Elfsborg - FC Köpenhamn 1-2
Nordens bästa lag mot världens bästa lag, vilken match!!!
Vi skriver alltså mars månad, 2007. Vi skriver den 4 mars 2007. Ni vet hur det brukar vara i mars månad. Det är snö, slask, iskalla vindar, leriga grusplaner eller en ursäkt till ”gräs”plan som inte ens skulle vara grön om man så hällde ut en hel tankbil med grön målarfärg över jorden. Och är det inte lerigt och sumpigt så är det stelfruset så fjolårets sista rester av ursäkter till grässtrån går i tusen bitar bara man kollar på det.
Men i Borås, av alla ställen, var det vår igår. Javisst var det så! ”Vi har vår i luften, flickor! Var har ni Er?” hade man lust att skrika till hela världen, men eftersom man trots allt är väluppfostrad sa jag ju inte så. Men jag skrev det nu, så nu får jag väl Inge och Sten på mig, antagligen. Eller någon annan trevlig människa. Ja just det ja, nämnde jag att planen var i kanonskick? Nähä? Inte det? Men det kan jag säga nu och en gång för alla slå fast att PLANEN VAR I UTMÄRKT SKICK!!! Lika grön som termosarna ”Hakan” bytte ut i sin affär i Målilla en gång i tiden, eller (varför inte?) lika grön som resten av fotbollssverige är i ansiktet på grund av avundsjuka på vårt suveräna mittfält! Ja, då har vi klarat av liknelserna och all sån skit för hela året, så nu går vi in på matchen.
FCK inledde helt enkelt strålande där Ailton sköt i stolpen och Grönkjaer gjorde en löpning med boll över hela plan innan avslutet var av mindre klass. Då trodde jag (och säkert många med mig) att vi skulle åka på generalpisk. Men likt de svenska karolinerna under Karl X’s ledning en gång vågade lyssna till sin befälhavare och tåga över Stora Bält vågade våra spelare lyssna till härförare Anders. Än en gång visar Anders att han är en helt lysande spelare som i sina bästa stunder man inte för sitt liv kan begripa vad han gör i Allsvenskan. Men jag är lika glad varje gång jag inser att han spelar i de vackraste av färger, för Sveriges bästa klubb! Likt förra årets premiär hemma mot lillsyrrorna från väst spelade Elfsborg alltså ut de danska mästarna enligt konstens alla regler. Men precis som vanligt lönar det sig inte att spela vackert om man inte gör mål. Där ser man skillnaden mellan att vara ett hyfsat lag och ett bra lag. FCK hade i princip 3 chanser och sätter två mål. Elfsborg radade upp chanser i parti och minut och lyckades endast göra mål tack vare en straff. Men nu verkar det som att jag drar analysen direkt. Fast å andra sidan, vill ni ha fakta finns alltid TT’s referat att tillgå.
Nej, skämt åsido. Precis som förra året spelade Elfsborg ett spel man inte trodde var möjligt i mars månad. Mer än en krönikör har idag uttryckt tankar om att det kändes som en maj-match både till klimat och spelsätt. Alltså, helt lysande och det bådar gott inför premiären! Det var ystra spelare i gula tröjor likt kalvar på grönbete som bara såg möjligheter och fullständigt struntade i om motståndarna mött både Celtic och Man U. Elfsborg såg möjligheten att spela fotboll och göra det bra mot kvalificerat motstånd. Just den inställningen gillar jag! Det är lite osvenskt över det hela och det känns som att det genomsyrar hela föreningen dessa dagar.
Så, vad drar vi då för slutsats av detta? Jo, följande:
Elfsborg räcker inte riktigt till ännu. De måste lära sig att sätta chanserna. Det duger inte att göra som Alexandersson och försöka lobba bollen när det bara är att toffla till den för kung och fosterland! Tryck in bollen och lek när ni leder med 3-4 mål!!!
Försvaret måste spelas samman mer. Det duger inte att två spelare slutar att springa för att istället vinka till domaren på en offside som inte finns. Sluta inte spela förrän ni hör en signal, för tusan! Bollen ska bort från eget straffområde, kosta vad det kosta vill!
Steget till övriga norden kanske inte är SÅÅÅÅ oöverstigligt som alla tror i Sverige. Sluta tro på alla amsagor de försöker berätta i kvällspressen och gå ut och gör det svenska lag alltid gjort så jävla bra. Spela för varandra och tråka ut de andra tills de blottar sig. DÅ klipper vi till…
Svårare än så behöver det inte vara, tycker jag. Men nu förstår ni säkert varför Haglund är tränare och inte jag…. För jag menar, så enkelt KAN det väl helt enkelt inte vara?
