Leverantör till den förskräcklige supportern
Solen skiner mellan höghusen. Det är måndagseftermiddag. Stressigt halvspringande tar jag mig fram genom Stockholms gator. Jackan är öppen sådär lagom så blåränderna syns för alla som är uppmärksamma. Jag stressar för att hinna ta det lugnt. Jag stressar för att kunna ta det lugnt med min snöman.
Västermalmsgallerian! Nu är jag nära. Det är lite för mycket besvär att ta sig ända hit när Djurgården spelar på Stadion så det gäller att passa på vid derbyn. Basse ringer och säger att han redan är där. Nu får jag ta och skynda mig. Undrar om han kom ihåg att köpa tidningarna?
För några år sedan köptes ett bryggeri upp. Varunamn, personal och öl byttes snabbt ut. Till och med hjärtat i verksamheten hotades – bryggeriets stora starka. Ölet som vann pris efter pris fick domen ”självförsörjande eller så tar vi bort det”. Mitt favoritöl var hotat. Ölet som till och med vunnit pris för bästa logotyp vilket belönades med ett guldägg. Det här var mitt lilla extra som ordnade till den där extra känslan som måste till vid speciella tillfällen.
Jag ringer Basse för att kolla om han har kommit ihåg att köpa tidningarna. Det har han. Han brukar nästan aldrig glömma. Men va fan. Har han redan beställt in första ölen. Kunde han inte vänta i två minuter till? Äntligen St Eriksgatan. Måndagspaniken lyser i ögonen på folk.
Det gamla som en gång uppstartats av några entusiaster byttes efterhand ut mot nya produkter med nytt varumärke. Allt försvann förutom ett öl. Det levde vidare. År efter år fortsatte snömannen kamma hem priser. Och år efter år fortsatte pubar att tappa upp stora starka av ölet som skapats av leverantörerna till den förskräcklige snömannen. Jag det var så dem kallade sig på den tiden.
Det är närmare fyra timmar kvar till match. Men när det handlar om dagen då gnaget ska slås tillbaka, dagen för revanschens glädjefnatt och dagen då Djurgården än en gång ska bevisas vara bäst i stan kan ingen tid vara för tidig. St Eriksgatan 36, bara hundra meter bort.
Traditioner utgör grundstenar i livet. Att veta vad som kommer att hända gör att man äntligen kan koppla av. Den vardagliga stressen lägger sig och försvinner, precis som känslan dagen efter den avslutande tentan eller känslan första dagen på den fem veckor långa sommarsemestern. Allt ska vara som det alltid har varit. Traditioner är viktiga. Blåklädda kompisar, alla artiklar som kan bli funna om dagens match och Lundgrens Lager i stora snömannenglas – det är tradition.
Där i solen på bordet vid uteserveringen står två Lundgrens Lager. Basse sitter och fördjupar sig i vad idolen Simon skriver. Nu kan jag ta det lugnt och njuta av tiden fram till matchen. För vilken match det kommer att bli. Nu är stunden här. Stunden jag har längtat så mycket efter under alla dessa iskalla mörka månader.
Jag slår mig ner mitt emot Basse alldeles svettig av allt stressande. Puben är nästan fullsatt, i alla fall på den lilla uteserveringen. En ny säsong med nya förutsättningar. Första av fyra derbyuppladdningar. Basse lägger ner tidningen och skjuter ena ölen mot mig. ”Leverantör till den förskräcklige supportern.”
Boka datumet 28 maj.
