Tre stycken Topp 3 - 2003, del 3.
Här kommer då till sist motiveringarna till den tredje och sista listan:
Topp 3 - 2003 års bästa matcher:
3. Örebro borta, den 14:e april
Det finns två anledningar till att jag klassar den här matchen till Topp 3 - 2003 - målen och en utvisning.
Pablo tryckte in sitt första mål för säsongen. Efter Elfsborgmatchen funderade jag på om han var besatt av en ond ande, så många chanser men inget mål. Pablo nickade in första målet som han aldrig gjort något annat i sitt liv, men så var det med den förbannelsen. Karl-Oskar Fjörtoft gör dessutom sitt första seriemål i Hammarbys tröja, förspelet bjuder på ett gäng dribblingar och en fin framspelning av Kennedy vilket inte gör målet sämre.
Hammarbys tredje mål är ändå det mål som minns bäst av de tre, nämligen Peter Markstedts. Det var ingen skönhet, utan ett härligt "kamel genom nålsögat"-mål som är fantastiska när Bajen gör dom och avskyvärda när motståndarna gör dom - ett sådant mål som bara är rättvist när ditt lag gör det. Markstedt tar emot en långboll uppvaktad av två Örebroförsvarare och en tvekande Alvbåge. På något vis hamnar bollen hos Peter Markstedt och i viss obalans petar han till bollen och hundra procent rättvist rullar den in vid den bortre stolpen. Sällan har man sett en boll rulla så långsamt in i mål. Eftersom det tog en evinnerligt lång tid för bollen att ta sig till rätt sida om mållinjen råkade jag nästan - i ett nervöst hoppande - tappa balansen och ramla över staketet på den nybyggda läktaren rakt in i en tv-mikrofon. Lyckligtvis så räddades jag av en kamrats grabbatag i min krage.
Det som gör den här matchen ännu mer värd sin placering bland de tre bästa är hur Hammarby spelade efter att Johan Andersson fick sitt andra gula kort. Hammarby tog över matchen ännu mer efter utvisningen. Det kändes som om det var någonting stort på gång när Anders Linderoth valde att fortsätta med två man på topp trots en man mindre på plan - troligtvis läser man in hel drös med symbolik i denna händelse nu i efterhand, men vi backade inte hem och bevakade ledningen utan visade att det var vår match och våra tre poäng.
2. Helsingborg hemma, den 8:e juli.
Likadant här, två särskilda orsaker till att den här matchen hamnar på topp tre listan. Den ena en helt och hållet personlig anledning, den andra p g a matchens målgörare och hur matcherna innan hade påverkat mig.
Den personliga anledningen var att en av mina närmaste vänner - och också den av mina vänner som alltid var lättast att få med till att ta en dagstur till Sundsvall - skulle flytta till andra sidan Atlanten. Givetvis skulle han firas av ordentligt och som vanligt på Söderstadion var det strålande sol, fantastiskt spel och tre poäng till Hammarby. Med tanke hur det sett ut matcherna innan (Öster hemma, Halmstad borta och DIF på Råsunda) kunde inte denna vinst komma mycket lägligare.
Den huvudsakliga anledningen till andra platsen i Topp 3 - 2003 är att Micke Andersson presenterade sig som målgörare. Vem hade kunnat ana att det gömde sig en fullfjädrad måltjuv i denna skånska lekamen - inte jag i alla fall.
Micke gjorde helt enkelt två karaktäristiska Micke-mål. Ett Micke-mål är inte ofantligt snyggt eller ett otroligt mästerverk - utan helt enkelt sådant mål som Micke Andersson gör. D v s han står (utan att egentligen behövt flytta sig) på rätt plats, bollen landar framför honom eller på honom och han gör mål. Är det någon emellan så gör han mål, är han ensam så gör han mål, ett Micke-mål ser aldrig svårt ut.
Första målet är en retur som via ribban hamnar framför Micke och han dyker och nickar bollen i mål. Förarbetet gjordes av Dede Andersson som tvingade Helsingborgs målvakt att tippa bollen i ribban vidare till Micke. Mål nummer två - ett inlägg slås in till Kennedy av Pohja. Kennedy skarvar vidare till Dede som efter en underligt studsande boll försöker sig på en bicycleta. Cykelsparken landar framför fötterna på Micke som stöter in 2-0 målet. En målkung föddes.
1. AIK - Hammarby, den 4:e augusti
0-1 Karl-Oskar Fjörtoft på retur från målvakten efter en soloraid av Dede.
0-2 Max von Schleebrügge nickar in bollen efter en perfekt slagen frispark av Nadir Benchenaa (som också gjorde allsvensk premiär).
0-3 Dede Andersson, för dagen Råsundas kung.
Kan inte riktigt komma ihåg hur tredje målet egentligen gick till förutom att det var en riktigt snyggt ett, men faktum var att man vid det här laget var så euforisk att minnesbilderna idag inte känns riktigt riktiga.
Behöver man egentligen skriva särskilt mycket mer om denna match, för oss som var där och varit där sedan 1998 är känslan att en Hammarbyseger aldrig någonsin har känts mer rätt, rättvis eller efterlängtad. Råsundavinster kan sitta långt inne, men desto skönare när dom väl kommer. Av årets matcher kan denna match inte hamna på någon annan plats än på den översta.
