Djurgårdens IF-Halmstads BK 2-1
Djurgården tog en lika viktig som meriterande seger när man på måndagskvällen tryckte tillbaka svenska mästarna Halmstad med 2–1.
– Fan vad skönt! Till slut blev det lite rättvisa i det här spelet ...
Så inledde en lättad Sören Åkeby presskonferensen efter matchen. Dessa ord sammanfattar väl det som alla djurgårdare kände när domare Kovacs blåste av matchen. För i den sjunde omgången lyckades Dif till slut spräcka två förhatliga nollor när man äntligen bärgade säsongens första seger och producerade säsongens första (och andra) mål hemma på Stockholms stadion.
Resultatet, 2–1, får betraktas som rättvist. Dif hade ett markant bollövertag (61–39 i procent), och vann hörnstatistiken med förkrossande 9–0. Ändå hade matchen mycket väl kunnat slutat med halländsk vinst om det inte vore för en storspelande Andreas Isaksson i djurgårdsmålet. Den talangfulle skåningen var helt enastående bra i dag; idioträddningarna avlöste varandra och han visade med eftertryck att han är en pretendent på titeln allsvenskans bäste målvakt.
Precis som mot AIK senast var Dif betydligt bättre efter paus. Till skillnad från derbyt svarade man emellertid för en godkänd första halvlek i dag. Hemmalaget hade bollen större delen av tiden och lyckades även vaska fram ett par–tre riktigt heta målchanser. Den allra bästa möjligheten att spräcka Dif:s hemmanolla hade Andreas Johansson, som frispelats efter ett läckert väggspel mellan Stefan Rehn och Niclas Rasck. Den annars så företagsamme mittfältaren sköt tätt utanför. Några minuter senare passade han även på att missa en macka serverad av Johan Wallinder.
Hallänningarna hade väl så många målchanser som Djurgårn i första halvlek. Farligast var otvetydigt ett friläge för Petter Hansson och ett tungt skott vid straffområdeslinjen av Robert Andersson. Isaksson agerade dock levande vägg och avstyrde bägge situationerna med den äran. Den mest omdiskuterade situationen var annars ett (felaktigt) domslut. Stefan Selakovic rullade i slutet av halvleken in 0–1, men linjemannen hade dessförinnan blåst av ”Sella” för offside. Reprisbilderna visar dock att det var Magnus Pehrsson som stod för frispelningen, varför offsiden skulle upphört. Som blårand är det bara att tacka och ta emot för denna domarinsats – vi är knappast vana vid hjälp från sådana makter. Nu är det i och för sig inte säkert att Selakovic hade gjort mål om spelet hade fortgått; Isaksson är inte helt lätt att överlista ...
Efter paus höjde Djurgårn spelnivån avsevärt. Om det i första halvlek var svårt att avgöra vilket lag som var svenska mästare och vilket lag som var nykomling, behövde man lupp för att upptäcka det i andra halvlek.
– Vår andra halvlek var mycket bra. Där stod vi upp ordentligt och vek inte ner oss på samma sätt som vi gjorde i vissa situationer i första halvlek. Vi var kvicka och rullade bollen mycket bra, analyserade Åkeby.
Efter det att Isaksson svarat för ännu en makalös reflexräddning och Dif trillat boll riktigt bra fram till ”den sista tredjedelen”, bröts till slut årets alltför långa måltorka på Stadion när inhoppande ”Lolo” Chanko fjuttade in 1–0 från nära håll på en hörna slagen av Rehn. Bollen gick förbi alla HBK:are i straffområdet och studsade hastigt men lustigt upp framför Chanko, som stod precis vid Håkan Svenssons vänstra stolpe. Det läget kunde ens en djurgårdsanfallare missa ...
Efter målet satsade Halmstad mera framåt utan att för den skull åstadkomma särskilt mycket konstruktivt. Därför var det ganska logiskt att Jones Kusi-Asare ökade på Dif:s ledning till 2–0 i den 75:e minuten. Derbyhjälten, och tillika födelsedagsbarnet, Jones avslutning – distinkt skott placerat i målvaktens bortre kryss – var lika elegant som framspelningen av Magnus Pehrsson.
Genom att fånga bollen med händerna i straffområdet, efter en frispark, såg Markus Karlsson till att ge gästerna en straff och matchen dramatik in i slutsekunderna. Straffen förvaltades nämligen väl av rutinerade Tommy Jönsson. Närmare än 2–1 kom dock inte svenska mästarna som fick se sig besegrade av ett kvickt, passningsskickligt och inspirerat hemmalag.
I stort sett samtliga djurgårdsspelare förtjänar extrabetyg i dag. Isaksson var som tidigare nämnts strålande, liksom lagkapten Magnus Pehrsson, som känner sig alltmer hemma i sin nya roll på mittfältet. Abgar Barsom var som vanligt bra, men blev tack vare dagens hårda konkurrens utan pluspoäng. En enig Sektion F-jury, med bistånd av spelare och ledare, kom fram till att premiera nedanstående fem spelare i Dif.
