Träningsrapport 040128

Redan 1913 fick IFK Göteborg rycka in och försvara de svenska färgerna internationellt, då som landslag. När, nyblivna superettalaget, Gais gav spanska David Torres ett kyligt välkomnande fick vi återigen återupprätta den svenska äran.

Hade man varit en driven kille hade man tagit längdskidorna ut till Kamratgården idag. Pustande som Per Elofsson halkade jag backen upp från Töpelsgatan. Magnus "Ölme" Johansson halkade på sitt eget sätt, med bilen, och bjöd på rallydramatik. Trots att hallen är kall och inte tillräckligt stor så tackar man för att den finns när snön öser ner.

George Mourads knä har krånglat ett bra tag, igår fick han det tömt på vatten och beräknas vara tillbaka på måndag. Peter Ijeh har en sträckning uppe vid ljumsken, Marino Rahmberg i låret och Andreas Nilssons feber har inte gett med sig ännu. I övrigt var det fullt manskap plus en. David Torres gjorde en oväntad provträning, mer om honom senare.

Det började i vanlig ordning med lite jogging och allmän uppvärmning. Det är tungt att vara spelare i IFK Göteborg just nu. Förmiddagarnas spelpass kompletteras med individuell finslipning och rena styrkepass. Kroppen känns sliten och det avspeglar sig i humöret. Naturligtvis skrattas det och skämtas fortfarande men samtidigt är det lätt att vinnarskallarna får ta överhanden. Lite grin och klagomål hörs nu i hallen, något som inte var vanligt för några veckor sedan. Efter lite inledande passningsövningar så gick man över till match med fyra mål utan målvakter.

Rött lag: Mikael Antonsson (solbränd och fin), Martin Smedberg, Sampo Koskinen, Patric "Långås" Andersson, Håkan Mild, Oscar "Ozzy" Wendt, Magnus Erlingmark, David Torres.

Blått lag: Kalle Svensson, Jonas Henriksson, Tomas Rosenkvist, Dennis Jonsson, "Ölme", Hjalmar Jonsson, Fredrik Risp, Sebastian Johansson.

Det är lika bra att säga det på en gång; Oscar Wendt var the flavour of the day. Rakt igenom dagens pass tog han ständigt rätt beslut, behandlade bollen med yttersta precision och gick in i närkamperna på ett smart sätt. "Ozzy" är onekligen en spelare som de flesta av oss har höga förhoppningar på och när han agerar som han gjorde idag är det väldigt svårt att dämpa sin eufori över den unge mittfältaren. Tomas Rosenkvist gillar nog denna övningen, han är nästan alltid bra i den. Vackraste prestationen stod David Torres för då han drev bollen mot Sampo Koskinen. Han såg ut att hamnat för nära men just som Sampo sträckte sig efter bollen petade spanjoren bollen retfullt enkelt förbi Sampo och kunde med vänstern lägga in den i öppet mål. Trots att jag mest nämnt röda spelare så var det faktiskt den blå lagmaskinen som gjorde bäst ifrån sig. Ett tag så bra att Magnus Erlingmark kände sig tvungen att höja kaptensstämman och säga ifrån.

Nästa moment var två mot två. Här trodde jag att det fanns chans för Torres att glänsa men så mycket gläns blev det nu inte. Istället var det återigen "Ozzy" som stod för det mesta av grannlåten, tätt följd av en annan yngling, Martin Smedberg, som fortsatt visar mycket goda intentioner. Ett orosmoment uppstod då just Smedberg och Dennis Jonsson hamnade i närkamp och Dennis föll som en klubbad säl med ett krampaktigt tag om handleden. Björn Lundberg kunde snart lugna oss med att det inte var någon fara för Dennis, en trolig stukning och han fortsatte träningen. Om Oscar Wendt skall utnämnas till dagens offensiva kraft så går den motsvarande defensiva titeln till Fredrik Risp. Inställningen vet vi finns där men jag blir lika glad jag ser Fredrik agera så beslutsamt och resolut som han gör nu. Jag skrev förut att det var lite gnäll, just i denna övningen var det mest. Något oväntat var det "Ölme" och Jonas Henriksson som stod för merparten utav det. Tillslut röt Stefan Landberg till och lugnet återställdes. Någon fara för stämningen i truppen lär det inte vara utan bara trötta huvuden som gärna vill vinna.

Medan övriga spelare körde en kombinerad teknikbana/idioten så körde Fredrik Risp och Håkan Mild på egen hand vid sidan. Kalle Svensson fick behandling för en ömmande fotled (?) men alla tre var tillbaka på plan när det var dags för det kommande matchen. Dom gjordes dessutom sällskap av Bengt Andersson (Rött) och Rickard Claesson och Alexander Nadj.

Nästan full plan och offside gällde. Det röda laget som hade Smedberg och Wendt på varsin kant kom snart i underläge efter ett skott av Kalle Svensson. "Ozzy" gjorde en av sina många bra vänsterrusher och slog ett hårt skruvat inlägg som nådde Erlingmarks panna, 1-1 och paus. Mellan de båda målen hade David Torres gjort en fin vändning och Fredrik Risp hade fortsatt att gå in tufft och fast i närkamper, oftast med vinst av bollen som resultat.

Efter första (utav två) pauser så blev det "Långås" show. Patric pillade in tre mål och var därmed den enda spelare som lyckades få in mer en ett. Det första var ett välplacerat skott, det andra en tåfjutt på en retur och det tredje en enkel bredsida efter att Torres petat fram bollen. Sebastian Johansson lyckades naturligtvis också få in en boll, vid första stolpen till Bengans stora förtret. Fredrik Risp sa hej och tjena till Torres genom att tackla luften ur honom. Jonas Henriksson var ytterst nära att reducera när han vackert vände och sköt i samma rörelse, tyvärr träffade skottet ribban. Returen gick ut till Tomas Rosenkvist som inte tvekade på att trycka till - i ribban. De röda kunde alltså när det var tid för nedjoggning tillgodoräkna sig en 4-2 seger, helt rättvist.

David Torres höll jag naturligtvis ett extra öga på under träningen. Visst kan killen lira boll, men någon Maradona i toppform är han inte. Teknik och speluppfattning fanns det. Dessutom vilja men mitt initiala intryck är att han inte stod ut över mängden på något sätt. Det känns som vi har spelare i truppen med ungefär lika mycket kunnande som den gode Torres redan och jag skulle bli mycket förvånad om han lämnar Sverige med ett kontraktsförslag från IFK i väskan.

Heja Blåvitt!

Johan Lindström2004-01-28 13:50:00

Fler artiklar om IFK Göteborg

Styrelsen för IFK Göteborg spelar ett högt spel