Ny serie på GF: Gnaget från sidan
Gnagarforums nye medarbetare Johan Nilsson kommer här med sin första krönika i serien "Gnaget från sidan". I dag avhandlas Assyriskas styrelse, Robert Laul och Dala Dahlqvist.
Gnaget från Sidan: Akt 1, Prolog
Där det berättas om en sorts uppväxt, om Göteborg och om Ernst-Hugo Järegård.
Jag borde inte vara AIK:are. Född, uppväxt och boende i Göteborg är det helt enkelt inte ett rimligt förhållande. Det tycker ingen jag pratar sport med. Till slut kommer alltid frågan, ”hur kom det sig att du blev AIK:are?”
I drygt tjugo år har jag svarat något i stil med att jag bestämde mig någon gång i sex- eller sjuårsåldern och att jag gick på hockey i Scandinavium när AIK spelade en tredje avgörande match ”på neutral plan” någon gång 1977-78.
Jag litar inte längre på mitt minne, numera finns ju både Google och aik.se som fungerande substitut, det jag vet är att jag mycket tidigt förstod två saker. Den ena var att om det överhuvdtaget existerar en ”neutral plan” för AIK så ligger den inte i Göteborg. Den andra var att AIK framkallar en reaktion hos alla, överallt.
Tänk Ernst-Hugo Järegård. Ingen stod likgiltig inför hans agerande på scen eller framför kameran. Antingen hatade man honom eller så gjorde och gör man som jag, avgudar och accepterar honom fullständigt. Ingen säger, ”Äh, han var väl sådär” om Ernst-Hugo – inte om de upplevt honom i VD, Teatermakaren, I väntan på Godot eller Riket. Ingen tycker heller ”sådär” om AIK. Eller tänk Tommy Söderberg. En annan människa som vågar vara den han vill vara och som väcker reaktioner från alla kanter.
Nu ska den här texten inte handla (så mycket) mer om mig (eller Ernst-Hugo) utan om AIK och om fotboll. Gnaget Från Sidan (min blygsamhet förbjuder mig att peka på den goa härliga götebosska ordvitsen i den rubriken) ska handla om vad en AIK:are som bor i Göteborg tycker och tror händer i och runt AIK. Varför då, kan man fråga sig. Det finns bättre AIK:are med årskort som tältar på Skytteholm och som dessutom vet vilka cigg Jyrki Nieminen föredrog. Varför ska en sillstrypartomte som inte ens har årskort få pladdra på om Allmänna Idrottsklubben?
Därför att det handlar om Allmänna Idrottsklubben, AIK. Vi Finns Överallt.
GNAGET FRÅN SIDAN – AKT 1, Scen 1
På scenen: Assyriskas styrelse, Robert Laul, Rikard Norling och Sven ”Dala” Dahlkvist.
I år tror jag att vi kommer i ännu högre grad variera vår laguppställning och formation efter dagsform och motstånd. Grundtanken med ett stort bollinnehav och snabbt kortpassningsspel efter backen kommer däremot alltid vara detsamma. Det blev inte minst tydligt i matchen mot Gais som var den absolut blötaste jag sett någonsin faktiskt.
Trots detta försökte vi spela bollen efter backen medan Gais lyfte långt på Keene och gjorde det bra. Den matchen kunde slutat hur som helst. På bortaplan tror jag vi kommer vara lite mindre försiktiga än vi var 2006 och mer spela som vi gör på Råsunda, där vi oftast anfaller med allt vi har. Nu har både ledningen och spelarna fått större erfarenhet och förhoppningsvis kan vi minimera antalet tappade poäng i slutskedet av matcherna.
Man behöver inte oroa sig för att inledningen på årets Allsvenska ska bli en seg historia. AIK:s första fem matcher är mot förra årets trea, fyra, femma, sexa och sjua av vilka jag tror tre kommer att ligga topp fem när vi summerar framåt november.
Vad gäller Allsvenskan i stort är det så svårt att säga något, dels för att det är försäsong, dels för att möjligheten finns att fylla på besättningarna under sommaren. Boråsarna torde fortsätta ta en massa poäng hemma på sitt IKEA-plastgolv, där de kan spela futsal-fotboll och ligga 8-10 meter högre med sin backlinje än på riktigt gräs. De kör Benitez Valencia-modell väldigt strikt, återstår att se om de tvingas rotera mer nu när de ska spela kvalmatcher. Det var väl en ganska lång period där de startade med samma elva och bytte Mathias Svensson mot Sjöhage efter 65 minuter i match efter match.
AIK:s lokalkonkurrenter är svåra att säga något om annat än att det vore märkligt om Bajen blivit bättre efter Linderoth gått plus att de tappat flera mycket tongivande spelare.
Djurgårdens IF FF AB FC är även de svåra att säga något om. Så vi låter bli. BP borde inte hålla men det sa väl “alla” om Gefle när de gick upp och de flesta om oss förra året.
Kalmar-Nanne trollar fram ytterligare några bra brassar och så går det väl som vanligt. Dvs väldigt bra. MFF har dyraste och mest meriterade truppen men antalet spelare som blivit bättre efter att de köpts av Hasse Borg är ganska lätträknade. De skulle slå alla lag om fotboll spelades på det berömda “pappret”. Men det gör den inte. Henkeborg kommer att vara bra, de har Stuart Baxter. Återstår att se vilka spelare de har. Färre generaliseringar och fler konkreta fotbollstexter är annars målet för den här spalten när det väl sprakar igång.
Assyriska fick inte möjligheten att ta 60 kronor i inträde för en träningsmatch i veckan som gick – istället blev det fritt inträde och match mot Väsby. En viss upprördhet över att AIK inte hållt ett ingånget avtal kunde skönjas från Assyriska. Samma klubb som för övrigt sålde en spelare som heter Stefan Batan till Djurgården för ett tag sen. Om jag gnider mitt pekfinger mot min tumme och parafraserar* Mr Pink i Reservoir Dogs känns det som en god illustration över mina känslor i frågan.
Know what this is? The smallest violin in the world, playing just for Assyriska.
Robert Laul, AB:s bloggare nummer ett och före detta lagkompis med Kenny Pavey(?), kommer till Norra Stå på premiären. Efter ett spontant och ogenomtänkt uttalande förra året samt misstänkt västkustsk (Jodå, det ÄR ett ord. Från och med nu.) uppväxt kommer han att bära en blåvit matchtröja. Efter hans återkomst förra året från en längre sjukfrånvaro tycker iallafall jag att han blivit roligare att läsa. Han har (nästan) gett upp sina pretentioner om att vara ”expert”, istället skriver han mest vad som faller honom in och flippar inte ur lika ofta.
Sen att han fortsatt vill låtsas som om han och hans kollegor på något sätt är representanter för Det Svenska Folket när Lagerbäck inte orkar svara på samma fråga för tjugonde gången – det stör mig en hel del. Särskilt som gränsen mellan redaktionell text och reklam fullständigt suddats ut i skymningspressen. ”Nu kan du spela på hur många mål Zlatan gör i Champions League!” ligger uppe som vore det en sportnyhet. Eller detta förbannade pokertrams som får mer utrymme än innebandy, basket och bandy tillsammans på sponsor... eh SPORTsidorna. Men det är kanske inte helt Robert Lauls fel.
Dessutom är TV-fotboll utan ljud bättre än med, om det inte är en Canalplus-match. Och om det inte är Arne och Tommy som snackar. Glenn Hysén på trean samt Robert Perlskog och hans bajenkompisar på TV4-kanalerna har förstört för många matcher för mig nu. Bild på. Ljud av.
Vi har numera tillgång till sju vänsterfotade spelare i AIK. Fördelarna med det när man vill spela så högt upp i banan och med sådan bolldisciplin och bollinehav som vi vill är stora. Faktiskt riktigt stora. Bolldisciplin? Ja alltså, det verkar ju vara förbjudet att tjonga ut bollen över sidlinjen i AIK nuförtiden.
Tommy Svensson blev alldeles upprörd över hur Sandberg & Co envetet skulle spela sig ur alla farliga situationer förra året. Det var han nog inte ensam om. Själv är jag oerhört förtjust och förvånad över hur bra det spelet har fungerat. Det är en hel del svenska fotbollssanningar som fått sig en omgång och strukit på foten (I'm on a roll here!) av herrar Norling och Novakovic. Det är ju även viktigt att poängtera att denna utveckling inte är någon slump, eller en fråga om tur.
Rikard Norling, precis som Gud, spelar inte tärning och tror inte heller på slumpen.
Veckans Dala:
Allsvenskans näst sista omgång 1985. AIK har efter att ha krossat slutliga serietvåan Kalmar med 5-0 samt oavgjort resultat mot serievinnarna MFF chans att knipa den sista slutspelsplatsen före IFK Göteborg. AIK möter ÖIS på Nya Ullevi, jag och Bergman är där. Efter första halvlek leder ÖIS med 1-0. Då kliver Dala in i handlingen. Först gör han 1-1, jag minns inte riktigt men tror det är på nick. På slutet sätts han upp på topp, AIK måste vinna. Från straffområdeslinjen får han på en strumprullare som med en hastighet av två kilometer i timmen tunnlar två ÖIS-spelare och på något magiskt sätt rullar igenom gröten i straffområdet och in i mål. Jag och Bergman sitter i linje med mållinjen och våra huvuden sprängs som blodiga popcorn av lycka. Efter att IFK fått en straff i slutminuterna i sista omgången missar Gnaget ändå slutspelet. Men Dala höll vårt hopp vid liv i ytterligare en vecka.
Nästa vecka, Dala styr uppspelen på Ruddalen.
Give it to Dulee.
***
Johan Nilsson är ny fast medarbetare på Gnagarforum och kommer återkomma regelbundet med "Gnaget från sidan". Johan Nilsson är mera känd som "Kettle Black" på forumet. 2004 skrev han gästkrönikan "Patrick Englund måste bort".
***