Måndag morgon: En miljon - det är väl ingenting?
Tiderna förändras - och med det ens perspektiv. I dagarna blev Markus Rosenberg klar för Werder Bremen och tack vare Uefas utbildningsbidrag kunde MFF casha in en miljon på kontot. Men vadå? En miljon? Det är väl ingenting?
Idag räcker ju inte en miljon till ens en 200-dels Zlatan. Eller en 400-dels Drogba. Ska man bygga en hyfsat bra arena av bra europaklass behöver man skramla ihop ytterligare 499 miljoner. Så vad är en miljon? Vad får man för det? Möjligtvis kan man använda den som en signing fee till Daniel Theorin eller någon annan oprövad spelare som kommer till klubben som bosman. Något annat räcker den ju inte till. Jag vet att Hasse Borg använder den till att fylla små hål. Det är i alla fall så han brukar säga när det trillar in lite miljoner som ingen direkt räknat med. Tydligen finns det många hål.
Tack vare försäljningarna av Zlatan, Rosenberg och Afonso plus en tät sponsor- och publiktillströmning kan MFF numera räknas in i den i Sverige växande skaran av mångmiljonärer. Tiden innan dess är mer eller mindre glömd. Tiden då Bengt Madsen fick ringa runt till sina polare för att kunna betala räkningarna. Då hade ett oväntat miljontillskott varit något fantastiskt som defenitvt hade fått fylla större hål än de smågropar som Hasse Borg går och fyller igen i detta nu.
Man blir fartblind när det gäller sånt här. Någon gång på 90-talet hittade Svenska Spel på något som hette Joker och helt plötsligt en helg hade man chansen att vinna åtta miljoner. Alla snackade om detta och tidningarna hade stora genomgångar om allt den lyckliga vinnaren kunde göra för alla sina pengar. Sedan exploderade det. Loket snurrade på hjul och öppnade luckor och gjorde hälften av Sveriges pensionärer till miljonärer eller stolta volvoägare. Svenska folkets frukostintag ackompanjerades varje morgon av skrapandet på en jättetrisslott TV4:s morgonsoffa. En snubbe på Gotland vann 130 miljoner och blev paranoid på köpet. Och det slutar inte här. I andra länder delas det ut osannolika summor pengar i nationella jättelotterier - snart kan det vara här. Vem vill bli miljonär? Inte en jävel. Nu vill alla bli miljardärer. En miljon räcker ju inte långt.
Fotbollen har en stor del i den här skenande utvecklingen. Det finns inte många andra branscher som det så öppet bollas hit och dit med miljoner och miljarder. Spelare köps och säljs och bland fansen spekuleras det vilt i hur mycket klubbarna har tvingats punga ut med. "Åh, behövde vi bara betala sju miljoner för vår nya ytterback? Värsta reafyndet!". När en produkt säljs på rea för sju miljoner är det något som är sjukt. Men när man i sitt vardagliga snack rör sig med såna siffror tappar man lätt fattningen. Man tycker det är billigt med sju miljoner för en ytterback och tänker såklart inte på att man för samma pengar kan stoppa i sig 700 000 korvar med bröd på Ikea och skölja ner det med 500 000 liter mellanmjölk. Eller så kan man bygga upp ett hyfsat forskningscenter på MAS som i förlängningen hade mynnat ut i botemedel mot alla möjliga dödliga sjukdomar.
Men det är ju inte så det fungerar. Som en enkel supporter kan man inte avstyra en dyr värvning för att istället bjuda halva Skåne på korv och mjölk. Och som en enkel supporter har man ju på något sätt accepterat att fotbollsvärlden ser ut som den gör. Men som en enkel fotbollsupporter kanske kan man få lägga in ett önskemål till fotbollsetablissemanget om att åtminstone en liten del av de miljarder som rullar fram på skottkärror genom fotbollseuropa kan råka spillas ut och hamna hos de som har det lite svårare samhället - det samhälle som med sin uppbyggnad är en förutsättning för fotbollens överlevnad. Kanske är det dags att ge något tillbaka?
