Lite måndagsläsning; del 2
Thern-eran i HBK och önskemål inför den här säsongen.
När man nu efter att lite tid gått tänker tillbaka på Therns tid i HBK och skall sammanfatta den, vad är det då man tänker på? Hur kommer han att passa in i raden av HBK-tränare, var kommer han att rankas?
Thern kom till HBK som ett känt namn och gav mycket rubriker vid tillträdet. Han lanserades kraftigt av HBK gentemot sponsorer m m. Han gav också över tiden, "Thern-eran", HBK mer publicitet än vad laget normalt får, på gott och ont förstås. Resultatmässigt är dock bilden en annan. Det finns tyvärr inte någon klassisk storseger mot kvalificerat motstånd under Thern-eran, sådana som vi skämdes bort med under Prahl-perioden (tre klassiska matcher: HBK-Helsingborg 1999, HBK-AIK 2000, och naturligtvis matchen som ändade en era i svensk fotboll, HBK - IFK Göteborg 1997). Inte heller är det den fina fotbollen, som bara emellanåt visades upp och då under kortare perioder på kanske 2-4 matcher i rad. Det jag tror att jag kommer att minnas är experimentlustan, som på slutet dock gick till överdrift och den individuella utvecklingen av spelare. Spelare som Nisse och Ante G har tagit de steg framåt och blivit landslagsmän genom den utveckling och det självförtroende de fått av Thern. T o m Arvid kan väl göra typ 20 på högerfoten numera... På lagnivån saknades det dock en spelmodell som laget kunde falla tillbaka på en sådan där dag då ingenting fungerade. Dessutom så fanns den där pessimismen som gjorde att vi på bortaplan ställde upp med 4-5-1 och skulle spela på kontringar/omställningar. Taktiken ledde till att Klubben ofta onödigt gav bort initiativ i de här matcherna och inte kunde lyfta upp spelet på det sätt det var tänkt, mycket beroende på att vi inte hade den formen av targetplayer som behövdes (utom när vi hade Pascal). Omnämnandet av Pascal för mig in på en annan sak som Thern förefallit bra på (tillsammans med Sjöholm m fl förstås), nämligen värvningar. Jämfört med Prahl så har ju Thern en fantastisk meritlista här, från de två han hade i bagaget, till Turbo, Pascal, Zvirre, Igor, så har ingen hamnat vid sidan av, mer än Redo kanske, men värvningen av honom gjordes väl utan Therns inblandning, vilket kanske förklarar varför Redo inte riktigt fick chansen.
Slutklämmen då, var hamnar Thern bland tränarna som passerat Klubben (som jag känner till bör kanske tilläggas)? Med tanke på hans envishet och starka vilja samt att han avslutade sin tid i moll, så kopplar i alla fall jag till två namn, Stuart Baxter och Jan Mak. När HBK missade slutspelet i Allsvenskan 1991 på målskillnad till IFK Norrköping, så reagerade Baxter med besvikelse, vilket även påverkade hans ledning av laget. HBK vann i princip inte en match i Allsvenskan därefter och istället åkte vi ur. Baxter lämnade/fick lämna Klubben. Jan Mak arbetade för att ta makten ifrån Stig Nilsson och ville göra om Klubben efter den modell som han var van vid från Nederländerna, vilket ledde till maktkamp och röra innan han fick gå. Baxter har dock den meriten att han sitt första år ledde Klubben tillbaka till Allsvenskan, efter en stark avslutning i Division Ett Södra. Thern hamnar här någonstans på tränarlistan; efter Baxter, men före Mak.
Önskemål inför säsongen 2004:
att Patrik Ingelsten får chansen att vara i form samtidigt som åtminstone en (1) annan spelare i Klubben är det.
att vi blir ett 4-4-2 lag igen. Bara europeiskt motstånd och bortaplan skall kunna ge 4-5-1.
att Yaw Preko överraskar stort - och positivt.
att Dusan Djuric etablerar sig under 2004 och blir det årets Ante G.
att Sharbel Touma tar ett steg fram och inser att det är han som spelmässigt skall visa vägen då det går trögt för laget.
att backlinjen hittar tillbaka till sin gamla Prahl-trygghet och att ytterbackarna gnuggas i uppspel hela våren.
att vi under EM i sommar kan sitta tillbakalutade och notera att alla HBK-spelare, tidigare som nuvarande, gör briljanta insatser, både i A-landslaget och i U21.
att Jan Majlard i SvD fortsätter att skriva så underhållande. Vi är många som fortfarande minns hur "den majestätiske mittfältaren" satt nere i Polen i en fåtölj influgen från Sverige, det var förra årets citat. Igår så ville han ha det till att Fredrik Ljungberg är en "medioker" passningsspelare om tempot i en match sänks, men att den "bristvaran" blir närmast osynlig i "Arsenals internationella anfallsarmada" (det är underförstått att den bristen blir tydlig i landslaget, det är m a o en ny variant av åsikten att Ljungberg inte är en särskilt bra spelare, utan att det är omgivningen i Arsenal som gör honom bra). Ljungan får väl se till att hålla tempot uppe då eller? På motstående sida i tidningen hittar man en artikel om en spelare som är jätteduktig på att passa och spela fotboll...i lågt tempo. När tempot ökar så hamnar han dock på mellanhand och blir en medioker fotbollsspelare, utbytt efter 60 minuter i ett bottenmöte i en sämre liga, och
att Janne Andersson får en bra start under de första matcherna i Allsvenskan, då kan allt hända säsongen 2004.
