Krönika: En tid att riva sönder, en tid att sy ihop!
Gnagarforum presenterar ännu ett nyförvärv till redaktionen. Denna gång är det Rikard Irebo som premiärkrönikerar med att det just inte så finns så mycket att klaga på i AIK. Det var annat bara för tre år sedan.
"Det är lätt att inse att dagens AIK med nyvunnen stolthet (även om vi aldrig gav upp den) har kaoset och ”krisen” (i och med degraderingen) som förfäder."
Det finns inte mycket att klaga på i AIK just nu, stora silvret som ”nykomling”, mångmiljonvinst och publikrekord. Spelartruppen är förstärkt och alla tongivande spelare stannar. Att spelare lämnar klubben har i år berott på Herr Norlings beslut snarare än någon önskan att lämna AIK.
Sportsligt sett har det varit mest framgång i två år nu även om vi startade denna period från en position alla helst hade sluppit. Att bli degraderad är alltid ett svårt nederlag och kan aldrig vara särskilt positivt men det kan vändas till något åtminstone delvis positivt. Derbyt mot Hammarby hösten 2004 föregicks av en ganska intensiv Avgå-Sanny-kampanj, det var långt ifrån dagens harmoni i klubben och media frossade i ”AIK-kris”-rubriker.
Som supporter var det uppslitande att se laget sakta halka nedåt i tabellen. Dagens mer optimistiska version av AIK grundar sig dock till stor del i att vi fick denna rejäla väckarklocka, någon hade tryckt på snooze en gång för mycket. Pengarna rann ur AIK Fotboll AB, tränarna avlösta varandra i ett sinnesjukt tempo, det mesta var fel kort sagt.
Det är lätt att inse att dagens AIK med nyvunnen stolthet (även om vi aldrig gav upp den) har kaoset och ”krisen” (i och med degraderingen) som förfäder. Klubben växte i ekonomiska mått efter det framgångsrika 90-talet men i början av 2000-talet växte mest kostnaderna. Det är en stor omställning att gå från ideell förening till börsnoterat aktiebolag, helt olika krav på de inblandade.
Därför har det också varit både nödvändigt och nyttigt att få in nytt folk, en nyckelperson är naturligtvis Charlie Granfeldt. Jag är övertygad om att vi har en kompetent VD, dessutom en man med passion för AIK. Det är nämligen en stor skillnad, att ha AIK-hjärtat är nödvändigt men inte tillräckligt på de höga positionerna inom AIK Fotboll AB. Förutom ett fantastiskt resultat i bokslutet 2006 har vi sett stora och välbehövliga förbättringar i form av ny AIK-shop både på Råsunda och Internet, och även en del omsättning i personalen vilket är befogat i och med en ny VD.
Jag hävdar att kaoset i samband med nedflyttningen hade positiva sidor, det var ett slags kreativ förstörelse där saker var tvungna att dras upp med rötterna för att kunna göra plats åt det nya AIK. Det viktiga framöver blir dock att ha tålamod med vår uppdaterade version, därför är det skönt att läsa i intervjun med Charlie om hans förtroende för Rikard och Nebojsa - han menar att de kommer att sitta säkert även vid en misslyckad inledning av säsongen (låt oss vid Gud hoppas han inte får anledning att ens fundera på något sånt!)
Att ha tålamod kommer att vara viktigt även för oss vid sidan av, utan att man för den sakens skull behöver vara helt okritisk. Spelarna nämner gång på gång att de känner ett oerhört stöd på Råsunda, som ungefär lika ofta får heta hemmaborgen med all rätt efter 2006 års hemmafacit! Kom ihåg att det inte var längesen som det var uppenbart att ganska många av spelarna inte kände samma stöd utan mer en form av negativ press.
Min poäng med den här krönikan är att vi står i början av en ny period, en annan period än efter framgångarna på 90-talet då en sjuklig nonchalans sakta verkade infinna sig någonstans i AIK. Nu finns ett nytt system, och alla system har sina begränsningar. Låt mig förklara vad jag menar. Som exempel kan vi ta Nanne Bergstrands Kalmar FF som verkar vara ett system drivet till perfektion. Hur förklarar man annars att året efter KFFs 3:e plats i allsvenskan så är målsättningen endast en 5:e plats året efter? Det förefaller som att inget kan förbättras. En sån organisation kommer inte att vinna SM-guld.
Därför är det skönt att konstatera potentialen i AIK, toppositionerna i form av tränare, VD och sportchef innehas av personer som helt klart är i början av sina karriärer. Trots detta har ingen av dem gjort avkall på de höga mål som AIK har och alltid bör ha på sig. Detta ger intrycket av en organisation som lagt ribban högt och som har få begränsningar om den får tid och tålamod att utföra samma finslipning av systemet som Nanne gjort med sitt.
Nu börjar jag känna mig okritisk och lite för optimistisk över vår framtid, men jag tycker det finns anledning att få vara positiv i nuläget. Om man letar fel skulle det möjligen vara att det verkar vara väldigt harmonisk stämning i truppen, därför hoppas jag verkligen att alla spelare är förberedda på att den här säsongen kommer att bli tuffare än 2006 på ett klassiskt ”2:a året är alltid svårare”-manér. I år kommer vi vara en av guldfavoriterna och alla lag kommer självklart vara extra taggade för att slå AIK, ännu en gammal sanning.
Tills sist, jag undrar vad Nannes målsättning för 2007 är? Att hänga kvar förmodligen. Skämt åsido, den 9:e april kommer man ha en - för att citera David Fjäll - ”möcke stor” fjäril i magen, men herregud vilken längtan till dess..