Ernst möter "Lex Holgersson"
- Med den truppen vi har så är det klart att vi ska vara i toppen. Och... det är ju guld man vill ha! Hehehe...
Den 19:e december kom nyheten att Glenn Holgersson hade skrivit på ett tvåårskontrakt med Malmö FF. En ny vänsterback i truppen, således. Eller vänta: 'nygammal' vore mer på sin plats. För när bläcket på kontraktet hade torkat så var det nästan exakt fem år sedan som han fick höra att han inte längre var önskvärd i Roland Andersson & Thomas Sjöbergs MFF. Då hade han genomlidit den katastrofala andra Thijssen-säsongen där RATS till sist fick rycka in och rädda vad som räddas kunde. "Ja, jag gjorde en säsong i A-truppen under han den där holländaren", säger Glenn med vad som låter som fortfarande ett stänk av bitterhet i rösten. Inte heller Roland och Thomas får några höga betyg: "Dom ville att jag skulle gå ner och träna med U-laget, men det var jag inte intresserad av. Jag ville spela seniorfotboll".
Men vi börjar väl från början. Glenn Holgersson är 24 år. Han är Malmöpåg; born and raised. Prahl tycker, i alla fall enligt MFF:s hemsida, att Glenn är "en jättebra, anfallsinriktad och offensiv ytterback med en bra vänsterfot och ett bra huvudspel". Jag vet också att han har en fotbollstokig familj.
- Jodå, det får man säga. Brorsan spelar i Bunkeflo. Och farsan har, tror jag, näst mest matcher någonsin i Kirseberg.
Det var naturligt vad du skulle ägna dig åt, helt enkelt?
- Ja... fast det är ändå ingen som har tvingat mig. I alla fall har det inte känts så, hehehe.
Vilken är din moderklubb?
- Kirseberg. Men då var jag riktigt liten. Jag började spela i Malmö FF när jag var tio elva år ungefär.
Och efter MFF så var du utlånad...
- Till Höllviken; men bara i ett år. Sen gick jag till IFK. Och nu är jag alltså tillbaka.
Just det. "Gick till IFK. Sen tillbaka igen". Det är tur att Hövdingen inte lever, han hade väl skrikit rakt ut i den svarta natten om han hade läst det citatet. Nu är det visserligen andra tider och ingen vrålar "Din gula jävel! Släpp av kanariefulen i Irkutsk" som i Fredrik Ekelunds Stuv Malmö, kom!, men man kan också vända på argumentet; jag berättar för Glenn om min nu döde morfar, en gång i tiden hardcore MFF-supporter if there ever was one, som säkerligen hade berömt Glenn för storartat arbete: först en missad straff i slutminuterna för IFK så att de åker ner i division 2 och därefter tillbaka till MFF efter väl utfört arbete.
- Hahaha. Usch! Men visst; så kan man också se det. Fast för egen del känns det bara tungt. Det är aldrig roligt att lämna när man är den som skjutit ner laget. Det känns inte speciellt bra. Men får man en sån här chans så är det klart att man tar den. Ingen i IFK har visat sura miner. Det är väl mest bland de äldre som rivaliteten finns kvar mellan klubbarna. Och ska man vara ärlig så var det inte enbart min missade straff som gjorde så att vi åkte ur. Men självfallet; det är det som syns.
Men nu är det alltså MFF som gäller. Ett MFF som satsar hårt i år. Som satsar.. allt på ett kort, kanske. I vilket fall: man undrar ju hur det känns att gå från låg Superettan-nivå till hög allsvensk nivå, rent träningsmässigt?
- Det är tufft!
Och Afonso, Skoog, Majstorovic, Igor, Grahn.
- Hehehe, det är ett annat tempo än i IFK! Allting går mycket snabbare, det är väl den största skillnaden. Det tar ett tag att komma in i det. Men man vet ju om det; det är ju ingen nyhet precis. Jag inbillar inte mig att jag ska gå rakt in i startelvan. Det viktigaste för mig är att komma in i tempot så snabbt som möjligt.
Hur stor chans tror du att du har att få spela? Du är först och främst vänsterback; då är det Joseph du ska konkurrera med...
- Ja, det är det. Och det blir ju tufft; han är duktig. Men vi har inte världens största trupp. Och får man chansen så får man ta den! Det är den möjligheten man har...
Annars har det mumlats lite i kulisserna i MFF; vissa spelare får inte tillräcklig speltid och är kanske på väg bort. Hur ser du på det?
- Det första året får man vara beredd på att det blir jobbigt. Bara omställningen att vara heltidsproffs med träning två gånger om dan! Kroppen tar stryk. Det märks. Men man börjar komma in i det så smått. Och det här är ju en otrolig chans för mig.
Vad tror du om säsongen i år då?
- Med den truppen vi har så är det klart att vi ska vara i toppen. Och... det är ju guld man vill ha! Hehehe... Och det kan ju knappast bli mycket bättre läge än i år.
I den där pressreleasen som MFF skickade ut när Glenn Holgersson var klar för klubben så pratade Tom Prahl om att det var så ovanligt att unga killar som en gång lämnat en storklubb kom tillbaka igen att man fick instifta en 'Lex Holgersson'.
- Ja, det är väldigt ovanligt. Den ende jag kan komma på är Jörgen Ohlsson, och det är väl tio år sedan han var utlånad till Trelleborg.
Annars fick man intrycket av att Prahl hade bestämt sig på förhand när du provtränade; nästan första dan så sa han, typ, "det här är en bra påg med en bra vänsterfot så honom ska vi ha"...
- Man kan nog säga att det var i stort sett klart innan jag börja träna. Jag och Prahl hade snackat med varandra ett par gånger. Och någon från MFF var nog på de flesta av IFK:s hemmamatcher. Så jag visste att dom ville ha mig. Och jag var lika intresserad själv.
Mer? Nix; tror inte det. Han visar en härlig attityd, vår Glenn. Frisk satsning på träningarna och det märks på honom när man pratar att han tycker att det här är hans livs chans och att han tänker ta den, goddamit. Jo, en sak till: han har ett hysteriskt roligt Seinfeld-inslag på sin telefonsvarare. Bara en sån sak. Allra sist: han satt på bänken under ett par matcher den allsvenska säsongen 1998, men fick aldrig göra några inhopp. Så han står noterad för exakt noll allsvenska matcher. Dags att ändra på det i år? "Förhoppningsvis", skrattar han.
