Spelartruppen anno 2004 - del Två
Charlie fortsätter med att fundera över vårt anfall.
Och så kommer vi till anfallarna.
ANFALLET
Två platser ska tillsättas, och i år har vi hittills fem spelare som kan klassas som anfallare:
Pablo, Micke, Runström, Petter och Erkan.
I dagsläget är utan tvekan Pablo den som är mest given. Hans position är vanligtvis den vänstra forwardsplatsen, även om spelarna växlar. En orsak till detta kan vara att Pablo är i det närmaste dubbelfotad; han har ett gott skott med både vänstern och högern. Han levererade gott förra året, men det vi framförallt kommer ihåg är hans bländande teknik, hans styrka att hålla ifrån sig flera spelare samtidigt. Han håller bollen nära kroppen, och är tillräckligt snabb för att dra ifrån sina backar.
Mitt starkaste minne från 2003 är faktiskt matchen mot Djurgården (2-3). Hans två mål var av högsta internationella kvalitet. Först hans oförglömliga dribblingsräd in i Djurgårdens straffområde där han drar en, två, tre backar och avslutar i en omöjlig vinkel förbi Isaksson. Ståpäls. Hans andra mål var ett klassiskt ryck ifrån sin back och ett avslut till höger om Isaksson. Pablos insatser den där kvällen påminde mig om en annan herre ungefär 1800 kilometer söderut; närmare bestämt på San Siro. Sjevtjenko och Pablo är lika varandra i spelstil, speluppfattning. Jag har sett matcher med Milan på plats i ett år, så jag tycker mig ha god anledning att göra en sådan jämförelse, även om Sjevtjenko såklart är en av världens bästa anfallare.
Möjliga konkurrenter: Runström, Erkan.
Micke Andersson har inte precis varit min favorit, som en del av er vet. Hans totala avsaknad i teknik är någonting jag har stört mig på. Å andra sidan har karln ett målsinne som får Batistutas målsinne i sin ungdoms dagar att blekna. Micke har en kuslig förmåga att komma lufsande och bredsida in bollen. Hans uppoffring i straffområdet är total; han kastar sig ofta med huvudet före mot bollen, trots att både stolpar och motståndares kängor viner förbi hans huvud, ibland bara centimetrar ifrån. Om Mickes målsinne och placeringsskicklighet i straffområdet är hans styrka så är hans spel utanför detsamma hans svaghet. Även om man luras lite av hans löpstil så har han en hyfsad hastighet när han fått upp tempot, och är bra på att störa motståndarna. Han kommer dock aldrig att bli en anfallare av högsta klass.
Möjliga konkurrenter: Petter.
Av de tre konkurrenterna måste Petter och Runström anses ligga närmast en plats i startelvan. Erkan har en helig teknik, men han kommer nog få se & lära i år. Petter däremot uppvisar en stor professionalitet och inställning. Han är mogen som spelare tack vare sina år i A-laget i Skellefteå. Om inte annat kommer vi få se honom göra regelbundna inhopp.
Runström har flera år i Italien bakom sig. Det är trevligt med spelare i vår trupp som har erfarenhet från andra fotbollskulturer. Jag är personligen en beundrare av italiensk fotboll, och även de lägre divisionerna i Italien håller en hög klass. Som spelare har han fått hud mellan tårna tack vare sina "hårda" år i Chievo och Fiorentina. Runström är stor men har fortfarande en god teknik. Om han får in matchtempot i kroppen tror jag att han kan bli den främste utmanaren till framförallt Mickes plats, tack vare hans kapacitet.
Det ska bli intressant att se hur Sir Anders formerar sina lag. Förhoppningsvis får vi en situation där alla fem ger järnet för att ta en plats i startelvan.
Frågan som många ställer idag är "när kommer vår anfallare?". Som bekant gick ju Dedé till Kalmar. Som det ser ut idag tycker inte jag att vi behöver en anfallare till. Det lutar nog att dessa fem herrar får förtroendet, i alla fall fram till EM-uppehållet. Om de gör bra ifrån sig är jag tveksam till om vi får se en värvning ens då.
Sangue! Viloenza! Forza verde-bianco cuore!
