Återtåget: Cynikern, Optimisten och den Balanserade
Vi älskar samma lag och vi ser samma saker, men med olika ögon. Vissa är cyniska, vissa är optimistiska och vissa är balanserade. Också inom HÄB-redaktionen.
Försäsongen
Cynikern:
- De enda övertygande matcherna har varit mot Bröndby och mot Falkenberg. Den förstnämnda förlorade vi och den andra var mot ett underpresterande Superettanlag. Jag är inte imponerad. Utan en enda vinst mot kvalificerat motstånd kan jag knappast vara det.
Optimisten:
- Försäsongsmatchningen är ju egentligen en formsak. Det är en chans att testa nya system och att se hur spelarna klarar sig individuellt, snarare än en riktig formbarometer. Och individuellt har det gått bra: Tibbe Joza har visat framfötterna, Ante har briljerat i den ena positionen efter den andra och Dusan verkar ha hittat hem till storformen.
Den Balanserade:
- Börjar den 24 mars mot Stabaek, först då och därefter får vi se några egentliga värdemätare. Det måste vara tillåtet att experimentera på försäsongen. Men förlusten mot Häcken kom till på ett väldigt olyckligt sätt.
Dusan - tillbaka i storform?
Nyförvärven
Cynikern:
- Magnus Bahne har inte synats än så där tillåter jag mig att vara fortsatt skeptisk. Tim Sparv verkar förvisso intressant men sällsynt enfotad. Är han dessutom inte lite långsam i vändningarna och kan han överhuvudtaget nicka? Hjalmar Öhagen kommer från division två och det säger sig självt att han inte är mogen en tröja i år. Kanske i någon enstaka match, men så orutinerade spelare håller inte över en hel säsong. Eller ens en halv.
Optimisten:
- I Tim Sparv kan vi ha HBKs näste stjärna. Given i det finska U21-landslaget, där han också är lagkapten, och för någon månad sedan togs han ut till A-landslagets träningsläger. Grymma fysiska förutsättningar, goda insatser i träningsmatcherna och ett allmänt moget intryck gör honom till killen att ha koll på i år. Hans landsman Magnus Bahne har varit jämn, om än inte fantastisk. Men å andra sidan - det är avsevärd skillnad på tränings- och tävlingsmatcher. Snart nog får vi se hans rätta jag.
- Hjalmar Öhagen har imponerat stort med ett frejdigt offensivt spel. Visst, första året i Allsvenskan är tufft, men ingen kräver att Hjalle ska gå in och knycka åt sig en ordinarie tröja direkt. Här har vi ett kapital inför framtiden, som garanterat kommer att visa glimtar av briljans redan i år.
Den Balanserade:
- HBK har värvat en etablerad målvakt samt i övrigt friskt och ungt på lite längre sikt. Hjalmar Öhagen har redan på försäsongen visat att det händer saker omkring honom, men de som minns Mikael Nilssons utveckling i HBK inser att han knappast kan räknas som god för mer än lyckosamma inhopp den här säsongen.
- Tim Sparv kommer sannolikt också att få speltid under säsongen, han har gjort intressanta insatser på centralmittfältet på försäsongen, men som nittonåring så skall det mycket till för att han skall ta en permanent plats i startelvan i år.
- Magnus Bahne visade så mycket under provspelet sommaren 2006, att HBK - som inte köpt eller lånat in en färdig målvakt sedan åttiotalet - valde att satsa på honom som förstemålvakt. Och att han har landslagserfarenhet från Finland, som bevisligen är bättre än Sverige på att ta fram internationellt erkända målvakter är naturligtvis ett kvalitetstecken.
Målvakterna
Cynikern:
- Som sagt, Bahne är osynad. Conny Johansson är ryggskadad och Marcus Sahlman vill bort. Åtminstone är det vad som har sagts tidigare. Nu vet jag inte. Dessutom har han plussats en del efter träningsmatcherna, men frågan är om inte det är för att stryka honom medhårs nu när han plötsligt är behövd med tanke på Connys skada. Det var länge sedan vi hade en matchvinnare mellan stolparna och det verkar som att vi får vänta ännu en tid.
Optimisten:
- Här ser det riktigt bra ut. Janne och Jonas ser en stor målvakt i finske landslagsmålisen Magnus Bahne, samtidigt som Marcus Sahlman till slut har tagit den ökade konkurrensen på helt rätt sätt - genom att bita ihop och ge allt för att utvecklas och bli lagets nummer ett. Backade av Connys rutin har vi en målvaktstrio som kan bli ett starkt vapen i år.
Den Balanserade:
- Det bästa med Bahnes ankomst till truppen är att han vädrar ut lite och spetsar till konkurrensen bland målvakterna rejält. Framför allt Marcus Sahlman tog konkurrensen på helt fel sätt inledningsvis, och fick stöd bland många kvastar. Den egna produkten och tidigare U21-målvaktens framtid i HBK är fortfarande skriven i stjärnorna. Med Conny Johansson ryggskadad finns ännu ett frågetecken som måste rätas ut, men i grund och botten var det nyttigt med lite förändringar på målvaktsposten. Att dessutom gamle guldmålvakten och landslagsmålvaktstränaren Lennart Ljung knutits till klubben som målvaktstränare är spännande.
Marcus - stannar och kämpar
Backlinjen
Cynikern:
- Det går inte att neka till att Peter Larsson och Tomas Zvirgzdauskas är duktiga, och likaså Tommy Jönsson om han någonsin kommer tillbaka i gammal god form efter sina skador. Men på ytterbackspositionerna ser det illa ut.
- Mikael Rosén var en besvikelse förra året, Jesper Westerberg har avstannat i utvecklingen och Emil Jensen är skadad. Tibor Joza har kommit starkt, men formen håller troligen inte över tid och säkert inte mot tufft, allsvenskt motstånd. Tommy sägs vara vänsterback nu men hur han skulle kunna skolas in där på så kort tid begriper jag inte. Den ende som känns någorlunda stabil är Per ”Texas” Johansson. Kort sagt, stabilt centralt men stort, stort frågetecken för flankerna.
Optimisten:
- Visst är det så att Tommys skada inte är idealisk för vare sig hans egen eller lagets uppladdning. Samtidigt har vi även utan att räkna Tommy två av seriens i särklass bästa mittbackar i Peter och Zvirre. Att Janne experimenterar med Tommy på vänsterbacken är ett tecken på Peters storhet - hur många 22-åringar ruckar på landslagsmeriterade klubblegendarer?
- Konkurrensen är knivskarp bland ytterbackarna. Rutinerade rävar som Texas och Gus - och Tommy! - slåss om en plats med U21-landslagsmännen Tibor Joza och Jesper Westerberg. Dessutom är Emil Jensen på väg tillbaka från sin svåra knäskada från i fjol, och en frisk Emil i god form är snudd på landslagsmässig. Potentialen är enorm - problemet blir väl snarare att hålla de som får stå utanför på gott humör.
Den Balanserade:
- Nog för att Peter Larsson och Tomas Zvirgzdauskas är landslagsmässiga (U21 och Litauen) mittbackar, men de är lite för lika i spelstil för att vara på planen samtidigt i 4-4-2, det är först med Tommy Jönsson i par med endera spelare som HBK får landets bästa mittbackspar, så har det varit med Michael Svensson och sedan med Petter Hansson. Jönsson har för tredje året i rad haft skadeproblem på försäsongen, men de har varit lindrigare i år, så förhoppningsvis finns han med i startelvan tidigt under Allsvenskan. Tidigare säsonger har Janne Andersson varit tvungen att experimentera mycket med ytterbackarna, bl a så har ju Andreas Johansson och Björn Anklev setts på ytterbacken. Nu är dock bredden stor och det finns både yngre löften som Jesper Westerberg och Tibor Joza liksom rutinerade rävar som Mikael Rosén och Per "Texas" Johansson. Och ingen av dem är ju snabbare än Emil Jensen. Men Tommy som vänsterback? Där trivdes han ju aldrig i MFF.
Mittfältet
Cynikern:
- Stor oro här. Till att börja med, innermittfältet. Dusan Djuric har stått och stampat i ett par år och mycket talar för att han aldrig tar steget. Janne har felaktigt testat honom på kanten och föga förvånande har det misslyckats. Hasse Mattisson är stabil men väldigt skadebenägen och klarar inte en hel säsong. Andreas ”Ante” Johansson har en hög lägstanivå men tveksam spets, och unge Sparv skall vi inte förvänta oss något av hans första säsong.
- Till vänster blixtrar Martin Fribrock till med bra insatser ibland men är fortfarande alltför ineffektiv. Jämför gärna med Touma. Högeryttern skall vi inte tala om. Där har HBK inte lyckats få fram ett enda vettigt alternativ sedan sommaren 2004 och det är inte godkänt. Emra Tahirovic är vilsen på positionen och Öhagen är för oerfaren.
- Bara Fribrock är given på sin plats och det är inte bra för ett lag med så många ”öppna” platser så här tätt inpå premiären.
Optimisten:
- Trots att vi har tappat legendaren Turbo är konkurrensen fortfarande stenhård på mitten. Hasse Mattisson, Andreas Johansson, Dusan Djuric och oslipade diamanten Tim Sparv slåss om två platser centralt, något som borgar för rejält jävlaranamma på träningar och ger Janne gott om alternativ. Till höger är det fortfarande öppet - men vi har många som kan spela där. Ante är en - förra årets kanske bäste HBKare är en mångsidig herre. Hjalle, Jeppe, Anklev och Emra har alla testat och gjort bra ifrån sig.
- Till vänster är Martin Fribrock given. Killen som för några år sen listades som Allsvenskans största talang (precis för Dulle) börjar göra skäl för hypen, och i ett lag som är betydligt bättre balanserat än i fjol finner han den ro som behövs för att slå igenom på allvar. Martin kommer att stå för minst femton poäng i årets serie.
Den Balanserade:
Mittfältet ser mer balanserat ut jämfört med 2005 och 2006, med de tydliga profilerna på de två nyförvärven så verkar rollfördelningen klar. Det är därför i stort klart vilka som konkurrerar om vilken plats i startelvan, och bara Martin Fribrock är direkt säker på en plats i startelvan på sin favoritplats. Man önskar ju dock att vi hade haft de här mittfältsspelarna med ytterligare 1-2 års allsvensk rutin. Ett frågetecken således för vilka som skall ta tag i det om det tar emot, finns det några ledare och föredömen på mittfältet?
Micke - saknad sen 2004
Anfallet
Cynikern:
- Också ett orosmoment. Magnus Arvidsson är viktig och står ofta för solida arbetsinsatser, men har aldrig varit en riktig måltjuv. Ajsel Kujovic har några fina kvalitéer men inte heller han är en naturlig målgörare. Så vem skall göra målen? Och vad händer om Magnus eller Ajsel går sönder? Förstereserv Joel Johansson har hög löpkapacitet men är inte vän med bollen. Efter så mycket speltid är det inte okej att fortfarande vara mållös. Emra är ett alternativ men han skolas alltså märkligt nog om till yttermittfältare. Det känns som att vi saknar en vettig tredjestrajker.
Optimisten:
- Magnus Arvidsson hade tillsammans med en viss Henrik Larsson bäst målsnitt av alla i förra årets allsvenska. Med en riktig försäsong i ryggen blir han knappast sämre. Arvid är given i laget. Ajsel var en smärre sensation i fjol och fick som en bekräftelse på det en nominering som årets nykomling. Men det är ju först i år han ska visa vad han verkligen kan. I somras kom han till klubben halvskadad och otränad, men nu har han en rejäl uppbyggnadsperiod bakom sig. Ajsel och Arvid är ett välbalanserat anfallspar - en stor, tung center och en kvick, bollsäker djupledslöpare.
- Samtidigt är det fler som vill vara med i startelvan. Emra Tahirovic charmade brallorna av publiken på Örjan i fjol med sitt vägvinnande spel och är ännu bättre i år. Joel Johansson har hamnat lite i skymundan bakom sina mer högprofilerade kollegor men är en ambitiös spelare och jobbar stenhårt på att förbättra sitt spel. Och det har han gjort. Tränarna har öst beröm över honom under försäsongen för hans fina spelblick och förmåga att hålla i bollen. Joel har - inte minst i bortamatchen mot Sporting - visat vilken klok spelare han är. Han har garanterat mer att ge i HBK-tröjan. Sist men inte minst finns mångsidige jokertypen Björn Anklev, som ju har gjort ett par strutar i träningsmatcherna.
Den Balanserade:
Det skall bli intressant att se Ajsel Kujovic nu när han förhoppningsvis inte har pingislunga och måste bytas ut efter timmen spelad, tillsammans med givne och rutinerade Magnus Arvidsson kommer de sannolikt att bli mycket sevärda. Och om det blir problem så finns Emra Tahirovic bakom, redan med visade matchvinnaregenskaper. Alla vet vad Joel Johansson behöver - att få göra ett allsvenskt mål; han har så många bra egenskaper som anfallare, nu skall det bara lossna. Och så har vi Björn Anklev, med en snabbhet som kan innebära trumf i vissa matcher och som varit het på försäsongen. Anfallet känns som HBK:s minsta problem, någon ny måltorka a la 2006 lär det inte bli frågan om.
Janne
Cynikern:
- 2004 bara rullade det på. Dessutom hade vi ett grymt spelarmaterial då. Sedan dess har det gått desto sämre och frågan är om inte 2004 var undantaget. Janne vill gärna ha allroundspelare som fungerar på flera platser men det funkar inte på denna nivån. Man behöver en tydligare rollfördelning och specialisering på respektive plats för att utveckla spets. Och den enskilda spelaren och laget som helhet blir otryggt av alla omflyttningar. Utöver detta är Janne i första hand en teoretisk tränare med minutiösa förberedelser, men i matchsituationen är han sen att agera. Ibland är det bra, oftare mindre bra. Janne behöver ett bra år nu, annars ser hans CV tveksamt ut.
Optimisten:
- Janne har haft det tufft i två år – belackarna har påstått att hans utmärkelse som Årets Tränare från 2004 mest berodde på turen i att ha en god trupp. Det är givetvis nonsens. Det visade han om inte annat i mötena med Sporting, Hertha och Sampdoria i Uefacupen 2005. Janne har varit en klippa under de senaste åren. När allt har gått emot laget – skador, avstängningar, etc. – har Janne mer än något annat betytt trygghet, stabilitet och konsekvens för laget. Med en annan tränare i hans ställe hade HBK antagligen varit ett Superettanlag idag. Jannes obändighet har tagit oss igenom de svåra åren, och nu är det dags för sötebrödsdagar igen.
Den Balanserade:
- De gånger HBK vunnit eller placerat sig högt i allsvenskan har det alltid hetat att det beror på tränaren, som fått ut något extra ur det påstått begränsade spelarmaterialet. Nåväl, den chansen har Janne inte haft de senaste två åren, han har hela tiden fått laga efter läge p g a långvariga skador och avstängningar på nyckelspelare eller andra viktiga spelartyper. Inför den här säsongen känns det dock som ökenvandringen kan vara slut. Dessutom får man inte glömma återinförandet av andretränarpositionen, som kanske i lite högmod avskaffades inför säsongen 2005. Nu finns alltså Jonas Wirmola där som avlastning för Janne, liksom Lasse Jacobsson fanns där 2004. Nu med färre spelare på skadelistan avtar säkerligen experimentlustan vad gäller spelarnas positioner på planen.
Emil - äntligen på gång igen
Slutplacering för HBK
Cynikern:
- Det är inte rimligt att räkna med att flera spelare tar steget samtidigt. Det blir botten igen. 11:e plats med stolpe in. Annars sämre.
Optimisten:
- När man ser på HBK anno 2007 ser man ett välbalanserat, harmoniskt lag, härdat av motgångar och sporrat av de framgångar man varit ytterst nära att nå. Ett år då det massmediala intresset för serien börjar falna är läget antagligen rätt för det torra bonnlaget från vischan att tåga hela vägen tillbaka till toppen. Det blir medalj – men varför nöja sig med bara brons?
Den Balanserade:
- HBK har både 2005 och 2006 haft ett lag för övre halvan. Det har vi nu också, även om laget inte är riktigt klart ännu. I en - av försäsongen att döma - riktigt svag allsvenska ligger HBK i bästa fall med chans på en bronspeng, i värsta fall en sjundeplats.
