Att leva IFK Göteborg
Anders Almgren funderar kring frågan: vad är IFK Göteborg?
"Det har sagts att 'IFK är dess supportrar. Det är supportrarna som är bärare av IFK Göteborgs arv.' Det här köper jag inte alls."
Vi är nog många i de blåvita leden som lever med ett eko av orden "heja Blåvitt" ständigt ringande i bakhuvudet. Blåvitt finns alltid där, redo att angripa medvetandet med de mest vildsinta associationer. Vi lever alltid med IFK Göteborg närvarande - eller snarare: vi lever IFK Göteborg. Men vad är det egentligen vi lever? Vad är IFK? Det är kring det här jag skall fundera i denna krönika.
Att "definiera" IFK
Först - varför ens ställa frågan? Jag låter ett vanligt svar illustrera varför den är värd att ställa. Det har sagts att "IFK är dess supportrar. Det är supportrarna som är bärare av IFK Göteborgs arv." Det här köper jag inte alls. Med det svaret hamnar man i ett rätt narcissistiskt moment 22: "supportrarna stödjer IFK, IFK är dess supportrar". Stödjer vi alltså oss själva? Är det för att klappa oss själva på axeln vi reser land och rike runt? Nej, då skulle vi nog vara redo för britsen hos vår lokale hjärnskrynklare, allihop. Svaret är helt enkelt för klent, det räcker inte.
Jag vill försöka presentera en allmän och användbar definition, som rymmer både ett 100-årigt "då", ett brett och omslutande "nu" och en framtid utan bortre gräns. En "allmän" definition, innebär att dess principer dessutom skall kunna omfatta andra föreningar än IFK och att de skall vara applicerbara såväl på 1950-talets förening som på 2050-talets. Ett förslag som borde kunna accepteras av alla, med andra ord. Ambitionen är hög - precis som ambitioner skall vara. Det är dock min syn på saken jag presenterar. Anamma den gärna, men inte utan kritisk granskning.
Så - vad är IFK Göteborg, om man försöker se det verkliga IFK, bortom söndagssupportrar, barnsliga våldsromantiker och mödrar till änglar som stödjer klubben för sonens skull? Jag anser att IFK består av tre element: människorna, värderingarna och traditionen. Det är kombinationen som utgör vår förening, det är allt eller inget. Jag skall utveckla tanken nedan.
Människorna
Alla föreningar består i första hand av människor. Det är dessa som driver föreningen, som vårdar dess minnen och som bär den mot framtiden. IFK Göteborg är naturligtvis inget undantag. Men vilka människor talar vi om? Begreppet "supporter" är alltför luddigt för att fungera i en distinkt definition. Som jag ser det, så är den enda rimliga definitionen av människorna inom IFK Göteborg, de människor som är medlemmar i klubben. Alla medlemmar - gamla som unga, aktiva som passiva. Men inga andra. Enda undantaget från denna regel, skulle väl vara om någon av de anställda som jobbar inom organisationen mot förmodan inte är medlem.
De anställda samt medlemmarna, alltså - så ringar åtminstone jag in de människor som bär IFK Göteborgs arv idag. Medlemskapet kan inte förbigås.
Värderingarna
Jag är dock snål: det räcker inte ens att vara medlem i klubben, för att man självklart skall vara en del av IFK Göteborg. I alla idrottsföreningar finns värderingar inbyggda. Förvisso inte politiska, men likväl värderingar. De handlar om idrottsliga dygder som kamratskap, solidaritet (laganda) och rent spel. Jag låter ett citat från IFK Göteborgs presentation på den officiella hemsidan exemplifiera det hela:
Dagens generation känner stor tacksamhet över vad gångna generationers ledare och medlemmar gjort för vår förening, men också ett stort ansvar att föra arvet vidare. Inte enbart för idrottsliga framgångar, utan också för att vi skall fungera som en förening där gemenskap och kamratskap sätts i första hand. Ett kamratskap som fortsätter även efter det att man slutat sin aktiva tid. Detta är det goda med idrottens idé och detta vill vi nå ut med. Detta är arvet vi vill föra vidare till dagens idrottande ungdomar i vår förening och även till alla våra andra medlemmar, som är vad som gör IFK Göteborg till en levande förening.
Jag anser att om man inte lever upp till de ideal ens förening står för - uttryckta i stadgar eller andra officiella dokument - så spelar det ingen roll hur länge man varit medlem. Vill man leva IFK Göteborg, då får man äta hela kakan eller låta bli att smaka. En medlem som släpar sin klubb i smutsen genom att handla på sätt som strider mot klubbens ideal, är inte en del av IFK mer än vad en kliande vårta kan vara på en människokropp. Den finns där - men den tillför inget.
Traditionen
Det sista elementet, den tradition som finns inom klubben, har som jag ser det två primära komponenter: titlarna och profilerna. Titlarna talar för sig själva; i vårt fall rör det sig om våra 17 SM-tecken, våra fyra Svenska Cup-vinster och, kanske framför allt, de båda UEFA-cuptriumfer som gör vår förening unik i norra Europa.
Vi änglar blir ofta nedskällda från både Mälardalen och Skåne om att vi är bittra nostalgiker som hellre minns vad som varit än som beaktar nuet. Det där är naturligtvis trams och förträngningsmekanismer från våra antagonisters sida. En idrottsklubbs hela existens handlar om titlar. Att betrakta dem som färskvara röjer därför bara en hög grad av ignorans inför idrottens hela fundament. IFK är till stor del dess triumfer. Men också dess nederlag. Jag kan bara gå till mig själv: säger någon, i vilket vardagligt sammanhang som helst, "tragedin 1986", så tänker jag först på straffarna mot Barcelona och först därefter på Palmemordet eller Tjernobyl. Säger någon "90-talskrisen", så är det vår abdikation från Nordens fotbollstron jag ser för min inre syn - en stund senare kan räntekaos och ekonomiska svångremmar tänkas ta plats. Å andra sidan kan ingen över huvud taget nämna åttiotalet, utan att någon liten tanke hamnar på Volkparkstadion -82 eller i Dundee -87. Man kan inte komma runt en klubbs idrottsliga meriter, när man talar om vad klubben är, när man talar om dess "själ".
På samma sätt är det med de profiler som verkat inom klubben. Vi har redan konstaterat att människorna inom föreningen är dess hjärta och "bärare av dess arv". Och vilka förkroppsligar detta bättre, än de individer som blivit odödliga i klubbens färger? Vi kommer aldrig glömma "Svarte-Filip", "Fölet", Gunnar Gren, "Bebben", Reine Almqvist, bröderna Holmgren, Torbjörn Nilsson, Micke Nilsson, Erling eller Håkan Mild. Vi kommer alltid att vårda minnet av de här gubbarna som katoliker och grekisk-ortodoxa vårdar sina ikoner.
Människorna, värderingarna, traditionerna - där har ni det IFK Göteborg jag ser. Det är det IFK Göteborg jag lever. Lev IFK Göteborg du också, om du köper mitt resonemang. Spara dina medlemskort till barnbarnen, stå upp för klubbens ideal när du representerar IFK Göteborg, vårda minnet av klubbens triumfer och de människor som förverkligade dem. Det är ett gott liv att leva. Och du är försäkrad en plats i himlen när du levt färdigt.
