En lekmans syn, del 3
I del två tittade vi på misstagen och började kika på framtiden. Här i del tre diskuteras framtiden och nyförvärven.
:: - Tro på oss själva och våra unga spelare! Man talar ofta om att de svenska spelarna har för dålig teknik, att de inte tränar tillräckligt osv., men ändå klarar sig de svenska ungdomslandslagen riktigt skapligt i Europa. U21-landslagets seger över Spanien på Örjans Vall påminde om Blåvitts år i Europa. Man förde inte matcherna och var stundtals tillbakatryckta - men ett mycket bra försvarsspel kombinerat med några vassa offensiva spelare räckte för att kuva ett av Europas på pappret bästa U21-landslag.
:: - Jobba hårdare för att få bättre matchning! Jag kan på intet sätt bevisa detta, men jag tror att hela Allsvenskan lider av en generellt för dålig nivå. Det är inte i matcherna mot Öster eller Enköping man lär sig slå Europeiska topplag utan det är i matcher som vinstmatcherna mot DIF och AIK i år. Vårens motståndare i träningsmatcherna är skrämmande tråkigt. Jag är medveten om den ekonomiska verklighet IFK Göteborg och andra svenska lag lever i, men utan matchning mot bättre motstånd har jag svårt att se svenska lag klara sig internationellt. Den gode Zoran Lukic må ha en rätt stor käft, men åtskilligt vettigt kommer faktiskt ur den. Han hävdade, på allvar eller inte, att Djurgården skulle klara sig bra i engelska Premier League. Det tror inte jag - inte år ett eller år två - kanske inte ens år tre heller. Men ges Djurgården eller något annat lag med kvalitet i truppen den typen av motstånd varje vecka tror jag dom skulle komma hem och sopa hem Allsvenskan. Jag minns inte ens vad Zoran ville ha sagt egentligen, men så skulle jag, godhjärtad som jag är, tolka hans utspel. Royal League, måtte vi ta oss dit, är det bästa initiativet på många år att förbättra de Skandinaviska ländernas internationella konkurrenskraft.
Våra nyförvärv då? Förutom de etablerade namnen Ijeh, som är klar, och Niclas Alexandersson som verkar högst sannolik, pratas det mest om fyra stycken Frölundaspelare samt Gunnilsetalangen Martin Smedberg. Jag har varken sett Andreas Nilsson eller Martin Smedberg spela tillräckligt för att ha någon uppfattning, men jag har lite generella tankegångar i frågan.
I min värld av naivt önsketänkande är Andreas Nilsson en typisk "late-bloomer". Det finns faktiskt spelare som slår igenom först i 25-årsåldern. Mitt bästa exempel är en annan kantspringare - Kristian Bergström - som under ett par tre säsonger förmodligen var Allsvenskans bästa vänsterytter. Han kom från Åtvidaberg till Peking först i 25-årsåldern och var oerhört bra nästan direkt. De egenskaper som tillskrivs Nilsson påminner mycket om Bergström. Ett annat exempel är Gustaf Andersson som var mer eller mindre okänd innan han kom till IFK. Idag betraktas han som en av Helsingborgs storspelare. Man kan faktiskt hitta kvalitetsspelare i Superettan även om de är äldre än U21-åldern.
Martin Smedberg: Jag har inte sett honom spela själv, men hans landslagsfacit talar för att han har den tekniska talang som ungdomsspelare ofta lever på. Vad jag har förstått är han vänsterfotad och kan spela på de flesta positioner. Om han nu skulle visa sig vara en riktigt bra vänsterytter känns det lite onödigt att värva Andreas Nilsson. Men vad vet jag - Smedberg, om han kommer, kanske ses som en kille som likt Kalle Svensson skall vara redo att ta över och bli en tongivande spelare om 2-3 år. Jag ser Kalle som Antonssons naturlige ersättare den dagen då Antonsson går till en av Europas storklubbar för minst 50 miljoner :)
George Mourad har jag sett några gånger och han är faktiskt inte så dum. Minns någon B-lagsmatch i våras från Gamlestadsvallen då han visade prov på både bra bollmottagning och en vackert skruvad frispark bakom Rickard Claesson. Men petar han någon av dagens IFK-anfallare i form? Tveksamt.
Summa summarum tror jag nog inte riktigt på det här med att värva truppbreddare - då tycker jag det är bättre att chansa med spelare från U-truppen. Dennis Jonsson tog chansen förra hösten och Oscar Wendt tog den i år. Det finns fler intressanta namn på Änglagården. Jag ser helt klart hellre att IFK jobbat stenhårt på att få till sig exempelvis Christoffer Andersson, Kennedy Bakircioglu eller Abgar Barsom än de namn som diskuteras just nu.
Jag tror vi har en bra toppchans ifall vi får ha nyckelspelarna skadefria samtidigt som våra konkurrenter kanske tappar ett par nyckelnamn till utlandet (Källström, Skoog, Kennedy, Afonso etc.)
Hur framtiden kommer att gestalta sig får densamma utvisa, men summa summarum är jag oerhört laddad inför 2004. Vi syns i Scandinavium!