Krönika: Bättre än väntat
I dagens träningsmatch mot Sirius gjorde Djurgårn hemmadebut och vann. Man gjorde det till på köpet på klassiska Stadshagen. Detta vet du ju redan, bäste läsare. Av publikmängden att dömma var du nämligen på plats. Då såg du också Enrico bli Tvårico och tyska Luftwaffe bomba in en boll i krysset. Allt i vårlik värme en lördagförmiddag. Ibland blir livet bättre än väntat, även om det kan va en lång resa dit.
Lätt bakfull och stressad som fan vaknar man upp alldeles för tidigt på lördagsmorgonen. Lägenheten är i en enda röra och hjärnan trycker på huvudet från insidan.
- Vem faan planerar in matcher redan klockan elva, muttrar man och sträcker sig mot väckarklockan. När man väl kommit upp, besökt toaletten och druckit två stora glas vatten vill man redan gå och lägga sig igen, det är då man tar det magiska tredje glaset vatten, det som alltid löser ens problem och det funkar ännu bättre än väntat.
Röd linje till Centralen, redan halvvägs börjar man tröttna och vill åka hem och lägga sig igen, det är då man dricker sin nyköpta yogurth och tänker på att man behövs. Försäsongen har gått knackigt, jag har inte kommit iväg på nån match ännu men det brukar alltid bli trendbrott när jag går. Klart man får truga sig vidare, man får bli tackad till hösten. Men nog går det motigt när man fortfarande inte nått Centralen.
- Vem faan planerar in matcher redan klockan elva, frågar man sig och sveper det sista av yogurthen.
Avstigning på Centralen, byte till blå linje till Stadshagen. Perrongen ligger ju givetvis alltid åttio mil bort. Kanske är närmare att gå hela vägen till Kungsholmen istället... Fötterna ramlar vidare trött och man försöker fokusera på de stora matcherna under sommaren och det funkar bättre än väntat. Plötsligt blir stegen som lättare på nåt vis och det känns inte lika jobbigt att gå längre. Självklart gör kanske rullbandet sitt till. Det är stressade stadsbor överallt och man får tränga sig fram på bandet för att hinna först till andra sidan.
- Vem faan planerar in matcher klockan elva, undrar man när man tränger sig förbi ett hånglande par som bara vill åka hem och lägga sig igen.
Man stressar som fan sista biten till tåget för att hinna med för det är ju bäst att vara ute i tid när man ska åka med SL. Nånstans kommer det ju vara problem tänker man och undrar om man inte borde åka hem och lägga sig igen. Trots att man sitter och väntar på stoppet går tåget bättre än väntat och man är på plats alldeles för tidigt i alla fall, tjugo minuter får man sitta och vänta på avspark.
- Vem faan planerar in matcher först klockan elva, tänker man och börjar misstänka att det inte kommer bli nån match över huvud taget.
Men så kommer spelarna in för att värma upp. Vid den traditionella avslutsövningen saknar man både Niklas och Fredrik att tippa med, men lika bra är kanske det. Försäsongens mantra, de okoncentrerade avslutningarna fullkomligt flödar och man börjar misströsta och reser sig för att åka hem och lägga sig igen, men de ständiga flödena av tillströmmande människor blir en blockad som funkar bättre än väntat och jag får snällt stå kvar.
Avspark och nu har matchen börjat. Dahlberg rusar mot målvakten i ett närmast desperat pressförsök. PANG! Och de flyger ihop Dahlberg, målvakten och en back (som måste blivit drabbad av den titaniska tryckvågen har jag räknat ut i efterhand) blir liggande. Långt avbrott innan matchen ens har kommit igång och nu är jag seriöst på väg hem för att lägga mig igen. Men så lägger Enrico en frispark som öppnar Sirius försvarslinje, himlen och matchen. Himlen spricker upp och vädret blir alldeles vårlikt samtidigt som Sirius försvar öppnar sig som Döda havet för Moses och under ett par minuters tid böljar djurgårdarna framåt i en stundtals riktigt vass offensiv. Men så kommer en retur och Enrico blir Tvårico och mannen som öppnade matchen stänger den igen bara minutrarna senare. För trots reduceringen är det härefter mest fråga om kontrollerande halvleken ut, och det går, om ni inte redan gissat det, bättre än väntat.
Till andra halvlek byter Djurgårn ytterbackar och de som kommer in har ett varsit kanonskott (Tauer i krysset och Concha, på volley, i ribban) men i övrigt är spelet, och vädret, sig likt och man börjar nästan kunna känna lukten av Stadion på sommarn.
- Om detta är en utgångspunkt kan det bli något av det här, tänker man när dommarn blåser av och när man åker hem är man lycklig glad och vill aldrig lägga sig igen. Istället öppnar man en pilsner och skrålar med till Fats Domino.
”oh when the saints go marching in
oh when the saints go marching in
i wants to be in that number
when the saints go marching in”
