Grattis på 30-årsdagen Max
Idag fyller Max von Schlebrügge 30 år, vi gratulerar och sammanfattar hans Bajenkarriär.
Torsdagen den åttonde december 2001, i fryshuset är det fest. Hammarby IF firar återigen att de blivit svenska mästare i fotboll. Artister på scen, live intervjuer med såväl avgående som kommande tränare och ca 1000 glada fulla Bajare närvarar. Dessutom sker något ganska ovanligt i Hammarbysamanhang – två nyförvärv ska skriva på kontrakt inför publiken.
Den ena är liten norrman som lånas från Rosenborg. Han spås av fansen att bli den efterlängtade mittfältsdirigenten och de flesta är mycket nöjda med nyförvärvet. Den andre är dock flertalet mer tveksamma till. En back från division ett gänget BP som inte ens har en allsvensk match på meritförteckningen, dessutom är han inte direkt purung och har till råga på allt sin bakgrund i Aik. Många är tveksamma, många tycker att Svenska mästarna borde ha större ambitioner än så, framförallt med tanke på att det tagit Bajen 40 dagar sedan serien slutade att ro hem nyförvärven. Signaturen ”LåN” skriver i sin krönika att det ”känns som ett andrahandsval”. Kontraktet är på två år med option på ytterligare ett.
Söderst@dions första riktiga omdöme kommer annars från en träning på Stadshagens IP i början av januari 2002. Så här lyder rapporten: ”Max von Schlebrügge är ofta bra med i det defensiva arbetet men är lite sämre när det är han som har bollen. Han verkar faktiskt aningens osäker vilket kanske inte är så märkligt med tanke på att han är ny i en annars väldigt homogen grupp. Max visade däremot att han har bra tryck i dojan när han tog avslut vid några tillfällen.”
Dagen efter den träningen bär det av till Egypten för träningsläger och där får Max debutera. För majoriteten av den grönvita publiken presenterar han sig dock några veckor senare. Detta sker på Stadshagsens för dagen vattensjuka och usla grusplan. Hammarby möter Hasse Eskilssons Östersunds FK och vinner med 2-1. Max spelar vänsterback, gör första målet själv och passar fram till det andra.
Under resten av försäsongen är Max långt från ordinarie och får relativt sparsamt med matchning. Men så händer det som inte får hända, mittbacksklippan Johan Andersson går sönder (igen) strax innan den allsvenska premiären. I den sista matchen innan premiären, Mjällby borta, får Max ta ”Dankens” plats. Matchen ger ingen bajare någon ro, den slutar 1-1 och HIF har kvitterat på straff. Det bådar inte gott inför seriestarten och den enda ljuspunkten är att Max gjort en bra match.
Allsvenskan 2002 inleds katastrofalt för Bajens del. Efter sju matcher ligger laget elva och har fjuttiga sex poäng. Max lirar de två första matcherna från start. Båda matcherna slutar med förlust och försvaret läcker som ett såll. I tredje omgången är han petad av Johan Andersson och laget tar sin första poäng borta mot Kalmar.
Det dröjer faktiskt till augusti och omgång sexton innan Max får sin revansch. Johan Andersson är åter indisponibel och Hammarby vinner mot Kalmar med 3-1. Max spelar från start och är bra. Efter den matchen är han ordinarie under resten av sin tid som Hammarbyspelare. Fansen har nu glömt sin tveksamhet och de negativa omdömmena från försäsongen och Söderst@dions besökare utser Max till "månadens spelare" under september månad. Max avslutar säsongen lysande och nomineras till årets spelare.
Året efter går hela laget bättre. Max spelar 24 matcher och gör sitt första allsvenska mål. Men det borde ha blivit ett till. Ingen som närvarade på Söderstadion och såg matchen mot HBK kan ha glömt vad jag syftar på. Max stjäl bollen från motståndarna på egen planhalva, ruschar med den över hela planen och sätter den i…stolpen. Den vilja Max uppvisade i den situationen lämnade ingen oberörd.
Hammarby utnyttjar under året sin option att förlänga kontraktet med ytterligare ett år. Redan i april året efter förlänger Max sitt kontrakt fram till 2007 och tur var det för nu har även utlandet fått upp ögonen för backstjärnan.
Men det dröjer fram till augusti 2005 innan det första verkliga anbudet kommer. Åtminstone tro man på kansliet att ett verkligt anbud kommit. Det är storklubben Porto som vill ha Max och det är bråttom. Max flyger till Portugal tillsammans med sitt ombud, på flygplatsen väntar - ingen. Duon åker till ett hotell och väntar på att någon ska höra av sig men inget samtal kommer. Samtidigt nås de av besked att Porto precis signat en annan försvarare. Ombudet börjar ana oråd och ringer till Hammarbys kansli. Där vet man i princip ingenting.
Ombudet ber Hammarby att kontrollera vilket sorts papper faxet om Max kommit på. Han vill veta om det är Portos officiella brevpapper, något som anses som kutym i agentsvängen. Alla propåer, förslag och dylikt ska komma på officiellt brevpapper annars är det inte värt ett smack. Det visar sig att så inte är fallet. Faxet kommer från en agent som säger sig representera Porto och inte direkt från Porto. Det hela är en blåsning.
Max återvänder irriterad till Söder och inte blir det bättre då klubben anser att Max och hans agent ska betala resan och omkostnaderna med egna pengar. Det hela håller på att blossa upp till en konflikt men tack vare att Hammarby gör en kovändning och Maxs genomsnälla attityd så löser sig det hela.
Nästa förfrågan kommer året efter och från England. Nu är det Birmingham som vill låna Max för att sedan köpa loss honom för en fast summa. Bajen tackar nej då de hoppas på att Max ska tas ut till VM-truppen vilket skulle höja hans marknadsvärde markant. En god tanke som dock tyvärr faller på att förbundskaptenen är en okunnig pajas.
Under tiden behåller Max bägge fötterna på jorden. Oavsett vad som händer runt omkring honom gör han sitt bästa och bär ofta hela laget på sina axlar.
Men så kommer då det tredje anbudet och nu har Hammarby inte mycket till val. Max och hans ombud har deklarerat att nu är det nog. Max förlänger inte kontraktet med Hammarby oavsett vad de än erbjuder, nu ska han bli proffs. Hammarby hostar ändå upp ett av de mest lukrativa kontraktsförslagen någonsin, ett kontrakt som skulle ha gjort Max till en av allsvenskans absolut bäst betalda spelare. Men Max står vid sitt ord, inget anbud är tillräckligt lukrativt. När samtidigt belgiska Anderlecht lägger ett bud är karriären i Hammarby över.
Idag fyller Max von Schlebrügge 30 år. Han har gjort 101 allsvenska matcher för Hammarby och gjort åtta mål. Han har varit lagets bäste spelare de senaste åren och han kommer att lämna ett tomrum som det är tveksamt att en ersättare någonsin klarar att fylla. Samtidigt unnar nog majoriteten av alla bajare honom den här chansen. Max har alltid varit lojal, alltid kämpat till det yttersta, aldrig gnällt och klubben har fått en bra summa för att släppa honom.
Nu stundar snart debuten för Anderlecht och vi önskar Max lycka till. Går det åt helvete i Belgien är du alltid välkommen tillbaka. Blir det den succé vi alla hoppas på får du gärna komma hem när du tröttnat på våfflor och körsbärsöl.
Grattis på födelsedagen Max – du kommer alltid vara en del av Hammarbyfamiljen.
