Föreställ dig - del Två
fortsättning från del ett, samt en avslutande nyårsdikt.
Det kanske inte finns några bevis på att man kan befinna sig på ett ställe och samtidigt ha lika stort utbyte av det som sker på en annan plats just i samma sekund, men nog kändes det som om jag var väldigt nära den upplevelsen just då. De övriga två SMS meddeladen löd:
Sänt: 15:19:09 (09:19:09 New York tid).
Två noll kennedy
Sänt: 15:20:29 (09:20:29 New York tid).
Just nu utspelning
Vi har nu passerat Dakota huset och tagit oss till Central Park där vi stannar till vid Johan Lennons minnesplats "Strawberry Fields". Detta är ta mig faan en andlig upplevelse för mig. Och när jag går mellan träden, med ett stort antal andra människor, kan jag höra hur det susar i vinden och om jag nu kan lita på mig själv så hörs det många olika melodier. Dessa melodier blandas med olika textraderna i en salig röra:
"They hate you if you're clever and they despise a fool. You may say I'm a dreamer. But I'm not the only one. I was dreaming of the past. We're playing those mind games together. Pushing the barriers, planting seeds. So long ago. Was it in a dream, was it just a dream? Well we all shine on. Like the moon and the stars and the sun. A very Merry Xmas. And a happy New Year. Let's hope it's a good one. Life is what happens to you. While you're busy making other plans. Good to be older. Would not exchange a single day or a year.
När vi kommer till själva minnesplatsen och den vackert mönstrade Imaginelunden känner jag ett starkt tvång att ta upp kameran och föreviga denna stund. Jag plockar fram kameran och bestämmer mig snabbt för från vilken vinkel bilden ska tas. Jag vet inte varför jag får så bråttom och precis när jag trycker av bilden piper det till i min mobil. Jag håller kvar kameran framför mitt ansikte och ingen ser när det spricker upp i en ofantlig glädje. Utan att läsa meddelandet så vet jag vad det står. För detta är det perfekta platsen och detta är det fullkomliga ögonblicket att få besked om att Örebro just gjort en balja på Malmö FF. Lugnt och stilla tar jag fram mobilen och läser följande SMS:
Sänt: 15:36:55 (09:36:55 New York tid).
Örebro leder med ett noll
Fy faan vad livet kan vara underbart. Direkt efter att jag läst meddelandet tittar jag mot gräsmattan framför mig och får syn på en ekorre och jag ljuger inte när jag säger att den här ekorren log mot mig. Utan att förstå varför så visste jag att den här korren visste vad som just skett. Den delade min glädje på ett osannolikt sätt. Vi nickade tyst mot varandra och det fantastiskt att kunna dela denna glädje med en Bajenkorre i New York, innan den ilade iväg mot okända mål.
Nu var det bara att invänta slutresultaten och jag tvivlade inte för en sekund över att det skulle bli ett ycklgt slut. Så kommer SMS som bekräftade och gjorde denna dag fullkomlig:
Sänt: 15:52:37 (09:52:37 New York tid).
Bajen ellos 2-0.
Örebro malmö 1-0!
Uefa cupen nästa!
Under dagen fick jag ytterliggare ett antal SMS som redan bekräftade det jag redan visste, men då hade allt återgått till det normala.
Dessa två fantastiska morgontimmar i New York då allting flätades samman i en sagolik men ändå ganska logisk upplevelse har jag nu bevarat och arkiverat under rubriken "Lyckliga Bajenminnen".
----------------
Här skulle jag kunna sluta men det finns en liten fortsättning som kanske inte har så mycket med Hammarby att göra, så de som skiter högaktningsfullt i allt som ej är Bajenrelaterat rekommenderas att omedelbart skrålla ner till Nyårsdikten.
För er övriga kan jag börja med att berätta att den där oförskämt sköna känslan satt fortfarande kvar dagen efter. Självklart var en liten vända i omgivningarna runt Central Park ett givet mål även denna dag och runt lunch blev vi lite småsugna på käk. Vi hittade ett ganska lyxigt hak i närheten vid namn Rue 57. Givetvis fick vi vänta på bordsplacering ett litet tag, men det gick ganska snabbt. Så fort jag satte mig ner vid vårt bord tappade jag fattningen totalt, i baren två meter ifrån mig satt nämligen Eric Idle tillsammans med en något yngre donna. - Vad gör man? En idol från när det begav sig sitter på armlängdsavstånd ifrån mig och ingen i mitt resesällskap verkar reagera. Tänk om jag närmat mig Eric Idle, knuffat till honom med armbågen och sagt: "Nudge-nudge, wink-wink, say no more..." Fast det har nog alldeles för många redan gjort att han säkert tröttnat på dylika upptåg för alltid.
För de som inte vet vem Eric Idle är/var kan jag berätta att han är en av grundbultarna i Monty Pythons Flying Circus. Men för mig är han först och främst skaparen av det fantastiska TV-programmet The Rutles. Ett program som drev med hela företeelsen runt den "ganska" berömda gruppen The Beatles.
Eftersom jag är någorlunda försynt gick jag aldrig fram till honom och berättade hur mycket han betytt för mig genom åren. Jag nöjde mig med lyckan av att ha suttit i hans närhet under en mycket kort del av mitt liv. Tjugosju minuter för att vara exakt. Sedan reste han sig, tog med sitt sällskap och gick.
Vet inte varför men det kändes helt rätt att ena dagen ha varit vid John Lennons minnesplats för att redan nästa dag få äran av att vistas i Eric Idles närhet. Med tiden kommer allt att få sin förklaring.
Svaret fick jag i slutet av november då jag såg en musik DVD från en minneskonsert för George Harrison. En DVD där även fyra hjältar från Monty Python medverkade. Självklart var Eric Idle med och i bonusmaterialet kommer det fram att George Harrison alltid var en stor beundrare av Monty Python och att han efter deras första TV-program skrivit ett brev till dem som blev känt långt senare.
Precis efter det att Beatles lade ner startade Monty Python sin flygande cirkus och det föranledde George Harrison att omedelbart skriva detta brev där han hävdade att den kreativa kraften som alltid funnits i Beatles nu förts över till Monty Python, på något märkligt sätt? När jag hörde det reste sig håren på mina armar och jag förstod plötsligt varför det hade känts så djäkla rätt att ha fått en glimt av Eric Idle dagen efter den fantastiska BajenImagineStoraSilverDagen2003 i Central Park.
- Så djäkla rätt!
----------------
Med denna episod ur det verkliga livet vill jag avsluta året med att tillägna alla Bajare följande nyårsdikt:
TOLVSLAGET
Spring Hammarbyare spring
i bistra nyårsnatten
finta, dribbla, passa och skjut
på läktaren hörs jublet och skratten
Älskar när bollen rullar på nytt
champagne, kaviar, bärs och pytt
inatt skall flöda på Söder!
Spring in det nya
och spring ut det gamla
i årets första skälvande minut
snart kommer Bajen oss samla
Gubbläktar´n, Västra, Nynäs och E1
tack för alla de år ni gett
för att Söderstadion glöder!
Spring Hammarbyare spring
i horisonten skymtas en vår
under en kylslagen försäsong
slits det för ett bättre år
Än går det vågor på Hammarby sjö
gamla året lägger sig att dö
det nya framgångar föder!
Spring Hammarbyare spring
skåda ljuset i nyårsnatten
och gläds när raketer skjuts upp
vi bugar och lyfter på hatten
Mot rymdens norrskenssky
skålar vi för Hammarby
Gott Nytt År systrar och bröder!
Vi syns i Bajenvimlet!