Rivig "Tomelilla" höjer MFF-träningen
Dan före matchen mot Stadslaget är det Robin Nilsson som sätter fart på förmiddagsträningen.
Isande kyla och bitande vindar. Nu är det kallt till och med i Malmö. Men inte överallt. Inne i Kombihallen är gräset grönt och temperaturen ligger kring 20-strecket. Och så tränar MFF där. Paradiset på jorden? Kanske en överdrift men det känns jäkligt härligt att krypa in där en iskall fredagsförmiddag i februari.
Andra som krupit in i Kombihallen den här förmiddagen är såklart de gamla vanliga staketrävarna. Liljegren Sr är på benen igen efter operationen, men det går långsamt framåt. De andra verkar må bra. Någon klagar i och för sig på en tennisarm som övergått till en överbelastning i axeln, men det ska visst inte vara så farligt. Inne på planen haltar inte Sören Åkeby lika mycket som han gjorde i januari, den krånglande höften börjar ge med sig. Skadeläget ljusnar med andra ord.
Det är också ett gäng spelare på plats. Konstigt vore väl annars. De som värmer upp samtidigt som åskådarna tinar upp är i rask följd Junior, Jonatan, Dixon, Vinzents, Toivonen, Theorin, Jocke, Järdler, DubbelAnders, Gabriel, Sandqvist, Kanarie-Svensson och Robin "Tomelilla" Nilsson. Den sistnämnda ska vi återkomma till lite senare.
Anders leder uppvärmningen på sitt sådär Anders Anderssonska lågmälda sätt. Korta kommandon som inte hörs om någon flamsar. "Nu vänder vi". "Korta steg nu grabbar" Och så vidare.
En annan Anders, ass-tränaren Anders Johansson, står och tittar lite förbryllat på en papperslapp. Sedan kallar han till sig Daniel Theorin som med högsta fart drar på sig överdragskläderna och rusar ut ur hallen. Dramatik på högsta nivå med andra ord. Men så värst dramatiskt är det inte. "Theo" hade bara gått till fel grupp.
Snabba fötter. Det är något av ett modeord när det gäller fotbollsträning. Det är tydligen viktigt med snabba fötter. Förstår inte varför det inte var så viktigt med snabba fötter förr i tiden? Men nu är det jätteviktigt och repstegsförsäljarna jublar. Varenda fotbollsklubb har ju köpt in repstegar som de lägger på marken och så ska spelarna med sina snabba fötter hoppa runt mellan pinnarna. I dag lägger Anders Johansson ut fyra repstegar på marken så att de bildar ett kors. En riktigare geometrisk beskrivning är kanske ett plus men hur som helst så ska spelarna springa mot varande mot mitten av plusset och där vika av mot höger.
Det visar sig ganska snabbt att de snabba fötterna inte är så snabba idag. Plus-makaren Johansson ser lite bedrövad ut när spelare efter spelare lufsar förbi repstegarna i maklig takt. Han får avbryta träningen och på sitt eget lite trevliga och timida sätt sätta ner foten i marken och beordra skärpning. Och skärpning blir det. Inte till en början men efter ett tag sker det. Först nästan omärkligt men efter en stund är det tydligt. Det går fort och allas fötter är precis så snabba som förväntat. Vet inte riktigt vad det är som händer när det sker. Kanske är det en spelare som helt plötsligt lägger i en extra växel och de andra följer så sakteliga efter?
Jag har mina misstankar om vem det är som höjer tempot. Robin "Tomelilla" Nilsson". Kanske den som man minst förväntar sig ska göra det. En så kallad lärling ska ju mest springa runt och vara tyst. Han ska vara lite blyg och helst inte vilja stöta sig med de äldre spelarna. "Tomelilla" är allt annat än det. Han är ett rivjärn som med sin blotta närvaro höjer intensiteten på träningarna med minst 10 procent. Hans fotbollskunnande är kanske inte i klass med Benny Guldfot men han gör verkligen allt för att kompensera sin bristande teknik med aggresivitet och mod. Nu när han har rakat av sig håret ser han dessutom lite elak ut. Jag har sett träningar när rutinerade herrar som Yksel och Daniel till slut blivit helt vansinniga av att hela tiden ha honom i ryggen. Även om inte "Tomelilla" kommer spela en minut av årets allsvenska så är han oerhört viktig för laget. Bara så ni vet.
När de snabba fötterna drillats klart är det dags för en passningsövning som är på tok för invecklad för att jag ska kunna beskriva den. Det tar en en stund innan man som åskådare hittar någon sorts mönster i spelarnas springande och passande. Att i en enkel text beskriva vad som händer känns omöjligt. Det är korta passningar, långa passningar, löpande med boll, snabba vändningar med boll. Spelarna har verkligen fullt upp i övningen. Ingen behöver stå och vänta.
När minikaoset är avslutat startar istället en passnings- och avslutsövning. Spelare 1 står står 15 meter framför målet med bollen, han passar snett bakåt till spelare 2 som slår en diagonalpassning till spelare 3 som kommer i fart och ska avsluta efter max två tillslag. Sedan förvandlas han till spelare 1. Har alla förstått? Till en början genomförs övningen bedrövligt. Det är slarviga passningar, taffliga bollmottagningar och sneda avslut. Men även här höjs kvaliteten efter hand och även här är det "Tomelilla" som ligger bakom höjningen. Den här gången genom att överraska med två urvackra avslut som Sandqvist är chanslös på. Båda två i bortre krysset. En som har det tyngre är Jonatan. Gång efter gång missas avsluten och lika många gånger ekar "VITTU!" i hallen. Kulmen på Jonatans katastrofperiod kommer när han petar bort bollen med vänsterfoten precis samtidigt som han ska skjuta med högern. Det blir en redig rundpall som Nils Byrfors snart kan presentera i ett Fan TV-inslag nära dig. Men han förnekar sig inte den gode Jonatan. När han rest sig upp ställer han sig i kön igen. Sedan dunkar han in tre kliniska avslut bakom Håkan Svensson. Han slutar på något sätt alltid på plus.
Nu är det dags för matchspel på trång yta. Fem mot fem. Svarta mot röda. Offensivt värre i det svarta laget som mönstrar Toivonen, Junior och Jonatan framför Gabriel och Järdler. Det röda laget känns mer defensivt med Dixon, Vinzents, DubbelAnders, "Tomelilla" och Jocke.
Men det är det röda laget som visar mest framåtanda. DubbelAnders briljerar med klackar, skarvningar och knivskarpa diagonalpassningar. Vinzents löper upp och ner längs med kanten som om det vore en elvamannaplan. Jocke är lagom elak och dessutom målfarlig. Dixon syns som vanligt inte men han står i vägen. Hela tiden. Och så är det då "Tomelilla". Han är som han brukar. Han vill så mycket. Efter en stund får Sir Alf säga till honom. "Ha inte för brått Robin! En sak i sänder! Var inte överhet!". Men Robins överhetta smittar av sig till resten av laget som när Åkeby efter en stund blåser av för pausvila leder med 5-2. Dixon vill ha det till 6-2 men Åkeby är säker på sin sak.
Det svarta laget fungerar inte riktigt. Junior, Jonatan och Toivonen får inte till sina avslut och försvarslåset synkar inte. Gabriel har en fallenhet för att stå på fel ställe och ta konstiga beslut. Järdler har inte förmågan att styra upp honom tillräckligt. Undrar om någon har det?
Efter pausen blir det jämnare. Målen trillar in i bakom både Sandqvist och Kanarie-Svensson. När det är slut står det röda laget som segrare. DubbelAnders ser riktigt nöjd ut.
I morgon är det dags för årets första träningsmatch. Då ska hela truppen luftas. Två olika elvor de två halvlekarna. Det här kan vara helt gripet ur luften men om dagens indelning av spelarna har något med morgondagen att göra ser ena halvlekens uppställning ut så här: Sandqvist/Svensson - Vinzents, Gabriel, Dixon, Järdler - "Tomelilla", Dubbel-Anders, Jocke - Toivonen, Junior, Jonatan. En skaplig allsvensk uppställning tycker jag. Men tänk då på att spelare som Daniel, Skoog, Yksel, Höiland, Jari (?), Pode, Mravac, Safari, Labinot, Ofere, Theorin och Johan Andersson också vill in i den uppställningen så kan man inte säga annat än att MFF i alla fall har en bred trupp...
Nu blir det shopping. Ett par rejäla vinterskor lär behövas i morgon. Vi ses på Heleneholm!
