Måndag morgon: Och allt är Madsens fel
I MFF-land får Bengt Madsen smockor i tid och otid. Oavsett om han förtjänar dem eller ej.
I veckan som gick avbröt MFF sitt samarbete med IMG. Eller om det var IMG som avbröt sitt samarbete med MFF. Eller både och – samtidigt.
Under presskonferensen förra måndagen gjorde i alla fall MFF:s vice ordförande Håkan Jeppsson sitt bästa för att reda ut begreppen, och förklarade att det var ett ömsesidigt beslut. Både MFF och IMG hade, någorlunda vid samma tidpunkt, nått insikten att det inte fanns någon gemensam grund att bygga samarbetet vidare på.
Och sånt händer väl. Man har en avsikt, men inser efterhand att det inte kommer att funka. Man plöjer igenom det finstilta i kontraktet och blir klar över att det kanske inte är en så bra deal i alla fall. Och vill korrigera. Och motparten drar i sin tur öronen åt sig. De tänkta vinstmarginalerna krymper, och blir till sist alldeles för små för att de skall vara intressanta. Så de säger stopp, helt enkelt. Skakar hand, och drar vidare ut mot nya marknader.
I MFF-land är det ändå många som blir fly förbannade. Inte så mycket över att samarbetet har havererat, utan mer över vad som orsakat haveriet. Eller snarare vad som kan ha orsakat det. Och lika säkert som amen i kyrkan så dyker det genast upp spekulationer om att det är vår käre ordförande Madsen som varit i farten igen. Genom att ”lägga sig i” och ”ställa orimliga krav” har han sabbat den deal som skulle bära MFF mot en ny storartad framtid. Säger ryktena. Som är rykten. Och inget annat än rykten. Men rykten som passar in på den bild av Madsen som vuxit fram under senare år, och som därför blir tacksamma sanningar. Och så går snacket igång.
Låt mig snabbt säga att jag på inget sätt är en anhängare av Madsen. Jag kan i mångt och mycket stämma in i kritiken som riktats mot honom under årens lopp. Ibland uttrycker han sig och agerar som en gammeldags enväldig patron, och säger saker som får en att trilla baklänges. Men det är inte skäl nog att ställa honom till svars för något som ingen har riktig inblick i.
På något sätt verkar det som om det här anti-Madsen-tänkandet ibland grumlar människors omdömen. Vad Madsen gör, eller inte gör blir till sist viktigare än själva sakfrågan. Det har liksom blivit helt legitimt att dela ut en smocka till Madsen oavsett om han är förtjänt av den eller ej.
Och då, mina damer och herrar, då finns det alla skäl att reagera.
Ingen skall behöva bli behandlad så. Inte heller Bengt Madsen.
