Med karriären framför fötterna, del 3
"Dagen efter AIK-matchen när man gick på stan var det helt kört."
Med undantaget Mikael Antonsson har IFK Göteborg inte lyckats ta fram en ordinare landslagsman sedan Håkan Milds tid i A-landslaget. Inför säsongen 2003 ingick två unga talanger i Blåvitts A-trupp som lärlingar, och de kan, tillsammans med tidigare nämnde Antonsson, komma att bli de första som kan uppnå det som Håkan lyckades med - nästan 80 matcher i A-landslaget. Alltid Blåvitt träffade Dennis Jonsson och Karl Svensson på Kafé Vallgatan för en pratstund om hur deras karriärer en gång började, hur det är att spela i en av Sveriges viktigaste föreningar och hur livet vid sidan av fotbollen är. Resultatet blev en intervju i tre delar som publiceras i veckan.
Livet som fotbollspelare, hur ser det ut?
DJ: En träningsdag går man upp strax efter åtta, fem i nio kommer Kalle och hämtar körkortslöse Cliff. Vi bor nära varandra så det är perfekt. Kvart över nio ska vi vara på Kamratgården, annars blir det böter, 50 spänn per minut. Det är en bra policy vi har tycker jag. Sedan kör vi igång vid tio, håller på i ungefär två timmar. Efter det käkar man antingen på Kamratgården, eller så drar man ner till stan, käkar, umgås, kollar på lite kläder osv. Sedan går man hem, så det är egentligen som ett vanligt liv.
KS: Vintertid är det nästan nio till fem varje dag. Ledigt på helgerna i januari kanske, men annars är det fulltid. Sommartid så blir det ganska mycket fritid, nästan för mycket faktiskt. Vintern är tuff, annars är det ganska så mycket fritid.
Hur spenderar ni eran lediga tid?
DJ: Vi kommer la hem till mig och spelar lite roliga spel (skratt).
KS: Det finns tid att umgås, och det tycker jag är bra för det fanns det inte lika mycket förut. Nu tränar vi mycket, men vi har ändå en del fritid, och det är ändå jäkligt viktigt.
Hur är det för dig Kalle, har du mycket kompisar här i Göteborg?
DJ: Kalle har inga kompisar. (skratt)
KS: Jag kom ju hit för fotbollen då. Jag har i och för sig några stycken från Jönköping som också flyttat hit, men jag umgås mest med de här gubbarna. Men de är riktigt trevliga så det går alldeles utmärkt. Vi har ju samma liv och då blir det lättare att umgås. Vi tränar ju faktiskt extra också! (skratt)
DJ: Det blir ju så. Nu när vi var lediga i en månad och man blev lite rastlös var det lätt hänt att man åkte upp till Kamratgården och tog ett pass eller sprang lite.
KS: Man kan ju lägga ner precis så mycket tid som man orkar, och det är fantastiska förutsättningar.
Vad betyder de äldre spelarnas närvaro utöver det sportsliga?
KS: Det är jätteviktigt. Håkan har jag alltid haft som en stor förebild, och det har bara bekräftats sedan jag kom hit. När de äldre spelarna är på träningen så höjer man sig själv också. Ger vi inte 100 % får man höra det. Sedan kan man gå till dem och prata och få råd osv., det är jättebra.
DJ: Det är bra att man kan prata med dem om egentligen vad som helst, man har förtroende för dem. De visar ett jävligt bra föredöme, absolut. Det är jäkligt positivt att man har sådana spelare.
KS: Framförallt känner man sig respekterad. De är 15 år äldre än en, men man kan skämta och ha roligt ihop ändå. Det tycker jag är riktigt bra. Men så är det väl överallt är jag övertygad om. De ser inte ner på oss för fem öre, de är bara där för att hjälpa. Samtidigt så konkurrerar vi ju med dem, men eftersom det är så stor åldersskillnad så känns inte det lika mycket.
Hur mycket påverkar med- och motgångar på planen ens privatliv?
DJ: Har det gått dåligt två-tre matcher i rad är man ju lite nere, även om man borde se fram emot nästa match egentligen, men det är ju svårt att göra det. Då är det kanske lättare att ta ut det på morsan och farsan. Men man lär ju sig varje gång.
KS: Eftersom det är ens yrke påverkar det ju en, så man kan ju inte säga att det inte påverkar. Samtidigt när man har framgång så är man "här uppe", men man får försöka balansera det, så att man inte är för nere eller svävar på moln heller för den delen. Man måste försöka hålla isär det, allt handlar ju inte om fotboll ändå.
Hur har det faktum att ni tillhör A-truppen till ett av Sveriges mest populära lag påverkat hur livet går vidare?
DJ: Det är en nästan helt ny roll. Man måste också visa upp ett gott föredöme. Är man ledig tycker jag däremot att folk ska respektera att man har en fritid.
KS: Samtidigt måste vi tänka på vad vi gör. Det blir ju rubriker även om man inte är en känd spelare. Igenkänd på stan vet jag inte om jag har blivit än så länge.
DJ: I början var det jävligt ovant. Dagen efter AIK-matchen när man gick på stan var det helt kört.
Går det att kombinera ett "uteliv" med en framgångsrik fotbollskarriär tror ni?
DJ: Man har ju valt det livet att gå med fotbollen och allt vad det innebär. Man måste ju kontrollera sig själv, man kan inte direkt springa ut varje kväll, det går ju inte. Går vi ut så går oftast hela laget ut, och det är ju om man har fått ledigt i några dagar.
DJ: Sedan är man ju ute och kollar läget lite ibland, men där får man passa sig. Vid Halmstad-matchen förra året ringde farsan och sa att Dennis var stenpackad för att det hade stått på ert forum då, och sånt är det svårt att ursäkta sig ifrån. Det gäller att ha koll på grejorna.
KS: Vi är ändå så pass målmedvetna så det gör inget. Det är klart att man får offra en del, men som sagt vi har valt det här själva så vi kan inte klaga. Man får anpassa sig efter ledigheten.
Kalle, du har ju flyttat från en stad till en annan, hur tycker du att det har gått?
KS: Jag har blivit så bra mottagen man kan bli, både av spelarna i laget och allt runtomkring. Jag trivs jättebra i min lägenhet och allt, så socialt är det perfekt. Man saknar ju kompisarna och familjen, men man lär ju sig. Jag tycker att det har gått över förväntningarna. Har vi ett par dagar ledigt är det ofta att man åker hem.
Hur har utbildningen fungerat när ni satsat på fotbollen?
DJ: Jag gick ju på fotbollslinjen på Katrinelund, och det gick jättebra. De hade förståelse för om man åkte en timma tidigare för att spela B-lagsmatch eller så. Skolan tog ju slut lagom till dess att jag blev uppflyttad så det var ju perfekt.
KS: Jag gick också på fotbollsgymnasie, så fick jag läsa sista halvåret på distans då, och det gick bra att kombinera. Jag har alltid pluggat väldigt mycket, för att jag har velat ha en bra grund att stå på. Det är en stor trygghet att ha kompetensen från gymnasiet.
Funderar ni någonsin på vad ni ska göra när ni lägger av?
DJ: Jag är i full gång med tränarsysslan. Det är en bra grund att börja med lite deltid med ungdomarna. Det är bra tränare där med och man blir mottagen på ett bra sätt, så där tänker jag fortsätta i ett tag till. Det är skitskoj, verkligen.
KS: Sedan vet man inte hur länge man kan spela fotboll, det kan ju gå över på en dag. Jag funderar ibland på vad jag ska göra när jag lägger av, men samtidigt är det skönt att man har sitt jobb och kan ta allt med lugn och ro. Det är ingen direkt stress i livet.
Länkar till de andra två delarna finns under "Läs mer".
Intervjun är utskriven av Patrik Hermansson. Intervjuade gjorde Christian Arvidson och Patrik Hermansson.