MFF
Mittback: Håkan Malmström, BP
Mittback: Linus Malmqvist, TFF
Vänsterback: Stefan Larsson, KFF

Högermittfältare: Martin Ekström, BP
Central mittfältare: Henrik Rydström, KFF
Central mittfältare: McDonald Mariga, HeIF
Vänstermittfältare: Babis Stefanidis, HeIF

Anfallare: Henrik Larsson, HeIF
Anfallare: Junior, MFF

Bänk: Dembo Tourray, Anders Andersson, Daniel Andersson, Martin Fribrock, Michael Mensah

Tränare: Nanne Bergstrand 



Tisdag 10 april

Chippen från start

Det har ju gjorts en affär av att han minsann får starta i Roma. Jojo... Jag tror nog att med Alexandersson hade siffrorna hållits nere.

**************

Inatt kommer en essä om hela den första allsvenska omgången.



Måndag 9 april 

Tre kryss till 

Är fortfarande imponerad av Malmös insats i lördags. Två av varandra oberoende vänner som jag tycker har bra koll, men som ofta har andra infallsvinklar och åsikter än jag själv, var inte så imponerade. Visst, det var inget överväldigande och visst, det har spelats bättre premiärer. Men Malmös välorganiserade och väl genomförda offensiv var tillräcklig för att utmanövrera svenska mästarna i första halvlek. Jag såg Malmö briljera i enstaka matcher eller halvlekar ifjol, men just att göra det i Borås redan i inledningen är värt mycket.

Hade Jari Ilola spelat skulle Ola Toivonen aldrig fått samma utrymme. Och Elfsborg hade fått ut mer av Anders Svensson. Det konstaterade även Magnus Haglund efteråt. Det visar att Elfsborg blir sämre utan sina tre ordinarie centrala.

**************

Idag blir det tre oavgjorda matcher till och Brommapojkarna håller serieledningen. Det ska i och för sig mycket till men det är tre kryssvänliga matcher.

AIK-Kalmar är en riktigt intressant match. Två lag som tippas högt och som genomfört mycket bra försäsonger. Lagen är på något sätt varandras motsatser taktiskt; AIK har ett komplext organiserat anfallsspel som ställer krav på alla i elvan medan försvaret i många matchsituationer organiseras på ett fåtal. Kalmar har å sin sida ett försvarsspel där deltagande krävs av i princip hela elvan medan anfallsansvaret vilar tyngst på den offensiva kvartetten efter att man sökt snabba uppsel mot mötande forwards.

Hursomhelst passar denna premiär perfekt för Kalmar. Rydström-Carlsson-Wastå med vänner har få mer inspirerande uppgifter i allsvenskan än att på bortaplan få chansen att sätta ett kaxigt guldaspirerande huvudstadslag på plats. Fjolårets AIK-utdelning med två vinster mot Kalmar var stark och blir svårupprepad. Man fick å andra sidan stryk två(!) gånger i cupen mot smålänningarna som i år slipper intertotospel (och som ifjol fick lida i allsvenskan även av cupavancemang och Royal Leaguespel). KFF:s märkliga resultat ifjol med förlustrader som bytte av vinstperioder borde ersättas av mer stabila resultat. KFF är svårslaget och har förstärkt på samt utvecklat ytterbacksspelet. Återstår att se om det gör laget mer sårbart eller förbättrar offensiven.

AIK har liksom Elfsborg fått behålla önskade spelare och har byggt framgången på lagspelet men är och kommer att vara beroende av Wilton Figueiredo. Skada eller försäljning kommer att märkas. Hursomhelst är det ett misslyckande av tränarna om laget inte leds till medalj. För Kalmars del bör en plats bland de fyra vara lägsta rimliga mål.

La Mangafilmen? Lite kul, kanske inte något för TV4 men det bedömer inte jag. Men att (låtsat) förfasas som Ola Wenström gjorde är löjligt. Håller med det som skrivs i ämnet på Ekwalls blogg. Förutom stavningen "hårddraget".

**************

Halmstad-Helsingborg brukar normalt spelas under en varmare årstid. Har HBK något lag som kan kallas rival så är det Skånes HIF. Halmstad har en förmåga att få fram skyttekungar och utveckla mer eller mindre lokala spelare, men jag ser inte mycket i årets HBK som ska göra laget till ett topplag. Janne Andersson lyckades få en offensiv när laget för några år sedan var fyllt av kreativa allsvenska stjärnor på varje offensiv position, men har inget spännande effektivt organiserat offensivt system. Man får lita till att en gammal skyttekung och två talanger kan göra tillräckligt. Det blir nog många jämna matcher för Halmstad även i år.

Baxter. Larsson. Jakobsson. Trion skulle göra vilket allsvenskt lag som helst till en seriös guldaspirant. När laget dessutom är Helsingborg och har en riktigt stark höst bakom sig blir läget ännu bättre. Förlusterna av Luton Shelton och Andreas Granqvist behöver inte vara så farliga som de verkar, utan betyder i första hand att man får försöka ersätta kontringsmålen med alternativa anfallssätt. Nye mittbacken Samir Beloufa är mycket intressant och kan med baxtersk detaljdefensivdrilling bli en allsvensk jätte. Att Mr Baxter vid så gott som varje intervjutillfälle påpekat att vintern varit allt annat än optimal förberedelsemässigt gör knappast mycket annat än fungerar som förhandsursäkt. Laget är noga och väl förberett ändå.

**************

Gefle-Örebro. Ett lag som mot alla odds etablerat sig tack vare en solid defensiv men som blivit successivt bättre anfallsmässigt. Makondele är en av seriens bästa offensiva spelare men laget har tappat halva backlinjen. Dahlén och Oremo verkar vara bra förvärv men laget kan inte vara lika stabilt efter spelaromsättningen. Klarar sig ändå kvar i en jämn serie. Det får Örebro svårare med, då gamla skadebenägna spelare dominerar bland dem som finns kvar från den senaste allsvenska sejouren. Walkers ÖSK kan få svårt men premiären på konstgräs mot ett icke-topplag kan mycket väl ge en bra start.



Lördag 7 april 

Attraktivt iffiff 

Malmö FF var närmast segern och imponerade i årets första match. Trots ett flertal spelare frånvarande lyckades de ljusblå uppräthålla ett fullt dugligt försvarsspel och dessutom ställa om effektivt med stor rörlighet. Ola Tolvåringen var riktigt svårstoppad liksom spelsugne Junior. De två hittade dessutom varandra bra. Ska den tidigare ojämne och i mina ögon alltför uppskrivne ex-degerforsaren kunna hitta en jämn nivå behöver den inte ens vara nära dagens nivå för att han ska lyckas.

Mästarna spelade tufft och fult. Holmén och Daniel Alexandersson, som skadade Dixon, var de värsta syndarna och kan tacka Martin Hanssons höga ribba för att de fick vara kvar till slutsignalen.

Jag vidhåller att Malmö måste fortsätta lyckas offensivt i många matcher för att kompensera de defensiva bristerna. Men att redan i match ett kunna kontra sönder - ja, det gjorde man stundtals - mästarna på deras konstgärs är starkt av ett lag som haft mycket att arbeta med.



Lördag 7 april 

Mittbackarnas långfredag 

Det har hänt ganska många gånger förr att nykomlingarnas mittbackar gör bra ifrån sig i allsvenskan. De måste ju. Dessutom brukar mittbacksförvärv från serierna under allsvenskan också fungera bra. Det är en av de saker vi kan producera här i fotbollssverige, om inte annat så blir gamla anfallare och mittfältare bra allsvenska backar och till och med landslagsmässiga.

Gårdagen var inget undantag. BP:s Håkan Malmström och Trelleborgs duo Fahkro-Malmqvist svarade för de bästa insatserna mot namnkunnigt motstånd. Annars var det inte mycket glänsande spel i de två inledningsmatcherna. Att Djurgården inte fick igång tempot i offensiven mot en taggad nykomling är inget jätteproblem än så länge, men IFK Göteborgs många oorganiserade sekvenser i egna backlinjen borde oroa mer.

Den spelare som offensivt visade mest under långfredagen var Trelleborgs Michael Mensah. En tämligen komplett anfallare vars riktingsförändringar i fart är riktigt vassa. Överlag var matchen Trelleborg-Göteborg - trots att IFK inte kom upp i högre nivåer - den bättre av fredagssmatcherna. Fina snabba planerade anfallssekvenser kunde då och då skymta, inte minst hos hemmalaget. Gästernas bästa anfall kom under inledningsforceringen i medvinden samt under matchens sista tio minuter då man låg på för ett segermål. De gånger man skickade med ytterbackarna i anfallen var offensiven bra.

Annars var Trelleborg faktiskt något bättre, vilket IFK-målskytten Pontus Wernbloom också verkade tycka. Fascinerande att en kille kan vara så galen på planen och så lugn, sympatisk och saklig vid sidan av. Där har IFK en ny, bättre och mognare Sebastian Johansson. 

**************

Idag är det dags för match mellan två lag som betraktas som stora seriefavoriter. Elfsborg har som mästare fascinerande nog fått behålla alla önskade spelare och dessutom förstärkt precis där det behövs. Tillbakaspelande och huvudstarke Svensson samt snabbe Sjöhage har kompletterats (läs: ersatts) av James Keene, som har alla ovanstående egenskaper. Mathias Florén förstärker lagets svagaste position, men är skadad för tillfället. Magnus Hagluns skapelse kan alltså utvecklas i önskad riktning och det vore ett misslyckande av Elfsborg att inte vara med i toppen. Fjolårshöstens flyt med uteblivna skador blir svårt att upprepa men laget är inte extremt sårbart.

Idag ställs man alltså mot Sören Åkebys Malmö. Jag tycker att Elfsborg i mångt och mycket påminner om Åkebys Djurgården från 2002. Hemvändaren (Rehn/Svensson) styr mittfältet tillsammans med U21-landslagsmannen (Källström/Holmén) som alla har stora förväntningar på. Spelet bygger dessutom mycket på spel i trianglar genom mittfältet samt i defensiven en aggressiv, ofta nästan chansartad och hög press.

Att herr Åkeby under vintern ska ha lyckats få stabilitet i ihåliga Malmö ser jag som orimligt. Laget som ifjol delvis räddades från ett jättefiasko genom de fina anfallsförvärven Junior-Johansson, måste antingen ösa in mål eller just täta till bakåt. Det senare tror jag inte Åkeby har någon mästarformel för utan att det går ut över offensiven. Det har ju testats (även under hösten) med ett lägre försvarsspel och därmed agera mer som ett kontringslag, men det bör Malmö FF av flera skäl inte vara.

Dessutom lär knappast den finländska duon Johansson-Litmanen vara i fysisk topptrim under längre perioder. Det krävs att de yngre tar flera kliv framåt, att laget blir ett stabilt lag och att seriens bästa anfallspar levererar samt att en av seriens bästa och klokaste spelare i form av kaptenen Daniel Andersson håller minst samma nivå som tidigare säsonger. Att man inte har kvar lagets under hösten offensivt mest framträdande spelare Emil Hallfredsson gör att laget riskerar att vara lika trögt och orörligt som när man var som sämst ifjol.

Utan att vara säker på utgången av dagens match är jag ganska säker på att det är ett blivande medaljlag som tar emot ett lag som blir utan medalj.



Fredag 6 april

Premiär!

Nu börjar det hela. Det känns så sjukt att intresset är störst kring en så pass dålig liga relativt sett. Men den blir bättre för varje år med bra importer, bra tränare, hemvändare och talanger. Dessutom med fler lag som spelar på varierande sätt. Sedan att alla bra ligor rycker ifrån gör ju inte att allsvenskan är sämre. De egna favoritlagen och det lagom bra svenska, det är vad som lockar... 

Har läst lite om Aftonbladets stora satsning och om den är vad den utlovar så saknar den motstycke i Europa. Sveriges största nättidning som normalt lever efter Stalins påstådda citat "kvantitet är kvalitet i sig" kanske har hittat pure quality här. Notan blir nog hög och tekniken måste klaffa.

Dock levereras troligen fortsatt den bästa minutrapporteringen av undertecknad med kolleger, denna säsong hittar ni oss på Expressen och på regionala tidningar i landets södra delar.

**************

Den personliga favoriter Thomas Lagerlöf är skadad, vilket minskar BP:s chanser såväl idag som under resten av säsongen. Han lär knappast lyckas genomföra en säsong utan skador med tanke på hur det sett ut de senaste åren. Imad Shaddeh som skulle ersätta Stefan Bergtoft är också en riktigt bra, men något temposvag, mittfältare som också kommer att saknas under tiden man inväntar att han blir spelklar. Laget har dock ett snabbt enkelt rakt passningsspel som kan medföra en del lyckade matcher, men jag är övertygad om att de inkasserar ett flertal större förluster när bollarna börjar rulla in bakom Björklund i målet. Gefles rigida organisation saknas och det vore mycket starkt av BP att hålla sig kvar.

Djurgården har jag inte sett något av i vinter och det ska bli en intressant bekantskap. Truppen är ju minst lika stark som den som favorittippades ifjol. Vad kan Siggi Jónsson göra med den? Anfallare finns i mängder, någon bör ju lyckas. Stockholmslaget är helt klart ett av de 5-6 lag som ska kunna slåss om guldet.

**************

Trelleborg-Göteborg. Luktar 0-0 lång väg. Trelleborg imponerade oerhört när Superettan gleds hem. Många habila allsvenska spelare i truppen gör att spelet mycket väl kan hålla till viss del även i allsvenskan. Göteborg är också ett frågetecken med bland annat nya tränare, men enligt mig alltför borträknat i tipsen. Hade Stefan Selakovic ifjol satt normal mängd av sina frilägen så skulle han ha vunnit skytteligan. Dags i år?



Onsdag 4 april 

Marciano är fantastisk! 

Rapporterade PSV-Liverpool minut för minut. Jag hade kunnat bli skyldig min uppdragsgivare en ny plasma-TV och mig själv en ny mobiltelefon. Impulsen att kasta den senare mot den förra avtog successivt men var ganska stark de första tio gångerna Lasse-Bosse öste beröm över Liverpools nye mittfältare Marciano. I 83:e minuten hör jag för första gången Bosse säga något i stil med "Maserano", vilket obehagligt nog gav lyckokänslor.

När jag på allvar tyckte att en kommentar om staden Liverpool var det bästa som hade sagts under 90 minuter, insåg jag hur avtrubbad jag blivit av kommentatorer som tillför alldeles för lite. I övrigt är Liverpool grymt bra nu och ligger bäst till för att vinna hela skiten.

**************

Kommande dagar ska jag förutom att sy en påskharedräkt även berätta lite om hur det kommer att gå i allsvenskan. Eller åtminstone i premiäromgången. Under påskhelgen ska jag förutom att klä ut mig till påskhare förklara varför jag hade rätt trots att jag hade fel.



Fredag 30 mars 

Myterna frodas 

Hörde Mats Olsson i ett kort radioklipp på (tror jag) Mix Megapol. Han trodde inte det var någon fara med det svenska EM-kvalandet. Vi ska ju möta de bra lagen snart och Sverige har ju alltid haft lättare för dem och svårare för de sämre, enligt herr Olsson. Kan ju inte svära på vad han menade men det lät något verklighetsfrämmande. Visst finns en svensk allergi mot att föra matcher, men resultaten under innevarande årtusende har i kvalsammanhang inneburit strålande resultat mot lägre rankade lag (Ganska bra resultat även mot topplagen i och för sig). Förlusten mot Nordirland var den enda utöver Lettlandsmatchen (då Sverige redan var klart för EM och enbart hade rankingförmåner att spela om). Nordirland som Olsson på förhand trodde skulle besegras. Det trodde jag också men jag väntar gärna någon vecka med att vända kappor och förvanska historik.

Bara tre parenteser är personligt rekord. Åtminstone dagsrekord.



Onsdag 28 mars

Nu ska det bli spännande...

...att få läsa vems fel det här var. Jag nöjer mig med att konstatera att det är ganska tragikomiskt att det är så gott som förbjudet att spela sig ur pressade situationer i det svenska landslagsförsvaret. Ett Nordirland som bjuder på ytor som bara ropar "Kom och kontra här!" - inte minst mellan deras backlinje och mittfält - och ändå ser man rensningar utan adress. Den ytan var de tre offensiva mittfältarna totalt ointresserade av att söka upp ända tills det återstod cirka 15-20 minuter av matchen. Deras arbete underlättas i och för sig inte av att försvararna inte kan/vill//får slå ditt bollen utan att den först slagits till en felvänd forward.

Healy är verkligen ett kapitel för sig. Han kan nog stjäla fler poäng från våra huvudkonkurrenter. Vilket Nordirland faktiskt inte är.

Just nu hör jag Roland Andersson prata i TV som att hög press är jätteobehagligt och att det inte går att göra annat än att skicka bollar i panik...



Onsdag 28 mars 

Som vanligt... 

...skriker en massa högljudda tyckare att Lagerbäck är feg. Han står inte för en nyskapande eller ens välutvecklad offensiv filosofi, nej (men den stora frågan i det fallet är om verkligen en förbundskapten ska gå i bräschen för sådant i en outvecklad fotbollsnation), men nog fan har han visat resultat. Och resultaten är märkligt nog bara konstgjord andning för att motstå än mer kritik. Han ska sparkas så fort Källström inte startar och han ska sparkas så fort Sverige spelar 0-0 på bortaplan mot ett hyfsat europeiskt lag.

Jag fascineras ständigt av dessa landslagsfans med andra mål än att landslaget ska vinna. Att Robert Laul vill ha en förbundskapten som gärna chit-chattar med honom klockan fyra på natten kan jag förstå och att djurgårdare vill se sin gamle guldidol Källström spela (nu när det heller inte drabbar Dif om han skadas) kan jag också förstå. Men alla andra? Inse att det finns andra aspekter än vem som kan jonglera bäst.

Som vanligt kommer matchen att sluta med förlust, oavgjort eller (mest troligt, faktiskt) vinst. Med de två första utfallen kommer det att sågas och spinnas vidare på allt det gamla vanliga och de mer sunda matchanalyserna kommer i vanlig ordning att drunkna. Med det senare utfallet (som är normen för detta förutsägbara men maskinmässigt stabila svenska landslag) kommer kritiken att läggas nederst i skrivbordshögen för att plockas fram inför nästa landskamp. I och för sig kan det klagas även vid vinst - om till exempel Wilhelmsson och Källström gör fina inhopp. Det brukar nämligen leda till den intelligenta slutsatsen att de borde ha spelat från start. Senast i helgen angav en vän just Källströms fina inhopp mot Trinidad/Tobago som argument för att han är en given startman...



Onsdag 28 mars

Viktiga inhoppare 

Jag kommer just nu i tröttheten inte på vem som sade det, men det gav mig en aha-upplevelse. Det var nog någon tränare som kom med uttalandet för en mängd år sedan. Han funderade kring varför spelare är så besatta av att spela från start, när det är i slutet matcherna oftast avgörs. De som inte får spela 90 minuter match in och match ut borde därför rimligen gärna vara sugan på att avgöra som inhoppare snarare än att få beskedet att de finns med i startelvan. Å andra sidan är det ju rätt att de har instinkten att de är tillräckligt bra för att få spela hela matchen. Även om inte 90 minuters spelförtroende är ett betyg på hur bra man är. Vissa spelare passar i vissa lagkonstellationer bättre som inhoppare.

Om Serige behöver få in offensiv kraft i slutskedet av Nordirlandsmatchen räcker det nog inte med en skadad Allbäck eller en hittills mycket sällan landslagsvass Rosenberg. Nej, gärna en kraftfull/rörlig/överambitiös/skottvillig Källström och en fartfylld/ojämn/avig Wilhelmsson att sätta in för att försvåra för ett förhoppningsvis uttröttat hemmalag. De svenska spelarna lär i och för sig vara trötta även de - garanterat nämnda två om de startar. Om så blir fallet är det Alexandersson och Svensson som ska in och fixa offensiven i slutminuterna...

Trots problemet på mittfältet med avsaknad av internationellt matchtempo hos pålitlige ersättaren Daniel Andersson, nyligen comebackande Ljungberg samt den under Sydamerikaturnén allt annat än övertygande ovan nämnda duon är nog dessa fyra rätt val. Eller att åtminstone en av Wilhelmsson och Källström finns att tillgå för inhopp. Internationellt matchtempo kanske inte är extremt viktigt mot ett lag som Nordirland och såväl Alexandersson som Andersson har tidigare kunnat leverera vad som förväntas oavsett speltid i klubblag och kvalitet på detsamma. Däremot har de två inte lika systemoljade Källström och Wilhelmsson ställts mot tufft och snabbt motstånd under våren medan övriga spelat enstaka träningsmatcher och tränat fys. Just det blir ett argument för att de två offensivt vassare bör inleda - på bänken!



Fredag 16 mars 

Kamma till dig, Lundin!

Jag gillar Stefan Lundin. Han ger ett sympatiskt intryck och svarar respektfullt vänligt och ordentligt på de frågor man ställer. Dessutom är han oftast lugn och har ibland en riktigt skön mellan-raderna-sarkasm mot journalister. Så pass mellan raderna att det nog inte ens går fram alla gånger. Men vad fan är det frågan om nu?

I ett av TT publicerat uttalande säger Lundin att spelbolagens oddssättning på vilken allsvensk tränare som får sparken först gör "att pressen på fotbollsledare blir ännu större och att färre människor vill engagera sig som tränare". Allvarligt talat... Om det är ett uttalande från hela Svenska fotbolltränarföreningen (SFT) - för vilken Lundin är ordförande - är det ännu värre.

För det första: Jag har ytterst svårt att tänka mig att spelbolagens odds på detta är en starkt (om ens alls) bidragande faktor till pressen på tränarna.

För det andra: Det SKA vara press på tränare. Kraven är en del av yrket och kanske till och med en förutsättning för att du ska bli riktigt bra.

För det tredje: Om folk drar sig för att börja arbeta som tränare är det tamejfan bara bra (och som sagt så tror jag inte att just detta bidrar särskilt mycket, jag tror snarare Hammarbyfansens krav på att Tony levererar är en större press. Och Tonys egen ambitionsnivå). Det blir en naturlig sållning och vi slipper måhända flera av de ex-spelare som tycks tro att de lättvindigt kan bli framgångsrika tränare direkt efter karriären. Eller de tänker åtminstone till en eller två gånger. Att flera av dem istället blir agenter eller expertkommentatorer är bättre och absolut inte lika förödande för svensk fotboll - inte ens om de är dåliga. Det visar ju att de väljer den enkla vägen att sitta i en skyddad miljö i TV-soffan och haspla ur sig klyschor, hellre än att vilja kämpa för att leda en klubb till framgångar.

Precis som när det gäller elitidrottarna själva bör endast de som kombinerar målmedvetenhet med kvalitet och utveckling lyckas. Och inte en massa ryggkliande lallare som kör på i samma hjulspår och håller om varann i fäktandet mot journalister, supportrar och spelbolag.

Det är möjligt att i en optimal värld finns ingen cynism, utan enbart kärlek och en allt bättre fotboll spelad i harmoni över hela världen oavsett nivå. Men för att svensk fotboll ska bli bättre lär vi knappast behöva blunda för sådant som finns i de ledande fotbollsländerna?

Nej, om Stefan Lundin verkligen är mån om svensk fotbolls utveckling borde han fundera mer på hur man som tränare kan utveckla den svenska fotbollen tekniskt, taktiskt och mentalt snarare än på spelbolags och fotbollsintresserades spekulationer kring vilken tränare som sitter lösast till.



Onsdag 14 mars 

Uppvisningsmatch och landslagstrupp 

Brukar inte kolla uppvisningsmatcher men det var många internmöten som vore kul att se men nu blev det lite väl många återbud. Hade ändå varit mer intressant att följa samlingen inför matchen. Vad hade till exempel Santiago och Roberto att säga till Zlatan och Marco - och vice versa?

I övrigt är det komiskt att se Larsson och Källström spela nästan som på riktigt i en sådan match. Samtidigt som man ser en skönt avspänd Zlatan spela ruskigt svårt hela tiden och misslyckas väldigt ofta. Och dessutom be om ursäkt efter varje försök. Typ spelstilen från 2001 men kroppsspråket från 2007.

**************

Det var nog första gången någonsin jag sett en helt självklar svensk landslagstrupp tas ut. Dessutom kanske Linderoth kan spela vilket gör att vi slipper tjafset från alla som snabbt glömmer Källströms och Svenssons pinsamma försök på Daniel Anderssons naturliga position. 



Tisdag 13 mars 

Sensation i Sportbladet 

Under en artikel om Rosenbergs mål, undertecknad av Anna Andersson, finns en kortare sammanställning om hur landslagets startelva troligen ser ut. I den har Anna (eller någon annan, i så fall ska den ha all cred) skrivit "sönderryckt" och inte "förryckt". Det senare står obehagligt ofta i artiklar när det förstnämnda avses. Dessutom finns i samma text en fullt normal beskrivning av Daniel Andersson. Sådana är rariteter. Även Kim/Anders är skrivet helt utan överdrifter och tillskruvade värderingar.

Förryckt.



Måndag 12 mars 

Anders Svensson stannar! 

Idag var huvudartikeln hos de stora tidningarnas nätsportsidor att Henrik Larsson spelar i Helsingborg framöver. Visst hade Helsingborgs IF en presskonferens som givetvis inbjuder till bevakning då intresset kring denne Larsson ständigt är stort. Men att pumpa ut något som varit klart länge som en nyhet visar verkligen hur tidningarna själva hittar på vad som är definitiva sanningar och när det blir så. Det har hela tiden varit klarlagt vad som gäller i den här frågan, inte minst de senaste veckorna då alla inblandade på tydliga frågor givit tydliga svar. Ändå har man om och om igen presenterat det som oklart och det är journalister och andra utomstående som antytt denna motsats. 

Men det är väl så man jobbar för att slippa anstränga sig att göra intervjuer och bevaka fotboll för att servera riktiga nyheter och referat. Man skapar och/eller överdriver kring denna osäkerhetsmyt för att sedan avsluta(?) med att slå upp det som en jättenyhet att han stannar när det inte längre går att suga ut mer ur myten. Medelfotbolls-Svensson (ej att förväxla med den Svensson som avses i rubriken, se nedan) har säkerligen - av samma mediarepresentanter - invaggats i tron att det var väldigt oklart. Och då behövs givetvis dagens nyhet som ett slutligt konstaterande. Eftersom läsarna tidigare medvetet lurats.

Anders Svensson stannar i Elfsborg borde annars kunna vara morgondagens nyhet. Och Och onsdagens. Och torsdagens. Om inte nyheten att Larsson stannar är större även då...

PS Ja, jag vet att Larsson slutade i landslaget vid ett par tillfällen för att sedan ändå vara med. Jag vet också att han haft en lång säsong och uttalade sig med negativa nyanser om Royal League, men sedan ändå stack iväg till Manchester för täta matcher mitt i vintern. Men den här gången var det ju inte enbart han av de direkt inblandade som var väldigt tydlig med vad som gällde. DS



Lördag 10 mars 

Hål i BP-ballongen

Idag hade jag möjlighet att se på det försäsongsframgångsrika BP. Laget ser ut ungefär som i höstas fast säkrare och bättre. Aggressivt och ett snabbt beslutsamt passningsspel med anfallsvilja räckte för att ha ett litet grepp på AIK under den första halvleken. BP som matchat sina bästa spelare flitigt den senaste tiden ställde upp med stark uppställning liksom AIK. De senare hade en del avslut över och testade för dagen en ren diamantformation som inte gav så mycket mer vare sig framåt eller bakåt. BP gavs ytor att anfalla på, men när AIK väl genom den allt bättre Stephenson fick till lagets första skott på mål någa minuter in på andra halvlek så gick botten ur. På den följande hörnan gjordes det första av fem snabba mål bakom burväktare Björklund.

Att burväktare Örlund dessutom räddade en straff gjorde att siffrorna än mindre speglade matchbild och chansskapande. Resultatet kan nog påverka BP mer än AIK, som måhända blir kaxiga men som inte alls spelade ut BP. Solnalaget har en styrka i sin breda trupp - att kunna byta in kvartetten Rubarth-Pavey-Sandberg-P.Karlsson vid ställningen 3-0 är vasst. Fyra spelare som tillhör serietoppen på respektive position. Brommalaget fick nu själva smaka på tjugo jobbiga minuter...



Fredag 9 mars

Baxters försvarsproblem 

Nu har jag sett ett lag till inför den allsvenska starten. Trodde Helsingborg skulle kunna rå på ett decimerat FCK men när laget kom ut till match såg de ut som att de aldrig hade hört talas om Stuart Baxter. Allt som speltaktiskt är denne skottes styrka var i det närmaste spegelvänt. Usel aggressivitet i pressen. Klart bristfällig kontakt med motståndare. Ytor bakom, framför och utanför backlinjen. Några bollvinster i gynnsam position var det knappt tal om, efterföljande omställningar därmed i än mindre omfattning.

Att laget har vänsterbacksproblem anser väl alla i Helsingborgsomgivningen? Franco Miranda hade - föga överraskande med tanke på motstånd - än värre defensiva problem än vanligt och halvtidsersättaren Tamboura drog efter en stabil start på sig två snabba och fullkomligt onödiga gula kort i lägen där situationerna var allt annat än farliga. Båda spelarna har kvaliteter som duger gott i allsvenskan och mot FCK var det mycket annat som inte fungerade än Mirandas individuella defensiv, men de två är mycket långt ifrån sådana spelartyper Baxter tidigare önskat i sina stabila försvarslinjer.

Det är faktiskt ytterst förvånande att han inte sett till att klubben under vinteruppehållet införskaffat en vänsterback av stabil typ. Visst har det funnits andra luckor att fylla, men ändå. Baxter är väl fortfarande Baxter?

Att inte Pelle Blohm med kollega såg det första gula på Tamboura?

************** 

På tisdag är det bara två svenska spelare kvar i Champions League. Inte bara jag som vid säsongsstart skulle ha gissat fel på vilka.

Glenn Hyséns fotbollskommenterande skulle det för övrigt gå att skriva en bok om. Åsikter är visserligen personliga men det är intressant att höra att Valencia inte haft någon riktig "nummer tio" ((var spelade och vad är Aimar?)) sedan ((tvåvägshögermittfältaren)) Mendieta och att Hugo Viana är mer konstruktiv än Baraja.

Marchena borde inte få bära lagkaptensbindel och det är pinsamt från alla inblandade aktörer som inte kan kritisera sig själva i första hand. Humor att Materazzi, Joaquín och Ibrahimovic såg ut som tre av de mognare i inledningen av bråket.

**************

Det går snart inte att läsa en enda svensk fotbollsartikel utan uppenbara språkfel. Många gånger beror det på att skribenterna använder svårare ord än de behärskar. Ibland får det nästan motsatt betydelse. Till slut övertar orden - åtminstone i sportvärlden - den felaktiga betydelsen. Att expertisen i Viasatstudion - som inte är utbildade journalister och heller inte skriver - uttrycker sig på det sättet i var och varannan mening tvingas jag nog köpa. Men för de skrivande journalisterna borde ju de mer ansedda publikationerna ha bättre språklig gallring. När de nu varken gallrar fotbollskompetens eller saklighet....

Är riktigt sugen på en lista.. .artikel... bok... serie om vanligen återkommande ord och uttryck som är uppåt väggarna. "Halvlek" om "halvtid" är en av mina stora favoriter. Används ofta av tränare som sysslat med fotboll hela livet.

**************

Fotbolldirekt har förlorat på det. Jag och andra läsare har förlorat på det. Daniel Sjöberg har - hoppas jag för hans skull - utvecklats av det. Han ställde ofta de vettiga frågorna och skrev välgrundade texter om själva spelet. Nu ägnar han sig åt korta snabba pratminusjakter och "avslöjar"-artiklar, senast med "en källa" som spännande huvudinformatör.    



Lördag 3 mars

Målfester

I landet där defensiven oftast satts främst och där teknisk och teknisk kunskap och vilja hämmat offensiven har det spelats ett gäng försäsongsmatcher med massor av mål. För Stockholmslagen har siffrorna varit riktigt stora på sistone, den senaste veckan med nästan enbart produktion åt fel håll - förutom i BP:s fall. Efter Hammarbys och Djurgårdens läckage mot BP och Assyriska var det dags för AIK att möta det första hyfsade motståndet för året och därmed också att få plocka ut ett antal bollar ur egen bur. Matchbilden mot Gefle var allt annat än väntad; AIK lyckades många såga sig igenom det erkänt svårforcerade Gefle och Gefle svarade för ett par riktiga kvalitetsmål utan direkt inblandning av vare sig Bapupa eller Makondele. Makondeles två mål var för övrigt rejäla bjudningar från hemmalaget. 

Dulee Johnson med flera slarvade bort ett antal uppspel men det är just sådant AIK säger sig tillåta och vilja lära sig hantera. Det finns onekligen en del att jobba med. Jag vågar ändå påstå att Dulee Johnson kan bli väldigt framträdande under 2007 års säsong. Motståndet har hållit låg klass men han har visat hög kvalitet under de halvlekar jag sett honom spela. Gefle visade att när en av allsvenskans bästa målvakter inte spelar så märks det tydligt. Wilton Figueiredos skott var fina men Hugosson tar minst två av tre. Brassen var annars planens kung. Den myt som odlats i AIK-kretsar - och till och med använts av tränarna - angående Figueiredos oförmåga på konstgräs visar sig väl nu en gång för alla vara en myt. Det är bara att gå tillbaka och kolla hans målproduktion/insats och speltid på konstgräs för att inte ta myten som sanning.

**************

Allsvenska och andra säsongstips brukar bestå i att man tippar upp dem man sett och har koll på samt tippar ner dem man vet mindre om. Åtminstone har jag märkt att jag gör så själv. Under några år följde jag försäsongerna rätt intensivt, inte minst i La Manga under de år då de flesta lag höll till där. Mina säsongstips då hade då i botten märkligt nog de två-tre lag som inte varit i Spanien...

För tillfället skulle mitt allsvenska tips därför se ut typ såhär: AIK, Elfsborg, Gefle, resten.



Fredag 2 mars

Skandal!

Ibrahimovic kan tänka sig att delta i landslaget igen. Skönt för landslaget, inte minst med tanke på spelarbristen. Skönt också för Lagerbäck, mig och alla andra som tröttnat på att det skrivits spaltkilometer och spekulerats och hafts åsikter utan att mer än möjligen ana orsakerna. 

De flesta tycks ha en uppenbar egen agenda och utifrån den pusslar de in vad som har hänt, vad som borde göras och hur de inblandade tänker. Rätt tydliga exempel är Robert Laul som mest verkar vilja ha en förbundskapten han kan ringa till twentyfour-seven, samt Ralf Edström som i och för sig också är anti-förbundskaptenerna (på grund av att Kim inte får spela och det vanliga jiddret om att de typ spelar defensivt och inte vinner VM) men vars anti-Zlatan-känslor (på grund av att snodde en straff av Kim mot självaste San Marino - det kunde ha blivit Kimpas slutliga genombrott om han fått sätta den!) alltså står över känslorna mot förbundskaptenen.

Givetvis kan inte alla bara vara nöjda nu utan måste fortsätta vända och vrida och gissa (eftersom de inte kommer att få veta något mer förrän Zlatan säger något mer om det) och inte inst försöka spinna vidare på de motsättningar som finns. Vad tycker Tobbe? Vad tycker Ralf? Vad tycker Freddie? Och så vidare...

Borde inte typ Laul och Kappelin och allt-vad-fan-de-heter åka ner till Milano och prata med Zlatan? Det är ju dem Zlatan verkligen bojkottar. Kanske han inte ger sig förrän de skaffat nya journalister?

**************

Skandalen? Jo, det är att Royal League (som jag annars gärna försvarar mot dem som avfärdar själva turneringen som skit) sköts så illa medialt. Ytterst få matcher har gått att se på svensk TV - ändå har Kanal5 och Canal+ mage att ganska hårt skryta med att de sänder. Och RL låter dessa kanaler få påstå att de gör det. Vad tycker övriga intressenter om det? I Norge och till och med i Danmark har det gått att se alla någotsånär intressanta matcher. Här visas inte ens Helsingborgs kvartsfinal!

**************

Hammarbys start mot BP är historisk. Lätt att håna den klubben nu men visst går det att ana fortsatta problem, eller åtminstne har inte frågetecknen rätats ut. Det behöver ju inte betyda att säsongen blir värdelös. Intressant hursomhelst med GPS-testet. Hoppas inte förbundet (som gärna är bakåtsträvande om de inte själva kan tjäna pengar på det) förbjuder det. Något som vårt kära fotbolls-u-lands klubbar borde ha använt sig av sedan länge. Eller överhuvudtaget mer vetenskapliga metoder, det handlar ju också om att använda informationen rätt men bara att prova är vettigt.

Annars har jag fortfarande inte mycket att säga om försäsongen, Har bara sett en hel match. Imorgon blir det kanske en hel AIK-Gefle. 90 minuter av två lag som om de är någotsånär ordinarie kan få ett slutbetyg för 2007 av mig redan i helgen...

**************

Javier Mascherano till Liverpool. Placerad på bänken direkt i CL. Spelade inhemskt omgången därefter. Jag trodde naivt när West Ham värvade den argentinska duon att West Ham skulle kunna utmana topplagen bara på grund av det... Men nu tror jag verkligen det kan bli lyckat för nu får killen en riktig tränare som vet hur man använder spelande mittfältare. Förvärvet och övriga kompositionen av truppen tyder på att 4-3-3-varianten Benítez kört med på sistone är trolig även framöver. Med fyra så bra centrala mittfältare och med så många löpstarka yttrar/släpanafallare verkar det rimligt att försöka dominera det centrala mittfältet och att klara av ett helt mittfälts arbete med tre man. 

Den resa Liverpool gjort innevarande säsong är ruskig. Och med kanske värsta tänkbara lottning skaffa sig det bästa utgångsläget av alla hemmalag i CL-åttondelarna är fenomenalt. Dessutom direkt efter att fått krigsrubriker i hela Europa under förberedelseveckan.

Hela den senaste veckan har innehållit flera riktigt bra TV-matcher. Mars-april brukar kunna bjuda på det. För att sedan få igång oss svenskar rejält med allvsenskan som trots det påtagliga relativa lustempot intresserar mer.



Torsdag 15 februari

Träningsmatcher

Den svenska försäsongen som det gärna raljeras lite över (hallå; har ni sett vädret?) har nu kommit till matchningsstadiet. Svenska mästarna började med att slå nykomlingarna genom att matchens enda mål slogs in av nyförvärvet. Vicemästarna hade problem med ett divisiontvålag som var klart bättre än det Superettanlag på dekis (värvar man den i tidigare lillebrodern Gefle otillräcklige Benny Mattsson signalerar det riktingen på GIF-aktien) som sedan spelades ut. USA-besökande Hammarby ser ut att omgärdas av en hel del frågetecken. Tränarbyte till mindre prövad (men som lyckats bra i Degerfors), förlust av bäste spelaren och av försvarsstommen, Petter Andersson och Mikkel Jensen betraktas av vissa som nyförvärv men den senare har knappast gällande garanti kvar? Och samma naprapat är kvar, förvärvet från AIK vars CV måste ha gömts undan för värvningsansvariga i Hammarby. De senaste tio åren är det väl bara Örgryte som under enskild säsong haft värre skadeproblem än de två stockholmsklubbar herr Svenheim har varit naprapat i. Måhända tillfälligheter men är det också tillfälligheter att andra fysansvariga för "tur" med sig...? Jag tänker inte lägga några profetior förrän jag sett Hammarbys spel under Gustavsson, men Aubynnsituationen är inte heller optimal så frågetecken finns helt klart. Egurens skada kom som en räkning på posten.

Träningsmatcher är för övrigt intressant. Många tycks ense om att för att klara sig mot internationellt motstånd måste svenska klubblag bli vana vid att oftare möta bra motstånd och lära sig tempot och få erfarenheter överlag. När det gäller träningsmatcher väljer vissa lag att enbart möta lag från lägre serier, med lägre tempo och sämre spel. Varför? Jag ser många poänger med att möta sämre lag men jag tycker att man går miste om mycket genom att inte till seriestart ha matchat mot motstånd av minst samma nivå som inledningsmotståndet. Visst kan man lira på adrenalin i början av en serie och jobba sig in i den men varför inte "lära sig" att möta starkt motstånd redan innan? Inte minst för nykomlingar tror jag det är mycket viktigt. I och för sig kanske inte i en serie som allsvenskan som handlar mycket om att gröta, kötta och stänga ytor. Även om det utvecklats något mer varierade spelfilosofier mellan lagen under de senaste tio åren.

Å andra sidan möter ju världens bästa lag alltid sämre lag, så mina teorier går att vända på... Huvudsaken är väl att det finns en plan med varför man möter vad. Att ha en plan även på planen brukar vara bra, ju mer genomtänkt desto bättre. Sedan exakt hur den yttrar sig får gärna variera. Fler taktiska och strategiska skillnader, tack!

**************

Fan vad skönt med Öster som tycks ha sett till att ha finanserna i ordning även efter den ettåriga allsvenska sejouren! Även Gefle (även om metoderna och satsningen i samband med avancemanget skiljer sig åt mellan lagen) ska hyllas för att inte spänna bågen alltför högt vid första besöket på länge i högsta serien. Elitlicensen kanske borde hyllas egentligen men makthavarna behöver inte mer bensin på sina pampbrasor.

**************

Ni få (än så länge) som står ut med denna blogg ska veta att innan serien kommer igång blir det mer krönika än blogg. Det vill säga en eller någon gång i veckan istället för frekvent uppdatering. Jag skriver helst om de matcher jag sett och bevakningen kring dem, än glider in i spekulationer och annat. Därför försöker jag sålla bland samtalsämnena nu och eftersom jag knappt sett något lag in action ännu så vill jag inte tjata om saker jag inte tycker att jag har koll på. 



Torsdag 8 februari

Satsa på Yugoline!

Egypten-Sverige 2-0 (fick över två och en halv gång på hemmaseger; strålande!). Har inte läst en enda krönika, analys eller ens kommentar efter matchen. Hörde däremot Henrik Strömblad (kanske med ett uns allvar) i sändningen England-Spanien föreslå att träningslandskamperna ska läggas ned eftersom de ändå aldrig vinns. Kanske de andra inte heller skulle vinnas om träningskamperna inte spelades...

Hursomhelst var väl matchbilden liksom de i Sydamerika så gott som exakt den väntade. Utan Ljungberg, Ibrahimovic och Elmander (och i viss mån Alexandersson) minskar förutsättningar för bra anfallsspel mot starkt motstånd drastiskt. Jag gissar ändå att de-som-alltid-passar-på kommer att kräva avgångar, Milanoresor och en hel del annat spännande och kreativt.

Exakt varför Interanfallaren från Malmö inte är med är det väl inte många som vet. Ändå har var och varannan en solklar uppfattning om vad som varit rätt och fel i (obs! varning för löjligt uttryck!) Zlatangate. Den självklara lösningen är väl att kicka Lars och Roland, ta in någon som Laul kan ringa två på natten, som har grymma meriter och som kan förnya landslaget och ta laget till final i alla mästerskap. En Antoine, en Bosse Petersson, en Torbjörn Nilsson kanske. Som såklart skickar ut alla spelare över 25 som Lagerbäck envisas med och istället plockar in de hungriga U21-orna typ Özkan och Sjöhage, lirar 4-3-3 med offensiva Concha och Mobaeck (eller Dorsin och Stenman) på kanterna och inte minst med "Yugoline" på topp. För Zlatan tackar ju då genast ja oavsett familjesituation och läge i klubblaget och relationen med medierna. Och kräver att hans slaviskättade kolleger Sella och Rad Eprica får vara med. Där har vi ett anfall som bara behöver en enda målchans för att skjuta tio meter över! 

**************

Tobias Grahn till spanska ligajumbon Nastic. Då får han en halv säsong i en toppliga - stort! Eftersom jag varken är avlönad av agenter eller går deras ärenden gratis har jag ingen koll på hur nära det faktiskt kan ha varit att han hamnade i årets italienska succélag Reggina. Det lät alldeles för sjukt för att vara sant. Men det var ju Chippen till Roma och Mackan till Werder också...

Hade han hamnat i Reggina vore frekvent speltid sensationellt, men hursomhelst borde väl han vara ett namn för det "nya" landslaget. Tillsammans med Lantz, Touma, Lasse Nilsson och andra som lämnats i frysboxen till förmån för mindre tekniska "lagspelare".

**************

Okay, helt ärligt då: Jag tyckte Rade var grym när han slog igenom i allsvenskan. Och han gjorde det rätt bra mot Egypten. Och i andra Ecuadormatchen.



Tisdag 30 januari

Zlatan bla bla bla

Oj, det var ju riktigt spännande! Inte bara landslagsuttagningen utan även skriverierna inför densamma.

Inleder kort med det fotbollsmässigt intressanta: 
1) Andreas Johansson är tillbaka igen, en småskräll för mig även om plats fanns när Ljungberg nu saknas.
2) Rade Prica kom med. Rade Prica! Den som har bandat matchen mot Venezuela och match ett mot Ecuador kan ju titta, klippa ihop och förklara för mig.
3) Markus Jonsson är bra och var en av flera försvarare som kunde få en plats. Han kanske saknar speeden för att fungera bra i ett landslag. Han dög gott mot Ecuador men får med landslagets spelsätt inte ut mycket av sina offensiva spelkvaliteter.

Men det riktigt roliga var uppgifterna som figurerade i artiklarna tidigare idag. Den jättestora tidningen med rötterna i socialdemokratin basunerade ut det vi alla trodde oss veta och det som alla verkligt vetande till och med presentationen idag styrkt i sina uttalanden: Zlatan deltar igen. Men icke. I bloggar är det ju standard att länka till artiklar men tyvärr har nämnda drake valt att ta bort (tror jag) sin huvudnyhet på sportportalen, så jag får avstå.

Och så den i efterhand inte alls lika uppmärksammade nyheten (typ den enda "bekräftade" uttagningen) som samma tidning hakade på efter att nyheten funnits i Norge - nämligen att Per Nilssons klubb skulle ha meddelats att han kom med i truppen. Han var visserligen helt okay i Sydamerika så det hade väl inte skadat, men hoppas för hans skull att han inte gick omkring glad som en lärka idag i tron att han fått en resa till Egypten.

Till sist ett bra citat från Robert Laul:  "Nannskog? Han lär bli aktuell senare."

Hoppas bara inte Nannskog försatt en framtida landslagskarriär genom att vara ute efter elva i Quito.



Tisdag 30 januari 

Rooney och svårt motstånd 

Idag presenteras landslagstruppen. Lär väl bli Nannskog och von Schlebrügge som kommer med som tillskott – båda känns logiska i tider av breddbrist i mittförsvar och anfall. Egypten står för motståndet på bortaplan och utan att veta vilka de tar ut så luktar det ännu en match som de svenska fotbollsmedierösterna kommer att förfasa sig över och ifrågasätta värdet av. Det kommer att vara onödigt att spela omotiverade stjärnor i meningslösa träningsmatcher. Eller så kommer det att vara onödigt att plocka hem dem till landskamp när de ändå inte spelar.

Det luktar också mediokert resultat mot ett motstånd som är bättre än vad vi som inte kan nordafrikansk fotboll fattar. Tänk förresten om Shaaban haft sämre tålamod med att vänta på en svensk landslagsplats. Då hade han kanske stått på andra sidan.

**************

Det tycks vara en allmän uppfattning att Wayne Rooney har varit ur form under säsongen. Han är ju bara ordinarie och tillsammans med Ronaldo den som iscensätter det mesta i Premier Leagues ledarlag. Men eftersom portugisen – på ett mycket starkt sätt efter VM – vuxit rejält och håller sin högsta nivå hittills och briljerat samt inte minst gjort fler mål än Rooney, så är Rooney ur form. Han gjorde ju fler mål förr (när han var i form) dessutom. I rollen som målskytt, nu svarar han för ganska mycket mer hos de rödklädda. Fast han gjorde ju ett inhopp i cupen nu med två mål som följd. Plötsligt anses han vara i form. Undrar vad han själv – eller Ferguson - tycker, på riktigt.

De vann ju, så Henrik Larsson och alla andra i klubben är väl glada, men det har ju varit trevligt om domarna hade dömt rätt. Larsson har i och för sig gjort fina volleymål förr – som godkänts – men stackars Gary Neville som med perfekt timing och känsla chippar fram bollen till… Den som kan uppvisa att landslagsbacken gjort en sådan assist (som godkänts i Premier League) får 100 SEK. Och nej, passningen till Rooneys 2-0 räknas inte…

**************

En av mina huvudsysslor är att irriteras över faktafel, språkfel, okunnighet och slarv i artiklar och TV-sändningar som handlar om fotboll. Men man kanske ska se om sitt eget hus först. I min premiärblogg finns det en hel del att anmärka på, så jag lovar att inte gnälla på någon annan förrän jag tycker att jag lyckats skriva ett helt inlägg utan pinsamheter. 



Onsdag 24 januari

Vänskapslandskamper och Roland Nilsson 

Funderade lite på GAIS och Roland Nilsson. Jag är riktigt imponerad. Har inte följt hans träningsupplägg på nära håll och matcherna ser ut att spelas med traditionellt svenskt spel av ett lag med bra fysik och med inslag av att försöka vårda boll. Men sensationellt goda resultat har det i alla fall blivit från denna orutinerade tränare. Han ryktades ju tidigt vara Lagrells favorit till förbundskaptensposten tillsammans med likaledes tränarnykomlingen Thern, som dock inte levde upp till högt ställda förväntningar i Halmstad. Ett skott-från-höften-val om man frågar mig. Eller om man frågade mig då. Men det var det ingen som gjorde.

Hursomhelst har GAIS under Roland Nilsson klivit upp drygt en division i klass och ligger nu på en nivå klubben inte befunnit sig i på flera decennier. Antagligen är klubben mycket trygg med vad Roland kan prestera eftersom man släpper iväg alla succéspelare. Figueiredo, Stephenson och Keene är tre importer som på olika sätt hamnade hos atleterna. Samtliga finns nu hos fjolårets två toppklubbar. Eventuellt är ytterligare förädlade gaisare på väg i samma riktning. Min poäng är att både GAIS och Nilsson är smarta, även om jag kan tänka mig att många av lagets fans är riktigt förbannade på att man inte visar toppambitioner när man släpper iväg de bästa och får svårt att hitta ersättare (Keene var i och för sig ett lån men sortin under ömsesidigt kärleksbetygande former smakar bittert när han sedan skriver på för Elfsborg…). Klubben får in bra ersättning för de två amerikanerna och har bevisligen ett fungerande spel under den före detta (?!) högerbackseleganten. Jag tror det är rätt väg att gå för att ta klivet upp i svensktoppen. Att göra sig beroende av tongivande utländska spelare som vill vidare skulle kunna förstöra mer i nuläget. Och om man ska tro kvällstidningarna (vilka ska vi annars tro på?) är det nya importer på ingång. Finns ju ingen garanti för att de blir nya succéer men som sagt tror jag inte klubben nödvändigtvis är beroende av sådana.

**************

Roland var förresten med i landslagstruppen i La Manga 2000, när Danmark och Norge stod för motståndet i det årets motsvarighet till årets Sydamerikaresa. Han, Mild och Kåmark stod för erfarenheten och Allbäck, Svensson och Linderoth var några som provades när de riktiga spelarna hade fullt upp med seriespel i riktiga ligor. Carew och Riise var två andra som spelade ”meningslösa” landskamper. Efter matcherna i Venezuela och Ecuador – ja egentligen redan innan den första matchen var igång – talas det om dessa matcher på ett nästan förlöjligande sätt. Vad ska man göra då? Finns det någon bra alternativ plan för hur man slussar in nya spelare i ett landslag som ofta anklagas för att inte ta med nya spelare? Å ena sidan tjatas det om att inga nya någonsin får chansen i landslaget. Å andra sidan verkar det bli en överraskning att spelarna bakom är sämre. Jag kan personligen inte komma på många vettigare steg att ta för spelare som Per Nilsson, Matias Concha, Samuel Holmén och så vidare. Matcher i januari på bortaplan mot sydamerikanska b-landslag är perfekt. En miljö och ett motstånd som de aldrig skulle ha stött på annars. Under rätt sköna förhållanden dessutom. Att Svensson, Alexandersson och Daniel Andersson tas ut är också klokt. Det blir mer rättvist mot de nya potentiella att jämföra sig med och hjälpas av sådana som varit med, även om Svensson och Alexandersson som synes kräver klart större uppgifter än januariutflykter för att själva tända till och nå sin genomsnittliga landslagsklass.

Att spela 0-0 mot Jordanien i gånghastighet tror jag inte heller på är i närheten lika utbildande som att möta kvalitetsmotstånd i Sydamerika. Ecuador på bortaplan, även om de saknar 10-15 av sina 25 bästa spelare, skulle nog vara mycket svårt även för Ibrahimovic, Larsson och Ljungberg. Det snackas om att våga och att vilja och att vinna, men oavsett hur patetiskt vi tittare kan tycka att det ser ut, så är den här typen av matcher något nytt och ovant för de flesta i truppen. Och därför ett bra steg på den väg ett fåtal av dem kommer att vandra. Jag tror inte att matcherna är livsviktiga men jag tror verkligen att de är bra för landslaget. Några direkta genombrott får man egentligen inte heller i så pass undanskymda sammanhang, de spelare som är tillräckligt bra och som slipper skador och opassande omgivning lyckas i allmänhet ändå – nämnda trion Svensson, Allbäck och Linderoth skulle förmodligen alla ha kunnat gå samma framtid till mötes även om landslagskarriären säkert hjälpt dem. Men det blir ju enklare att göra landslagskarriär om man visar sig fungera bra i just landslaget. Till och med om man gör det mot Jordanien. Det bevisas ju bland annat av att från den turnén kom defensiva spelare som Alvbåge och Kalle Svensson med till VM utöver de redan etablerade som deltog. Där fanns ändå ett flertal medialt uppsnackade spelare som såg sämre ut än vad Rade Prica gjort i veckan.

Till och med den kunnige och ögonöppnande Hasse Backe hade ett argument mot landskamperna: Att motståndet inte skulle vara av internationellt hög klass. Tydligen tillräckligt hög för de uttagna spelarna, tycker jag. Och vilket förbund skulle på allvar komma med sitt a-lag mot ett skandinaviskt All Star Sweden? Hur bra skulle det vara för ett svenskt c-landslag att möta exempelvis ett toppat Ecuador? Fungerar en spelare inte bra mot medelmåttigt internationellt motstånd blir det enklare att välja bort honom när det gäller.

**************

Satt i söndags väldigt trött och kollade på Manchester United-Arsenal och irriterade mig på den genomsympatiske och ofta bra spelkommenterande experten Tomas Antonelius återkommande klyschiga och illa underbyggda kommentarer som levereras i tvärsäkert tonfall ”Gjort allt rätt hittills”, ”i nio fall av tio”, ”hatet är främst mot Chelsea som har pengar” och andra ganska obetydliga småsaker, gjorde att min perception var på helspänn. Då kommer Neville in klumpligt i straffområdet mot Henry, som ser ut att kasta sig väldigt lätt. Niklas Holmgren, en stark komponent i Canal+ eminenta fotbollsportfölj, drar då igång några uttalanden som stör mig ordentligt. Det handlar inte om huruvida det skulle dömas straff eller inte. Det handlar om den hos kommentatorer (och säkert hos många andra) ofta levererade åsikten att antingen är det straff eller varning för filmning. Om jag snubblar över tröskeln hemma ska jag alltså ha gult kort eller stämma den som byggde tröskeln? Om trapetskonstnären tappar balansen när han/hon går på lina, är det alltid linans fel eller ett låtsasfall av artisten? Jag är inte alls nöjd med liknelserna men inte fan måste det vara ett regelbrott från endera parten när en spelare nuddar marken med annat än fotsulorna!? Jag kan tänka mig ett antal olika scenarion som gör att Henry gick omkull. Ett antal scenarion som varken innebär straff eller varning. Dessa scenarion är dessutom troligen vanligare än de scenarion då straff ska utdelas. Sorry - det sista är en gissning i bästa Antoneliusstil.

Själv skulle jag för övrigt vilja höra från domarhåll varför det inte oftare delas ut både frispark/straff och gult kort för filmning på den som får frisparken eller straffen med sig. Sådana situationer är ibland uppenbara och blir ofta just de mest diskuterade av antingen-eller-maffian, i vilken filmningshatarna även om någon får dobbar i låret kan mena att det inte ska bli frispark eftersom ”han söker den”. Ett annat roligt duellargument – som vittnar om noll regelkoll – är när man vill påpeka att en spelare inte ska bestraffas eftersom han ”inte rör motståndaren”. Detta oavsett om dobbarna är i punghöjd och han kommer flygande bakifrån, eller med benen sträckta som i en sträckbänk. Glenn Hysén är skitbra på att leverera båda kommentarerna ovan.

**************

För övrigt är Clichý tamejfan grymt snabb. Han har på sistone neutraliserat såväl Lennon som Ronaldo. På speed.

**************

Jag känner inte Christian Wilhelmsson. Men det är inte svårt att tycka att bilden av honom och bilden av Roma kan hänga bredvid varandra på samma vägg. Totti visade vägen igen med sina båda ansikten och denna gång fick vi se en extra krydda: Den tuffe tränare som vågade stå upp mot Roms prins och försökte få bort honom från tumultet. Eller stå upp, han hjälpte ju till efter Tottis knuff. Kan han varnas i efterhand för den filmningen? Eller är det Totti som ska få ett rött till? Jag får kolla med Niklas Holmgren.

0 kommentarer